Spotify och Storytel börjar samarbeta – en stor grej eller en fotnot?

Det kom en nyhet i dag om att Storytel inleder ett samarbete med Spotify, vilket kommer att innebära att det med start senare i år ska gå att länka sitt Storytelkonto till Spotify och lyssna på sina ljudböcker i Spotify-appen i stället för hos Storytel om man skulle föredra det. Boktugg har skrivit en bra grundartikel i ämnet, och Svensk Bokhandel har ett par uppföljningar med en musikforskare och några citat från Storytels vd Jonas Tellander.

Än så länge är detaljerna sparsamma, men onekligen väcks en del frågor. Hur kommer det att fungera rent gränssnittsmässigt? En viktig aspekt av Storytels app är de tips om böcker som ges i appen via listor av olika slag, redaktionella puffar, aktuella författare som presenterar egna favoriter, taggningar och gud och hans moster – allt detta vill jag ju fortsatt ha tillgång till på samma sätt även om jag skulle ta mig an Storytel via Spotifys app. Och bokhyllan där sparade, pågående och avslutade böcker visas, följer information om den med över till Spotify? Och om jag ibland lyssnar hos Storytel och ibland hos Spotify, funkar synkningen om var jag befinner mig i en särskild bok fram och tillbaka? Om det enbart blir så att tillgång ges till Storytels katalog via en sökruta förloras en stor del av användarupplevelsen.

I pressmeddelandet säger Jonas Tellander att han hoppas att det här kommer att ge Storytel “möjligheten att nå nya målgrupper som idag finns på Spotify, men som ännu inte upplevt ljudböckernas magi”. Det uttalandet indikerar att även icke-abonnenter av Storytel kommer att exponeras för Storytels ljudbokstitlar i Spotify-appen, och alltså inte bara de kunder som valt att länka samman sina Storytel- och Spotifykonton.

Om så är fallet – innebär det att jag som Spotifyanvändare kommer att matas med ljudböcker på appens förstasida jämte podcasts och musik? I min roll som författare till ett antal Storytel Original-titlar är det så klart positivt eftersom det öppnar upp för att fler potentiella lyssnare exponeras för mina böcker (inte minst eftersom Virus är på väg att översättas till engelska och det nämns att den här dealen vid start berör 25 internationella marknader), men i min roll som musiklyssnare tycker jag redan nu att det är trist att musiken trängs med poddar i Spotifys app (jag använder själv appen Overcast för poddlyssnande).

Nå, det ska så klart bli spännande att se vad det blir av detta. Vissa spekulerar i att det är första steget i att Spotify ska köpa Storytel (eller åtminstone köpa in sig i företaget), men det kan ju också vara så att Storytel helt enkelt varit snabba på att hoppa på tjänsten Spotify Open Access Platform, som öppnar för just den här formen av samarbeten där externa ljudleverantörer kopplas samman med Spotifys plattform. Vem vet, kanske är även besked om att aktörer som Bookbeat och Nextory inleder samarbete med Spotify att vänta – det nämns inget i det som har kommunicerats ut hittills om att det här samarbetet skulle vara exklusivt. Dock torde Storytel genom sin marknadsledande storlek vara den mest intressanta samarbetspartnern för Spotify gällande ambitionen att ta sig in på ljudboksmarknaden.

Att det är en relativt stor grej vittnar dock det internationella intresset om, flera av de stora engelskspråkiga techsajterna har exempelvis skrivit om partnerskapet. Amerikanska Techcrunch har lite mer info än vad jag har sett att svenska nyhetsförmedlare lyckats få fram. De skriver bland annat så här (med det mest intressanta kursiverat av mig): “The integration itself will go live later in 2021, allowing Storytel customers to sign into their accounts then stream through Spotify by linking their accounts. Spotify doesn’t have plans to market to users to sign up for a Storytel subscription from its app at this time, but at the point of account linking, users could be directed to sign up instead of log in, if need be.”

Inte mycket, men det indikerar att Storytels ljudböcker åtminstone till viss del kommer att lyftas fram hos Spotify, och att de som saknar abonnemang vid klick på detta material slussas vidare till Storytels sajt (antar jag) med uppmaning om att skapa ett konto. Och det är väl ingen vågad gissning att anta att det kommer att finnas ett välsockrat erbjudande som möter dessa hugade nya prenumeranter.

