Radio killed the video star

Eftersom man aldrig vet i förväg när något ska tokfloppa och jag är en ack så försiktig figur, valde jag att i förväg inte utannonsera min premiär som nöjes- och kulturspanare i P4 Stockholms program ”God morgon Stockholm” i dag. Men eftersom jag själv tyckte att det gick rätt okej, och dessutom har fått tummen upp av mitt radioess till flickvän, så kan jag väl härmed meddela att jo, på måndagsmorgnarna vid klockan 08.40 är det tänkt att jag på regelbunden basis ska gästspela i P4 här i Stockholm och prata om nöjes- och kulturhelgen som gått samt blicka in i den kommande veckan.

Vill man lyssna på dagens insats i efterhand går det alldeles utmärkt här. Se till att dagens datum är valt, klicka på länken för 0830-0900, scrolla fram sisådär tio minuter och hör mig därefter prata lite Popaganda, loppmarknad, Lykke Li, tatuerarmässa, Anna Odell och uteserveringar.

DJtv #33 – Tillbaka till samtiden

I torsdags arrangerades en paneldebatt med efterföljande mingel i Natur & Kultur och Atlas regi. Ämnet för kvällen var bokbranschens framtid, men om detta blev det inte så mycket, åtminstone inte under själva paneldebatten. Varför blir det alltid så här, och vems fel är det egentligen? Likt panelkvällen presenterar vi inga konkreta svar och vi är också ovanligt oense i frågan – men det är utan tvekan värt 13 minuter av era liv. Dessutom avslöjar vi smaskiga detaljer om ett framträdande som vi medverkar i på Bokmässan i Göteborg om fyra veckor.

DJtv #33 – Tillbaka till samtiden from DJtv on Vimeo.

Länkar till sådant vi pratar om i avsnittet:
090827 – officiell blogg om framtidskvällen
Daniels inlägg om torsdagskvällen
Johannas inlägg om debattkvällen
Richard Herolds inlägg om panelkvällen
Jonas Mosskins inlägg om samtalskvällen
Om Fay Weldons reklamsponsrade bok
Kraft och Kultur
Unni Drougges inlägg om kvällen
Anna Trobergs inlägg om debatten
Mattias Boströms inlägg om torsdagskvällen

Och glöm inte att DJtv finns som podcast.

Gårdagskvällens höjdpunkt

Jag jobbade på Kristallen i går kväll. När sändningen närmade sig slutet stod jag och de andra journalisterna och fotograferna i en trappa bredvid publiken när det var dags för årets program att delas ut. Genom ett skynke såg jag Rickard Olsson presentera Malena Ernman som prisutdelare. Plötsligt började det spritta i kroppen. Nej, det hade inte med Ernman att göra – trots att hon kommer från Sandviken – utan det faktum att hon stegade ut på Annexets scen till tonerna av Blurs ”Girls & boys”. Men det var inte vilken ”Girls & boys” som helst – det var Pet Shop Boys remix av singeln. Jag höll på att kissa på mig.

Här är dessutom Pet Shop Boys egen version av  ”Girls & boys”, inspelad live i Rio, en låt som alltid brukar finnas med när jag gör PSB-spellistor med diskotema.

Och om någon är intresserad av resultatet så ligger vårt inslag här på DN:s webb-tv.

Och aldrig skola de mötas

Polariseringen under gårdagskvällens paneldiskussion hos Natur och Kultur syntes redan tidigt. Uppe på podiet satt två pod-företrädare, Linda Skugge på Vulkan och Per Helin på Publit, och Otto Sjöberg som någon sorts multimediautvecklare, och då menar jag inte i 90-talsbetydelsen ”multimediadator” utan mer att han verkar ha en god förmåga att verka i många typer av medier – en alltialloutvecklare inom det mediala området. Björn Linnell på Natur & Kultur agerade moderator placerad bredvid panelen.

Nedanför scenen på ett betryggande avstånd noga frammätt av skyddsombud stod branschen. Troligen var inte tanken att polariseringen skulle bli så påtaglig även om det knappast var oväntat att Linda Skugge skulle få en del av publiken att andnödsflämta när hon började prata om reklam i böcker och att redaktörer nog är rätt meningslösa – men två tydliga poler blev det. Stämningen i det fullpackade rummet kändes stundtals hätsk och det var uppenbart att bokbranschen – och nu ber jag om ursäkt om jag klumpar ihop en rätt differentierad massa till en oformlig gemensam klump men jag vet inte riktigt hur jag annars ska kunna uttrycka det – kände sig behandlad som idioter. Flera gånger upprepades det som ett mantra – men tror ni att vi är dumma eller? – mot panelen.

Tror ni inte att vi redan har tänkt på det här? Försökt det där? Tror ni att vi inte fattar någonting?

Och det är lite grann där jag tycker att problemet ligger. Bokbranschen (återigen sammanslagen till en klumpig klump) vill inte att några som i deras ögon är utomstående ska sitta på ett podium och lägga sig i det de tycker sig kunna bestämma själva. De vill inte få råd och pekpinnar av några de anser inte kan lika mycket som de själva.

Kanske har de helt rätt i det, kanske borde de faktiskt ha rätt att bestämma över de här frågorna själva. Men oavsett om det är rätt eller fel så tror jag inte att det är så det kommer att fungera. För att en framåtrörelse ska ske tror jag att samtalen över gränserna måste komma igång – läsare, förlag, lyssnare, debattörer, allmänna viktigpettrar och fan och hans moster – alla bör de ha en röst i debatten. Därmed inte sagt att den oformliga förlagsklumpen måste göra som den spretiga horden av förståsigpåare tycker, men förhoppningsvis snappar de upp några kloka grejer längs vägen genom dialog. Och gör de det kommer med all sannolikhet slutresultatet att bli bättre än om bokbranschen sitter och tjuvhåller på vad de tänker göra i sina ensamma kammare och eventuellt sträcker sig så långt att de bjuder in de som inte känns som huvudkonkurrenter för att planera och sia i slutna grupper.

