Lite mer om det här med HBO

Jag skrev ju tidigare om det här med HBO:s lansering i Norden, och i går hölls en presskonferens i Stockholm där planerna konkretiserades. För mindre än tio euro i månaden kommer allt material från HBO – och även från en del andra distributörer som Starz, brittiska Sky och kanadensiska Showcase enligt pressmeddelandet – att erbjudas, och det bara en dag efter originalsändningen i USA (åtminstone HBO-serierna).

Tv-älskare har fått hjärtinfarkter för mindre.

Satsningen är tveklöst spännande och nydanande. HBO har varit – och är fortfarande – oerhört restriktiva när det gäller att släppa sina tv-serier i digitalt format till andra kanaler än sina egna. Nya avsnitt av “Game of thrones” och “The newsroom” finns till exempel inte att köpa eller hyra via iTunes, Hulu, Netflix eller Amazon Prime. Inte ens HBO:s egen streamingtjänst HBO Go erbjuder några serier om man inte redan prenumererar på tv-kanalen via kabel. Så Nordensatsningen är unik, något HBO också poängterar till amerikanska nyhetsmedier.

Vi är en testverkstad alltså. Inte mig emot.

Frågan är dock hur stort intresset är utanför tv-nördkretsar. Jag kan ha drömt det här, men jag vill minnas att jag såg en siffra flyta förbi i flödet från gårdagens presskonferens (jag var inte där själv) som sade att de siktade på fem miljoner abonnenter i de nordiska länderna. Om den siffran stämmer (jag lyckas inte hitta den igen, tack Twitters usla sökfunktion), så är det en oerhört hög målsättning med tanke på att det bara bor 25 miljoner människor i de berörda länderna. 20-procentig täckning för en betal-tv-tjänst som dessutom bara ska streamas till digitala plattformar – nja, tillåt mig vara oerhört skeptisk.

För en sak bör man ha i åtanke – även om suget efter nya avsnitt av den här typen av tv-serier är stort, så är tittarunderlaget oväntat litet. En serie som “Mad men” (som visserligen inte är en HBO-serie utan kommer från AMC) får oerhört mycket medial uppmärksamhet, men ses ändå inte av mer än cirka 60 000 människor när den sänds på tv i Sverige. Visst, många laddar ner avsnitten på andra vägar också, men ändå, det är smal-tv vi pratar om.

Men som sagt – siffran fem miljoner kan vara helt fel.

Med det sagt ska det bli oerhört spännande att se hur det fungerar i praktiken och jag tänker absolut skaffa mig ett konto.

——

UPPDATERING: Enligt M3:s artikel så stämmer det här med fem miljoner nordiska användare. Det torde betyda 1,8 miljoner svenska abonnemang, det vill säga avsevärt fler än vad som i dag betalar för Spotify i Sverige. Ja, med positivt tänkande kan man komma långt, har jag hört.

Sång till den framgång som kom

Om någon har lyckats missa det så hade Peters roman “Sång till den storm som ska komma” första recensionsdag i går, med närmast överjordiskt buller, bång och trumpeteri.

Trots att jag inte kan påstå att jag haft något med tillblivelsen att göra – mer än att komma och hälsa på honom två gånger under åren i Kambodja och vara allmänt moraliskt (eller kanske snarare omoraliskt) stöd – kan jag inte låta bli att känna stolthet. Det känns fint att det faktiskt blev något av oss, att alla de där kvällarna och nätterna under 00-talets första halva då vi satt och drömde om framtida litterära stordåd faktiskt kom att resultera i något. Peter är tveklöst den som mötts av störst kritikerapplåder och även försäljningsmässiga framgångar, men jag kan åtminstone stoltsera med vara den som hann debutera först (“Dannyboy & kärleken” kom 2005 och “Pol Pots leende” året därefter) och jag är fortfarande en halv bok före honom. Pyttesmå detaljer till min fördel, men jag simmar tacksamt till de små livbojar jag kan klamra mig fast kring.

Och det känns på något sätt dubbelt fint att vi båda är bokaktuella på Natur & Kultur inom loppet av en dryg vecka. Under större delen av gårdagen, och även i dag nu på morgonen, så puffas det för både Peters och min bok på Adlibris förstasida – hans stort uppslagen i vänsterkrysset, min och Johannas i en lite mindre puff en bit ner i den högra spalten.

