Lekplatser vi minns

Om någon sagt till mig för några år sedan att jag skulle spendera större delen av 2011 i en lekpark skulle jag ha sagt att han/hon var galen.

Eller, nej, inte galen, det var ju inte som att jag gick runt och var övertygad om att jag aldrig skulle skaffa familj, det hoppades jag nog ändå, även om det hela verkade väldigt diffust. Abstrakt. Skilt från den verklighet jag levde i.

Men lekparker alltså, eller parklekar som det av någon bakvänd anledning heter officiellt. Södermalm är snart kartlagt på samma sätt som vi lade Friedrichshains alla otaliga Kinderspielplatz under oss i somras, Tage och jag. I och med dagens besök i den rätt oansenliga lekplatsen i Tantolunden, som dock har som viktig bonus att alla tåg som lämnar Stockholm på väg söderut passerar precis bredvid, har vi nog täckt in öns alla större faciliteter.

Det är underliga ställen, dessa lekplatser. Innan man har egna barn är de ickeplatser man passerar förbi utan att reflektera över, tanken skulle aldrig ha slagit mig att besöka en lekpark om inte Tage fanns, faktum är väl att det är bäst så, för män utan tillhörande barn i parklekar – nja, låt oss bara säga att det inte anses sunt.

I min gamla lägenhet vid Odenplan fanns två dagis – förlåt förskolor – med tillhörande mindre lekplats på innergården. Jag passerade den där lekplatsen dagligen i nästan sju års tid, jag noterade så klart att den fanns där, men jag tittade aldrig på den, ansåg den aldrig vara del av min värld.

Och nu framlever jag mina dagar på dem. Konstigt det där.

Tiden. Ack tiden.

Jag vet att jag är som en repig skiva men:

Åh vad jag vill ha tid att skriva mer här i bloggen. Skriva som jag gjorde förr i tiden, varje dag, flera gånger till och med, rad upp och rad ner. Plus börja göra DJtv med Johanna igen. Regelbundet.

Men av mina ambitioner blir det bara en tumme. Det har så klart med Tage att göra, eller rättare sagt, att jag har tagit på mig att göra för mycket saker vid sidan om Tagebestyren. Den här veckan har jag hittills skrivit en bokrecension, i kväll ska jag skriva en filmrecension till UNT och veckans teknikkrönika till TT Spektra och senast i gryningen på fredag måste jag skriva ännu en litteraturrecension till UNT. Senast på måndag morgon måste jag därtill ha klar nästa veckas tekniktext till samma tidning. Att jag inte ens är halvvägs genom boken som jag ska ha recenserat klart till på fredag gör inte heller saken bättre. För att inte tala om att jag verkligen ligger efter när det gäller texterna till vår föräldrabok.

Och det är bara sakerna som handlar om mitt skrivande. Jag har flera andra roliga och mindre roliga fritidsaktiviteter att ta tag i också, som jag verkligen måste komma igång med den här veckan.

Nej, jag vet, jag borde inte klaga, jag tycker ju att de här sakerna är roliga och det är ju inte som att någon tvingat mig att ta på mig att skriva dem. Men jag önskar bara att jag … hade lite fler timmar per dag att tillgå.

Men men. När Tage börjar på dagis om en månad, vi var där och hängde i går för den delen, kan jag börja göra de här sakerna på arbetstid.

Herrejösses vilken overklig lyxtillvaro det kommer att bli.

Springandet, sopbilen och signeringen.

Min bokmässa i övrigt då, bortsett från att jag var lite skeptisk över det här med e-böckerna? Det känns som att jag mest jagade efter Tage, som i sin tur spatserade iväg mot allt hans ögon fick syn på. Det var en hel del, kan jag tillägga.

