Moses Josiah och hans musikaliska såg

sandvikensag.jpgDet här är en av de konstigaste sakerna jag stött på på så många sätt. Samtidigt blöder mitt Sandvikenhjärta av hembygdsromantik och lokalpatriotism när jag ser det. Och texten väcker frågor – Sandviken is the town next to mine, I go there once a week and visit record stores and fleamarkets – say what!? Vem reser till Sandviken varje vecka för att besöka skivaffärer? Jag kan inte ens komma på någon förutom cd-avdelningen på Åhléns, till och med Rocks, som om mitt minne är korrekt låg på gågatan, har sedan länge klappat igen. Och varifrån åker människan ifråga med tanke på att det är the town next to mine? Gävle – två mil österut – är den enda riktiga staden inom sju mils omkrets, och även om den eminenta Skivbutiken (ja den hette så) där är saligen insomnad, så har de ju åtminstone Rocks kvar i Niangallerian, tror jag. Vart är det den här mystiske skivsamlaren åker och fyndar?

Så många frågor, så få svar. Men en riktigt snygg hemsida och sjyst sågspel som kan avnjutas på sajten (jag dristar mig till att länka härifrån också). Och Magnus – tack så oändligt för tipset.

Vi har redan sett ett härke

Min lägenhet ser ut som ett härke och jag likaså. Den här helgen skulle gå i lugnets och rekreationens tecken. Det är precis så det kommer att bli. Not. Fuck.

Det ligger kläder överallt och symaskinen står mitt på golvet, min sena insikt om vithet i går kväll tvingade fram kreatören i mig eftersom byxorna var tvungna att läggas ner, jag har tydligen växt tre-fyra centimeter det senaste året. Nu ligger jag i sängen och ojar mig och minns att jag lyckades truga till mig en hamburgare på Burger King, nej vi har precis stängt men jag pekade mot klockan på väggen och sa med snusförnuft men klockan är ju inte halv fyra än varvid hon log trött men gav mig en Whopper som låg och skräpade i något hörn för tio kronor. Yum.

Maybe u want to learn me better står det i mejlet som dimper ner från Olga, men hennes mejladress är jfhooker@nånting.org, så jag raderar henne trots att jag undrar vad det var jag skulle lära henne. Peter kallar på chattuppmärksamhet men försvinner för att koka kaffe nästan direkt, distraktionen är dock total, jag blir konfys, tappar konceptet och börjar skriva om spammejl istället för det livsavgörande jag hade på gång i min hjärna men som nu sagt poff. Jag går över till att kolla om Alex Schulman skrivit något klokt sedan i går kväll istället. Nope. Så får jag en flashback och ser The Ark-Jepson stå och vifta med hela kroppen för att jag och en vän var otroligt matchade för att hon hade röd jacka och jag röd slips. Jag älskar att matcha men just det kändes inte direkt som någon … match.

Det ringer i mina öron. Fucking Berns.

——

Fick för övrigt en bra tanke till romanen i natt. Alltid något.

Lång dags taxifärd mot natt

Sitter i pressutrymmet som förlagts till balkongen på Berns där finalfesten efter “Let’s dance” arrangeras. Fick skriva ut min segerintervju med Martin Lidberg och Cecilia Ehrling i taxin på väg hit från SVT. Vi hade lovat ut komplett text med kommentarer till klockan 23.30, och med tanke på att jag skickade den korrade versionen klockan 23.26 och dessutom tvingades till en oplanerad taxifärd eftersom jag (turligt nog i förväg) upptäckt att det inte gick att komma åt vår server från tv-huset, så är jag nöjd med dagsverket.

Nu ska jag och min vita svid gå ner på dansgolvet.

——

Och just ja, min vinnartext finns bland annat här.

Förinspelad liveupptagning

På plats i studio ett på SVT där TV4 hyr in sig för att spela in “Let’s dance”. Kvinnan som värmer upp publiken är helt hysterisk. Det är bara vi och en hel hög reportrar från kvällisarna här, verkar det som. Det känns lite ensamt.

Oj nu börjar det visst. Det är väldigt humoristiskt att de första minutrarna, när Agneta Sjödin och David Hellenius kör sitt öppningsnummer nere på dansgolvet, är förinspelat. Hela publiken sitter och kollar på en tv, precis som folk där hemma, men tvingas applådera eftersom ljudet är live. Bra tv.

Gotta work.

——

Just ja, jag skrev ju tidigare i dag att jag skulle vara klädd i helsvart med silverslips i kväll. Efter överläggning med Bling-Therese om vår klädmatchning för kvällen har jag dock kommit i kritvit klädsel (sko, byxa, skjorta och väst) samt röd slips. Enhetlighet är A och O. Slut på onödigt vetande-tillägget.

