Fäbodbröllopet – min ljuddramadebut i Sveriges Radio

Kolla vad roligt! I går publicerade Sveriges Radio följande pressmeddelande:

Det är sjuttiotal. Det är Skymningsland. Så inleder Lennart Jähkel med sin suggestiva mullrande stämma den femte – och sista – säsongen av rysarpodden Skymningsland som sänds i sommar med premiär den 26 juni i P1. Alla avsnitt släpps samtidigt i Sveriges Radios app.

Berättelserna är specialskriva av författare som är välkända för skräckälskarna: Peter Fröberg Idling, Elisabeth Östnäs, Daniel Åberg och Gustav Tegby men också av nya stjärnskott som Rahma Omar och Åsa Schwarz. Bland skådespelarna märks Babben Larsson, som sällan hörs i ljuddramasammanhang.

Skymningsland är en högkvalitativ rysarserie, enklast beskriven som en mer påkostad och vuxnare kusin till P3:s Creepypodden. Lennart Jähkel är som vanligt den trygga berättaren som lockar lyssnaren in i ett sjuttiotalssverige där det bultar under ytan – något mörkt, ondskefullt och kusligt som tränger sig upp och där dunkla övernaturligheter långsamt äter sig in.

I sex fristående avsnitt bjuder SR Drama P1-lyssnarna på en modern lyssningsupplevelse, som samtidigt bygger vidare på en lång radiotradition med skräckberättelser som Mannen i svart och Kalla kårar.

Hela säsongen släpps i appen Sveriges Radio den 26 juni, och sänds i P1 ett avsnitt i veckan under sommaren enligt följande:

26 juni | Åsa Schwarz är IT-experten som skriver gärna om spänning, skräck och mysticism bland annat i Demontrilogin. Nu debuterar hon för ljuddrama med novellen Jenny var ful, med den enkla premissen: Om du inser att en liten ond handling gör att du blir lite vackrare – hur långt skulle du gå för att bli mycket vackrare? Jenny går hela vägen.

3 juli | Gustav Tegby är dramatiker som nyligen romandebuterade med kritikerhyllade Beröringen för unga vuxna. För Skymningsland har han tidigare skrivit Meat is murder – inget för känsliga lyssnare! Var inte rädd utspelar sig i Gustavs hemstad Umeå, under kampen om den sista lilla dungen i Ålidhem. Roland tjatar om att han är polis, nykter alkoholist och nästan aldrig dragit sitt tjänstevapen. När berättelsen är över kan han inte skryta med något av det där längre. Och han vet hur det känns att gröpa sina egna ögon ur sina hålor.

10 juli | Daniel Åberg är författare som bland annat skrivit rysarserien Virus direkt för Storytel. I hans Fäbodbröllopet åker ett stockholmspar upp till en gammal väns bröllop djupt in i de ångermanländska skogarna. Här är folk vidskepliga på ett överspänt sätt – tycker paret. Men det är innan de inser att det finns fog för det…

17 juli | Rahma Omar är bibliotekarien som börjat fylla bokhyllorna på egen hand. Här debuterar hon för ljuddrama i Telefonkatalogen: Mona flyttar hemifrån sin överbeskyddande pappa, men han kan inte göra något åt mannen med de onaturligt stora ögonen. Vad vill han? Och hade han något att göra med mammans mystiska död?

24 juli | Peter Fröberg Idling är författare som börjat skriva skräck med Gotland som arena (romanen Nidamörkur). Hans barn önskade att Babben Larsson skulle medverka i hans novell Gajti – och självklart blev det så. Hon spelar en kvinna som får besök av en antikhandlare och hans dotter, när den gotländska släktgården ska säljas. Den har stått orörd sedan 1940-talet. Och det finns en anledning till det…

31 juli | Elisabeth Östnäs skriver gärna historiska romaner som Häxorna och Sparven, och har tidigare skrivit serien om vikingaflickan Turid för Unga Radioteatern, och Impossible Mission för Skymningsland förra året. Blotet handlar om en höstlig tradition på Akademiska föreningen – en Eyes wide shut i universitetsmiljö.

Jag skulle inte själv kalla Virus för rysarserie utan snarare … öhm – nutidsdystopisk spänning kanske? – men strunt i det, jag hoppas att ni ska gilla Fäbodbröllopet! Berättelsen bjuder på en hel del folktro och skrock, och bottnar i en del research jag gjorde i fjol till ett helt annat, ännu oskrivet större projekt. Först hade jag en tanke om en novell som skulle utspela sig i juletid, men när jag fick veta att tanken var att sändningen skulle ske mitt under högsommaren, tänkte jag ut en ny, mer för säsongen passande historia.

