Readly satsar på e-böcker, men vart tog Bonniers vägen?

Jag är en varm anhängare av Readly och deras tidskriftstjänst, Spotify för tidskrifter, som man väl enklast om än rejält haltande har kunnat kalla det. Först hade de svenska tidningar i utbudet, för en månad sedan tillkom ett gäng amerikanska och för någon dag sedan brittiska. Allt för 99 kronor i månaden. Fint!

I dag kom så beskedet att de även startar en liknande tjänst för e-böcker, ett Spotify för e-böcker, det vill säga för 99 kronor i månaden får man tillgång till svenskspråkiga e-böcker via appen. Liknelsen vid Spotify haltar även här kraftigt, för precis som i tidskriftsfallet så är det endast en mindre del av utbudet som de 99 månatliga kronorna ger. Nu har visserligen Spotify så klart inte heller ”all” musik, men de har i alla fall en betydande majoritet av den breda populärkulturella utgivningen plus en rejäl äldre katalog att backa upp ”allt” med. Till de nivåerna har Readly mycket långt kvar, även om deras databas kontinuerligt har fyllts på med nya tidskriftstitlar.

När det gäller e-böckerna rör det sig vid starten om totalt ett tusental titlar (uppgift från TKJ.se, siffran finns inte med i pressmeddelandet) från ett 20-tal svenska förlag. Det verkar röra sig om ett urval av de medverkande förlagens utgivning – exempelvis finns inte min och Johannas ”När 2 blev 3” med bland titlarna som Natur & Kultur lagt in – och elefanten i rummet är att Bonnierförlagen än så länge inte är med, åtminstone inte koncernens skönlitterära vuxenutgivning. Pressmeddelandet är faktiskt lite försåtligt, det står däri att bland annat Bonniers, Norstedts och Natur & Kultur är med, men tittar man i förlagslistan så är det enda Bonnierförlaget barn- och ungdomsförlaget Bonnier Carlsen. Inget ont i det – barn- och ungdomsböcker är superviktiga utgivningar! – men att tre så tongivande förlag som Albert Bonniers, Wahlström & Widstrand och Forum inte medfinns på listan gör Readlys erbjudande rätt så skadeskjutet. Förhoppningsvis dröjer det inte så lång tid innan det åtgärdas, men att det skruvas på egna lösningar inom Bonnierkoncernen är väl ingen vild gissning med tanke på att det vad jag kan se även gapar tomt när det gäller tidningar från Bonnier Tidskrifter i den delen av Readlyappen.

Hur som helst, det ska bli spännande att se hur det här utvecklas, Storytel är ju dessutom på väg ut med något liknande senare i vår som ett komplement till sin ljudbokstjänst. Personligen är jag lite skeptisk till hur många som kan tänkas vara intresserade, erbjudandet förtas en del av att majoriteten av den bokläsande publiken kanske inte läser mer än en-två böcker i månaden och då blir inte tjänsten särskilt prisvärd jämfört med att köpa pocketböcker – plus att de flesta av titlarna som tjänsten erbjuder går att låna gratis som e-böcker via biblioteket.

Men en intressant utveckling är det tveklöst. Jag lovar att återkomma med en liten rapport när jag hunnit testa tjänsten i praktiken också.

Färder slutar i kärleks famn

Det är en omvälvande känsla att resa från våren till vintern inom samma land. Från nästan femtongradig vårvärme och gröna gräsmattor i Stockholm till de här vyerna, jag tog bilden genom flygplansfönstret tio minuter före landning i går.

20140329-193924.jpg

Jag gillar att leva i den här kontrasten, en fot på varje plats.

Jag stannade på 15 500 tecken. Ett resultat jag är väldigt nöjd med, och som inger ett visst hopp om att jag borde kunna skriva uppåt 5 000 tecken även andra dagar om jag lyckas rensa kalendern ren. Kanske blir det en bok inom överskådlig tid trots allt.

När jag kom hem satt Johanna och Ejda i soffan. Den yngre av de två tjöt av lycka när hon såg mig, slet sig studsande loss från sin mammas grepp, halvtrillade ner på golvet och ettårssprang på sina rultiga ben fram till mig och kastade sig in i min famn. De tio sekunder det tog henne att nå fram innehöll utan tvekan den mest koncentrerade form av kärlek som någonsin riktats mot mig.

Storstadssummering

Så går den här södervistelsen mot sitt slut. Tre kompisträffar och en kort visit på en trevlig fest, en joggingrunda och några fina promenader i solskenet blev resultatet bortom skrivandet.

På detta område låter jag ännu juryn överlägga ett par timmar, jag ska skriva en dryg timme nu innan det är dags att ta tag i flygturen mot Kiruna. Men om inget oförutsett händer lär jag utan problem nå målet. Och stundtals har det faktiskt redan i skrivögonblicket känts helt okej, något som är rätt ovanligt för mig.

Sex femtondelar avklarade

Nästan 6 000 tecken blev gårdagens resultat. Lejonparten måste alltså skrivas i dag, plus kanske kanske lite i morgon förmiddag beroende på hur pigg jag är inför avfärden norrut igen.