Det är klart att vi drömde om just något sådant alla de där blöta kvällarna som började med middag hos mig vid Odenplan och fortsatte med någon obskyr releasefest på Edenborgs café i Gamla stan eller barhäng på Söder om inget vinmingel stod till buds, men att de där drömmarna skulle komma att bli verklighet, nej – det vågade jag aldrig riktigt tro.

Grattis Peter.

Takvåningen

Ser att det planeras för ett litteraturhus i Stockholm i Författarförbundets och Förläggareföreningens regi, och det låter ju tveklöst lovvärt. Men jag måste säga att det mest spektakulära med artikeln i DN är att de på kulturdelens förstasida, där de av romaner på ett fyndigt sätt byggt just ett sådant hus, valt att sätta min sju år gamla debutroman på den översta och därmed mest fashionabla våningen, direkt under snedtaket Mikael Niemi.

Nu är frågan – är inte DN medvetna om mitt avståndstagande från Författarförbundet (och Förläggareföreningen) efter att de i början av året gjort tummen upp till det vettlösa låt oss låtsas att e-böcker bara kan lånas ut ett exemplar i taget-förslaget? Eller har de månne varit så snillrika att de tänkt ett steg längre och insett att jag står på vänskaplig fot med Författarförbundets purfärske ordförande Gunnar Ardelius, och att jag kanske kan tänka mig att ändra min ståndpunkt ifall Författarförbundet efter ordförandebytet börjar tänka i lite mer nyanserade och rimliga banor?

Svaret får framtiden utvisa. Redan nu kan jag dock tipsa om att Gunnar har startat en blogg om sitt liv som förbundsordförande. Följ den vetja.

Intervjuad i Arbetarbladet i dag

Åh, älska min gamla hemmatidning Arbetarbladet! I dag publicerar de en stor intervju med mig och Johanna gällande “När två blev tre”, och reportern Ylwa Karlström som kom ner och gjorde intervjun har även skrivit en anknytande krönika gällande det här att alla gärna har åsikter om andras föräldraskap. På webben går det även att läsa ett av mina kapitel, det som med utgångspunkt i min morfars död behandlar mina förändrade känslor inför min egen dödlighet efter att Tage fötts.

Jag tog mig friheten att ta en skärmdump från sajten, eftersom jag tyckte att deras bild på oss blev så fin.

Bandet mellan författare och förlag

Åh, Sara Djurberg på Svensk Bokhandel sätter i ett blogginlägg (som inte är låsta utan fria att läsa även ut abonnemang) ord på mycket av det här jag har varit inne och tassat på i flera inlägg på sistone, angående förlags ansvar och inte ansvar gällande sina författare – något som ju aktualiserats dubbelt i samband med de konstiga turerna kring Thomas Salmes bluffpilotsbok och de eventuella utgivningarna av Breivikböcker.

Torsdagsnoteringar

Det här att inte bara Breiviks pappa ska skriva om sin son, utan att Anders Behring Breivik själv ämnar skriva minst tre böcker om sitt liv och sin “gärning”? Och att det sägs finnas förlag som är intresserade av att ge ut det? Har människor verkligen ingen som helst skam i kroppen?

Jag vill ha en sådan här fotoram.

Efteranmälde mig till en halvfartskvällstidskurs i fantasylitteratur vid Stockholms universitet. Trots att det stod att det fanns platser kvar är jag nu placerad som reserv nummer 39. Att jag en gång i min ungdom skrev 1,9 på högskoleprovet och hade en någorlunda trygg gräddfil in på alla kurser känns numera väldigt avlägset.

Om de börjar göra något sådant här även med systemkameror kan jag banne mig komma att köpa mig min första Androiddrivna pryl.

Jag är väldigt glad över att Michael J Fox är så pass frisk att han känner sig redo att börja skådespela mer eller mindre på heltid igen. Hoppas det inte innebär att han försvinner från sina inhopp i “The good wife” bara.

