Jag är paniskt rädd, eller åtminstone väldigt kluven, inför faktumet att mina barn växer och blir större. Det är klart att jag vill att de ska utvecklas, men jag drabbas nästan dagligen av svindel när jag inser att för varje litet steg framåt de tar, minskar betydelsen som jag har för dem.
Frigörelseprocess, kallas det väl. Jag är skeptisk.
Men en sak som verkligen är roligt med att de blir större, är ju att man kan börja göra saker med dem som man själv faktiskt tycker är roligt på riktigt. Visst, det är klart att en vissa barnsaker kan vara roliga att göra också, men ja, det är ju mysigt på ett annat sätt.
En sådan sak är att Tage nu börjat få upp ett intresse för superhjältefilmer. Och jag är ju inte sen i att ta min roll som utbildare i detta på största allvar. Han var med mig på Captain Marvel för några månader sedan och i morgon visar vi Avengers – Endgame, som han också är väldigt sugen på att se. Dock har han inte sett några av de tidigare filmerna i serien, så därför har vi under kvällarna den här veckan betat av de tre tidigare Avengersfilmerna samt även Captain America – Civil war, som ju i mångt och mycket är en Avengersfilm.
Egentligen hade jag velat att vi skulle ha tagit oss an samtliga 21 Marvel Cinematic Universe-filmer innan i morgon, med tanke på att allt har byggts upp mot den här finalen. Men lika lite som jag är kapabel att stoppa dem från att växa, lika lite har jag möjlighet att ge dygnen fler timmar. Så en fyrfilms-crash course var vad det fick bli.
Kunde jag bända tiden, skulle jag nog dessutom ha gjort Endgame en aning kortare. Filmjäkeln klockar in på 3 timmar och 1 minut, och med tanke på hur kvällstrött Tage är och att visningen startar klockan 19, kommer det att bli en utmaning på samma nivå som att stoppa Thanos.