Författare, skribent och bokbranschnörd
Björn Waller jobbade i en massa år på den i Sverige dominerande digitalboksdistributören Elib (numera Axiell Media), men slutade förra året, och är nu bland annat fri tänkare gällande den pågående digitaliseringen av litteraturen. Och i detta ämne har han nyligen börjat blogga, uppmärksammades jag om nu på förmiddagen.
Boken år noll, som än så länge verkar bestå av bra länkar och sammanfattningar kring vad som skrivs om bokbranschens framtid i media, åker rakt in i RSS-läsaren.
Intressant bedrägeri som Boktugg och Sydsvenskan skriver om i dag – ett litet familjeförlag i Skåne har satt i system att låna sina egna e-böcker i stora mängder för att komma åt e-boksersättningen som biblioteken betalar ut. E-bokslån är extremt mycket mer lukrativa för förlagen än traditionella pappersbokslån, och här har det rört sig om 30 kronor per lån som biblioteken betalat ut, varav den största delen gått direkt tillbaka till förlaget (en mindre del har hamnat hos distributören Axiell Media, som Elib bytt namn till sedan en tid tillbaka).
Flera bibliotek i Skåne har nu helt stoppat utlåningen av e-böcker, för att få kontroll över situationen.
Jag sitter alldeles för djupt nere i min Virus-deadline för att skriva någon långrandig analys, men oavsett vad man anser om e-böcker som sådana är det tydligt att vi fortfarande är långt ifrån att hitta en vettig lösning på hur man ska hantera det i grunden omöjliga att låna ut digitala filer.
Det blåser varma vindar i den svenska bokbranschen. Det såldes drygt 3 procent fler fysiska böcker i Sverige i fjol jämfört med 2014, enligt den officiella statistiken som presenterades på torsdagen.
Vad som inte ingick i statistiken var läget för e-boken, men enligt ett blogginlägg från Elib på fredagen är det uppåtsiffror som gäller även där. Jämfört med januari 2015 bjöd 2016 års första månad på en 20-procentig försäljningsökning. Till viss del verkar försäljningen öka till följd av att priset på e-böcker överlag sjunkit, men det är inte den dominerande faktorn, för intäkterna har trots lägre pris ökat med totalt 13 procent.
Vad som inte anges i inlägget, och som jag tycker vore intressant att veta, är vilket det genomsnittliga priset för en e-bok i Sverige faktiskt är i dag. Det går så klart att göra en någorlunda gissning genom lite matematik utifrån en någorlunda lång topplista, men det vore ännu enklare om Elib bara berättade det. Och finns det några intressanta prisskillnader mellan olika segment av e-boksmarknaden?
Hm, kanske borde gå loss lite med hjälp av Excel. Om man bara hade tid över i kalendern…
Spindeln i nätet för e-böcker i Sverige, distributören Elib fyller 15 år i år, och den svenska e-boken fyller alltså moppe, även om jag antar att det på något sätt hade gjorts e-böcker även tidigare (och Elib faktiskt grundades redan år 2000 enligt deras hemsida). Den allra första boken de distribuerade ut var Liza Marklunds Paradiset, Elib var från början ett initiativ från e-bokspionjärerna Piratförlaget.
Även om inte e-boken gjort den snabba resa till världsherravälde som en del förutspådde, så går utvecklingen i Sverige fortsatt rejält uppåt. 422 000 e-böcker såldes i fjol, vilket var en ökning med 36 procent från 2014, enligt ett nyhetsbrev de skickade ut nu på morgonen. Medföljde gjorde även en all time high-topplista, som ser ut som följer:
1. Femtio nyanser av honom av E L James (Norstedts)
2. Brobyggarna av Jan Guillou (Piratförlaget)
3. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson (Piratförlaget)
4. En man som heter Ove av Fredrik Backman (Bokförlaget Forum)
5. Femtio nyanser av mörker av E L James (Norstedts)
Grattis till de 15 åren, Elib! Jag minns er tioårsfest som vore det i går, det var kalas på Natur & Kultur och när jag glad i hatten kom hem strax efter midnatt var det tre timmar kvar tills klockan skulle ringa och jag skulle hasta mot flygbussen till Skavsta för att hinna med gryningsflyget tillbaka till Berlin. Good times.
Det går fortsatt trögt för e-boken i Sverige, meddelar Svensk Bokhandel i dag. Försäljningsökningen för 2013 blev långt under förväntningarna, och i slutet av året tvärbromsade utvecklingen, enligt tidningen.
