Ut med pappersböckerna!

I Malmö pågår sedan en tid tillbaka ett högljutt bråk om Stadsbiblioteket (ja, det gör det ju i Stockholm också, men låt oss i dag fokusera på provinserna). Det hela startade i somras när stadsbibliotekarie Elsebeth Tank meddelade att en stor mängd böcker ur beståndet skulle kasseras, och därefter slog vädret genast om till full storm, som fortfarande inte bedarrat. Sydsvenskan har skrivit mycket i ärendet, här finns en samlingssida. Dessutom är Sydsvenskans Per Svensson en av Tanks häftigaste kritiker.

Hur som helst. Den ofta utmärkta bloggen Bokens framtid publicerade i går en lång, läsvärd och för många säkerligen kontroversiell text, som i mångt och mycket ställer sig på bibliotekschef Tanks sida, något jag från min avlägsna Stockholmshorisont inbillar mig är lite halvunikt – många verkar tvärtom ha velat köpa henne en enkelbiljett hem till Danmark följt av reseförbud över Öresundsbron. Det är en utmanande artikel – bara att inleda en aktionsplan för framtidens bibliotek med punkten Ut med pappersböckerna torde innebära att man gör sig till fiende med stora delar av litteraturförståsigpåarna – men samtidigt en väldigt viktig sådan. För det är en omvälvande tid som biblioteken står inför, och det faktum att deras verksamhet i sig har en starkt konserverande funktion gör att förslag om förändringar genast blir kontroversiella.

Jag är inte tillräckligt insatt i turerna i Malmö för att ha en bestämd åsikt i frågan. Däremot tycker jag mig se att en hel del av de indignerade uttalanden som gjorts och texter som skrivits baserar sig på att tyckarna har väldigt bestämda uppfattningar om vad ett bibliotek ska vara.

Och vore inte allt mycket enklare om vi bara pratade med varandra i lugn och sansad ton?

Flash from the past

I morgon kväll är det för andra gången i höst dags för 90-talsmaskerad. Och som ett brev på posten lade en gammal vän i går kväll upp följande bild på mig på Facebook.

jagsexton

Vi befinner oss på senvåren 1991, strax före skolavslutningen i nian. Jag är 16 år, har en lite synthig frisyr och en rätt … ja låt oss säga tidstypisk tröja. Fotot, taget i mitt pojkrum, visar att jag vid den här tiden fortfarande läste, eller åtminstone fortfarande sparade på, Wahlströms ungdomsböcker. Den övre hyllan tror jag består av böcker från Disneys ungdomsboksklubb, som jag var medlem i i en massa år.

På hyllan står deoderant samt after shave från Old Spice. Året innan hade vi fått kabel-tv, och jag vill minnas att Old Spice-reklamen rullade väldigt frekvent på MTV de här åren. Redan då har jag för mig att jag fann doften rätt kvalmig och frånstötande.

Det stoppade mig dock på intet sätt från att spreja samt badda ytterst noggrant varje morgon.

Joytube

För en knapp vecka sedan tipsade jag om att Svenska Dagbladet var bra på att med små men smarta medel nyttja vårt material på webben när de länkade ihop månadens boktopplista med sina egna recensioner.

I dag har de varit duktiga igen. Till vår notis i morse om decenniets tio bästa svenska filmer har de nyttjat Youtube på ett fint sätt när de publicerat texten. Okej att finishen kanske lämnar lite att önska (och jag ogillar verkligen den där gigantiska reklambannern SvD slänger mellan ingress och brödtext överallt), men ändå – föredömligt tänkt.

Trist höst

Det blåser snålt på toppen av Drottninggatan just nu. Det gör det visserligen ofta eftersom gatan är så lång och rak och vinden har möjlighet att ta sats, men nu verkar det värre än vanligt. Richard Herold skriver i Atlasbloggen om hårda sparkrav för Atlas, som jag ser som ett av de finaste förlag vi har. Varsel, arbetstidsförkortning, neddragningar i den kommande utgivningen, tandagnissel och bu.

