Kategori: Teknik

Storyside och breddningen

Jag gillar verkligen Helena Gustafsson och hennes ljudboksförlag Storyside. De sitter inte stilla i båten, i stället testar de nya grejer på det digitala området, utan att räddhågset vänta och se. För en tid sedan meddelade de som första svenska stora aktör att de tecknat avtal för att få in sina ljudböcker till försäljning i iTunes Bookstore, och i dag skriver Svensk Bokhandel att de även börjar satsa på e-böcker, då de i en ny satsning på Aino Trosell även tagit över hennes backlist från Norstedts och ger ut hennes äldre böcker som e-böcker.

Med stor sannolikhet är satsningarna delvis födda ur nödvändighet, ljudboksbranschen har gått i stå de senaste åren och växer inte längre vad jag förstått. Bättre att då nysatsa i digitala kanaler i stället för att krystat försöka hänga kvar och skapa nya varianter av fysiska ljudböcker, som en del andra gjort.

Om satsningen lyckas? Jag hoppas det, och tror att de har en god chans. Förlagschefen Helena Gustafsson är dock befriande ärlig i sitt sista svar, där hon säger att hon inte vet hur det hela kommer att tas emot och utvecklas.

– Ska jag vara helt ärlig?
– Ja.
– Jag vet inte. Vi gör det här nu, vi väntar ett tag, ser vad som händer och sedan tar vi nästa steg.

Vi får väl se. De vågar i alla fall testa och tänka nytt. Det gillar jag.

Lite mer om det här med HBO

Jag skrev ju tidigare om det här med HBO:s lansering i Norden, och i går hölls en presskonferens i Stockholm där planerna konkretiserades. För mindre än tio euro i månaden kommer allt material från HBO – och även från en del andra distributörer som Starz, brittiska Sky och kanadensiska Showcase enligt pressmeddelandet – att erbjudas, och det bara en dag efter originalsändningen i USA (åtminstone HBO-serierna).

Tv-älskare har fått hjärtinfarkter för mindre.

Satsningen är tveklöst spännande och nydanande. HBO har varit – och är fortfarande – oerhört restriktiva när det gäller att släppa sina tv-serier i digitalt format till andra kanaler än sina egna. Nya avsnitt av ”Game of thrones” och ”The newsroom” finns till exempel inte att köpa eller hyra via iTunes, Hulu, Netflix eller Amazon Prime. Inte ens HBO:s egen streamingtjänst HBO Go erbjuder några serier om man inte redan prenumererar på tv-kanalen via kabel. Så Nordensatsningen är unik, något HBO också poängterar till amerikanska nyhetsmedier.

Vi är en testverkstad alltså. Inte mig emot.

Frågan är dock hur stort intresset är utanför tv-nördkretsar. Jag kan ha drömt det här, men jag vill minnas att jag såg en siffra flyta förbi i flödet från gårdagens presskonferens (jag var inte där själv) som sade att de siktade på fem miljoner abonnenter i de nordiska länderna. Om den siffran stämmer (jag lyckas inte hitta den igen, tack Twitters usla sökfunktion), så är det en oerhört hög målsättning med tanke på att det bara bor 25 miljoner människor i de berörda länderna. 20-procentig täckning för en betal-tv-tjänst som dessutom bara ska streamas till digitala plattformar – nja, tillåt mig vara oerhört skeptisk.

För en sak bör man ha i åtanke – även om suget efter nya avsnitt av den här typen av tv-serier är stort, så är tittarunderlaget oväntat litet. En serie som ”Mad men” (som visserligen inte är en HBO-serie utan kommer från AMC) får oerhört mycket medial uppmärksamhet, men ses ändå inte av mer än cirka 60 000 människor när den sänds på tv i Sverige. Visst, många laddar ner avsnitten på andra vägar också, men ändå, det är smal-tv vi pratar om.

Men som sagt – siffran fem miljoner kan vara helt fel.

Med det sagt ska det bli oerhört spännande att se hur det fungerar i praktiken och jag tänker absolut skaffa mig ett konto.

