Fick en kommentar i går kväll, där jag angavs som en direkt inspiratör till att ett nytt bokprojekt kallatDimmaletting kommit till stånd. Jag är inte helt på det klara med hur projektet ska gå till eller hur det kommer att bli, men på deras om-sida står att läsa Kan man skriva en bok om två helt vanliga personer? I realtid? Och dessutom göra det riktigt bra? Självklart kan man göra det! vilket väl ger någon typ av fingervisning. Jag kommer absolut att följa utvecklingen av projektet och heja på.
Och ja, det känns väldigt fint att mitt projekt inspirerar andra. För vad än den etablerade förlagsvärlden och förståsigpåare vill göra gällande, så går det så klart att skapa god litteratur utan extern inblandning om man vill. Är det svårt? Självklart. Är det enklare om man har ett bra förlag med kunnig personal som stöd? Med all sannolikhet. Är det hopplöst att lyckas nå ut i bruset på egen hand? Näst intill, åtminstone än så länge. Men är det omöjligt? Nej!
Ett annat projekt jag följt en tid, där jag mig veterligen inte alls är någon inspiratör, är bloggen Lektören och dess modersajt Skrivsidan. Deras tanke är att inspirera och att utveckla författare in spe genom att sälja lektörstjänster om jag förstått det hela rätt, och det finns det ju fler som gör, men det jag främst uppskattar är bloggen, där det bjuds på en inblick i hur en lektör tänker samt tar sig an texter. Väl värt att ta med i rss-läsaren för den blivande författaren.
Ett avslutande torsdagstips om sociala medier-inspirerade litteraturprojekt är den väldigt uppmärksammade UR-serien Hej litteraturen!, som just nu sänds på SVT samt växer fram som bokprojekt på Facebook. Jag har själv inte hunnit se något av avsnitten ännu, men vad jag har hört så håller den god kvalitet.