Månad: september 2016

Antirasistiskt upprop, glesbygdsrecension och ljudboksreportage

1. Jag var med och undertecknade uppropet mot rasistiska utställare på Bokmässan, som Expressen publicerade på nätet i går och i papperstidningen i dag, enligt uppgift. Jag skrev i en statusuppdatering på Facebook redan när jag reste ner att det skedde med kluvna känslor, men åkte gjorde jag ju trots allt, och deltog därmed i någon mån till normaliseringen av dessa aktörer. Som det står i slutet av uppropet: En konsekvens av att bjuda in den organiserade rasismen till ett av norra Europas största kulturevenemang är normaliseringen av deras livsfarliga ideologi. Besökare förleds att tro att detta rör sig om ofarliga åsikter som är likvärdiga med de andra utställarnas. Vi är djupt beklämda över Bokmässans brist på ansvarstagande. Därför uppmanar vi arrangörerna att inte låta antidemokratiska och rasistiska utställare delta nästa år.
Om Bokmässan misslyckas med att ställa dessa grundläggande krav på sina samarbetspartners ser vi oss tvingade att avstå från att närvara.

2. Jag skrev om Po Tidholms nya SVT-dokumentärserie Resten av Sverige på TVdags i går. På det stora hela var jag väldigt positiv, men hade ett par invändningar.

3. Det där ljudboksreportaget om Storytel som jag skrev om i lördags ligger nu ute på nätet hos DN. Mitt enkätsvar finns med om bläddrar bland bilderna.

Rapport från bokmässan (2)

Det var roligt att framträda i Storytels monter! Jag och min förläggare hade ett – tyckte jag själv i alla fall – intressant samtal som inte bara kom att handla om Virus per se utan även kretsade kring ljudbok kontra pappersbok i stort. Vilka skillnader och likheter finns, vad kan man tänkas behöva fundera på när man går från det ena formatet till det andra (med anledning av planerna på att göra en pappersbok av Virus), men också huruvida man i större utsträckning borde fundera på hur man gör när pappersböcker blir ljudböcker, om det verkligen alltid är en god idé att bara läsa av det tryckta ordet rakt upp och ner – ett ämne jag ska skriva mer om senare.

Efter samtalet kände jag mig rätt less på mässan, och gick i stället och såg Ghostbusters på bio. Handlingen må ha varit i tunnaste laget, men oj vilket glädjepiller i övrigt, kände mig väldigt munter när jag åter vandrade bort till mässan ett par timmar senare, men då hade trängseln inne bland montrarna överstigit det hanterbara, och jag tog i stället med mig datorn och gick upp till Avenyn och satte mig på ett Espressohouse och skrev ett par tusen tecken. Därefter begav jag mig till hotellet och beslöt mig för att stanna där, jag kollade klart The Night of på HBO, såg The Babadook på Netflix och avslutade därefter med ett Penny Dreadful-avsnitt på samma tjänst innan jag släckte lampan vid midnatt.

Efter frukost i dag gick jag åter bort till mässan, snackade lite med min förläggare som gjorde sig redo för dagens intervjuer i Storytelmontern och köpte därefter en bok till Ejda hos Rabén & Sjögren – ursprungstanken var att införskaffa Nina börjar skolan (hon älskade när vi högläste den första Nina-boken nyligen) men den var slut så det fick bli Du är för liten, Pytte! i stället, hon har börjat uppvisa ett visst hästintresse på sistone så jag hoppas att hon ska acceptera ersättaren.

Och därefter fick det faktiskt vara nog, jag tog flygbussen ut till Landvetter och hoppas nu hinna få ur mig ytterligare några tusen tecken innan det är dags att borda flyget mot Arlanda för bytet mot Kiruna.

Så adjö Göteborg, det var fint i lagom dos.

Rapport från Bokmässan (1)

Halvtid i bokmässeland, och efter en stark inledning i torsdags med monterminglande, middag med Storytelmänniskor och därefter Natur & Kultur-fest på Park, kände jag redan i går att min ursprungliga plan att verkligen gå all in på den här mässan – jag är ju trots allt här mol allena och kan dricka hur många plastmuggar montervin jag vill utan att ha i bakhuvudet att jag ska kliva upp vid sextiden och hänga med kidsen – kommer att gå i stöpet.

