Månad: januari 2014

South Beach

Efter ett par dagar i Fort Lauderdale har vi nu tagit oss vidare till Miami Beach, mer specifikt South Beach, där vi ska bo i dagarna fyra innan vi tar en Greyhoundbuss ner till Key West, där vi ska spendera en vecka i ett litet hus jag (förhoppningsvis) lyckades boka i går efter sju sorger och åtta snurriga turer i en bokningsrutin som 1980-talet ringde och ville ha tillbaka.

Jag har faktiskt varit i Fort Lauderdale en gång tidigare, en sista minuten-charter med min dåvarande flickvän min första sommar i Uppsala. Jag kände igen några platser, tror att vi bland annat gick förbi råtthålet till hotell vi bodde på, nu var det dock övergivet eller genomgick en mycket genomgående renovering. Fort Lauderdales turism kändes överlag en smula på dekis.

Miami Beach däremot sprudlar av folkliv. I går gassade solen, men i morse vräkte regnet ner när jag och Johan tog en joggingtur längs strandpromenaden (ute före halv sju!), men det verkar ha lättat nu.

Bäst hittills enligt barnen: Kokosnötterna rakt över gatan från vårt hotell.

20140129-082626.jpg

The sunshine state

Efter i princip två nätter utan vettig sömn reste vi i går eftermiddag på semester.

Tio komma fem timmar flygplan till Fort Lauderdale med Norwegians ofta feldrabbade Dreamliner, denna tripp dock endast tjugo minuter sen till målet. Därefter nästan två timmars köande för att ta sig igenom rigida och synnerligen ineffektiva amerikanska säkerhets- och tullkontroller, innan vår väntande van för fyra vuxna och fyra barn (vi reser med Johannas systers familj) kunde ta oss till vårt mål. Strax före elva på kvällen lokal tid, fem på morgonen i Sverige, var vi framme.

Fortfarande hade jag då inte sovit – är totalt värdelös när det kommer till flygplanssovning – och hade i princip burit eller haft Ejda i famnen nonstop i sexton timmar. Jag var så att säga lite mosig. Sänggående kändes som en bra grej.

Entré jetlag. Efter tre timmars extremt dålig sömn av den unga damen i fråga där hon vaknat och högljutt krävt uppstigning i parti och minut, sitter hon och jag nu på golvet i vardagsrummet sedan en dryg timme och … tja, är. Klockan är fyra på morgonen lokal tid, hon har sysselsatt sig med att tömma en av väskorna på dess innehåll (mycket effektiv och tålmodig när det gäller sådant, min dotter), och jag skriver detta samtidigt som jag försöker förmå henne att hålla så låg profil som möjligt för att undvika att hennes storebror ska vakna i rummet bredvid också. För då blir det gryningsmayhem kan jag lova.

Nej, jag menar egentligen inte att klaga. Ejda är den charmigaste lilla tiomånadersperson jag vet och jag älskar henne så att det gör ont bara jag ser på henne. Det utlovas dessutom sol och cirka 25 grader i dag.

20140127-041344.jpg

Men jag skulle vilja sova ikapp en smula inom kort, okej?

Detaljer

Det här att ha två hem. Eller åtminstone 1,5 – i ärlighetens namn har Stockholm hamnat på sparlåga det senaste året.

Men hur som helst. Nu är vi här, mellanlandning i dagarna två inför USA-semester, och jag finner mig förundras över de små detaljerna. Jag öppnar ett linneskåp, tar fram lakan och örngott, och snurras genast in i nostalgins torktumlare bara av vetskapen att fanimig, det här är ju våra prylar, mina sängkläder, hyllor jag själv bestämt ordningen på en gång men som i Vittangitillvaron helt fallit bort från sinnet. De ligger ju bara här och väntar på att vi ska ta hand om dem.

Sådana där små saker. Som förmår rubba en helt. Åh vad jag gillar det.

Ny fjäder i hatten för Natur & Kultur

En av landets mest välmeriterade förläggare, Stephen Farran-Lee, lämnar Bonniers och går till Natur  & Kultur med start första april. Ett andra tungt förläggaravbräck för Bonniers på kort tid – Jonas Axelsson lämnade ju skutan för ett år sedan och startade Partners in Stories – och ännu en fjäder i hatten för Natur & Kulturs nye förlagschef Richard Herold (som även har ett finger med i Partners in Stories).

Jag tycker att det är roligt att se att människor som tydligt signalerar att de brinner för litteraturen och vill vara med och utveckla branschen (och debattera den samt sticka ut hakan publikt) lockar till sig bra människor. Richard Herold tillhör dem med mest tankar och vilja att göra något med den svenska bokbranschen, och efter att han kommit till ett förlag med större muskler är det tydligt att allt fler författare och förlagsmänniskor vill vara med, samtidigt som de största bjässarna verkar ha gått vilse i vinstmaximeringens och effektiviseringens tidevarv och därmed framstår som stelbenta och mindre attraktiva.

Jag intervjuade för övrigt Farran-Lee förra veckan till en artikel jag jobbar på åt TT som ska publiceras nästa vecka. Vad ska jag nu kalla honom i skarven mellan arbeten – avgående förläggare på Albert Bonniers förlag? – tål att funderas på.