——

UPPDATERING: Enligt M3:s artikel så stämmer det här med fem miljoner nordiska användare. Det torde betyda 1,8 miljoner svenska abonnemang, det vill säga avsevärt fler än vad som i dag betalar för Spotify i Sverige. Ja, med positivt tänkande kan man komma långt, har jag hört.

Torsdagsnoteringar

Det här att inte bara Breiviks pappa ska skriva om sin son, utan att Anders Behring Breivik själv ämnar skriva minst tre böcker om sitt liv och sin ”gärning”? Och att det sägs finnas förlag som är intresserade av att ge ut det? Har människor verkligen ingen som helst skam i kroppen?

Jag vill ha en sådan här fotoram.

Efteranmälde mig till en halvfartskvällstidskurs i fantasylitteratur vid Stockholms universitet. Trots att det stod att det fanns platser kvar är jag nu placerad som reserv nummer 39. Att jag en gång i min ungdom skrev 1,9 på högskoleprovet och hade en någorlunda trygg gräddfil in på alla kurser känns numera väldigt avlägset.

Om de börjar göra något sådant här även med systemkameror kan jag banne mig komma att köpa mig min första Androiddrivna pryl.

Jag är väldigt glad över att Michael J Fox är så pass frisk att han känner sig redo att börja skådespela mer eller mindre på heltid igen. Hoppas det inte innebär att han försvinner från sina inhopp i ”The good wife” bara.

Lite om det här med HBO

Ojojoj, inte nog med att Netflix annonserade en nordisk lansering i dag, nu vill HBO göra en me too me too, och har presenterat att de om några veckor ämnar presentera en satsning kallad HBO Nordic.

Inga ytterligare detaljer är kända, men det blir väldigt intressant att se vad de tänkt sig. Som jag skrev i inlägget om Netflix så är deras video on demand-tjänst i USA knuten till att man måste ha ett tv-abonnemang hos dem, något som ju blir lite svårt i Sverige eftersom HBO inte finns som kanal här. Och det verkar en smula bakvänt att först presentera vod-tjänsten om huvudnyheten egentligen skulle vara att de startar en tv-kanal. Visserligen står det inte rent explicit att det rör sig om en vod-tjänst, men inte kan de väl starta en tv-kanal här också bara så där? Eller? Lanseringen ska ske i samarbete med näringslivsprofilen Peter Ekelund och hans bolag Parsifal International. Har ärligt talat väldigt liten koll på vad det bolaget gör.

Om jag tillåts spekulera lite, skulle jag gissa att det handlar om att den här tjänsten får tillgång till HBO:s äldre programkatalog. Jag har väldigt svårt att se att de skulle lansera en vod-tjänst eller tv-kanal som lägger sig i fas med sändningarna på deras kanal i USA, och därmed rundar de betalkanaler i vår region som i dag betalar stora summor för att få tillgång till HBO:s serier först. Eller?

Det är mycket nu.

Lite om det här med Netflix

Netflix kommer till Sverige innan årets slut, meddelades i morse. Finemang, video on demand-marknaden kan minst sagt behöva lite konkurrens i Sverige. Någon helt enkel resa för Netflix blir det dock inte, de som tror att det är en guldgruva för att se exempelvis färska tv-avsnitt torde snabbt bli besvikna, det svenska utbudet lär av rättighetsskäl knappast hålla USA-nivå, och även i USA är det så att Netflix i regel får säsonger av serier först när de har sänts färdigt. När det gäller tv är det alltså först och främst en kolla ikapp serierna jag missat-tjänst, inte en se tisdagens avsnitt av ”Modern family” på onsdagen-tjänst.

När det gäller filmer har de avtal med de flesta större distributionsbolagen, men även där gäller i regel att Netflix kommer först som fönster nummer tre, efter bio- samt dvd-releaser. Ska även bli spännande att se vilka avtal de lyckas få till med svenska distributörer, film- och tv-världen är ju inte bara Hollywood, även om det är lätt att inbilla sig det.