En intressant detalj som borde följa av detta är för övrigt att funktionen att lyssna på Storytel via datorn återkommer. Den togs bort för några år sedan till vissa kunders förtret – det är lyssning via app i mobil eller platta som gäller till 100 procent nu. Rimligen borde man när samarbetet inleds kunna lyssna på Storytels ljudböcker via Spotifys appar för mac och pc, och via Spotifys webbläsarspelare. Det är knappast något som kommer att vara viktigt för den stora massan, men säkert för några.

Hur länge får vi vänta för att se vad detta ska bli? “Längre fram i år” är beskedet som än så länge gäller. Jag gissar på tidigast september.

iTunes-biblioteket är återuppståndet

Det började med att jag skulle rippa av Tages cd-skiva med fiollåtar (han har börjat spela fiol i skolan) så att den blev tillgänglig via iTunes iCloud-musikbibliotek, men slutade med att jag på lediga stunder de senaste dagarna gått all in gällande något så analogt och pre-spotifyigt som att fixa till mitt iTunesbibliotek. Jag började med att sålla bort en del sådant jag numera fann helt ointressant (jag har recenserat många album genom åren som jag gett betyget 2/5), slängde därefter bland annat en hel del uddlösa Melodifestivallåtar från åren då jag jobbade med den, och började därefter googla albumomslag och lägga in på de ställen där iTunes gått bet på att hitta dem automatiskt.

Slutligen tog jag mig friheten att hitta på en del egna samlingar med artister som Pet Shop Boys och Saint Etienne, grupper jag satt en ära i att äga det mesta av, men där jag inte alltid rippat singlar och udda utgåvor och dylikt i fullständighet utan bara valt ut de unika spår jag köpt utgåvorna för. Jag ser exempelvis ingen poäng med att ha fem olika singlar och EP:s av Can you forgive her? – som i iTunes alla räknas som egna album (och vars omslag i varje fall inte finns att tillgå på nätet) – utan slog samman låtarna jag rippat från de olika utgåvorna i ett gemensamt Can you forgive her?-album, bildsatt med vanliga singelns omslag. Så klart helt fel ur skivsamlarperspektiv, men jag inbillar mig att det ökar chansen för att jag faktiskt spelar låtarna om de ligger samlade på det här sättet, än om de ligger utspridda.

Jag vet inte om det finns någon egentlig mening med det här, majoriteten av min lyssning kommer väl fortfarande att ske streamat via Apple Music, men jag finner ändå en glädje i att sortera och styra upp mina “fysiska” digitalfiler, de har negligerats sedan … tja, åtminstone 2008 skulle jag tro, och trots att deras omfång så klart är väldigt mycket mer begränsat än de 30-miljonskataloger som Spotify och Apple Music erbjuder, så skänker det på något sätt min själ ro att pyssla med dessa 5 000-nånting filer. Och det ska inte underskattas hur mycket det glatt mig att återupptäcka den musik jag en gång ägnat så mycket tid åt att lyssna på, bara genom att se dem ligga där.

Nästa fråga nu är om jag ska börja rippa ytterligare skivor från cd-samlingen, som jag under ett stort antal år hade undanstoppade i kartonger i vindsförråd men som numera pryder en hyllvägg i filmrummet jag inrett i husets källare.

Några kan jag väl börja med, i alla fall?

Daniel Ek om den outforskade miljardmarknaden

En liten uppföljning gällande gårdagens inlägg om det här med Spotify och Apple Music.

DI Digital lade ut en intervju med Spotifys vd Daniel Ek sent i går eftermiddag, där Ek delvis är inne på det jag försökte få fram i min text också, gällande att den allra största delen av den här marknaden ännu är outforskad. Daniel Ek säger så här gällande Apples intåg:

Det är klart att det är en stor aktör som ger sig in på vår marknad, men den här marknaden mäts i miljarder människor. Om vi tittar både på oss själva och alla andra så är vi små. Vi pratar inte om att ta marknadsandelar från varandra, vi pratar om att göra marknaden större. Jag tror att Apple kan utbilda marknaden så att vi alla kan växa.

Intervjun är värd att läsa i sin helhet, eller att lyssnas på i deras podd Digitalpodden.

Några tankar om Apple Music versus Spotify

För den som med stort intresse följer utvecklingen inom konsumentelektronik i allmänhet och Apple i synerhet har så klart de senaste dagarna varit fullspäckade av läsning, med företagets stora utvecklarkonferens i San Francisco och den keynote i måndags kväll där de presenterade vårens nyheter inom operativsystem, appar och riktning framöver.

