Valborg

Bra fart på årets majbrasa. Bra fart på kidsen också, Ejda for runt på hembygdsområdet som en furie med en kompis från dagis och Tage och hans kusin plumsade i älven nästan upp till midjan när de stojade omkring. Det är som ett skämt med honom, tror aldrig det har hänt att han inte blivit blötast av alla när han lekt.

Efteråt hängde vi kvar nere vid älven tills det blev kallt, firade att isen försvunnit genom att kasta macka.

Okej maj, nu kör vi. Jag har en bok att färdigställa.

Fem i tolv

Det är mycket nu. Satan i gatan vad det känns som att jag tagit mig vatten över huvudet ibland med mitt pågående projekt. Men det ska nog bli bra.

Gjorde en blixtinsatt researchresa ner till trakterna kring Pajala i dag på eftermiddagen, den andra i ordningen, behövde se lite miljöer när snön försvunnit. Fick ett par bra, färska idéer som nog kan bli roliga när de omsätts i praktik, så de tjugofem milen får ändå sägas ha varit mödan värd.

Fem i tolv. Får man sluta jobba och gå till sängs då?

Endgame (2)

Det blev en fin bio med Tage! Härligt bombastisk men samtidigt sorgmodig också, med tanke på genren. Fast visst, de hade onekligen byggt upp för det, så molltonen var väl egentligen inte särskilt förvånande.

Dock, trots snarlik tematik – något The Leftovers var det ju inte. Å andra sidan är ju i princip ingenting som det mästerverket. The Verge hade en fin artikel häromdagen där de ändå gjorde ett ärligt försök att ställa dem mot varandra.

Endgame

Jag är paniskt rädd, eller åtminstone väldigt kluven, inför faktumet att mina barn växer och blir större. Det är klart att jag vill att de ska utvecklas, men jag drabbas nästan dagligen av svindel när jag inser att för varje litet steg framåt de tar, minskar betydelsen som jag har för dem.

Frigörelseprocess, kallas det väl. Jag är skeptisk.

Men en sak som verkligen är roligt med att de blir större, är ju att man kan börja göra saker med dem som man själv faktiskt tycker är roligt på riktigt. Visst, det är klart att en vissa barnsaker kan vara roliga att göra också, men ja, det är ju mysigt på ett annat sätt.

En sådan sak är att Tage nu börjat få upp ett intresse för superhjältefilmer. Och jag är ju inte sen i att ta min roll som utbildare i detta på största allvar. Han var med mig på Captain Marvel för några månader sedan och i morgon visar vi Avengers – Endgame, som han också är väldigt sugen på att se. Dock har han inte sett några av de tidigare filmerna i serien, så därför har vi under kvällarna den här veckan betat av de tre tidigare Avengersfilmerna samt även Captain America – Civil war, som ju i mångt och mycket är en Avengersfilm.

Egentligen hade jag velat att vi skulle ha tagit oss an samtliga 21 Marvel Cinematic Universe-filmer innan i morgon, med tanke på att allt har byggts upp mot den här finalen. Men lika lite som jag är kapabel att stoppa dem från att växa, lika lite har jag möjlighet att ge dygnen fler timmar. Så en fyrfilms-crash course var vad det fick bli.

Kunde jag bända tiden, skulle jag nog dessutom ha gjort Endgame en aning kortare. Filmjäkeln klockar in på 3 timmar och 1 minut, och med tanke på hur kvällstrött Tage är och att visningen startar klockan 19, kommer det att bli en utmaning på samma nivå som att stoppa Thanos.

Snacka om ljudböcker på Youtube

För ovanlighetens skull tänkte jag skriva ett litet inlägg om ljudböcker!

Eller åtminstone tipsa om det nya månatliga ljudboksprogrammet Snacka om ljudböcker på Youtube, som bär samma namn som den (för många ljudbokslyssnare) kända Facebookgruppen. Programmet görs av Storytel, och i första avsnittet bjuds bland annat på en intervju med deckarförfattaren Anna Jansson och en intressant diskussion om hur ljudboksinläsningar går till.