Snabba cash, att två sina händer och förkylning

Jag har recenserat “Snabba cash II” för UNT:s räkning. Tre kajor stannade jag vid, tycker att storyn inte håller samma nivå som det oerhört imponerande tekniska hantverket.

Aftonbladet har publicerat en text angående det här med bluffpiloten Thomas Salme och hans bisarra utspel mot recensenten Malin Johansson, där alla inblandade har fått komma till tals, eller åtminstone erbjudits göra det. Och vad ska man säga, det är inget hålla sin författare bakom ryggen från Norstedts sida direkt, har aldrig sett en förläggare fördöma sin egen författare på ett liknande sätt.

Jag är alldeles för förkyld för att springa Midnattsloppet i morgon. Om någon vill ha min startplats, alldeles gratis dessutom, hojta till via kommentar, mejl eller Twitter.

Lite om det här med HBO

Ojojoj, inte nog med att Netflix annonserade en nordisk lansering i dag, nu vill HBO göra en me too me too, och har presenterat att de om några veckor ämnar presentera en satsning kallad HBO Nordic.

Inga ytterligare detaljer är kända, men det blir väldigt intressant att se vad de tänkt sig. Som jag skrev i inlägget om Netflix så är deras video on demand-tjänst i USA knuten till att man måste ha ett tv-abonnemang hos dem, något som ju blir lite svårt i Sverige eftersom HBO inte finns som kanal här. Och det verkar en smula bakvänt att först presentera vod-tjänsten om huvudnyheten egentligen skulle vara att de startar en tv-kanal. Visserligen står det inte rent explicit att det rör sig om en vod-tjänst, men inte kan de väl starta en tv-kanal här också bara så där? Eller? Lanseringen ska ske i samarbete med näringslivsprofilen Peter Ekelund och hans bolag Parsifal International. Har ärligt talat väldigt liten koll på vad det bolaget gör.

Om jag tillåts spekulera lite, skulle jag gissa att det handlar om att den här tjänsten får tillgång till HBO:s äldre programkatalog. Jag har väldigt svårt att se att de skulle lansera en vod-tjänst eller tv-kanal som lägger sig i fas med sändningarna på deras kanal i USA, och därmed rundar de betalkanaler i vår region som i dag betalar stora summor för att få tillgång till HBO:s serier först. Eller?

Det är mycket nu.

Lite om det här med Netflix

Netflix kommer till Sverige innan årets slut, meddelades i morse. Finemang, video on demand-marknaden kan minst sagt behöva lite konkurrens i Sverige. Någon helt enkel resa för Netflix blir det dock inte, de som tror att det är en guldgruva för att se exempelvis färska tv-avsnitt torde snabbt bli besvikna, det svenska utbudet lär av rättighetsskäl knappast hålla USA-nivå, och även i USA är det så att Netflix i regel får säsonger av serier först när de har sänts färdigt. När det gäller tv är det alltså först och främst en kolla ikapp serierna jag missat-tjänst, inte en se tisdagens avsnitt av “Modern family” på onsdagen-tjänst.

När det gäller filmer har de avtal med de flesta större distributionsbolagen, men även där gäller i regel att Netflix kommer först som fönster nummer tre, efter bio- samt dvd-releaser. Ska även bli spännande att se vilka avtal de lyckas få till med svenska distributörer, film- och tv-världen är ju inte bara Hollywood, även om det är lätt att inbilla sig det.

Ett av de stora problemen för Netflix just nu stavas dock HBO, som meddelat att de inte tänker släppa sina serier till dem, eftersom de ser dem som en ren konkurrent. HBO har en egen vod-tjänst kallad HBO Go, som dock kräver att man redan har ett tv-abonnemang hos HBO, vilket gör tjänsten väldigt rumphuggen. Men summa summarum – räkna inte med att kunna se “Game of thrones”, “True blood” eller “The newsroom” via Netflix inom överskådlig framtid. Att inte ha serier från mest kreddiga tv-kanalen av dem alla i sitt utbud är så klart ett rejält avbräck. Värt att notera är dock att det inte bara är gentemot Netflix HBO är svala, de har på sistone inte heller släppt nya avsnitt av sina serier till iTunes.