Alla avsnitt släpps som sagt som podd på midsommardagen 26 juni, och mitt avsnitt sänds i P1 lördag 10 juli klockan 14.30, vilket om jag kollat tablån ordentligt är direkt efter Sven-Göran Erikssons sommarprat. Många fotbollsfans ur det äldre gardet som lär ha radion igång när mitt rysliga folklustspel startar, med andra ord. Det sänds även i repris i P1 två gånger fredag den 16 juli med start klockan 03.02 (ryslig tid!) samt 19.03.

För övrigt är det lustigt, men om jag inte missminner mig så är det här första gången i vår 25-åriga vänskap som jag och Peter figurerar i samma litterära sammanhang. Ser mycket fram emot att höra hans bidrag Gajti.

Stockholm och livsfarliga bokhyllor

Ett dygn av resande har passerat, jag åkte ner till Stockholm i går förmiddag för att gå på releasefesten för Peters nya, mycket fina roman Julia & Paul. Trevlig tillställning, även om mitt huvud i dag är lite upprört på Peter eftersom han stack åt mig så fasligt många drinkbiljetter. Inte vad den här kroppen behövde i denna intensiva period där jag gång efter annan verkar behöva skjuta fram deadlinen för Virus 4. Hade utlovat en första leverans till min redaktör i går, och lyckades resandet till trots få ner de 10 000 tecken som saknades för att kunna sända iväg avsnitt 1-7 innan det var dags att dra på sig festkavajen, alltid något.

På tal om böcker, så vaknade tre fjärdedelar av vår familj (Tage sov som en stock) med ett ryck natten till söndagen, om den slitna klyschan tillåts. Bokhyllan i vardagsrummet, som gissningsvis härbärgerade runt 500 volymer, släppte helt enkelt från väggen och rubb och stubb brakade ner i golvet. Vill inte ens tänka på hur illa det kunde ha gått om det hänt på dagtid, golvytan där allt hamnade är en plats där barnen regelbundet leker. Bättre plugg innan den får komma upp igen, på min ära.

Åter i norr nu, har promenerat från flygplatsen ut till E10:an och hoppat på bussen hem.

Augustpeppad!

Jag gillade verkligen årets Augustnomineringar! Peters allra mest, Sara Stridsbergs likaså, även Eija Hetekivi Olssons vars utmärkta bok jag recenserade i UNT, och även Martin Gelins och Katrin Kielos i fackboksklassen värmde mig.

Och se på fan. Lagom till årets presentation har faktiskt Augustpriset skaffat sig en ny hemsida, där det finns hopp om att lite av det jag drömt om när jag tidigare kritiserat arrangörerna faktiskt blir verklighet. Mycket finns kvar att göra, men det ser faktiskt ut som att Förläggareföreningen har en ambition att göra något av priset. Kors i taket!

Men jag kan inte hålla mig från att fortsätta kritisera lite – jag tycker att faktasidan förvirrar mer än den klargör. Visst är det bra att det går att plocka fram ett särskilt års vinnare enkelt, men jag vill ha överskådlighet! Nu känns det lite plottrigt. Och är verkligen ett diagram över hur antalet anmälda tävlingsbidrag utvecklats genom åren så viktig att den ska ligga överst? Jag är skeptisk.

Men hur som helst – pepp på årets August!

Sång till den framgång som kom

Om någon har lyckats missa det så hade Peters roman “Sång till den storm som ska komma” första recensionsdag i går, med närmast överjordiskt buller, bång och trumpeteri.

Trots att jag inte kan påstå att jag haft något med tillblivelsen att göra – mer än att komma och hälsa på honom två gånger under åren i Kambodja och vara allmänt moraliskt (eller kanske snarare omoraliskt) stöd – kan jag inte låta bli att känna stolthet. Det känns fint att det faktiskt blev något av oss, att alla de där kvällarna och nätterna under 00-talets första halva då vi satt och drömde om framtida litterära stordåd faktiskt kom att resultera i något. Peter är tveklöst den som mötts av störst kritikerapplåder och även försäljningsmässiga framgångar, men jag kan åtminstone stoltsera med vara den som hann debutera först (“Dannyboy & kärleken” kom 2005 och “Pol Pots leende” året därefter) och jag är fortfarande en halv bok före honom. Pyttesmå detaljer till min fördel, men jag simmar tacksamt till de små livbojar jag kan klamra mig fast kring.

