Eldkvarn, tallrikar och kulturchock

Knut anklagas för mord, jag går på opera istället för att kolla EM-kvalmatchen och förvandlas till gubbrockare när jag fullständigt går igång på Eldkvarnlåten ”Fulla för kärlekens skull” på vägen hem på tunnelbanan efter bara en drucken öl.

Det var en ovanlig onsdag.

För övrigt tänker jag nog i framtiden göra precis det jag gjorde här ovan, det vill säga citatmärka titlar. Det må se lite knöligt ut, men vi gör så på jobbet och ibland är tydlighet viktigt. Så nu blir det så och därmed basta.

Som jag anade blev det inte en skönlitterär rad skriven i går, men i dag är en annan dag och det dåliga mönstret ska inte upprepas. Minst en sida ska det bli innan jag går till jobbet. Det blir ett kort och relativt elakt kapitel i du-form, ackompanjerat av Maia Hirasawas solodebut ”Though, I’m just me”.

För övrigt var operan … tja, rätt okej men i mitt tycke lite för lång för sitt eget bästa med tanke på formen den hade – det var liksom ett sorts operapotpurri där kärleken och diskbänksrealismen var de enda sammanhållande länkarna, ja så vitt jag kunde förstå i alla fall. Stundtals väldigt vackert, men lekman som jag är gick jag mest igång när de körde ”Hoffmanns äventyr” och publikfriade genom att kasta tallrikar fram och tillbaka i en sorts mänsklig virvlande … kärlekstrandans?

——

Och ja, jag var tvungen att kolla musiklistan på Folkoperans hemsida för att veta att stycket av Offenbach hette just så.