När det gäller den medialt mest uppmärksammade delen av keynoten – den där Apple enligt våra lokala medier i princip förklarat krig mot Sverige genom att lansera en konkurrent till numera indirekt delvis statsägda Spotify, tycker jag mest att det är tröttsamt hur tvärsäkra många är gällande förutsättningarna för en tjänst som ingen har sett i praktiken. Jag är själv långtifrån övertygad om att Apple Music kommer att leverera – jag tycker mig se tendenser till att Apple likt med iTunes på datorn valt att proppa in tjänster i den nya musik-appen som ska samsas parallellt på ett sätt som inte känns pedagogiskt för normalanvändaren att fatta skillnaderna mellan (och den där Connect-grejen luktar ganska mycket Ping) – men oavsett det vill jag gärna använda tjänsten ett tag innan jag fäller ett omdöme, och inte göra som exempelvis DN när de basunerar ut att Apples revolution kom av sig. Kan vi åtminstone inte vänta tills lanseringen den 30 juni innan vi fastslår det?

Men om jag trots allt ska spekulera lite gällande det här med Apple Music kontra Spotify så tycker jag att många snöar in sig för mycket på frågeställningar lik Varför skulle någon vilja byta till Apple Music när de redan har Spotify och det funkar jättebra för dem och de har 57 spellistor och ett jättestort offlinebibliotek som de noggrant valt ut? Kampen om de redan existerande kunderna är ju inte grejen, kampen gäller den förkrossande majoritet av musiklyssnare i världen som ännu inte har börjat streama musik. Siffran 800 miljoner registrerade kontokort i Apples ekosystem har figurerat mycket i media de senaste dagarna, och om vi antar att Google genom sin Androidplattform har cirka 700 miljoner kontokort i sitt ekosystem (jag lyckas inte hitta någon siffra på det här men spekulationen känns inte osannolik med tanke på att Android har en större totalbas än Apples iOS men överlag mindre köpstarka kunder), så landar vi på cirka 1,5 miljarder mobilanvändare som i dag har ett betalkonto i de två dominerande mobila ekosystemen. Det skulle innebära att Spotify med sina 15 miljoner betalande kunder hittills har lyckats förvandla 1 procent av världens kontokortknuta smartphoneanvändare till betalande kunder, och att de med sin totala kundbas på 60 miljoner användare lyckats nå fram till 4 procent av den totala publiken SE UPPDATERING NEDAN. Nu är det så klart inte så att Spotify och Apple Music är de enda aktörerna på marknaden även om vi i Sverige gärna tror det, men även om man räknar in tjänster som Pandora, Rdio och Tidal så landar vi på en slutsumma där uppåt 90 procent av mobilanvändarna ännu inte har börjat streama musik.

Den långsiktiga globala kampen om dominans på det här området har alltså knappt ens börjat.

UPPDATERING: Spotify gick på onsdagseftermiddagen ut med nya siffror gällande antalet användare, de har nu totalt 75 miljoner användare varav 20 miljoner betalande. Det förändrar uträkningen jag gjorde ovan till att Spotify har drygt 1,3 procent av alla kontokortknuta smartphoneanvändare som betalande kunder, och med sin totala kundbas på 75 miljoner användare når fram till 5 procent av den totala publiken. Värt att notera är också att Spotify i och med dessa siffror visar att de fortsätter öka andelen betalande kunder, tidigare låg den på 25 procent, nu är den uppe i knappa 27. Inte så stor skillnad kanske, men en förändring i riktningen som såväl skivbranschen som investerare vill se.

———

När det gäller Apples keynote överlag tycker jag att Jason Snell, tidigare chefredaktör på amerikanska Macworld och numera egen skribent på sajten Six Colors, bäst sammanfattat innehållet. Även jag tycker att de nyheter som presenterades gällande iPad var de mest intressanta, jag drömmer alltjämt om en framtid där en iPad även fungerar som ett vettigt arbetsverktyg för mig, och med de funktioner inom multitasking som de nu äntligen fått rumpan ur kring, så kan det kanske börja bli möjligt. Även de till synes små förändringarna gällande textredigering som de presenterade ska bli spännande att prova i praktiken.

155 steg per minut

Premiärtestade Spotify Running när jag sprang det årliga 6 juni-loppet här i Vittangi tidigare i dag. Brukar vanligen lyssna på ljudböcker eller podcaster när jag springer, men jag var nyfiken på hur pass väl den skulle anpassa musiken till mitt springtempo, och jag får säga att jag blev positivt överraskad, tempot i låtarna synkade genomgående mycket bra med mitt löpsteg. Särskilt framåt slutet, när jag efter tolv avverkade kilometer kände att jag ännu var rätt pigg och vågade mig på en lågintensiv trekilometersspurt, kom musiksynkningen väl till pass. Jag sänkte min personbästatid från när jag sprang samma lopp för två år sedan med sex minuter, och jag har svårt att se att det skulle ha skett om jag hade lyssnat på Stephen Kings Finders keepers, ljudboken jag för tillfället håller på med.