Det är lustigt att tänka på att vi i fjol ojade oss och tyckte att det var jobbigt att ha med en bebis på bokmässan, trots att han vid det tillfället ännu inte hade lärt sig att krypa, plus att vi hade med oss barnvakt. I år var vi barnvaktslösa, och han sprang så fort han ställdes ner på mässgolvet. Och stå på golvet krävde han att få göra nästan hela tiden, han har inte något tålamod för att sitta i barnvagnen längre, om man inte går fort, vilket inte var så enkelt med tanke på besökarantalet. Lägg därefter till att han började tjoa varje gryning vid femsnåret såväl torsdag som fredag som lördag, och vi landar i slutsatsen att nästa år krävs nog någon sorts annorlunda lösning om vi ska komma hem från mässan med förståndet i behåll.

Några böcker köpte jag inte till mig själv, dock två till Tage, han är väldigt förtjust i Halvan, och tågboken som han hade sedan tidigare kompletterades nu med “Halvan kör sopbil” och “Halvan kör bärgningsbil“, sopbilen kändes som prio ett, vi bor ovanför husets återvinningsrum, och varje måndagsmorgon när sopbilen brukar komma ungefär lagom till frukostdags vill Tage ställa sig i fönstret och se på det förunderliga som sker.

Min signering? Jodå, det gick helt okej, jag sålde i alla fall tvåsiffrigt, trots att jag inte hade något riktigt bord och det hela skedde utan någon påannonsering vid montern, jag stod mest och hovrade kring traven med mina böcker och högg på dem som var där och fingrade på pocketen och såg någorlunda köpvilliga ut. Till min förvåning tyckte jag dessutom att det var ganska roligt. Så – mer sånt!

Bokmässan och e-boken

Det sägs att e-boken slog igenom i år på mässan. Jag vet inte jag. Visst lanserades det någorlunda intressanta nysatsningar, och visst pratades det om e-böcker och digitalisering på en hel del seminarier, men bryr sig allmänheten?

Svaret på den frågan är i dagsläget ett rätt självklart nej, kanske är det mer rättvist att fråga om de kommer att börja bry sig inom den närmaste framtiden. Jag blir mer och mer tveksam gällande svaret.

Processen för att digitalisera musik och film gick rätt snabbt, men de är industrier som i huvudsak riktar sig mot de yngre generationerna, det är de som har drivit utvecklingen dit vi är i dag. Litteraturen har överlag en äldre publik, och dessutom främst en kvinnlig sådan, vilket inte borgar för en varm omfamning av nydanande teknik. Det måste vara supersmidigt och superenkelt för att få den läsande publiken att komma, det måste nästan vara ännu mer användarvänligt än vad Amazon erbjuder med sin Kindle i USA. Är de nya svenska satsningarna med Bokus/Akademibokhandelns Dito i spetsen det? Nej, långt ifrån, Sverige är en alldeles för liten marknad för att det ska gå att få ekonomi i att bygga en helhetsupplevelse likt det Amazon kan erbjuda. I stället köper man in plattor från lite här och var, förladdar dem med lite programvara och gör så gott man kan. Räcker det?

Jag tror tyvärr inte det.

När alla i media plötsligt skulle prata e-böcker i början av hösten 2009 och sa nu! nu händer det! Väl? vill jag minnas att jag var en smula skeptisk och sa att läsplattan skulle bli årets julklapp först år 2011.

I dag undrar jag om det sker ens år 2013.

Signering pågår. Snart.

Jaha, det blev visst Park i går kväll, något som känns med all oönskvärd tydlighet i skallen i dag. Och då var jag ändå hemma igen vid ettsnåret, efter att bara ha druckit vatten i någon timme. Eller åtminstone mellanöl. Typ.

I dag ska jag signera böcker i Massolits monter på förmiddagen, är det tänkt. Med tanke på hur strålande det gått de få tidigare jag gjort sådana grejer, ser jag fram emot en munter och inte alls förnedrande stund.

Så kom dit och join the fun vetja! Monter A02:40 is da place to be, or not to be.

 

Utkommen?

Hepp!

Blev väldigt glatt överraskad när jag såg att det i dagens DN (åtminstone i riksupplagan, är ju i Götlaborg) fanns en annons för min pocket i kulturdelen signerad Adlibris, alldeles bredvid publikdragaren Fredrik Strages boyscout-krönika. Nu hoppas jag bara att de snart ändrar statusen på “Vi har redan sagt hej då” från ej utkommen också, så att det faktiskt går att köpa boken i fråga på deras sajt…

UPPDATERING EFTERMIDDAG: Nu går den att beställa! The power of the internetz.

