Tumbla runt

Ibland känner jag att jag bara skulle vilja ha en Tumblr. Jag samlar på mig så mycket länkar, läggar dem i Evernote, mejlar dem till mig själv eller öppnar webbläsarflikar, tänker det här ska jag blogga om så fort jag får tid, bara en kortis, och så faller det i glömska, mellan stolarna, blir aldrig av. Nattståndna länkar som samlar damm och blir kalla i cyberrymdens mörker. Och med en Tumblr inbillar jag mig att det skulle bli enklare, tjänsten är ju i princip byggd just med detta i åtanke.

Men orka bygga nytt.

På gränsen

Vi har ett barnfritt dygn, Ejda och Tage är överlämnade till Johannas föräldrar och vi har rest ner till gränstrakterna, sov på Torneås stadshotell på finska sidan i natt och så fort de öppnar åker vi de ynka metrarna över gränsen igen och handlar loss på Ikea i Haparanda utrustade med inköpslistor åt både oss själva och släkten, gäller ju att passa på, det är ändå knappa 30 mil hit.

20130727-075741.jpg

När vi åt middag på Umpitunneli med utsikt åt Torneälven åkte genast våra telefoner fram, jag tror vi är som lyckligast när vi tillsammans får hålla på med internet ostört på varsitt håll.

Gränser fascinerar mig för övrigt. Andra halvan av resan ner till Haparanda-Tornio går längs gränsen, bara ett hundratal meter emellan över älven, gårdar på båda sidorna, gemensamma släkter. Den totala oförståelsen de måste ha känt, när de 1809 fick veta att nej, ni är nu inte längre samma folk, de på andra sidan vattnet tillhör från och med i dag Ryssland.

Rikssprängningen. Jag tycker om att Haparanda-Tornio nu drygt 200 år senare försöker råda bot på det, sluter sig samman som en enhet över gränsen, lämnar idiotin i att ha två helt skilda förvaltningar i en stad som rent geografiskt är en enhet, bara det att en älv råkar rinna i dess mitt och fältherrar dragit linjer på en karta. Visserligen ännu bara små steg, men ändå. Hoppingivande.

Arla gryning

Enligt devisen en gång är ingen gång, två gånger är en vana tycker jag att det är lite oroande att Ejda i går steg upp klockan 05.02, och i dag 05.05. Sakta börjar min kropp minnas alla de där 04.15-gryningarna då jag stapplade upp med en mycket morgonpigg Tage i Berlin.

Än så länge är det visserligen helt okej, jag kan tycka att det är rätt trevligt att lalla runt med henne själv på nedervåningen någon timme på morgonen, hon är i regel glad och lättskött vid den tiden, i morse fick jag exempelvis äta frukost och läsa tidningarna ostörd medan hon satt och jollrade i babysittern på golvet och tuggade lite på sin tygbok, och i detta nu bjuder hon till genom att ta sig en oväntad tupplur.

Men fick jag välja – ja, utan att vilja gapa efter för mycket vore det skönt om hon sov till klockan 06.30 varje dag.

Oj, nu vaknade hon visst. Gotta go.

Stor och liten

Fin söndag

Vi åkte till skogs, plockade blåbär och hjortron, gjorde upp en eld, grillade kött i olika former och turades sedan om att sitta eldvakt, det vill säga såg till att inget av barnen sprang/gick/kröp in i den. Tage och kusin Ville hittade ett fallet, halvt urgröpt träd som tjänstgjorde som bil, den skjutsade ömsom passagerare till Pajala, ömsom till Stockholm. På vägen hem höll två av tre bilar på att köra fast i leran längs timmervägen vi begagnade oss av, det krävdes en del påskjutningar innan färden kunde gå vidare.

Och i dag anländer Popjunkien med familj. Faktiskt är de framme redan vid klockan åtta vid tågstationen i Gällivare, vilket betyder att jag måste hoppa in i bilen och köra dit nu för att hinna fram i tid och plocka upp dem.