Det svenska folkets ovilja att omfamna e-boken verkar förvåna aktörerna, trots att dessa ofta får sägas ha velat backa in i framtiden, och endast motvilligt satsat på något mer än försäljning av traditionella pappersböcker. Men det är klart, nu har det sent omsider investerats en del pengar i plattformar som Adlibris Mondo och Bokon, och då är det klart att det är trist att se att intäkterna inte rullar in i den utsträckning som förväntats.
Vad beror då detta på? Ja, det visar att den rapporterade försäljningsökningsinbromsningen (för jo, trots allt ökar den ännu) främst handlar om försäljning via Elib, bokförlagen har även börjat sälja sina böcker via Apples iBooks och Googles Play, och där ser det ljusare ut. Magnus Nytell på Bonnierförlagen konstaterar i artikeln att det är relativt stillastående för dem i försäljningen via Elib, men vi har ett tillskott av återförsäljare och tack vare Apple och Google ligger vi på plus 100 procent i försäljning jämfört med förra året. Hur utvecklingen överlag ser ut i Apples och Googles butiker lär vi aldrig få veta, eftersom inget av företagen lämnar ut siffror nedbrutna på enskilda marknader.
Och då skulle jag säga att vi börjar komma till pudelns enkla kärna. Jag tror visserligen att svenskarna överlag är en smula mer skeptiska till e-böcker jämfört med många andra (skälen till det skrev jag om nyligen när jag siade om Amazons eventuella etablering i Sverige), men det handlar så klart också om att användarna väljer den enklast möjliga lösningen. Apples och Googles butiker är mycket enklare att använda än de svenska aktörernas, alltså vänder sig kunderna i allt större utsträckning dit. Det håller inte att som Adlibris Mondo och Dito kräva att inköp ska ske genom webbläsaren, och att boken sedan endast ska laddas ner via appen bara för att man ska slippa ge Apple 30 procent av intäkterna. Jag förstår att det för företagen som säljer e-böckerna är en svår ekvation att få ihop och ett mycket surt äpple att bita i, men för konsumenterna är valet enkelt – de väljer butiken där de kan göra sina köp på simplaste vis.
Det är inte våra lokala alternativ som erbjuder det i dag. Och frågan är om det skulle räcka även om de förenklade köpprocessen kraftigt – miljontals svenskar har redan kontokort kopplade till sina Apple ID- och Google Play-konton och kan redan ägna sig åt one click shopping den vägen. Det är en närmast hopplös uppgift för de svenska aktörerna att kämpa emot.
Jag är verkligen inget vidare på att tjäna pengar på mitt författarskap. Jag ger bort mina böcker i digital form, jag glömde i över ett års tid bort att fakturera Elib för biblioteksersättning och försäljning och nu fick Massolit höra av sig till mig och fråga om jag inte vill ha betalt för den pocket de gav ut av “Vi har redan sagt hej då” för ett par år sedan, borde jag inte ta och skicka dem en faktura?
Jo, tack, gärna, tackar som frågar.
Nu var det visserligen ingen stor summa jag fick i royalty, men i alla fall ett femsiffrigt belopp som kommer väl till hands så här i årets slut.
Och bara för att jag inte har producerat några bästsäljare (men vänta bara!) behöver jag ju inte göra det svårare än det behöver vara.
Vill man ha koll på utveckling och trender inom e-boksvärlden, så bör man hålla koll på Elibs blogg. De bloggar tyvärr extremt sällan, och när det väl läggs ut något så är det i princip världens längsta blogginlägg, men det de skriver om är alltid intressant och ger en bra bild av vad som sker i branschen, både på ett nationellt men kanske främst internationellt plan.
Men om jag får önska mig något så blir det detta: Fler och därmed kortare inlägg. Jag förstår visserligen tanken bakom att göra det som månadsrapporter och mässummeringar och dylikt, men problemet med långa – och ibland spretiga – inlägg är att de ofta blir liggande som en oläst flik fyllt av dåligt samvete i webbläsaren så länge att innehållet hinner bli inaktuellt (eller stängt av misstag).
Om någon missat det i kommentarsrutan till höger så har Stockholms stadsbiblioteks digitalchef Mikael Petrén nu svarat på de frågor jag ställde i blogginlägget gällande deras samarbete med Ordfront.