Men det är väl ändå inte kvantitet utan kvalitet som är det viktigaste, kanske någon tänker. Jo förvisso, men i det här läget handlar det mest om att jag måste börja få ur mig textmassan oavsett kvaliteten på varje enskilt ord.

Men vissa delar av det jag skrev i går blev jag ändå nöjd med. Jag har inte riktigt fått grepp om berättarstilen i alla stycken, men det tar sig.

Har just ätit frukost på mitt gamla förmiddagsjobbarfik Louie Loiue, som är sig i princip helt likt från hösten 2012 när jag var här nästan dagligen.

Men nu roman.

Huvudstaden

Jag är i Stockholm nu. Tog bilen vid åtta i morse, körde in till Kiruna och hann förbi simhallen för en halvtimmes motion innan jag åkte ut till flygplatsen, flög till Arlanda och därefter pendeltåget mot Södermalm, från vilket detta inlägg skrivs på mobilen. Upplands Väsby utanför fönstret i detta nu och Veronica Maggio i lurarna för Stockholmskänslans skull.

Egentid i dagarna två, som ska spenderas i allra möjligaste mån till caféskrivande av inget annat alls än romanen, jag har jobbat undan allt innestående och vägrat åta mig något nytt före nästa vecka.

Målet är att skriva 15 000 tecken. Började starkt på planet, hann få ner lite drygt en tiondel av den tänkta totalen hjälpt av möjligheten att numera även ha ipaden igång vid start och landning.

När jag hastade mot pendeln passerade jag en pappa med ett barn i Ejdas ålder i famnen vid bagagebandet, barnet ville ner, fram till bandet, upp på bandet och det värkte så hårt i bröstet av akut saknad att jag snubblade till.

Trots att jag pussade hennes kind hej då bara fyra timmar tidigare. Trots att jag kommer att pussa den hej om bara 51 timmar. Trots att jag vet att den där situationen, att försöka vänta tålmodigt med ett sprattlande barn i famnen som med allt större frenesi och ilska använder varje knep som finns i boken för att lyckas komma bort från förälderns fångenskap, i regel är olidlig.

Karlberg nästa. Dags att börja njuta av stadens ankomst.

Hipp hipp hurra!

I denna stund, klockan 08.36, för ett år sedan såg Ejda dagens ljus för första gången. Hon satte sig på tvären från början, barnmorskan fick ta hjälp av sugklocka, och det är ett beteende som vi 365 dagar senare kan se inte var någon slump, maken till humörfyllt barn har släkten inte sett på generationer. Nåväl, oftast yttrar sig detta i solsken. Oftast.

Födelsedagen firas i hemmet i sällskap av de närmaste – hon påbörjade det redan klockan 04.50 – och hittills har det inneburit frukost medelst inkletning av yoggi på hela kroppen, efterföljande bad samt som epilog en spektakulär vurpa på det vattendränkta kakelgolvet i badrummet.

IMG_7813

Älskade lilla Pejdo Po.

Veronica Mars-romanen

Skoja att min nästa ljudbok kommer att bli Veronica Mars-boken ”The thousand dollar tan line”, som berättarmässigt tar vid några månader efter att långfilmen slutade. Skriven av seriens skapare Rob Thomas tillsammans med Jennifer Graham, inläst av Kristen Bell herself.

Can’t wait.

Streaming var det här. Eller inte.

Ännu en dag, ännu en ny TVdags-text att länka till. I dag har jag skrivit en krönika om framtiden för den svenska streamingtjänsten Magine, som jag inte tror är direkt ljus. Inte för att det i sig är något fel på tjänstens kvalitet, bara det att innehållsägarna inte har lust att ge dem något material.

Och då spelar det föga roll hur intuitivt och sömlöst tjänsten i teorin fungerar.

Jag drömmer om ett framtida datorliv

Jag har genom åren skrivit ett antal gånger här i bloggen om mina datorer, som sedan bloggens födelse varit tre – min älskade 12-tums Powerbook 2004-2008, en 13-tums Macbook 2008-2010 samt en 11-tums Macbook Air 2010-nu. Enligt den treårsplan jag ursprungligen tänkt mig för den senaste maskinen skulle jag alltså ha bytt i fjol, något jag undvek genom att byta ut ssd-disken inuti till dubbel kapacitet i stället.

Men åh vad jag hoppas att det här ryktet stämmer. En helt ny 12-tumsmodell på väg ut senare i år. Som gjord för mitt framtida datorliv. För jo, min välslitna elvatummare börjar knaka i fogarna och ytorna på bokstäverna A, S och M har sedan länge slitits ner. Nu vet jag visserligen var dessa sitter utan att se vad det står på tangenterna i fråga, men det säger ändå något om hur flitigt använd datorn är. Det är tid, helt enkelt. Låt oss därför allesammans hålla tummarna.

På tal om att byta dator så tyckte jag att den här texten från i fredags på 9to5Mac om andrahandsvärde samt livslängd på macdatorer kontra lågprisburkar av pc-modell var intressant, med anledning av att Appledatorer brukar påstås vara dyra jämfört med konkurrenterna, det som lite nedlåtande brukar kallas The Apple tax. Men betalar man lite mer i förstaläget tenderar det oftast betyda att datorerna håller längre vilket har en positiv effekt på andrahandsvärdet. Vad som i förstaläget kan framstå som en dyrare investering kan alltså i längden visa sig vara lönsamt.