Och det känns på något sätt dubbelt fint att vi båda är bokaktuella på Natur & Kultur inom loppet av en dryg vecka. Under större delen av gårdagen, och även i dag nu på morgonen, så puffas det för både Peters och min bok på Adlibris förstasida – hans stort uppslagen i vänsterkrysset, min och Johannas i en lite mindre puff en bit ner i den högra spalten.

Det är klart att vi drömde om just något sådant alla de där blöta kvällarna som började med middag hos mig vid Odenplan och fortsatte med någon obskyr releasefest på Edenborgs café i Gamla stan eller barhäng på Söder om inget vinmingel stod till buds, men att de där drömmarna skulle komma att bli verklighet, nej – det vågade jag aldrig riktigt tro.

Grattis Peter.

Soundtrack of my novel #8: The end of a love affair

Dagens bidrag till låtkalendern kommer från Peter Fröberg Idling, som inte bara är rosad författare till “Pol Pots leende” utan också är den person som vid sidan om min hustru vet absolut mest om mig. Frågan är till och med om han inte vet mer, eftersom vår vänskap går tillbaka ända till 1996, då vi var redaktörer för våra respektive studentnationers tidningar i Uppsala. Faktum är att jag tror att helgen som gick markerar 15-årsjubileet för när vi blev vänner på riktigt, då det var under ett osedvanligt blött veckoslut i början av december 1996 då vi förirrat oss till Lund som vi blev som ler och långhalm. Därefter har det rullat på, och på de ställen i mina romaner där det finns ekon av verkligheten är risken/chansen rätt stor att Peter befunnit sig vid min sida. Peter är för övrigt personen som, redan flera år innan jag började skriva den, döpte min första roman till “Dannyboy & kärleken”, möjligen var det också så att han var den förste som kallade mig Dannyboy, men det låter jag vara osagt.

Hur som helst.

Peters bidrag till låtkalendern är “The end of a love affair” av Stina Nordenstam. Även denna låt är precis som gårdagens synnerligen välvald utan att han kanske anat det (även om han mycket väl vet att jag gillar Stina Nordenstam). För precis som det i går fanns en del ekon av Annika Norlin i “Vi har redan sagt hej då”, så finns det ännu mer Stina Nordenstam, även om det aldrig skrivs ut. Faktum är att hela romanen föddes ur en tanke som började gro i mig efter att ha lyssnat väldigt intensivt på Nordenstams låt “Sharon & Hope” under en period.

So very Dannyboy, tänkte jag när jag blev tillfrågad att bidra med en låt till den här julkalendern. Och fylldes därefter av en lekfull entusiasm inför uppdraget. Men när jag väl började rannsaka mig själv, min läsning av romanen och min musiksamling tog det stopp. Jag insåg att jag inte alls sammankopplar läsning och musik. Att reducera en roman till en låt tycks mig omöjligt, eftersom den förra rymmer så mycket mer och är så mycket mer komplex än den senare. Så jag fick helt enkelt använda soundtrack-metaforen som en klivsten över till filmens värld och föreställa mig “Vi har redan sagt hej då” som en film. Och, frågade jag mig, vilken musik skulle jag vilja höra när eftertexterna börjar rulla? Det vore kanske mer i tiden med något som helt bryter av mot slutscenen i den av nyårsfyrverkerier upplysta tunnelbanevagnen, men jag skulle ändå anse Stina Nordenstams “The end of a love affair” vara en helt adekvat ljudfond när jag sedan sitter där i mörkret, uppfylld av vad jag just har upplevt.

För övrigt finns det nog få saker jag önskar så hett när det gäller mitt författande som att det han skriver i slutet av motiveringen någon gång blir sant.

Tidigare bidrag till Soundtrack of my novel:
“Hello” av Lionel Richie (Therese Dahl, Pocketlover)
“Energy” av Keri Hilson (Gustav Almestad, Nerd Life Deluxe)
“Dom vet ingenting om oss” av Moneybrother (Jessica Johansson, Ord och inga visor)
“It’s all been done” av Barenaked Ladies (Julia Skott)
“Nineteen” av Tegan and Sara (Fredrik Wass, Kajen och Bisonblog)
“If I were a boy” av Beyoncé (Malin Nordlund, Malins bokblogg)
“Long lost penal” av Hello Saferide (Jessica Andersin, Bokbabbel)