Men med det sagt, visst är det spännande att de anser Norden minus Island vara en viktig marknad att satsa på, Netflix enda tidigare lanseringar i Europa har skett på de brittiska öarna. Jag har själv sedan en tid ett amerikanskt Netflix-abonnemang hjälpt av dns-tjänsten Unblock Us, men kommer tveklöst att kolla in även det svenska abonnemanget när det släpps.

Tillägg: En viktig grej att notera är ju att tjänster som Netflix även börjar fungera som ett producerande tv-bolag. Netflix har ju redan lanserat den egna serien “Lilyhammer” med Steve van Zandt i huvudrollen, som utspelas i Norge (och var en samproduktion med NRK), och de står även bakom den nya säsongen av “Arrested development“, som just nu håller på att spelas in. Bara att få tillgång till det sistnämnda först av alla är ju värt abonnemangskostnaden.

Midnattsloppet, Gruber och Lindqvists debacle

Jag fixade en plats i Midnattsloppet i går, i en alldeles för snabb startgrupp för mig själv egentligen, jag får lägga mig i vägkanten och inte försöka vara i vägen, eller helt enkelt försöka ta mig runt på 45 minuter i stället för de 53-54 jag hade bespetsat mig på.

Så vaknade jag i morse med halsont. Ska gå och köpa Esberitox efter förmiddagspasset (jobbförmiddagspasset alltså, jag tänker alltså inte börja träna med halsont) och försöka kväsa den här annalkande förkylningen i sin linda. Tänker inte missa mitt första Midnattslopp sedan 2003 på grund av en förkylning.

Jobbar på Louie Louie i dag. Väldigt trevligt ställe som jag inte riktigt vet varför jag inte gått till om morgnarna tidigare.

Har tänkt skriva i flera veckor om mina försök att använda iPaden som huvuddator under sommaren, hjälpt av externt tangentbord. Det kommer. Så länge kan man läsa den här mycket utförliga genomgången av hur en av skribenterna på Cult of Mac använder sin iPad för allt sitt bloggande. Jag får erkänna att jag tycker att hans process framstår som väldigt omständlig, men å andra sidan kanske mitt eget användande av min Macbook Air också skulle framstå som långväga om jag beskrev det utförligt steg för steg. Det är också fascinerande att se att han i princip inte använder ett enda av de program jag själv föredrog när jag testade mig fram. Parallella världar på samma plattform.

John Grubers ikoniska macblogg Daring Fireball firade tio år i går. Om det gick rent kommersiellt – och om jag besatt hans kunskap – skulle jag väldigt gärna göra något liknande på svenska. Men Gruber har det rätt unika i bagaget att han inte bara är en god stilist och väldigt genomtänkt i det han skriver, han är också programmerare i botten vilket ger honom en i sammanhanget ganska unik helhet. Den här sajten, där någon på ett enkelt men effektfullt sätt visualiserat hur Gruber under decenniet som gått skrivit artiklar om stationärt kontra mobilt, visar på ett tydligt sätt Apples väg mot att bli världens högst värderade företag genom att lägga mer och mer fokus på mobila produkter.

Herman Lindqvistdebaclet gällande hans memoarbok “Mitt i allt” för den delen. Med tanke på hur katastrofalt det blev för Norstedts förra gången Lindqvist “slarvade” med sanningen angående antinazisten Karl-Gustaf Hildebrand känns det rätt korkat av Bonniers att de inte faktakollade ordentligt vad han skrev i ämnet den här gången. Och Lindqvists text i dagens Aftonbladet, där han slår ifrån sig och hävdar att det bara rör sig om en “olycklig formulering”, rimmar väldigt illa med den uppenbara skadeglädje han uppvisar i stycket om Hildebrand i den nya boken. Och kommentaren han gav till TT Spektra i går, som Svenska Dagbladet återger i sin artikel i dag, visar också tydligt hur uppenbart irriterad Herman Lindqvist är över att en sådan liten petitess som en nu avliden människas heder ska få stå i vägen för hur hans memoarbok tas emot. Om det nu är en så oviktig detalj som han låter påskina, varför var det då så viktigt för honom att börja peta i det igen och hävda att han trots allt hade rätt?