Tiden är ur led och jag med den

Nope, jag har inte kolavippat under förmiddagen. Däremot tyckte jag att ni gott kunde få smälta gårdagskvällens PSB-postning ett tag, jag är fortfarande lite chockad.

Har spenderat dagen hittills med att bli intervjuad för SL-sidan i Metro, de gör personporträtt på människor som … tja hur var det nu då, på något sätt rör sig och syns i Stockholm tror jag, och eftersom “Dannyboy & kärleken” i sanning är en Stockholmsskildring (fast glöm inte att det är en Uppsala-, Sandviken-, kärleks-, bli vuxen på riktigt-, flykt-, ångest- och Alexander Bard-skildring också!) där dessutom kollektivtrafiken spelar en viktig roll, så tyckte de att jag passade bra. Och vem är jag att tacka nej till uppmärksamhet? Faktum är att jag nästan hade glömt hur skamlöst roligt jag tycker det är att prata om mitt skrivande och mig själv, för det gör jag ju aldrig i det här forumet.

Hur som helst, resultatet kommer i mitten av april om jag förstått saken rätt. Tro mig, jag kommer att meddela när det sker.

——

Nu ska jag författa lite i en timme innan det är dags att dra till jobbet. Min arbetsdag är helt skev i dag eftersom jag ska ut till tv-huset och bevaka finalen av “Let’s dance” å jobbets vägnar i kväll. Håll utkik efter en stilig svartklädd reporter i silverslips med TT-micken i högsta hugg vid sändningens slut strax före klockan 22.40.

Bloggkupp, världspremiär och Tursten

Uppsnappat i litteraturvärlden i dag:

——

Ett hundratal svenska litteraturbloggare har nappat på Bokssons erbjudande om att marknadsföra deras prisjämförarsajt, skriver Dagens Media. Det hela är lite lustigt, för de flesta bloggare företaget kontaktat verkar medverka trots att de inte tror att de gör det. Boksson resonerar, om jag förstår artikeln rätt, som så att det räcker att en blogg skrivit jag har fått ett erbjudande om att medverka i Bokssons simpla marknadsföringstrick men ser ni det går jag minsann inte på! för att få den utlovade pocketboken som belöning, enligt devisen all publicitet är bra sådan.
Undrar om det innebär att jag också får en bok nu. Jag har visserligen inte ens fått erbjudandet om att medverka och länkar inte till deras sajt, men ingen verkar gå säker när de strör prylar omkring sig.

——

Det blir minsann världspremiär till helgen på Gotland. Jag saxar ur ett pressmeddelande från Albert Bonniers förlag:

Håkan Nesser på Sverigebesök – Världspremiär på Gotland!

Den i dag New York-boende författaren Håkan Nesser kommer till Sverige i samband med utgivningen av kriminalromanen En helt annan historia, del 2 i Barbarotti-kvartetten.

På lördag 31 mars är det världspremiär för En helt annan historia i Visby där Håkan Nesser signerar i bokhandeln Wessman & Pettersson, Adelsgatan 5, kl 11.30-13.00.

En helt annan historia utkommer tisdagen den 3 april.

Nesser besöker även Kumla, Hallsberg, Hallstahammar, Stockholm och Uppsala för att signera böcker dagarna som följer därefter.

——

Min Helene Tursten-artikel gick för övrigt ut redan i dag trots att jag påstod något annat i går. Den kan bland annat läsas här.

Eldkvarn, tallrikar och kulturchock

Knut anklagas för mord, jag går på opera istället för att kolla EM-kvalmatchen och förvandlas till gubbrockare när jag fullständigt går igång på Eldkvarnlåten “Fulla för kärlekens skull” på vägen hem på tunnelbanan efter bara en drucken öl.

Det var en ovanlig onsdag.

För övrigt tänker jag nog i framtiden göra precis det jag gjorde här ovan, det vill säga citatmärka titlar. Det må se lite knöligt ut, men vi gör så på jobbet och ibland är tydlighet viktigt. Så nu blir det så och därmed basta.

Som jag anade blev det inte en skönlitterär rad skriven i går, men i dag är en annan dag och det dåliga mönstret ska inte upprepas. Minst en sida ska det bli innan jag går till jobbet. Det blir ett kort och relativt elakt kapitel i du-form, ackompanjerat av Maia Hirasawas solodebut “Though, I’m just me”.

För övrigt var operan … tja, rätt okej men i mitt tycke lite för lång för sitt eget bästa med tanke på formen den hade – det var liksom ett sorts operapotpurri där kärleken och diskbänksrealismen var de enda sammanhållande länkarna, ja så vitt jag kunde förstå i alla fall. Stundtals väldigt vackert, men lekman som jag är gick jag mest igång när de körde “Hoffmanns äventyr” och publikfriade genom att kasta tallrikar fram och tillbaka i en sorts mänsklig virvlande … kärlekstrandans?