Det vill säga så som det åtminstone från utsidan känns att verkligheten ser ut i dag.

Eller kanske uttryckt så här: Säg exempelvis inte med kränkt stämma det går faktiskt inte att ha reklam i böcker, vi har provat! utan förklara istället att ja men hur skulle det kunna se ut då menar du, för vi provade att göra det genom att … och då är plötsligt samtalet igång, kanske har en utomstående med erfarenhet från en annan bransch en annan infallsvinkel som leder fram till en ny idé som faktiskt kan funka. Eller så gör den inte det – kanske går det faktiskt inte att ha reklam i eller kring litteratur – men då har man åtminstone kommit fram till det genom dialog och inte genom idiotförklaring.

Fler debattkvällar är utlovade. Jag hoppas trots gårdagens magra resultat att arrangörerna inte låter sig nedslås av järnridån utan ger sig fan på att det faktiskt ska gå att prata över blockgränserna.

Då kanske vi kan börja komma någon vart.

——

Fast det är klart, man ska ju inte kasta sten i glashus. Efteråt stod vi ju där – jag, Johanna, Isobel och Jonas Mosskin – vid vårt bloggbord slutna i något av ett ingenmansland mellan podium och bransch. Vi hade ju också kunnat öppna upp oss.

Hallå, bokbranschen har internet!

I kväll anordnar bokförlagen Atlas samt Natur & Kultur en kväll om bokbranschens framtid. Jag ska gå dit och höra vad som sägs, och det ryktas bli väldigt fullt. Enkom för kvällen har en blogg skapats kallad 090827, på vilken de som sitter i panelen ska liveblogga.

Bra initiativ. Nu väntar jag bara på beskedet att de även ska sända debatten live på nätet via Bambuser.

En släng av Jante, antar jag.

Egentligen var det ju extremt fånigt av mig att gnälla om det där med Manilla i går. Egentligen stör det mig ju inte ens att jag aldrig har blivit bjuden. Det finns ju inte ens någon vettig orsak för att jag skulle bli det. Kanske 2005, när jag faktiskt hade en ny bok som getts ut på ett Bonnierförlag, även om det inte var Albert Bonniers utan Forum. Men nu? Nej.

Ändå hände det återigen i går. Jag satt där framför min datorskärm på jobbet och sade hoppas det blir roligt till mina kollegor och sade have fun puss puss till min sambo men mest kände jag mig utanför, en smula mindre värd, irriterad över att inte vara utvald. Egentligen vet jag att det inte bara handlar om meriter och status utan också ganska mycket att råka befinna sig på rätt position vid rätt tillfälle om man ska bli bjuden. Likaså vet jag att det är en tillställning som nog får stryk av många andra litterära tillställningar när det kommer till rolighetsgrad.

Men ändå.

Det är en känsla jag jobbat hårt för att bli av med men aldrig riktigt verkar kunna skaka av.

——

Och på tal om många författare på en koncentrerad yta: I dagens DN publiceras ett motmanifest där en hel hög författare av det yngre gardet (somliga till och med två gånger) förbehåller sig rätten att skriva vad de vill hur fan de vill, även om de uttrycker det med fler ord. Fint, men kan vi lägga det här lite fåniga manifesterandet bakom oss nu?

Ibland känns livet rättvist (2)

För exakt ett år sedan skrev jag så här:

På min redaktion, bestående av tio personer, är fyra bjudna på kvällens Manillafest.

På min redaktion, bestående av tio personer, har två gett ut en roman.

Vi tillhör inte de inbjudna.

I år skulle jag kunna posta exakt samma inlägg, om jag ändrade siffran fyra till tre. I år är dessutom Johanna bjuden och har väl vid det här laget börjat mingla loss å det grövsta. Själv har jag en timme kvar på jobbet och ska sedan gå hem och sortera elektroniksladdar.

Men nej då, jag är inte bitter.

DJtv #32 – Twitteratur

Efter att ha spenderat helgen på en ö i Bleking skärgård med 300 intensivt twittrande sociala medier-nördar, känns veckans ämne rätt självklart: Twitteratur. Skriv litteratur, men skriv den förbaskat kort. Sydsvenskan hade i våras en twitteraturtävling och i höst kommer en ”Twitterature”-bok på engelska, där kända verk sammanfattas. Men är det egentligen en särskilt bra idé att göra så här? Och vad har det med japanernas fäbless för sms-böcker att göra? Och var kommer Ernest Hemingway in i bilden? Svar på allt detta – samt lite minnessvajigt prat om Stephen King, bjuder vi på den här veckan.

DJtv #32 – Twitteratur from DJtv on Vimeo.

Länkar till sådant vi pratar om den här veckan:
Sydsvenskans twitteraturtävling
Notis om Penguins kommande ”Twitterature”-bok
Wireds ”Very short stories”, inspirerad av Ernest Hemingway
Sms-novellen ”Max og Tanja” i danska ”Kulturnyt”
Tävlingen Årets notis
Stephen Kings projekt ”The plant”

Och glöm inte att du kan prenumerera på DJtv som podcast!

Blekinge skärgård

Jag har gått på en fem-sex seminarier, jag har ätit alldeles för mycket, jag har sett en presentation av Twinglys nya realtidssöktjänst förvandlas till ett väckelsemöte/fratparty, jag har fått en sensommarinjektion och jag har badat för andra och troligen sista gången i år.

IMG_0271

Men hörni, nu tar vi och åker hem igen. Det finns ju ett stockholmsliv att leva också.