Gratis e-böcker i veckorna elva

Annorlunda e-boksprojekt regnar det inte av i Sverige. Men författaren och krönikören Hillevi Wahls nyhet om att hon för att fira tio år som författare tänker ge ut ett urval av sina krönikor från tidningar som Metro och Kommunalarbetaren som gratis e-böcker i iTunes iBookstore tycker jag är ett roligt initiativ. Elva e-bokssamlingar blir det – en varje vecka fram till bokmässan – där texter kring teman som vänskap, kärlek, sex och familj samlas. Först ut är ”Vänner”, som kan laddas ner från iBookstore till iPhone/iPad här, och till övriga plattformar via Hillevi Wahls hemsida. Det ska även komma en Kindleversion via hennes sajt vad det lider.

I skrivande stund ligger den första samlingen etta på svenska iTunes topplista för gratisböcker. Roligt!

Döden döden döden

Följande konversation utspelade sig förra torsdagen i Viking Line-terminalen på Södermalm i Stockholm.

– Hej då Tage, min älskade lilla Tage, hoppas du får det fantastiskt roligt i Muminlandet, sa Tages moster Maria och pussade honom på kinden innan han skulle kliva ombord på M/S Amorella för avfärd mot Åbo.
Han kramade artigt sin moster tillbaka, och sa:
– Morran, när du blir gammal ska du dö.

Det är mycket döden nu. Så fort Tage ser ett kyrktorn vill han att vi går dit, han vill se vilka som är begravda på kyrkogården, vi ska gå rad efter rad och läsa inskriptionerna högt. Vem har dött här? Vem har dött där? Vem har dött här? låter det hela tiden.

Ibland är det som att döden inte bekymrar honom, han pratar om den oblygt och obrytt. Ibland är dock tonen mer nyfiken – Mamma, när du har dött, kommer du att sakna mig då? och ibland rent ledsen, som när han han inser att det grymma men oundvikliga en dag ska drabba även honom. Pappa, jag ska dö när jag blir gammal, säger han och darrar med underläppen och jag kämpar med att inte göra detsamma när jag möter hans skrämda blick. Men inte nu, nu är jag ny, lägger han till, som för att skingra det otäcka.

20130716-220719.jpg

Johanna läser Ilon Wiklands bok om katten Sotis som dör för honom, han kan relatera eftersom vi har haft två kattdödsfall i släkten det senaste året och det är tydligt att berättelsen både tynger och fascinerar, jobbig att ta in, omöjlig att hålla sig borta från.

Vi är i Kungsgården hos Tages farfar nu, på väg hit med bussen passerade vi kyrkan. När min pappa kom oss till mötes vid busshållplatsen hälsades han med en uppmaning: Farfar, i morgon ska vi gå till kyrkan. Vi ska titta vilka som har dött.

Nummer ett kontra nummer två

Vi är åter från Finland, anlände med Viking Line i går morse. Muminvärlden behandlade oss ypperligt, en förtjusande och befriande anspråkslös temapark jag gärna åker till fler gånger. Nådendal var därtill vackert, en plats jag någon gång skulle kunna tänka mig att resa till på en barnledig helg. Nu blev allt väldigt barnstyrt, eller rättare sagt Tagestyrt, det var hans behov och önskemål som kom både på första och andra plats.

Ejda är nu tre och en halv månad. Hon har utvecklats till en bebis med stark personlighet, mycket mer livlig och bestämd än vad Tage var vid samma ålder, hon sprudlar av känslor och är både gladare och argare än vad Tage var. Han var ett enkelt spädbarn att hantera, godmodig nästan för jämnan, skrek sällan, protesterade endast i undantagsfall och visade överlag inte särskilt mycket känslor, fjärran den prunkande treåring han är i dag med så mycket kärlek, synpunkter och åsikter i sin kropp att han ibland inte kan hantera den.

Ejda är annorlunda, när jag ler mot henne och får ögonkontakt spricker hennes ansikte upp i ett hjärtevärmande leende som ofta övergår i ett litet glädjetjut, armarna börjar flaxa och hon rister till av lycka, hela kroppen sprattlar till. Men hon visar också rädsla och ilska mycket tydligare, hon blir skraj av höga oväntade ljud, underläppen börjar darra och följs av ett ledset gråt som ljudmässigt har mycket lite att göra med de läten hon ger ifrån sig när hon blir arg. Hon blir vansinnigt ilsken emellanåt, särskilt när hon inte får mat tillräckligt snabbt eller när vi lämnat henne på babygymsmattan för länge.