Ett av de stora problemen för Netflix just nu stavas dock HBO, som meddelat att de inte tänker släppa sina serier till dem, eftersom de ser dem som en ren konkurrent. HBO har en egen vod-tjänst kallad HBO Go, som dock kräver att man redan har ett tv-abonnemang hos HBO, vilket gör tjänsten väldigt rumphuggen. Men summa summarum – räkna inte med att kunna se ”Game of thrones”, ”True blood” eller ”The newsroom” via Netflix inom överskådlig framtid. Att inte ha serier från mest kreddiga tv-kanalen av dem alla i sitt utbud är så klart ett rejält avbräck. Värt att notera är dock att det inte bara är gentemot Netflix HBO är svala, de har på sistone inte heller släppt nya avsnitt av sina serier till iTunes.

Men med det sagt, visst är det spännande att de anser Norden minus Island vara en viktig marknad att satsa på, Netflix enda tidigare lanseringar i Europa har skett på de brittiska öarna. Jag har själv sedan en tid ett amerikanskt Netflix-abonnemang hjälpt av dns-tjänsten Unblock Us, men kommer tveklöst att kolla in även det svenska abonnemanget när det släpps.

Tillägg: En viktig grej att notera är ju att tjänster som Netflix även börjar fungera som ett producerande tv-bolag. Netflix har ju redan lanserat den egna serien ”Lilyhammer” med Steve van Zandt i huvudrollen, som utspelas i Norge (och var en samproduktion med NRK), och de står även bakom den nya säsongen av ”Arrested development”, som just nu håller på att spelas in. Bara att få tillgång till det sistnämnda först av alla är ju värt abonnemangskostnaden.

Midnattsloppet, Gruber och Lindqvists debacle

Jag fixade en plats i Midnattsloppet i går, i en alldeles för snabb startgrupp för mig själv egentligen, jag får lägga mig i vägkanten och inte försöka vara i vägen, eller helt enkelt försöka ta mig runt på 45 minuter i stället för de 53-54 jag hade bespetsat mig på.

Så vaknade jag i morse med halsont. Ska gå och köpa Esberitox efter förmiddagspasset (jobbförmiddagspasset alltså, jag tänker alltså inte börja träna med halsont) och försöka kväsa den här annalkande förkylningen i sin linda. Tänker inte missa mitt första Midnattslopp sedan 2003 på grund av en förkylning.

Jobbar på Louie Louie i dag. Väldigt trevligt ställe som jag inte riktigt vet varför jag inte gått till om morgnarna tidigare.

Har tänkt skriva i flera veckor om mina försök att använda iPaden som huvuddator under sommaren, hjälpt av externt tangentbord. Det kommer. Så länge kan man läsa den här mycket utförliga genomgången av hur en av skribenterna på Cult of Mac använder sin iPad för allt sitt bloggande. Jag får erkänna att jag tycker att hans process framstår som väldigt omständlig, men å andra sidan kanske mitt eget användande av min Macbook Air också skulle framstå som långväga om jag beskrev det utförligt steg för steg. Det är också fascinerande att se att han i princip inte använder ett enda av de program jag själv föredrog när jag testade mig fram. Parallella världar på samma plattform.

John Grubers ikoniska macblogg Daring Fireball firade tio år i går. Om det gick rent kommersiellt – och om jag besatt hans kunskap – skulle jag väldigt gärna göra något liknande på svenska. Men Gruber har det rätt unika i bagaget att han inte bara är en god stilist och väldigt genomtänkt i det han skriver, han är också programmerare i botten vilket ger honom en i sammanhanget ganska unik helhet. Den här sajten, där någon på ett enkelt men effektfullt sätt visualiserat hur Gruber under decenniet som gått skrivit artiklar om stationärt kontra mobilt, visar på ett tydligt sätt Apples väg mot att bli världens högst värderade företag genom att lägga mer och mer fokus på mobila produkter.