Jag gjorde ett tappert försök även i går, men kände redan när Storytels mingel led mot sitt slut att kroppen inte svarade på det sätt jag hoppades på. Jag vek således in hovarna redan vid halv ett-tiden – dock så klart efter att häckat ett tag kring baren på Park som traditionen bjuder.

Dagsaktiviteter? Jaha, pågår det sådana också?

Jo, i går gick jag mest runt bland montrarna, lyssnade på Mats Strandberg när han pratade om Färjan och fick honom att signera ett exemplar av Monstret på cirkusen till Tage, besökte ett samtal som min gamla skolkompis Madeleine Bäck deltog i på temat om hur det är att debutera (hennes fina bruksskräckis Vattnet drar kom ju tidigare i år), var förbi och hurrade lite åt kompisarna på Provins som just hade fått veta att de tilldelats utmärkelsen årets kulturtidskrift, sprang på och snackade lite med människor som Elin Olofsson, Annika Norlin, Bladen brinner-duon Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo och en massa andra jag i mitt morgontrötta tillstånd inte riktigt kommer på i detta nu, var iväg och blev intervjuad av en medieforskare vid Göteborgs universitet och var så klart och hängde i Trafik-Nostalgiska förlagets monter, som traditionen bjuder. Inget köp där dock. Än.

I dag har jag mitt samtal i Storytels monter, eller i deras låda rättare sagt, deras scen är byggd som en ljudstudio och för att höra samtalet måste man använda sig av de lurar som är upphängda vid åskådarläktarna utanför. Jag är väl knappast intervjuschemats största publikdragare, men jag inleder eftermiddagspasset före namn som Björn Ranelid, Jan Guillou och Jens Lapidus, så jag har tänkt att jag ska be förlaget att ta några bilder i slutet av mitt anförande när Ranelids fans redan börjat ta plats, så att det ser ut som att Virus är riktigt het bland Gudrun Sjödén-publiken.

Och just det, jag är enkätintervjuad i DN i dag, i anslutning till ett stort Storytelreportage. Vare sig enkäten eller huvudartikeln verkar dock ha hittat ut på nätet ännu.

dn

Virus över 60 000 lyssningar – och blir pappersbok

Branschsajten Boktugg skrev i fredags om att Storytel Original-boken Svart stjärna av bröderna Joakim och Jesper Ersgård nu nått över 100 000 lyssningar och att det nu pågår diskussioner om att även göra en pappersboksversion av berättelsen.

Och då vill ju inte jag vara sämre:

Eller jo, det måste jag, för Virus har ännu en bit kvar till 100-strecket, den passerade för några dagar sedan 60 000 lyssningar (61 107 i fredags enligt min förläggare), vilket jag med mitt modesta sinnelag tycker känns väldigt bra.

Jag har också mycket glädjande fått besked om att Virus i likhet med Svart stjärna med mycket stor sannolikhet blir pappersbok framöver. Exakt när återstår att se, men räkna med att det sker först på andra sidan årsskiftet.

virusny

Vad är det då som gör att Svart stjärna stuckit iväg så pass mycket högre än Virus? Det kan så klart till viss del vara så att fler lockas av bröderna Ersgårds sci fi-serie än av min dystopi, men jag vågar nog också påstå att det till åtminstone liten del kan tillskrivas ”Sauk-effekten”. Stefan Sauk – som har läst in Svart stjärna – är det närmaste en superstjärna vi kommer som ljudboksinläsare i Sverige, något som bland annat visat sig genom att ”hans” böcker tilldelats Stora Ljudbokspriset i deckarklassen 2013, 2015 samt 2016. Vissa fans lyssnar på allt som ”Kung Sauk” (som jag sett honom kallas ibland i kommentarsfält) läst in, för de vet att han kommer att ge dem exakt det de hoppas på.

Att min serie, som för den inbitna ljudbokspubliken har en mer okänd inläsare i Disa Östrand, ändå står sig så väl i konkurrensen ser jag som ett bra betyg för såväl Disa som mig.