På något sätt känner jag att jag har kommit Ejda som tremånadersbebis närmare än vad jag gjorde med Tage vid samma ålder. Henne har jag varit hemma med hela tiden, jag har spenderat mer tid med henne ensam än vad Johanna har gjort. Med Tage var det tvärtom, jag jobbade mellan det att han var två och fyra månader, var borta hela dagarna, påbörjade min långa föräldraledighet först därefter, fick börja bygga relationen med honom på allvar först då, och säkert är det en viktig orsak till att Johanna för honom alltid är nummer ett (eller ja, nummer två, hans mommo är nummer ett). Det ska bli spännande att se vad som händer med Ejda, om de här månaderna påverkar hennes relation till oss även på sikt eller om det helt enkelt bara är så att Johanna är bättre på att vara favoritföräldern och kommer att bli så även för henne.

20130714-092639.jpg

Om domen i e-boksmålet mot Apple

Angående att Apple nu dömts som skyldiga i första instans i den uppmärksammade e-boksrättegången i USA, där Apple och sex förlagshus anklagades för att ha konspirerat om e-bokspriser för att stävja Amazons monopolliknande ställning, tycker jag fortfarande att den bakgrundstext jag skrev i ämnet i fjol fortfarande känns aktuell.

Att amerikanska bedömare på många ställen sägs vara förvånade över domslutet förvånar i sin tur mig. Att Apple och förlagen bröt mot lagen tycker jag har stått klart länge, även om de kan sägas ha jobbat för en ökad mångfald på framtidens bokmarknad (och själva tjänat mer pengar i förlängningen, så klart). Det går inte att komma ifrån att onsdagens domslut är en enorm prestigeseger för Amazon och deras allt starkare ställning både som bokhandel och förlagshus. Följaktligen når deras aktie dagen efter domslutet också rekordnivåer.

Är det också en vinst för bokköpare? På kort sikt ja, eftersom Amazon i och med domen har svart på vitt att deras lågprismodell för e-böcker är vägen framåt i USA. På lång sikt, när Amazon tagit makten över e-boksförsäljning och -utgivning i än större grad än i dag?

Extremt svårt att säga. Men monopol känns väl rent spontant inte så där superkul, kan jag tycka.

Sommarturné 2013

Dags för semester i de södra regionerna. I Stockholm nu, men redan i kväll äntrar vi Viking Lines Amorella för färd till Åbo och Nådendal, där vi i morgon ska besöka Muminvärlden och därefter bo i ett Muminrum på hotellet. Att säga att Tage är exalterad är ingen överdrift, är det i dag vi ska åka till Muminland? är en fråga som ställts varje morgon de senaste veckorna.

Därefter Stockholm igen i några dagar med start i helgen, följt av Gästrikland i mitten av nästa vecka.

Låt runtkuskningen börja!

Svar från Stockholms stadsbibliotek

Om någon missat det i kommentarsrutan till höger så har Stockholms stadsbiblioteks digitalchef Mikael Petrén nu svaratde frågor jag ställde i blogginlägget gällande deras samarbete med Ordfront.

Jag tycker att det är jättebra att stadsbiblioteket är alerta och svarar, även om mina frågor i grund och botten riktade sig till DN – det var ju deras artikel jag kritiserade, inget annat. På min avslutande fråga gällande Publits roll rättar dock Mikael Petrén mig, det rör sig tydligen trots allt om ett direktavtal mellan Ordfront och biblioteket. Att jag inte trodde att så var fallet beror på det Publit skrev i ett blogginlägg från när projektet presenterades i fjol, där det stod att projektet skedde i samarbete med dem. Jag drog därav slutsatsen att de hade en mer aktiv roll än vad som tydligen är fallet.

När det gäller fråga tre hoppas jag för övrigt att det här med att förlag sluter avtal med enskilda bibliotek blir en kortlivad lösning. Någon form av centraliserade avtals- och distributionslösningar liknande det som Elib erbjuder måste komma till stånd även av alternativa distributörer, dels eftersom det frångår bibliotekens grundtanke att endast vissa bibliotek ska kunna låna ut särskilda titlar, men också för att det på sikt torde vara ett ekonomiskt problem att inte kunna sprida sina titlar på alla potentiella marknader när de nu ändå tagit fram digitala utgåvor.

Tack för svaren!