Herman Lindqvist–debaclet gällande hans memoarbok ”Mitt i allt” för den delen. Med tanke på hur katastrofalt det blev för Norstedts förra gången Lindqvist ”slarvade” med sanningen angående antinazisten Karl-Gustaf Hildebrand känns det rätt korkat av Bonniers att de inte faktakollade ordentligt vad han skrev i ämnet den här gången. Och Lindqvists text i dagens Aftonbladet, där han slår ifrån sig och hävdar att det bara rör sig om en ”olycklig formulering”, rimmar väldigt illa med den uppenbara skadeglädje han uppvisar i stycket om Hildebrand i den nya boken. Och kommentaren han gav till TT Spektra i går, som Svenska Dagbladet återger i sin artikel i dag, visar också tydligt hur uppenbart irriterad Herman Lindqvist är över att en sådan liten petitess som en nu avliden människas heder ska få stå i vägen för hur hans memoarbok tas emot. Om det nu är en så oviktig detalj som han låter påskina, varför var det då så viktigt för honom att börja peta i det igen och hävda att han trots allt hade rätt?

Stockholm på riktigt

Efter tre veckor på vägarna landet runt är vi nu hemma i Stockholm på riktigt. Solen till ära kastade vi bara in väskorna i lägenheten, plockade fram filt, handdukar och solfaktor 50 och begav oss till Långholmen. Att säga att det är varmt i vattnet är väl en överdrift, men efter några minuter domnar kroppen bort och det blir rätt behagligt.

20120728-162654.jpg

I övrigt då?

Jag ser fram emot ett par veckor av semisemester/semijobbande.

I kväll ska jag mysa med datorn genom att blåsa den ren och sedan installera Mountain Lion från scratch.

På resan hem i förmiddags läste jag en väldigt lång och intressant text i Vanity Fair om Microsofts fall under 00-talet. Stundtals plågsam läsning.

It just works?

På tal om det här med den något problematiska e-boken och svårigheten att skapa en sömlös upplevelse som bara fungerar, oavsett när det handlar om hantering av sitt bokbibliotek, sin läsning, sina lån eller köp:

Vi var in hos några bokhandlare under vårt besök i Tromsö. Så här såg det ut i stadens Ark-butik.

Att appen i fråga säljs in med argumentet att den fungerar, säger kanske en del om läget i natione(r)n(a). Det är helt enkelt fortfarande för krångligt.

Är Ark.no-appen något att ha då? Nja, av vad jag kan se så revolutionerar den på intet vis marknaden. Som i så många andra tredjepartsappar (med tredje part menar jag allt utom Apples egna program) går det inte att göra köp i själva appen, utan inhandlandet av böcker måste ske på webben, och därefter laddas de ner till appen per automatik. På detta sätt undviker man att behöva ge 30 procent av försäljningssumman till Apple (och ger kunden en mycket krångligare köpupplevelse). Underligt nog har tillverkarna av Ark.no-appen struntat i att lägga in direktförsäljning ens i Androidversionen, även där måste man gå via hemsidan trots att Google inte tar någon liknande del av kakan på det sätt som Apple gör.

Det gör att – jo, visst fungerar appen, men den hade kunnat fungera bra mycket bättre.

——

Fotnot: Det bör tilläggas att det inte går att köpa e-böcker i de svenska nätbokhandlarnas appar för iPhone/iPad heller, utan man måste göra på samma sätt som hos Ark.no. Men de svenska apparna från Adlibris och Bokus har åtminstone e-boksköp inbyggda i Androidversionen.

Test: Adlibris Letto och biblioteksboken

När jag gjorde mitt test av läsplattan Adlibris Letto förra veckan konstaterade jag att det går att läsa bibliotekslånade e-böcker på den, men nöjde mig där och gjorde inget test av hur det går till. Men så hade Johanna länkat till mitt inlägg i Facebookgruppen E-böcker i Sverige, och en fråga inkom:

Kan han inte testa bibliotekslån till letton och recensera det? En låntagare hade köpt letto och kom till bibblan idag och sa att det inte fungerade som adlibris säger att det ska. Vore bra att veta hur som är vad eller ja.