Pocketbokens värde

Ajaj, bokhandeln i Malmö som utsattes för den underliga Knausgårdattacken jobbar ju inte direkt för att höja den fysiska bokens värde. Polisens vakthavande befäl till Sydsvenskan:

– Det här är juridik på hög nivå. Han har tagit boken utan lov men han har inte haft för uppsåt att ta med den hem, och bokhandeln vill inte anmäla det eftersom pocketen inte är värd något.

Jag anar ju vad de kan tänkas mena, men samtidigt är resonemanget lite underligt. Skulle de alltså inte heller ha polisanmält om någon gått in hos dem och försökt snatta pocketen i fråga?

Barnes & Noble nere för räkning

Intressant artikel hos Businessweek om e-bokskriget i USA, där envigen i rätten mellan Apple och det amerikanska justitiedepartementet nu får den anrika bokhandelskedjan Barnes & Noble att gå på knäna. B&N tappar allt mer mark mot ett aggressivt prispressande Amazon, som efter domslutet kan fortsätta sälja e-böcker med förlust i syfte att skaffa sig ett allt starkare grepp om marknaden.

Some of the blame here lies with the U.S. Department of Justice. Its successful lawsuit against Apple and major book publishers, for conspiring to set fixed, industrywide prices on e-books, now allows Amazon to set its own often ridiculously low prices. “The Justice Department came in at a time when agency pricing was weakening Amazon’s hold and dispersing the e-book market,” says Mike Shatzkin, CEO of the Idea Logical, a book industry consultancy. “By eliminating fixed prices for e-books, they have handed the advantage back to Amazon. Now everyone else is losing share.”

Självklart handlar B&N:s problem inte enbart om Amazons låga priser, utan också om att Amazon fortsätter lägga till komponenter i en allt bättre helhetsupplevelse för (främst amerikanska) e-bokskunder. Kindleplattformen blir allt starkare och priserna är oslagbara – det finns helt enkelt ingen orsak för kunderna att vända sig någon annanstans, framgången blir som ett självspelande piano.

Men nog stämmer det jag skrev redan i september: Det råder inget tvivel om att Apple bröt mot lagen när de slöt sina avtal med förlagen, men det är ändå en ödets ironi att resultatet av deras konspiration blir att den amerikanska staten nu hjälper Amazon att dominera marknaden än mer.

Löfte #2 – New York Marathon

Det skulle kunna kallas en 40-årskris. Men det vore inte helt med historien överensstämmande, eftersom det först och främst beror på otur gällande slumpen. 2011, 2012 samt 2013 anmälde jag mig till lotteriet för att få en startplats i New York Marathon. Varje år har jag tillhört den majoritet av lotterideltagarna som nekats en plats. Dock är det så fint förskaffat att om man har anmält sig men nekats plats tre år i följd, får man per automatik en plats det fjärde.

Därför: I år är jag garanterad en startplats i New York Marathon. Och jag har anmält mig. Den 2 november 2014 – drygt tre månader före min 40-årsdag – ska jag genom att korsa New Yorks five boroughs springa 42 195 meter. Mm, det känns ungefär lika overkligt som det låter. Men med tanke på att startavgiften gick loss på en bit över 2000 kronor är det inget snack om saken, springa/lunka/gå/stappla mig igenom ska jag.

Varför? Tja, Morgan har ju hållit på och sprungit maraton i ett decennium vid det här laget, och jag har vid otaliga tillfällen sagt till honom att om jag någonsin ska springa ett maraton, så ska det ske i New York. Och på den vägen är det. Han har två NYC-rundor på sitt samvete, och även för honom så slog 2014 ut som ett fjärde gången gillt-år. Jag lär dock husera en bit längre ner i resultatlistorna. Min målsättning är att ta mig runt på fem timmar, men bara jag korsar mållinjen är jag nöjd.

Skärmavbild 2014-01-06 kl. 22.13.03

Nyårslöfte #2 lyder som följer: Innan den 2 november 2014 ska jag ha löptränat/åkt skidor/motionssimmat 100 gånger, och samtliga ska loggas i Runkeeper. Det borde ge mig en någorlunda okej bas att lyckas med målsättningen att ta mig runt New York.

Hittills har jag hunnit med ett joggingpass – en blygsam 5,26-kilometersrunda i förrgår. Bara 99 kvar!

Ännu med i matchen

Intressant om kvicka respektive långsamma författare i Dagens Nyheter i dag. Jag hör tveklöst till den långsamma skaran, men det handlar knappast om att jag anser att min litteratur måste lidas och värkas fram, det är bara så att jag är extremt dålig på att prioritera mitt skönlitterära skrivande, jag väljer nästan alltid brödskivandet som ger fakturerbara intäkter varje månad i stället.

Men nu finns faktiskt hopp om bättring! Fyra dagar in på det nya året håller mitt nyårslöfte #1 med råge, 6661 tecken nedplitade jämfört med löftets minimigräns 5200. Bara 361 dagar kvar, kämpa Daniel!