Hurra Augustpriset – ni vinner! Eller kämpar i alla fall väl.

För fyra år sedan skrev jag ett uppmärksammat inlägg kallat Med sådana vänner behöver Augustpriset inga fiender, där jag uttryckte oro för att Förläggareföreningen höll på att slarva bort Augustpriset, att det mediala intresset gick nedåt och att det fanns så oändligt mycket mer de skulle kunna göra för att lyfta intresset redan under nomineringsfasen, så att det inte bara blir en skjuts för (den skönlitterära) vinnaren utan även för de övriga 17 nominerade samt även den svenska bokbranschen i stort.

Nu vill jag inte ta åt mig någon direkt ära i ärendet (men någon typ av påverkan tror jag ändå att det hade, särskilt efter att Svensk Bokhandels Tove Leffler med utgångspunkt i mitt inlägg tog kritiken vidare) men det är hur som helst mycket glädjande att nu se samt läsa att arrangörerna faktiskt har tagit sig i kragen och jobbat hårt med att göra Augustpriset till mer än en sluten branschgala en måndagskväll i slutet av november, och i stället försöker lyfta det till något som gynnar såväl den svenska litteraturen i stort som bokhandeln.

I nya numret av Svensk Bokhandel pekas på att man nu börjar tala om en nomineringseffekt – så klart inte alls lika tydlig som den enorma försäljningsökning de slutliga mottagarna av priset får uppleva – men ändå att det går iväg ett antal tusen exemplar extra även av de titlar som “bara” nomineras. Och det är inga grejer som kräver en examen i rymdteknik för att få till heller – evenemang som exponerar de nominerade på olika sätt, och enkelt marknadsföringsmaterial som Augustpriset erbjuder bokhandeln att använda sig av för att skylta med titlarna. Svårare än så behöver det kanske inte vara.

“De har jobbat hårt för att det inte ska bli ‘the winner takes it all’. Förut hände ingenting när en bok nominerades, nu har vi fått trycka till alla våra nominerade böcker”, säger Norstedts publicistiska chef Susanna Romanus i Svensk Bokhandels artikel, och Bonnierförlagens försäljningsdirektör Göran Wiberg är inne på samma linje: “Nu ger nomineringar en rejäl försäljningsskjuts. Både Karin Johannisson och Karin Bojs hade sålt bra innan, 5000–6000 exemplar. Nu är de uppe i 8000–10000”.

Jag tycker i och för sig fortfarande att Augustprisets egna sajt känns väldigt statisk och sluten – det går att göra mycket mer där för att exponera de böcker samt författare som nominerats – men det går åtminstone numera att följa utdelningen live via en webbsändning på sajtens startsida, och klickar man sig vidare kan man hitta en del Youtubeklipp från de samtal som hölls med de nominerade under ledning av Daniel Sjölin på Kulturhuset i Stockholm efter att nomineringarna presenterats.

Sändningen från Augustgalan börjar 17.30 i dag. Mitt i middagskaoset här hemma, men det är väl just för sådana här tillfällen man har en köksipad fäst med självhäftande kardborreband på kylskåpsdörren?

Kyla, strömavbrott och Apple TV

Vinterns första köldknäpp denna helg, temperaturen sjönk ner till -23 i natt, men verkar nu ha stabiliserat sig kring -15. Det var så där krispigt vackert i dag, solsken och klar, hög luft.

Dagarna innan har präglats av strömavbrott till följd av det myckna snöandet under veckans första halva och träd som tynger ner och river av kraftledningar. Knappt tre timmar strömlöst på onsdagen, fem timmar i torsdags kväll.

Jag stod och lagade middag i torsdags när strömmen gick, pastavattnet hade precis börjat koka så lösningen fick bli att låta makaronerna sjuda sig mjuka i det heta vattnet och därefter ställa en annan kastrull under durkslaget för att spara vattnet som jag därefter lade ner tärnade korvar i som också fick sjuda. Kanske inte hade funkat på restaurang, men Tage och Ejda och kusinerna verkade inte märka någon skillnad när de åt i värmeljusens sken. Kanske säger mer om hur min matlagning brukar se ut i vanliga fall än hur den såg ut just denna gång, dock.

Därefter gick jag ut i garaget och kokade vatten till kaffe och välling på kokplattan som sitter på sidan av vår gasolgrill. Måste nog ta och införskaffa något sorts spritkök.

——

Har utvärderat nya Apple TV den senaste veckan. Skrev en lång recension på TVdags.

Stockholm t/r

Åter i norr efter fem dagar Stockholm. Ensam med barnen tre av dem, medan Johanna förlustade sig i Amsterdam med Rebecca.

Barnens farmor kom ner fredag till lördag, vi gick på Spårvägsmuseet (älskar Spårvägsmuseet, och som tur är gillar barnen det också) och jag hann därmed såväl åka och kolla in min kompis Josefins nya bebis på fredagen samt ta en joggingrunda runt Årstaviken på lördagen. Det är väl där man får lägga ribban dessa dagar för en sådan här vistelse – en social aktivitet och en träning.