Jag hade visserligen redan packat ner Letton i sin låda och var bokstavligt talat på väg till posten för att skicka tillbaka mitt testexemplar när jag såg det där, men hejdade mig i steget, sprättade kuvertet och trädde åter i allmänhetens tjänst.

För att låna e-böcker från biblioteket och läsa dem på Letton måste du gå omvägen via datorn. På en del andra läsplattor, samt på surfplattor, kan du ordna så att lånen sker direkt i plattan, men av någon anledning fungerar inte det här.

Adlibris har en guide på sin sajt om hur du går tillväga, och det inbegriper tyvärr det rätt erbarmliga programmet Adobe Digital Editions. Att det måste användas beror på att e-böcker som lånas på biblioteket använder Adobes teknik för kopieringsskydd, det är alltså inte Adlibris själva som är boven i dramat, snarare systemet som sådant.

Hur det går till i korthet: Låna boken via ditt biblioteks eller Elibs bibliotekssida, ladda in boken i Adobe Digital Editions (där du måste skaffa ett konto om du inte redan har det), koppla in Letton och vänta på att enheten Cybook Gen5 ska dyka upp i vänsterspalten, vilket är fabriksnamnet på Letton. Därefter är det bara att dra över låneboken från biblioteksfliken till Cybook-fliken. Koppla sedan loss Letton och börja läs. Själv lånade jag Tomas Bannerheds Augustprisvinnare ”Korparna” när jag testade, en bok som jag nu har 27 dagar på mig att läsa ut innan den slutar fungera.

En sak som irriterar är att det inte går att hitta någon information om hur man hanterar bibliotekslån i den pdf-manual som medföljer i Letton, man måste gå till Adlibris sajt för att hitta infon, och inte heller där är den särskilt iögonfallande – välj först fliken för Letto, klicka sedan på Frågor & svar i vänsterspalten, scrolla därefter ner en bit och välj De vanligaste frågorna under Adlibris Letto-rubriken och därefter ligger biblioteksinstruktionerna som fråga två.

Är det krångligt att ladda in bibliotekslånade e-böcker på sin Letto? Det beror på vad man jämför med. Det är tveklöst krångligare än att köpa e-böcker från Adlibris inbyggda butik, men inte krångligare än att det går att hantera. Jag tycker heller inte att det är upprörande att Adlibris gjort det enklare att köpa böcker på plattan än att få in låneböcker i den – det är väl självklart att de först och främst vill sälja böcker. Om det är så att Adlibris säljare har svajat på den punkten när de marknadsfört plattan, vilket Eva Wieselgren på GP verkar ha råkat ut för, blir läget så klart ett annat, men i grunden tycker jag inte att det är så konstigt. Ja, det inbegriper att det måste finnas en dator och en usb-sladd tillgänglig för att koppla ihop det hela, men det innebär också att boken ifråga kan läsas helt kostnadsfritt i stället för att kosta drygt 150 kronor (som i fallet med Bannerhed). Det är knappast skandalöst.

Men hanteringen av biblioteksböcker sätter fingret på det jag tycker fortfarande är ett problem med e-böcker och dess läsenheter – handhavandet är fortfarande för krångligt och tekniskt för många. Visst, det har blivit bättre och Letton är ett steg i rätt riktning, men det är så uppenbart att man bara behöver skrapa på ytan för att se att det fortfarande är en teknisk pryl det handlar om, en teknisk pryl skapad av it-tekniker med minimal kontakt med slutanvändare.

Ta bara den här detaljen med att Letton heter Cybook Gen5 när den dyker upp som en enhet i Adobe Digital Editions-programmet. Så onödigt och förvirrande, och samtidigt ett tydligt tecken på att den här marknaden fortfarande har en lång väg kvar att vandra.

——

UPPDATERING: Fick en intressant kommentar – det verkar som att åtminstone vissa faktiskt har Lettos som heter just Letto när de dyker upp i Adobe Digital Editions. Låt oss hoppas att exemplaret jag fick mig tillsänt mig från Adlibris tillhör minoriteten och att Cybook Gen5 är ett namn som endast få måste dras med.