De gjorde ett pilotavsnitt tidigare där de lät en testpublik som jag fick vara del av komma med feedback, och jag tycker nog att de levererar riktigt bra nu i den riktiga programdebuten. Ett kul initiativ, och jag hoppas att några av de inslagstips jag föreslog efter pilotavsnittet blir verklighet längre fram. (No pressure, hör ni!)

Holger

Känslan i kroppen när man ägnat ensamkvällen åt att åtminstone hjälpligt försöka skriva ikapp dagskvoten fram till klockan 00.30 i stället för att hänge sig åt någon tv-serie man så sorgligt försummat på sistone: Urlakad

Men samtidigt: I dag på ridskolan inne i Kiruna fick Ejda rida sin älsklingshäst för första gången – tolvåriga fjordingen Holger.

Känslan i hennes kropp när det äntligen blev verklighet: En av de stunder man blir förälder för.

Datum för Smittad 2 samt reportage i GP

Två korta saker så här i bråda skrivartider:

• Datumet för premiären av Smittad 2 är äntligen fastställt. Onsdag 15 maj är dagen som gäller! Återkommer med mer info samt omslagsbild när det närmar sig, men tre veckor och en dag kvar, alltså. Fint!

• I dag kör Göteborgs-Posten ett reportage om ljudbokens växande position med rubriken Så förändrar ljudböckerna litteraturen, där jag, litteraturforskaren Julia Pennlert samt Bookbeats vd Niclas Sandin är de tre intervjuade. Artikeln är rejält förborgad bakom betalvägg, men har man ett GP-abonnemang är det så klart bara att klicka sig in och läsa.

Böjbar? (2)

Jag skrev ju om debaclet med den vikbara mobil/surfplattehybriden Samsung Galaxy Fold häromdagen. Nu i kväll kom beskedet från Samsung att lanseringen av produkten, som skulle ha skett nu på fredag i USA, har skjutits upp på i nuläget obestämd tid.

Det närmaste ett lanseringsbesked företaget i nuläget vill ge, är att de någon gång de kommande veckorna ska presentera ett nytt datum, skriver The Verge, vilket i praktiken alltså kan innebära ungefär vad som helst när det kommer till tidsrymd.

Förlagspodden om Bonniers vs Storytel

Ungefär en halvtimme före midnatt dök ett rykande nytt avsnitt av Förlagspodden upp i min podcastapp (som är Overcast, om någon undrar). Ett långt segment om Bonniers/Storytel-striden som jag genast spolade fram till och lyssnade på, får ta resten i morgon, det är som sagt strax midnatt.

Spännande diskussion hur som helst, och herrarna Lind och Winkler verkade rätt överens om att det här är en strid som kan komma att få stora konsekvenser för hela den svenska bokmarknaden inte bara just nu, utan även på sikt. Dessutom lyfte de en aspekt som jag inte tycker har framkommit så mycket i den debatt som förts, och det är Bonniers mer än någon annan förlagsgrupp har att förlora på om deras guldkantade avtal skulle försvinna, då de har betydligt fler ”storförfattare” som tjänar – och som kanske mer eller mindre kräver att de ska tjäna – stora summor pengar som inte kommer att vara möjliga att upprätthålla om avtalen försämras.

Att sämre avtal påverkar ett förlags ekonomi negativt är så klart inget som är unikt för förlagen inom Bonniersfären, men med så många stora elefanter på plats som drar verksamheten framåt, blir effekten större när förutsättningarna ändras.

Hur som helst – in och lyssna! Avsnittet är för övrigt det 50:e i ordningen, något av en milstolpe!

Vinbärsdoft

Drygt fjorton grader varmt här i dag på seneftermiddagen. Därav uteskrivarpremiär på verandan, föregått av att jag grävde fram vårt dike vid gårdskanten, som när det flödar fritt stoppar trädgården från att omvandlas till en insjö under snösmältningen precis där lekstugan står. Ett något bökigt jobb då delar av dikesområdet ligger vid vinbärsbuskarna vars grenar böjs ner av snötyngden precis där jag måste gräva, men med lite svordomar, tålamod och ett par bra stövlar löser sig det mesta. Och när man är klar med eländet luktar man åtminstone vinbär.