Synd är det, sannerligen.

——

Ja, och om det var otydligt så ligger alltså Arenagruppens kontor uppe vid krönet av Drottninggatan, jämte Strindberghuset.

Vi har inte sagt hej då. Ännu.

Jag är i ett sådant där mellanläge nu. Boken är inte klar men relativt klar. Tankarna kring utgivningen är relativt konkreta men inte helt konkreta. Hur omslaget ska se ut är inte helt spikat men relativt spikat. Hur de andra utgivningsformerna ska realiseras är relativt uttänkt men inte helt uttänkt. Vart omslagsbilden ska tas är … nej, inte alls bestämt överhuvudtaget men jag har varit och rekognoscerat på flera ställen som jag trodde skulle passa men inte riktigt har motsvarat mina förväntningar. Å andra sidan tror jag att jag nojar lite i onödan över hur bakgrunden ska se ut, det är vad som syns i förgrunden som är det viktiga. Eller inte kommer att synas, rättare sagt.

Nåväl. Det är mycket som är typ klart men inget som är helt klart. Men snart så. Om sisådär en månad. Då bör åtminstone planerna vara helt spikade. Redo att delge omvärlden.

Och att det faktiskt är så skrämmer mig ärligt talat rätt mycket. Den här romanen har gått vid min sida så länge nu att tanken på att låta den vandra iväg på egen hand känns absurd.

DJtv #41 – Den lilla kärnan av sanning

I veckan gavs Dan BrownsDen förlorade symbolen” ut på svenska. Det ger oss en anledning att diskutera denna storsäljarnas storsäljare – vi ställer oss frågan varför karln säljer så mycket, helt enkelt. Dessutom för vi in Herman Lindqvist på ett hörn, och funderar över hur ordet “kanske” kan användas i fakta och fiktion.

Länkar till sådant vi pratar om i veckans avsnitt:
DN:s intervju med Dan Brown
Malte Perssons recension av Herman Lindqvists “Jean Bernadotte – mannen vi valde

Och glöm inte att DJtv även finns som podcast via iTunes.

Bara så att ni vet: Livet pågår.

Jag har något av en fixarhelg. Installerar nya operativsystem här och där, funderar över bokomslag och gör backuper på livets stort och smått. Och så försöker jag läsa ut en bok samt fakturera min sambo. Och just det ja, satt och skrev en timme på Wayne’s Coffee på Sveavägen i går eftermiddag också och fick till en riktigt fin liten sorglustig knorr i ett av romanens första kapitel, om jag får säga det själv. Och det får jag.

Föredömligt, SvD!

Det ringde en kvinna från Svenska Dagbladets webbredaktion vid lunchtid. Hon undrade varifrån vi hämtade uppgifterna till boktoppen som vi hade publicerat någon timme tidigare, och lade därefter till vi tänkte göra lite mer med den. Orsaken till hennes samtal var att vi slarvat lite – längst ner brukar alltid en källhänvisning till Svensk Bokhandel finnas – men den här månaden hade den fallit bort.

Hur som helst, nu gick vi in och kikade vad lite mer kunde tänkas betyda. Och kolla vilket fint initiativ, SvD agerar webbklokt och publicerar topplistan med länkar till recensioner de gjort av böckerna på listan.

Föredömligt, och väldigt konsumentupplysningsvänligt.

——

Uppdatering: Fast lite av ett hafsverk samtidigt, ser jag när jag kollar närmare. Flera titlar som de har recenserat saknar länk.

Nåja. Bra initiativ i alla fall.

Fair and balanced

Eftersom jag hyllade Pelle Snickars understreckare om Google Books för några dagar sedan är det väl inte mer än rätt att även länka till Svenska Förläggareföreningens replik i dagens SvD. Föga förvånande håller jag fortfarande på Snickars efter att ha läst texten. För vidare läsning i frågan, se Isobel och den läsvärda text om Google Books som Jenny Morelli skrev i förra numret av Vi.

——

Uppdatering: Nicklas Lundblad går igenom dagens SvD-text och bemöter påståendena i den.