På resande fot (2)

Vi har inlett nattågsfärd mot Gällivare. Efter tre och en halv mils körning, när tåget angjorde Arlanda, var vi redan 25 minuter försenade. Kan bli en kul resa det här.

Det saknas dock inte elektroniska prylar för att hålla Tage sysselsatt. I väskorna finns tre datorer (en 15-, en 13- och en 11-tums för att vara på den säkra sidan), två iPadar, tre iPhonar, en iPod touch samt en extern hårddisk. Ska väl kunna hålla oss sysselsatta till kvart över nio i morgon bitti när vi väntas anlända enligt tidtabellen.

Att vi tar tåget upp den här gången beror på resegarantin. När vi gjorde samma resa i julas blev tåget mer än två timmar försenat, vilket gjorde att vi fick ut hela beloppet som en värdecheck. De 2600 kronorna visade sig täcka en identisk resa nu.

Och nej, att vi har en så stor prylarsenal med upp hör inte till vanligheterna ens för oss. 15-tummaren är den nya retina-Macbooken, som jag har hemma på ett veckolångt test, och en av telefonerna ska Johannas pappa få.

Just nu kollar vi Pippi. Tage är rätt förtjust i henne, som synes.

20120705-190609.jpg

Test: Adlibris Letto

Adlibris nysatsning på läsplattan Letto drog igång för en månad sedan. Version 2.0 av den tidigare floppen (sorry, man kan inte kalla den halvdana 2010-satsningen för något annat) innehåller en försvenskad läsplatta från franska Bokeen, samt en e-boksbutik i själva plattan. Det är egentligen detta som gör nya Letto unik, det är den enda dedikerade läsplattan i Sverige där det går att köpa e-böcker på själva enheten, utan inblandning av mer eller mindre krånglig synkprocedur via datorn.

OBS: När jag skriver läsplatta menar jag just detta, alltså inte surfplatta/pekdator/pekskärm/kalladetvadfanduvill à la iPad eller Samsung Galaxy. På den sortens enhet går det ju sedan tidigare att köpa böcker direkt via exempelvis iBooks på iPaden eller Bokus Dito-app på Androidenheter. En läsplatta är för mig en pryl skapad speciellt för läsning och bygger på en skärmteknik kallad e-ink eller e-bläck, vars för- och nackdelar jag återkommer till.

När det gäller handhavandet är Letton ungefär som förväntat. Letton, som kostar 1395 kronor att köpa från Adlibris, har pekfunktionalitet, så det mesta av interagerandet sker denna väg. Det här är dock inte den sorts pekskärm du vant dig vid på mobilen eller surfplattan, det här känns som ett besök från det förra millenniet när det gäller responsivitet, det går segt och känns sällan som att skärmen och jag är överens om vart mitt finger befunnit sig. Men det går i alla fall att peka. Vill man kan man även använda sidoknapparna längs ramens långsidor för att bläddra i boken man läser.

Enklast köper man alltså böcker via Adlibris egen e-boksbutik. Utbudet är minst sagt så där, men det kan inte Adlibris lastas för utan snarare den svenska bokbranschen, som inte visar något större intresse för att skapa en fungerande e-boksmarknad. Köpen genomförs utan större problem och har man väl kopplat sitt kreditkort till kontot är det i princip one click-shopping därefter. Böckerna kopplas inte till själva läsplattan, utan till ditt konto hos Adlibris. Det medför att du kan ladda ner dina köpta titlar även till andra enheter och läsa dem var du vill, mer om även det lite senare.

Det går också att föra över e-böcker och andra sorters texter via den medföljande usb-kabeln från datorn. Pdf-filer stöds, men när jag laddade över slutkorret av vår föräldrabok påstod Letton att filen var korrupt, en korrupthet som dock inte hindrade vare sig min dator, iPad eller iPhone från att öppna och läsa den utan problem. När jag testade med en annan pdf och laddade över till Letton för ett nytt test fungerade det dock att läsa, så det går, om än inte riktigt jämt.