Att numera så sällan ha vardag i Stockholm förhöjer känslan av den de stunder den inträffar. Jag fann mig till och finna uppskattning i att cykla sträckan Hornstull-Skanstull i dystert novemberösregn på väg tillbaka från Josefin. Folk var på väg hem från jobbet, sprang från regnskydd till regnskydd, svor över vädrets jävlighet och kryssade stressat med sina barnvagnar och Ica-kassar runt vattenpölarna. Och efter att vi vinkat av min mamma på Cityterminalen på lördagseftermiddagen gick vi en sväng på stan, kollade in nya Adlibrisbutiken i gamla Bok-Skottens lokaler (kändes den inte lite oinspirerad, temporär och bokfattig?) innan vi tog 55:an mot Söder igen. Även det, en kort och alldaglig vända med barnvagn och förhållandevis glada barn på stan, kändes fint på ett anspråkslöst sätt.

När vi lämnade Vittangi i onsdags täcktes marken av cirka fem centimeter snö. Nu är det över tre decimeter. Hej halvår av snöskottning, var du inte alldeles nyss här?

Sverige snart helt Minecraftifierat

Jag har inte skrivit så mycket om det här i spalterna, men sedan tre–fyra månader är vår tillvaro genom Tages försorg helt Minecraftifierad. Sitter han inte och bygger i Minecraft på datorn så gör han det på iPaden, och bygger han inte på iPaden tittar han på Minecraftvideor på iPaden samtidigt som han bygger i Minecraft på datorn.

Detta kombinerat med mitt egna intresse för geografi och kartor fick mig att dansa en liten glädjedans nyss när ett pressmeddelande från Lantmäteriet damp ner i min inkorg:

Lantmäteriet släpper hela Sverige i Minecraft

Lantmäteriet bjuder alla dataspelsanvändare på en tidig julklapp. Med start den 18 december släpps nämligen en landskapsmodell över Sverige i det populära datorspelet Minecraft. Modellen bygger på Lantmäteriets nationella kartor och höjddata. Det innebär att hela landet kommer att finnas som en virtuell och spelbar värld i spelet.

Vid årsskiftet slutar Lantmäteriet att ta betalt för en del av sin kartinformation. Då släpper myndigheten Vägkartan, Terrängkartan, Fjällkartan och en rikstäckande positioneringstjänst med meternoggrannhet. Redan i somras släpptes Översiktskartan och en enkel höjdmodell.

– Vi vill att vår kartinformation ska komma till nytta i hela samhället. Därför jobbar vi för att göra den tillgänglig enkelt och gratis för alla. Att vi tjuvstartar med att släppa kartorna även i Minecraft före julafton är ett led i arbetet att även få den yngre generationen att använda och se möjligheterna med geodata från Lantmäteriet, säger Peter Nyhlén, chef för Lantmäteriets tillhandahållande av kartor och geografisk information.

Först ut att kunna få använda den kartinformation som släpps vid årsskiftet blir alltså användarna av datorspelet Minecraft. Det är ett svenskt datorspel som nått framgångar världen över med sina oändliga möjligheter för spelarna att bygga och skapa sina egna världar. Nu får spelarna tillgång till en rikstäckande modell över landskapet med sjöar, berg, vägar och järnvägar.

– Vi vill gärna få fler barn att använda kartor och spelbaserat lärande är ju på stark frammarsch, så vi tror att det här är ett bra sätt. Men det skapar även andra möjligheter i samhället genom Minecrafts potential. Myndigheter och företag har fått upp ögonen för spelets möjligheter att snabbt och enkelt skapa tredimensionella miljöer. Det har gjort att spelet har börjat användas i planeringen av vårt samhälle, flera kommuner har till exempel använt Minecraft för att föra dialog med ungdomar och andra spelare i samband med planeringen av nya bostadsområden, säger Peter Nyhlén.

Danmark och Norge har tidigare lanserat kartdata i Minecraft-format, men den svenska varianten från Lantmäteriet kommer att vara mer detaljerad i och med att vägar och järnvägar finns med. Dessutom skall en funktion för teleportering byggas in för att lättare hitta till sin stad och stadsdel.

– Det kommer också att finnas möjlighet att avgränsa ett geografiskt område som man vill använda, till exempel en kommun, och vi hoppas på en utökad igenkänning och därmed förhöjd spel- och lokalkänsla, säger Peter Nyhlén.

Söt underdrift i texten för den delen – att Minecraft “nått framgångar” världen över är väl ungefär som att säga att Coca-Cola “nått framgångar” med sin försäljning av läskedryck det senaste århundradet.

Hur som helst. Det här kan ju bli hur roligt som helst.

Bjuder avslutningsvis på följande Minecraftkonversation mellan Tage och mig från i går, efter att han stött ihop med någon sorts varelse i en gruva han utforskat och byggt om:

– Kolla vilka coola järnstövlar jag fick av honom, pappa!
– Fick du dem eller tog du dem av honom?
– Nej, jag fick dem av honom! Efter att jag hade dödat honom.

Har e-boksrevolutionen kommit av sig eller inte?

Tidigare i höstas publicerade New York Times en rätt spetsig artikel om att e-boksförsäljningen i USA nu minskar, en text som citerades även här och där i Sverige och togs som bevis på att det här med e-boken nog bara är en fluga.

Nja, riktigt så enkelt är det nog inte. Om detta skriver jag i en text i dagens Västerbottens-Kuriren, vilket även markerar min debut på deras kultursidor. Kul!