Jag tycker att det är jättebra att stadsbiblioteket är alerta och svarar, även om mina frågor i grund och botten riktade sig till DN – det var ju deras artikel jag kritiserade, inget annat. På min avslutande fråga gällande Publits roll rättar dock Mikael Petrén mig, det rör sig tydligen trots allt om ett direktavtal mellan Ordfront och biblioteket. Att jag inte trodde att så var fallet beror på det Publit skrev i ett blogginlägg från när projektet presenterades i fjol, där det stod att projektet skedde i samarbete med dem. Jag drog därav slutsatsen att de hade en mer aktiv roll än vad som tydligen är fallet.
När det gäller fråga tre hoppas jag för övrigt att det här med att förlag sluter avtal med enskilda bibliotek blir en kortlivad lösning. Någon form av centraliserade avtals- och distributionslösningar liknande det som Elib erbjuder måste komma till stånd även av alternativa distributörer, dels eftersom det frångår bibliotekens grundtanke att endast vissa bibliotek ska kunna låna ut särskilda titlar, men också för att det på sikt torde vara ett ekonomiskt problem att inte kunna sprida sina titlar på alla potentiella marknader när de nu ändå tagit fram digitala utgåvor.
Tack för svaren!
Artikeln i dagens DN (24-timmarslänk här) om att Ordfront sluter avtal med Stockholms stadsbibliotek för att börja distribuera e-böcker till biblioteket direkt, utan att gå via distributören Elib, är en underlig text.
Jag tycker att den missar åtminstone fyra viktiga frågor:
1. Är det här ens en nyhet? Att Ordfront och Stockholms stadsbibliotek skulle inleda ett samarbete gällande e-boksutlåning skrev Svensk Bokhandel om redan i november 2012. Ändå har det här samarbetet förberetts “under medial tystnad”, enligt Dagens Nyheter.
2. Vad är det som gör att det här avtalet är bättre än det Ordfront hade kunnat sluta med Elib? Det enda som nämns är att Ordfronts marknadschef Jenny Bjarnar säger att de vill kunna ge författare och förlag “skälig ersättning” samt få tillgång till lånestatistik. På vilka sätt är ersättningen och lånestatistiken annorlunda jämfört med den som Elib erbjuder?
3. Är det inte ett problem att avtalet begränsar sig till Stockholms stadsbibliotek? Visserligen kan man sitta var som helst i landet och låna e-böcker från Stockholms stadsbibliotek bara man har en nätuppkoppling, men det krävs ett lånekort och det måste man hämta ut fysiskt på plats i Stockholm innan man kan börja låna. De cirka 8 miljoner av Sveriges invånare som inte bor i Stockholms närhet då?
4. Varför nämns inte Publit i artikeln, trots att det är de som sköter “Elib-biten” mellan Ordfront och Stockholms stadsbibliotek? För det rör sig inte om ett direktavtal mellan förlag och bibliotek, utan om att Publit jobbar på att bygga upp en alternativ distributionskedja till den Elib etablerat, och där avtalet gällande Ordfront och Stockholms stadsbibliotek är det första projektet som lanseras.
Många frågor, som borde ha förtjänat svar.
• De flesta som är intresserade av e-bokens utveckling i Sverige har säkert redan koll på det här, men hur som helst – sedan en tid tillbaka har Elib en väldigt informativ och bra sammanfattning av vad som hänt i nyhetsväg i e-boksvärlden den senaste veckan i deras blogg. Faktum är att dessa Veckan som gått-inlägg är i princip det enda de postar i bloggen. Go check it out.
• Är du intresserad av Applenörderi på hög nivå kan du följa den här tråden på Branch, där nätjournalist- och bloggbranschens mest insatta Applekännare (Gruber, Siegler, Ritchie et al) i går kväll gick igenom den senaste tidens rykten kring iOS 7, iPad och iPhone 5S.
• Jag funderar för övrigt på att starta ett aktiebolag. Verkar både enklare och krångligare än att vara sin egen firma.
Jag är fortfarande rätt så dränkt i arbete – bland annat sitter jag här klockan halv nio en fredagskväll och skriver ut en intervju för fulla muggar – men jag tänkte i alla fall tipsa om att Elib skrev en fin bloggpost i dag om läget för e-boken i detta nu. Insiktsfullt och intressant.
Och på tal om e-böcker, eller kanske mer egentligen om egenutgivare, så hade The Guardian en artikel om Amanda Hocking i dag, kvinnan som brukar räknas som de egenutgivande författarnas första superstjärna. Fick tipset från Paulina på Twitter. Tack!