——

En annan sak som nämns i Boktuggtexten är det här med hur topplistan hos Storytel ska hanteras när den under perioder har närmast svämmat över av Storytel Original-placeringar, något jag skrev om i inlägget Topplistans betydelse som inkastare. Tiina Nevala på Storytel säger så här till Boktugg: Vi håller på att kika på möjligheten att visa en serie på lite annat sätt i topplistan. Men som alltid när det kommer till teknikutveckling är det svårare än man tror att göra ”enkla” förändringar.

Lite om den norrländska självständigheten och Kit

Intressanta (och långa!) texter på Kit.se de senaste dagarna om Norrland, där bland annat en opinionsundersökning beställts från Novus och som ger vid handen det smått sensationella resultatet att det i landets fyra nordligaste län i nuläget finns ett stöd för norrländsk självständighet. På frågan Om det var folkomröstning idag om Norrlands självständighet, skulle du då rösta för eller emot ett självständigt Norrland? svarade 41 procent att de var för, 39 procent emot och 19 procent att de inte visste.

Vad som sedan följde får sägas vara lite symptomatiskt: Ingenting.

Eller jo, nu är jag lite orättvis. SVT gjorde faktiskt en rewrite och följde upp med ett par andra artiklar plus att några medier i mellersta Norrland skrev lite, men i övrigt har det varit tyst, jag har till exempel inte sett någon nämna det här uppe.

När jag själv delade artikeln om opinionsundersökningen på Facebook fick jag en ynka tumme upp, och två putslustiga kommentarer. Frågan tas helt enkelt inte på allvar.

Nu ska så klart inte allt för stora växlar dras på den där undersökningen, den största bristen den har anges i själva texten – frågan har inte på allvar debatterats, för- och nackdelar har inte stötts och blötts och när eller om så sker är det möjligt att resultatet ser annorlunda ut.

Att underkänna undersökningen på grund av att Gävleborgs län inte togs med i undersökningen så som en statsvetare gör i SVT:s sidoartikel, är dock att göra det lite enkelt för sig. Kit valde att enbart begränsa undersökningen till de fyra nordligaste länen eftersom det är vad den svenska regeringen anser ska vara Norrland framöver enligt den statliga Indelningskommitténs senaste förslag, där Norrlands län föreslås bestå av dagens Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, och dagens Gävleborgs län (som sedan 1500-talet räknats till landsdelen Norrland) i stället föreslås ingå i det som ska bli Svealands län.

Borde Norrland – vad vi nu väljer att lägga i begreppet – bli självständigt? Nej, med den kunskap jag har i dagsläget tycker jag inte det. Men jag anser absolut att frågeställningen bör börja tas på allvar och inte skämtas bort.

Here we go again

Jösses vad jag är trött på den medie- och tyckarlogik som de senaste dagarna gjort precis allt i deras makt för att mansplaina hur bisarrt uselt Apple är som företag, och hur extremt hårt deras nya undermåliga produkter kommer att floppa.

Missförstå mig inte. Produkterna de visade upp i onsdags kväll kan mycket väl visa sig vara besvikelser. Men om detta vet vi i praktiken ännu inget. För ingen av dessa experter som uttalat sig i svenska medier och på Twitter sedan i onsdags kväll (eller det senaste halvåret, ärligt talat) har ens hållit någon av de här prylarna i sin hand, utan baserar sina åsikter enbart på vad de (eventuellt) såg när företaget livestreamade ut sin presentation, och på de hands on-omdömen som ett fåtal teknikskribenter som var på plats i San Francisco hetsade ut – omdömen som bygger på att de tillåtits hålla i produkten i någon minut i ett trångt pressrum där folk står på kö för sin tur, omdömen som i nittio procent av fallen dessutom medvetet spetsas till för att generera trafik.

På Dagens Nyheter toppade man sajten med den bredbenta klickraketrubriken Därför vill du inte köpa iPhone 7 – så fort presseventet var slut. På Twitter ondgjorde sig Emanuel Karlsten till sina 35000 följare till tonerna av ett antal utropstecken att de nya trådlösa lurar som Apple presenterade bara fungerade med en enda telefon, när de i verkligheten går att para samman med varje bluetoothpryl på jordklotet. Någon ansats att ändra eller göra en rättelse när felaktigheten påtalades från flera håll kom aldrig.

