En charmör i barnvagn

Bokmässan var det ja.

I mycket kom årets upplaga att präglas av Tage. Hans interaktioner med författare på mässan, oftast i samband med hissåkande, hörde utan tvekan till höjdpunkterna.

Det började redan vid ankomsten på onsdagskvällen, då vi när vi klev ur hissen på Heaven 23 blev approcherade av Johan Hakelius. Vilken barnvagn! utbrast han, jag har aldrig sett något så strömlinjeformat, vilket fick mig att tappa bilden jag har av honom som välekiperad Stockholmsflanör. För är det något trottoarerna i Stockholms innerstad har, så är det ett överflöd på Bugaboovagnar lika den han nu hänfördes över.

Nåväl. På fredagen, återigen uppe vid räkmackorna på Heaven 23, gjorde Tage succé hos den zimbabwiska författaren Petina Gappah. So cute! sade hon skrattande flera gånger från bordet bredvid oss, när Tage var på sitt mest flirtiga humör. Charmen bet dock inte på riktigt alla kvinnor den där eftermiddagen, i hissen på väg ner hamnade vi tillsammans med finska Sofi Oksanen, som nöjde sig med att ge honom ett artigt men kort leende när han sökte ögonkontakt.

Mässans hetaste författare, norske Karl Ove Knausgård, visade sig dock vara ett enklare byte. För att försäkra sig om dennes uppmärksamhet vid en gemensam hissfärd på lördagen drog först Tage honom lite i byxbenet, och övergick sedan till att boxa mot honom när det inte gav önskad effekt. Då vaknade Knausgård, och gullade med honom resten av resan. Gott så.

Årets inköp? Enbart Petina Gappahs “Sorgesång för Easterly” för min del. Beröm till min son ska alltid premieras.

Intervjuad av Kajen om hjärta och smärta

För några veckor sedan haffade Fredrik Wass mig på en fest, drog in mig i ett tyst rum, satte mig mot en vägg och tryckte upp en iPhone i ansiktet på mig. Därefter följde ett 16 minuter långt öppenhjärtigt samtal om hjärta och smärta, relationer, rädsla inför att binda sig, genus, mansroller och verklighet kontra fiktion. Det handlade om “Vi har redan sagt hej då“, om mig, om honom och kanske även om dig.

Daniel Åberg, Vi har redan sagt hejdå (Kajens författarintervju) from Fredrik Wass on Vimeo.

Sandviken i ditt öra

Jag ska skriva någon sorts bokmässerapport vad det lider, men jag är lite för slö i skallen i dag, plus att lägenheten ligger i tvätt- och städruiner. Men jag tänkte i alla fall komma med ett tips jag snappade upp på Facebook i dag:

Jag har vid några tidigare tillfällen nämnt Sandvikenförfattaren Bernt-Olov Anderssons fina romantrilogi “I syrenernas tid”. Boken, eller böckerna egentligen – de är ju tre till antalet även om jag själv införskaffade samlingsutgåvan på antikvariat för ett par år sedan – finns i nuläget inte i tryck, men romanerna går alldeles utmärkt att köpa som fysisk ljudbok samt mp3-filer i Bokförlaget Reptils webbshop. 69 kronor styck för mp3-böckerna tycker jag är ett alldeles utmärkt pris.

Check it out vetja! Bra litteratur är det, oavsett om man är Sandvikenbördig eller ej.

Det här med Afrika

Framme i Göteborg, uppvaknad på Gothia Towers, Tage matad, han lajar runt i sängen utan blöja nu, en lek med döden, eller åtminstone kisset och bajset.

Öppningen av bokmässan så. Det här med Afrika. När det presenterades att en hel kontinent skulle vara tema för bokmässan, efter länder som Estland, Lettland och Spanien de senaste åren, möttes det så klart med spott och spe. Nykolonialism, skandal, pinsamt, patetiskt – tror de jävla idioterna att Afrika är ett LAND?! – var några av kommentarerna. Tongångarna var liknande i somras, när Afrika plötsligt hamnade i medialt fokus under några veckor när Sydafrika arrangerade fotbolls-VM.

Men jag vet inte. Än så länge måste jag säga att bokmässans Afrikatema känns rätt lyckat. Det får stor uppmärksamhet, mer än vanligt tycker jag även om jag inte har några siffror på det utan bara en känsla i kroppen, och utgivningen av litteratur från den afrikanska kontinenten har ökat rejält i Sverige under året. Främst är det de mindre kvalitetsinriktade förlagen som står för ökningen, de stora elefanterna ligger lägre enligt en artikel i Svensk Bokhandel, och tyvärr verkar bokhandlarna ljumma till att köpa in böckerna, men det är ju knappast bokmässans fel, utan bara ännu ett tecken på hur håglös den svenska bokhandeln är.

Visst kan man tycka att det är förklenande och en förolämpning att klumpa ihop en hel världsdel till en enhet. Men när nu kunskapsnivån i vårt samhälle är så låg om den afrikanska kontinenten överlag, är det då inte bättre att göra på det här sättet och se temat som en introduktion, än att snäva in och göra temat smalare? Och jag tycker nog ändå att Carin Norberg, som är chef för Nordiska Afrikainstitutet och i samarbete med Sida och Bok & Bibliotek arbetat fram temat, har en poäng när hon i SvB säger Jag tycker att man kan tala om Afrika som kontinent och om afrikansk litteratur och kultur, precis som man kan prata om europeisk kultur.

Jag hoppas hur som helst kunna få med mig några nya författare från den afrikanska kontinenten härifrån, eller ja, deras böcker åtminstone. Min läsning av romaner från Afrika har hittills sträckt sig till … ja jag kan inte ens komma på några bortsett från ett par Coetzeetitlar och Chimamanda Ngozie Adiches “En halv gul sol”. Det är utan tvekan ett konto som förtjänar en ökning.