Bokmässan 2011 i bilder (torsdag)

Ja, det mesta i mitt liv kretsar kring barnet just nu.

Melontajm inför frukosten.

Ritpaus på Barnens torg.

Grinpaus när pappan ställt tillbaka det stulna Bamsepusslet.

Säljer inte bäst på bordet. Bu.

Johanna medverkar i “P4 Extra” med Lotta Bromé och Maria Montazami.

I stället för att äta lunch: Intrasslad i räcke.

Kollar bokmässegolvet med mamman.

Bestiger Kilimanjaro.

Johanna deltar i panel om e-bokens framtid i Sverige. Jo, hon sitter där i mitten, jag lovar.

Fadern och sonen avrundar dagen med lite Muminklipp på Youtube.

Livet. Så förbannat orättvist.

Nej, vi har inte längre makten över våra liv. Under förmiddagen tog Tage kommandot på bokmässans golv. Han rusade mellan de olika förlagen, rev ner böcker, plockade godis, charmade personal, höll på att trasha ett ställ med Muminmuggar och blev slutligen en smula gramse när jag inte lät honom vandra vidare från en monter med famnen full av stöldgods i form av Bamsepussel.

Ömsom vin, ömsom vatten.

Vi checkade in på Gothia Towers i Göteborg vid niotiden i går kväll, nattade snabbt Tage och ringde på roomservice för att få årets första räkmacka levererad. Jag tog mig en Spendrups ur minibaren, Johanna en kvartsflaska vitt vin.

Det var bara ett problem. Det var inte vin i flaskan. Efter att båda ha smakat ett par gånger, och funderat på om vi verkligen kunde ha  avtrubbade smaklökar, konstaterade vi att nej, det här är möjligen en femtedel vin och fyra femtedelar vatten.  Vi skrattade, fnissade åt den snåla filur som haft rummet före oss.

Det var först när vi kollade resten av flaskorna som brottets verkliga natur visade sig. Samtliga fyra små vinflaskor i minibaren hade sprättats, druckits och sedan ersatts med vatten. Vi hade inte att göra med en snål göteborgsbesökare som dragit en rövare, vi hade att göra med en tvättäkta bedragare.

Så vi gjorde det enda rätta. Tjallade på den jäveln.

Och se rättvisan kommer till den som gör rätt för sig. Som tack fick vi en femte flaska helt gratis från receptionen.

Nysatsning på e-böcker hos Bokus och Adlibris

I går lanserade Adlibris en ny e-boksbutik, och i dag skriver Svensk Bokhandel att Bokus/Akademibokhandeln, som båda ägs av KF, gör en nystart med e-böcker genom en satsning kallad Dito, som inkluderar försäljning av nya läs-/surfplattor, försäljning av e-böcker i fysiska butiker och specialutbildad personal. En bra satsning, även om den kommer att rullas ut på allvar först nästa år.

Att det skulle ske lanseringar på det här området i samband med årets bokmässa var ju ingen överraskning. Nu återstår bara att se hur mycket våra dominerande förlagshus (Adlibris ägs ju av Bonniers och KF äger Norstedts förlagsgrupp) vågar satsa på e-böckerna på riktigt. Det som krävs är rejäla, och dessutom långvariga, framskjutande placeringar på Adlibris och Bokus förstasidor, på samma sätt som Amazon låtit Kindlereklam ligga i topp på sin sajt i fyra år snart.

Först då kommer svensken att börja upptäcka e-böcker i någon större utsträckning.

Gör det själv i stället!

Jaha, här orerar jag på i mina spalter precis som om det bara vore jag i vår familj som håller på och skriver böcker och har mig.

För så är ju inte fallet. Nu finns ju faktiskt även Johannas och Karins “Lilla gummans gör-det-själv-guide” ute i butik och näthandel. En informativ, fyndig och även väldigt rolig guidebok om jag får säga det själv.

Och det tycker jag att jag får.