För vem bryr sig, det känns ju bra att berätta hur hopplöst girigt och elakt företaget i fråga är.

Ska jag själv köpa en ny telefon? Troligen inte, jag är nöjd med den lilla iPhone SE jag köpte i våras, även om jag verkar ha fått ett måndagsexemplar gällande batteriet och ligger i förhandlingar med Apples supportavdelning gällande huruvida jag ska få en ny telefon eller inte. Däremot är jag seriöst nyfiken på de trådlösa lurarna, som trots att ”experterna” hånat dem såväl gällande pris, batteritid och utförande i verkligheten ter sig mycket konkurrenskraftiga på alla fronter, och som förhoppningsvis rent användarmässigt är överlägsna de trådlösa (och i ärlighetens namn rätt mediokra) Jabra Sport-lurar jag sedan ett par år använder.

Men jag väntar tills någon verkligen testat samt kunnigt recenserat dem innan jag bestämmer mig.

I morse

Hösten är sedan länge kommen, björkarna utåt vägen har tappat alla sina löv men på prästgården här bredvid stretar några ännu emot. Två grader minus i natt, frosten låg vit i gräset när jag gick ut för att hämta tidningen och dimman låg tät.

dimma

Vackert ändå.

Det svåra andra albumet

Det går motigt. Arbetet med den andra säsongen av Virus frestar på. Att den första säsongen gått relativt bra, och att människor verkligen verkar tycka att den är mycket smittande och ser fram emot fortsättningen – SÅ SPÄNNANDE! Satt som på nålar hela tiden. Bästa jag lyssnat på på länge. Längtar till del två!! som någon skrev som en kommenterar på sista avsnittet förra veckan – gör så klart att jag känner en inre press att andra säsongen ska bli ännu mer rafflande och spektakulär.

Och då knyter det sig lite.

Just i detta nu känns det dessutom som att jag skriver för intet. Ramarna är rätt strikta, de tio delarna ska ligga på 50 000 tecken vardera för att bli en timme långa när de läses in. Självklart behöver det inte vara prick 50 000, men ganska nära. Och avsnittet jag nu jobbar med har jag redan skrivit slutet på, ett slut jag tycker blev en väldigt bra cliffhanger som litegrann drar undan mattan för mina hjältar och ändrar spelplanen. Problemet är bara att jag har kommit på i efterhand att jag måste få in mer saker i det här avsnittet, och därför sitter jag nu och skriver till grejer i ett avsnitt som redan nått 50-strecket sedan länge.

Det som är irriterande med detta är att det inte tar mig närmare slutmålet, för även om det säkert är okej att något avsnitt blir lite längre, så betyder inte det att de andra avsnitten får bli kortare. Det enda som händer när jag nu sitter här med 58 000 tecken och med skohorn försöker pressa in ännu mer för att nästa avsnitt ska kunna starta där det är tänkt, är att jag sitter och lägger extra tid på något som enligt teckenräknaren blev klart redan förra veckan.

Tid som jag inte direkt har massor av.

Och så ständigt i ackompanjemang av tankar som dessa: De trampar vatten. Det händer inget. För omständligt! För mycket luft. Kom igen nu då!

Plus någon enstaka gång ibland: Fan, det där blev ju rätt bra.

Argh.

virus10

Pappersboken ännu stark i USA

Även om USA är det mest e-boksvänliga landet i världen, så förblir andelen amerikaner som läser pappersböcker stabil, skriver New York Times och en del andra medier, och citerar en färsk undersökning från det väl ansedda opinionsinstitutet Pew Research Center.

65 procent av de tillfrågade hade läst en pappersbok det senaste året, vilket var samma siffra som nåddes i en liknande undersökning 2012. Samtidigt har dock andelen som läst en e-bok det senaste året ökat jämfört med 2012 – då var siffran 17 procent, nu är den 28.

Att pappersboken ligger stabil trots att e-boken stiger torde bero på att rätt många i dag växlar mellan formaten – 28 procent har det senaste året läst både på papper och på skärm.