E-böcker lånade på biblioteket går också att läsa, men det går inte att som på en surfplatta ladda ner dem direkt via webbläsaren (jo, Letton har en sådan, om än väldigt rudimentär) utan man måste gå omvägen via datorn. Det här är en omväg som Adlibris verkar ha lagt in själva om jag tolkar Eva Wieselgren på Göteborgs-Posten rätt, något som låter en smula sniket om så är fallet, men Adlibris har så klart rätt att strypa programvaran på sin egen produkt bäst de vill.

Praktisk läsning så. Jag köpte Dmitrij Gluchovskijs ”Metro 2033” i butiken, och började läsa. Först tyckte jag att det gick bra, men efter bara några minuter började jag störa mig på ljusstyrkan i skärmen. Eller snarare avsaknaden av sådan. Premiärläsningen skedde när jag skulle gå och lägga mig, och och vi har i ärlighetens namn inte särskilt starka sänglampor i vårt sovrum, men jag har aldrig tidigare upplevt det som jobbigt att läsa i skenet som avges från lampan på mitt nattduksbord. Men nu blev det svårt.

Jag tycker helt enkelt att skärmen på Letton är väldigt mörk. Och då kommer vi till det här med e-inkskärm kontra bakgrundsbelyst skärm (som datorer, surfplattor och mobiler har). Det brukar ibland hävdas att e-inkskärmar är överlägsna för ögonen när det kommer till läsning, eftersom det ska vara bättre för ögonen. Pekskärmen saknar bakgrundsbelysning och tröttar varken ut ögonen eller reflekterar solljus. Blixtsnabba sidvisningar och knivskarp kontrast gör att du glömmer bort läsplattan och helt kan sjunka in i texten, som Adlibris uttrycker det i manualen till Letton.

Personligen anser jag det vara rent nonsens. Och att kontrasten skulle vara knivskarp – nja. Skärmens upplösning är 800×600 pixlar fördelat på 6 tum, vilket gör att man mycket väl ser de enskilda pixlarna och knappast misstar skärmen för en boksida. Nedan syns inledningen av kapitel tre till ”Metro 2033” på dels en Letto och dels en iPad (på vilken jag installerat Adlibris nya e-boksapp samt laddat in samma bok). På Letton går det inte att ändra ljusstyrkan, på iPaden har jag dragit ner ljusreglaget så långt det går. På bilden, tagen i mitt vardagsrum i normalt dagsljus, ser kanske inte skillnaden så stor ut, men tro mig – i verkligheten är den påtaglig.

Ett nattläge finns också inbyggt i Letton. Sådana fungerar oftast väldigt bra på bakgrundsbelysta skärmar, då man med svart bakgrund och vit text får god möjlighet att läsa även med släckt lampa utan att resten av rummet lyses upp av ett spöklikt sken, något som lätt blir fallet annars – en iPad blir exempelvis rena strålkastaren i ett i övrigt mörklagt sovrum. Men i och med att Lettons skärm inte alls lyser förstår jag inte vad tanken med nattläget är. Det blir till och med ännu svårare att läsa på Letton i detta läge om inte belysningen i övrigt är god.

Dessutom fungerar inte nattläget alls på åtminstone ”Metro 2033”, eftersom delar av texten försvinner. Det är möjligt att den biten egentligen inte handlar om ett fel i Lettons hårdvara utan rör sig om en formateringsmiss i bokfilen, men även om så är fallet är det ett underbetyg för Letton att texten tappas bort, eftersom hela texten syns när jag ändrar till nattläget i Adlibris app för iPaden. Notera de stora skillnaderna i hur textmassan ser ut på Letton och iPaden ser ut nedan. Och det rör sig alltså inte om att texten har fått ett antal extra tomrader på Letton, meningarna som borde stå i tomrummen är helt enkelt osynliga.