Min gamla Powerbook från 2004 fungerar fortfarande fint och jag använder den faktiskt i detta nu i ett kreativt syfte jag hoppas kunna berätta mer om inom några veckor. Min Macbook från 2008 övertogs av min pappa när jag bytte till Macbook Airen, och den har i hans ägo nu rullat Windows XP i drygt tre år utan att ta någon större skada (möjligen har dess självkänsla fått sig en törn).

Bra grejer håller länge.

Bilder från livet

Vi tog bilen till Rovasuando varifrån jag körde skoter till ”vårens” fiskepremiär i Nunasjärvi i dag. Rätt få som pimplade, rätt många som köpte hamburgare i det temporära gatukök (sjökök?) som fiskevårdsföreningen hade riggat på isen. Skotern på bilden samt pimpelutrustningen är ej mina egna, jag tillhörde dem som bara åt hamburgare.

Skärmavbild 2014-03-22 kl. 21.28.22

Den andra bilden togs av Johanna redan i mitten av veckan. Den summerar rätt bra hur mina och Ejdas dagar ser ut här hemma.

Skärmavbild 2014-03-22 kl. 21.21.34

Ville bara delge er det.

 

Modernisten från Vittangi

Vi har varit med och dragit igång en sorts bokcirkel på bibblan här i Vittangi. Till första träffen den 8 april ska alla ha läst en bok av en tornedalsförfattare, och än så länge har jag inte riktigt lyckats bestämma mig för vad jag ska ta mig an.

Johanna har däremot hittat sin förstabok, och även jag är mycket nyfiken på denna. Elsa Forsgren, född och uppvuxen i Vittangi, debuterade med Resa mellan ensamheter på Bonniers 1950, gav därefter aldrig ut någon mer bok och försvann därtill snart från den kulturella parnass hon tidigare varit en del av. Hon var utbildad konsthistoriker i Uppsala, även verksam som konstnär och agerade modell för Bror Hjorth flera gånger, hon är kvinnan som dansar på dennes staty utanför centralstationen i Uppsala och hon finns avporträtterad som samekvinna på den udda men mycket vackra altartavla han målat i kyrkan i Jukkasjärvi.

Elsa Forsgren var född 1920, årsbarn med Johannas mormor och troligen alltså folkskolekamrat till henne. Forsgren har kallats Modernisten från Vittangi, och verkar från början av 1950-talet ha varit mer eller mindre bortglömd innan hon 2010 uppmärksammades i en essä av Erik Jonsson i tidskriften Provins.

Resa mellan ensamheter – en samling av noveller, aforismer, allegoriska sagor och satiriska berättelser som av kritiker sågs som en trolig start på ett viktigt författarskap – är i dag extremt svår att få tag på. Den finns inte att köpa på något antikvariat (åtminstone är den inte inlagd i någon databas som Antikvariat.net eller Bokbörsen) och blott sex bibliotek i Sverige har ett exemplar. Intressant nog gjordes en Daisyinläsning så sent som 2010, kanske efterfrågade någon synskadad den som talbok efter uppmärksamheten i Provins.

Men när detta skrivs ligger trots allt Resa mellan ensamheter bredvid mig på skrivbordet, Johannas syster Niddis svärmor hade ett välbevarat exemplar i sin bokhylla. Boken är dedikerad Till alla Stackars i världen, och framstår utifrån de korta utdrag som Johanna publicerat på Bokhora även vara ett viktigt om än alltså relativt bortglömt bidrag till den svenska feministiska litteraturhistorien.

Jag ställer mig i kö efter henne. Men till första bokträffen väljer jag nog något annat tornedalskt, trist om alla läser samma bok.

Frågan är bara vad.

 

Jag snackar Veronica Mars i TVdags-podden

Jag har ju inte poddat sedan tiden då jag och Johanna gjorde vår litteraturvideopodd DJtv på veckobasis. Sedan blev vi föräldrar, Tage tog allt mer tid och sakteliga gav vi upp. Jag drömmer fortfarande om att ha någon sorts podd på reguljär eller irreguljär basis, men vi får väl se om det någonsin blir verklighet.

Tur då att det går att vara med i TVdags-podden ibland!

Som i dag, då jag begår premiär i denna eminenta podd tillsammans med Julia Skott och Ida Kjellin. Hela avsnittet är tillägnat Veronica Mars i allmänhet och Veronica Mars-filmen i synnerhet. Mycket roligt var det att spela in, och jag tror att det kan tänkas vara roligt att lyssna också.

Inför inspelningen rotade jag lite i arkivet i min gamla tv-blogg 43 minuter, och hittade 18 (!) inlägg från åren 2005-2006 som direkt eller indirekt handlar om Veronica Mars. Jag var verkligen en marshmallow när det begav sig.

Här går vårt avsnitt att ladda ned. Det går också utmärkt att prenumerera på podden via iTunes.