Och nu tillbaka till intervjun.
Det här med e-böcker och bibliotek.
I dag har vi en situation där en del av landets bibliotek i perioder känner sig tvingade att stoppa utlånen av e-böcker eller inskränka vilka som får låna dem, eftersom biblioteken betalar 20 kronor varje gång en fil lånas, och bara har budgeterat för ett visst antal utlån. När taket så är nått – stopp för låntagarna.
Det här är en situation som hotar att eskalera i takt med att utlåningen av ökar, eftersom det inte direkt är så att biblioteken får mer pengar att röra sig med över tid. Kontentan blir att bibliotek både vill och inte vill satsa på e-boksformatet, eftersom ju mer de marknadsför och populariserar tjänsten, desto mer gräver de sin egen finansiella grav. Utbudet finns, efterfrågan finns, men ekonomin säger stopp och belägg.
Det här är så klart en ohållbar situation, och omförhandlingar mellan de inblandade parterna sägs pågå. Ett alternativ som det ibland höjs röster för, och som är poppis i USA, är att man helt enkelt låtsas att e-böcker lyder under samma fysiska lagar som pappersböcker. Biblioteken får köpa in ett antal exemplar av varje e-bok, och råkar de tre “exemplar” som finns av en viss titel vara utlånade, ja då får man snällt ställa sig och köa tills den tidigare låntagaren lämnat tillbaka sin fil (om de därmed även måste lämnas tillbaka rent fysiskt över disk framgår inte).
Genom att blunda för att en fil kan kopieras i all oändliget, kan man alltså komma undan problemet. Att resultatet blir en sorts hittepåvärld där digitaliseringens fördelar göms undan är en annan femma.
Jag är föga förvånande inte så förtjust i den lösningen. Låt mig till och med säga att om den införs så emigrerar jag fan i mig.
Hur ska man då lösa problemet? Jag vet inte exakt. Men en sak jag ofta funderar över är just e-boksersättningens storlek. Vore det verkligen kontroversiellt om den helt enkelt radikalt sänktes? Den ersättning som författare och förlag får dela på för e-böcker är ju närmast gigantisk i jämförelse med den traditionella biblioteksersättningen för pappersböcker?
Ta mig själv som exempel. Varje gång ett fysiskt exemplar av mina romaner lånas ut på ett bibliotek får jag i teorin 76 öre. Jag skriver i teorin, för i verkligheten har jag aldrig fått en krona. Det finns nämligen en popularitetsnivå man måste komma över för att komma i fråga för ersättning, ens böcker måste lånas ut minst 2000 gånger under ett år. E-boksersättningen är dock mer demokratisk och exakt till sin form och kickar in redan vid första lånet, och av de 20 kronor som biblioteken betalar går 10 till förlaget, och Elib tar andra halvan. Därefter är det upp till förlag och författare att bestämma hur fördelningen dem emellan ser ut, jag tror författarna brukar få runt 25 procent.
Om vi bortser från att jag själv äger förlaget som gett ut båda mina e-böcker, och säger att jag hade fått 2,50 kronor per utlån i stället för 10 som nu är fallet, kan vi ställa upp följande räkneexempel:
Om mina fysiska böcker hade lånats ut exakt 2000 gånger i fjol hade jag fått 1580 kronor i ersättning.
Om mina e-böcker hade lånats ut exakt 2000 gånger i fjol hade jag fått 5 000 kronor i ersättning.
Min fråga är enkel – kan man inte bara skapa en ersättningsmodell för e-böcker som mer ligger i nivå med den för fysiska böcker? Vari ligger logiken att författare och förlag ska få mycket högre ersättningar för utlån av e-böcker? Ja, jag vill minnas att ersättningsmodellen för e-böcker räknades ut på ett sätt som ansågs vara logiskt en gång i tiden (jag har fått den förklarad för mig någon gång har jag för mig), men nu överensstämmer den helt enkelt inte med verkligheten längre.
Så – sänk ersättningen. Ni kan säkert räkna ut någon smart och någorlunda rättvis modell som gör såväl författare, förlag, distributör som bibliotek nöjda. I början lär resultatet bli att författare och förlag får mindre e-boksersättning, men i takt med att e-böckerna tar en större del av den totala utlåningskakan, lär ersättningen ändå öka.
Hellre det än att biblioteken ska behöva tvingas ljuga för sina låntagare och säga att en datorfil bara kan lånas ut åt en person i taget, för att de bara har ett “exemplar”.