Nattlägesbilden visar även det enda område där Letton verkligen glänser, eller rättare sagt inte gör det, tack och lov. Den matta skärmen gör precis som Adlibris skriver att det går rätt bra att läsa i solljus, till skillnad från på iPadens glasskärm, som är rätt hopplös i det avseendet och ger tydliga reflektioner även från relativt svaga ljuskällor.

Bortsett från när det gäller läsning i starkt solljus bjuder knappast Lettons svartvita, rätt pixliga skärm på några visuellt trevliga upplevelser. Så här ser exempelvis titelsidan ut för min egen ”Dannyboy & kärleken” i e-boksbutiken. Nog har jag sett den där framsidan vackrare återgiven på annat håll.

Slutsats: Det är lätt att tro att jag är i och med det här är väldigt negativt inställd till Adlibris Letto-platta. Både ja och nej. Personligen tycker jag att e-inkskärmar är rätt undermåliga och även i övrigt lämnar hårdvaran mycket att önska i form av kvickhet och elegans, men det sorgliga är att Letton faktiskt är en bra dedikerad läsplatta, inom sin produktkategori och sitt prisläge tillhör den toppskiktet. Det är så här den här marknaden ser ut.

Kommer jag att köpa en privat Letto för eget bruk? Nej. Jag har redan slutat läsa ”Metro 2033” på den, i stället avnjuter jag denna Moskvadystopi på min iPad i sängen om kvällarna i stället, med nattläget i Adlibrisappen påslaget.

——

Hösten 2009, när de första läsplattorna släpptes på den svenska marknaden, gjorde jag och Johanna ett test i ett avsnitt av DJtv. Vi har även pratat om iPad som läsplatta i ett annat avsnitt.

UPPDATERING: Kolla även gärna in den andra delen av testet – Adlibris Letto och biblioteksboken.

En ny vår för podcasten

Det är onekligen en handling som ser ut som en tanke, att Apple nu äntligen skapar en fristående app för podcasts, på svenska kallad Podcaster. Efter att ha varit något för de närmast sörjande i många år har ju podcastfenomenet äntligen fått brett fäste i Sverige det senaste året, först genom att Filip & Fredrik populariserade det med sin podcast i Aftonbladets regi vilket gav en rad mer eller mindre lyckade efterföljare, och nu senast genom überhajpade – men mycket välförtjänt uppskattade – Värvet av Kristoffer Triumf.

Appen, som släpptes i går, fyller tveklöst igen ett svårförklarligt hål i Apples programutbud. Sektionen och funktionaliteten för podcasts (okej podcaster) har varit skamligt eftersatta i iTunes i många år, något som är ironiskt med tanke på att iTunes är de facto-samlingsplatsen för världens alla podcaster, en inofficiell hub vars katalog man måste finnas med i för att ha någon chans för spridning. Förfarandet för att få in sin podcast i katalogen har också varit oväntat tekniskt krångligt, något som inte minst Apples egen manual skvallrar om.

Jag hoppas – och tror! – att Podcaster kan vara en början till ändring på det, särskilt eftersom den förenklar handhavandet när det gäller lyssnande via iPhone och iPad. Allt om mac har skrivit en bra genomgång av appen.

När det gäller mitt eget podcastande hoppas jag på bättring inom kort. Försöket med DJtv som ljudpodcast blev ju rätt kortlivat, och jag tror inte att vi orkar ta upp det som en videopodcast igen, även om jag drömmer om det nästan varje dag. För två år sedan, när vi fortfarande var i full gång, var jag med i nu saligen insomnade ”P3 Populär” och pratade podcaster med Hanna Fahl samt killarna bakom Slashat, ett avsnitt som faktiskt fortfarande går att ladda ner och lyssna på, kors i taket. Vill man lyssna på vad vi sa så startar inslaget ungefär fem minuter in. Jag lyssnade igenom det själv nu på morgonen, och tycker att det vi säger fortfarande känns aktuellt och relevant.

Men som sagt, det kommer att bli ändring inom kort gällande mitt eget podcasteri. Jag smider planer!