Om bara det även kunde gälla bokskrivandet.

Hellre egga än ägga

Turerna kring det här med Storytel och Bonniers har varit många under veckan, häromdagen battlade de olika sidorna bland annat genom debattartiklar hos Svensk Bokhandel, där parterna gjorde sitt bästa för att på respektive håll framstå som den som står på rätt fot i frågan.

I dag hade dock såväl Svensk Bokhandel som Boktugg läsvärda analyser om läget, som är värda att länka till. Dels en mer summerande kommentar av SvB:s chefredaktör PeKå Englund, och sedan en bredare analys av Sölve Dahlgren på Boktugg där han jämför striden mellan Bonniers och Storytel med den som väntas ske mellan Netflix och Disney när den senare ger sig in på streamingmarknaden i höst. Fin påskläsning på båda håll.

Låt oss nu bara hoppas att kombattanterna inte ägnar helgen åt att ägga varandra.

Böjbar?

En gång i tiden teknikbloggade jag här i spalterna från tid till annan, något jag allt mer sällan gör. Det har inte funnits någon medveten orsak till det och det har inget med ett svalnande allmäntekniskt intresse att göra, utan det har bara blivit så.

Men med det sagt – detta är bara alltför häpnadsväckande och konstigt för att inte lyfta:

Det har snackats en hel del de senaste åren om den kommande revolution som böjbara skärmar ska medföra på mobil- och surfplatteområdet. Och Samsung har verkligen gått all in för att lyckas bli först ut med en produkt inom det här området, och har nu efter mycket ”visa men inte röra” de senaste månaderna till sist släppt iväg en första omgång recensionsexemplar av sin mobil/surfplattehybrid Samsung Galaxy Fold till amerikanska teknikjournalister.

Och det verkar banne mig som att i princip alla har fått problem med dem inom loppet av två dygn. En efter en har flera av USA:s mest välprofilerade skribenter inom det här segmentet i dag twittrat ut bilder på i princip helt förstörda skärmar. 9to5google har en bra summering.

Det rör sig heller inte om några uthållighetstester, utan bara normalt vardagsbruk. Och det verkar alltså gå helt åt skogen.

Samsungs varumärke fick sig en rejäl törn för några år sedan när ett antal av deras Galaxy Note-mobiler drabbades av svällande batterier som började brinna, vilket fick effekten att modellen totalförbjöds från att ens tas ombord på flygplan, vid varje säkerhetsomgång inför en flygning ropades det ut i högtalare att det var absolut förbjudet att ta ombord Galaxy Note 7-telefoner, och till sist blev Samsung tvungna att återkalla hela modellen.

Rent penningmässigt är inte det här lika illa eftersom telefonen inte ens börjat säljas ännu utan bara kan förbeställas (för närmare 2000 dollar…), men ur en PR-synvinkel kan det här komma att bli än värre. Böjbara skärmar skulle vara framtiden och Samsung – som är världsbäst på skärmteknik (även ärkerivalen Apple låter Samsung tillverka skärmar åt dem) – skulle gå i bräschen.

Och så kraschar allt, bokstavligen. Som The Verges Dieter Bohn uttryckte det i sin text: Yikes.

———

Uppdatering: Under natten kom Samsung med ett officiellt uttalande gällande debaclet. De ska dels undersöka problemet, och tycker delvis att teknikjournalisterna själva står att skylla då några av dem de pillat bort en skyddsfilm från skärmen (vilket man oftast ska göra från skärmar, men tydligen inte i just det här fallet). Planen är precis som tidigare att börja sälja hybriden, som alltså dels är en tjock mobiltelefon med skärm på 4,6 tum och dels en surfplatta med 7,2-tumsskärm, den 26 april i USA.

Kan bli spännande.