——

Och ja, jag var tvungen att kolla musiklistan på Folkoperans hemsida för att veta att stycket av Offenbach hette just så.

Spridda litteraturgrejer, onsdag

Det har ju de senaste dagarna diskuterats på en del litteraturbloggar huruvida de bör innehålla mer eller mindre bokbranschskriverier. Jag tänkte att jag skulle bli lite bättre på det, jag sitter ju i ett ständigt informationsflöde på jobbet och kan utan större problem länka till de grejer vi skriver om och även nämna saker vi inte skriver om av en eller annan anledning. Jag tänker inte förvandla bloggen till en nyhetssajt för det vore ju rätt korkat att konkurrera mot mig själv, men lite mer kan jag skriva om när jag hinner och ids.

Så var börja? Tja, varför inte i den här kanondebatten som blossade upp igen efter Kulturnytts genomgång av klassuppsättningar bland bokbestånden på högstadiet, som kritiserades på DN Debatt (intressant nog samma dag som genomgången presenterades) av litteraturprofessor Maria Nikolajeva och sedan rewritades av flera medier, däribland oss. Ja hon kritiserade resultatet alltså, inte undersökningen i sig. I dag har vi skrivit en uppföljande artikel, där hon får utveckla vad hon menade.

Vad övrigt har hänt i bokvärlden i dag då? Tja, Alexander McCall Smith var i stan och körde sitt intervjurejs på Hotel Diplomat precis som Helene Tursten. Faktum är att jag och Tursten blev vänligt men bestämt bortkörda från ett loungerum där McCall Smith skulle göra en tv-intervju. Och där kom jag med min intervjubandspelare och trodde att jag var något. Min Turstenartikel går ut på fredag.

Just ja, sen drog ju bokhororna igång sitt Xlibris i dag också. Jag har inte hunnit bli medlem än, men jag tänker bli det vad det lider.

——

Och nu – mot operan!

Lämna INTE något meddelande!

Alltså allvarligt talat, what’s up med alla dessa pressmänniskor på skiv-, tv- och filmbolag som inte längre orkar lyssna av sina telesvar utan istället kräver på sina telefonsvarare att man ska skicka ett sms och förklara sitt ärende istället? Tror de inte att vi har bättre saker att fylla våra dagar med? Fattar de inte att jag har en recension av Teenage Mutant Ninja Turtles att skriva?

Lisa för den förkylda själen

Solen skiner utanför mitt köksfönster men jag har huvudvärk och har väl inte rent allmänt orkat ta till mig den här nu är det vår nu måste vi vara ute varenda jävla tiondel av vår tillvaro-hysterin. Inte alls faktiskt. Jag tar en Berocca istället, det ger också vitaminer och livskraft, sa den glåmige och förkylde surkarten.

Om en knapp timme ska jag intervjua Helene Tursten i lobbyn på Hotel Diplomat på Strandvägen. Flådigt. Intervjublocket är i sedvanlig ordning fortfarande tomt på frågor. Men jag läste ut boken i går kväll åtminstone – långt ifrån den bästa deckare jag läst med en lite för förutsägbar upplösning, men alls ingen oangenäm upplevelse.

skamlosa.jpgDärefter ska jag ta mig an Sisela Lindbloms kommande roman De skamlösa, hoppas få intervjua henne dagarna före påsk, bara jag kommer ihåg att ringa henne i dag. Jag älskade verkligen Lisa för själen när det begav sig för ett drygt decennium sedan, så jag hoppas mycket på hennes återkomst till romanförfattandet.

Hm, det blir nog inget romanskrivande i dag. Kanske hinner jag läsa igenom de rader jag skrev i går åtminstone. I kväll ska jag gå på opera är det tänkt, eller nja, dansteateropera för att vara helt korrekt. Jag är så kulturell att det nästan gör ont.

Tisdagens…

…rotblöta: Min egen. Sällan har väl någon dragit på sig en så kraftig förkylning så fort. Näsan rann oavbrutet så till sist kände jag mig tvingad att gå hem från jobbet. Här hemma har jag sedan spritt snorpapper likt konfetti kring mig under seneftermiddagen. För jo, jag är alldeles för pryd för att bruka den fantastiskt målande beskrivning jag minns att Emma använde om en förkylning i höstas.

…för(ut)fattade nyckelmening: …we were on a break! och nej we were never being bored under den tiden.

…frågetecken: Möjligen alla som läser tisdagens för(ut)fattade nyckelmening.

——

Nej, dags att snyta sig tro?