Om jag ska ha någon kritik, så är det att musiken som kan väljas (än så länge i alla fall) är rätt så begränsad. Dels har Spotify tagit fram egen löpmusik i sex olika stilar med namn som Burn, Epic och och The chase, och därutöver kan man välja nio olika spellistor med namn som Upbeat run, Throwback hits och Total metal. Själv valde jag spellistan Indie kick och bjöds under loppet på musik från bland annat Franz Ferdinand, Smallpools, LCD Soundsystem, Pixies och Broken Social Scene. Absolut inget fel med det, men längre fram hoppas jag på möjligheten att exempelvis utgå ifrån en specifik artist, och låta Running-funktionen välja låtar med denna som bas och sedan plocka snarlik musik.

För ska jag vässa min tid ytterligare nästa år måste det nog till en rejäl dos av Pet Shop Boys-låtar i trakterna kring 155 steg/minut.

Om SVT:s chocksiffror och Apples köp av Beats

Två (nästan) helt olika saker:

I går skrev jag en sorts analys på TVdags om SVT Plays sjunkande startsiffror (streamingspråk för antal tittare, eller rättare sagt antal startade streamningar i tjänsten). Kontentan: Absolut är det så att SVT möter allt tuffare konkurrens på det här området och säkert lider av det – och lär få fortsätta lida av det – men verkligheten verkar vara mer komplex än ursprungsartikeln hos Göteborgs-Posten gav sken av.

MG Siegler skriver bra om Apples länge ryktade och nu bekräftade köp av Dr Dres hörlurs- och musikstreamingtjänst Beats. Ska bli intressant att se om det här på sikt innebär att Spotify får rejäl konkurrens. Och om Beats Music tar steget över Atlanten för den delen.

Readly satsar på e-böcker, men vart tog Bonniers vägen?

Jag är en varm anhängare av Readly och deras tidskriftstjänst, Spotify för tidskrifter, som man väl enklast om än rejält haltande har kunnat kalla det. Först hade de svenska tidningar i utbudet, för en månad sedan tillkom ett gäng amerikanska och för någon dag sedan brittiska. Allt för 99 kronor i månaden. Fint!

I dag kom så beskedet att de även startar en liknande tjänst för e-böcker, ett Spotify för e-böcker, det vill säga för 99 kronor i månaden får man tillgång till svenskspråkiga e-böcker via appen. Liknelsen vid Spotify haltar även här kraftigt, för precis som i tidskriftsfallet så är det endast en mindre del av utbudet som de 99 månatliga kronorna ger. Nu har visserligen Spotify så klart inte heller “all” musik, men de har i alla fall en betydande majoritet av den breda populärkulturella utgivningen plus en rejäl äldre katalog att backa upp “allt” med. Till de nivåerna har Readly mycket långt kvar, även om deras databas kontinuerligt har fyllts på med nya tidskriftstitlar.

När det gäller e-böckerna rör det sig vid starten om totalt ett tusental titlar (uppgift från TKJ.se, siffran finns inte med i pressmeddelandet) från ett 20-tal svenska förlag. Det verkar röra sig om ett urval av de medverkande förlagens utgivning – exempelvis finns inte min och Johannas “När 2 blev 3” med bland titlarna som Natur & Kultur lagt in – och elefanten i rummet är att Bonnierförlagen än så länge inte är med, åtminstone inte koncernens skönlitterära vuxenutgivning. Pressmeddelandet är faktiskt lite försåtligt, det står däri att bland annat Bonniers, Norstedts och Natur & Kultur är med, men tittar man i förlagslistan så är det enda Bonnierförlaget barn- och ungdomsförlaget Bonnier Carlsen. Inget ont i det – barn- och ungdomsböcker är superviktiga utgivningar! – men att tre så tongivande förlag som Albert Bonniers, Wahlström & Widstrand och Forum inte medfinns på listan gör Readlys erbjudande rätt så skadeskjutet. Förhoppningsvis dröjer det inte så lång tid innan det åtgärdas, men att det skruvas på egna lösningar inom Bonnierkoncernen är väl ingen vild gissning med tanke på att det vad jag kan se även gapar tomt när det gäller tidningar från Bonnier Tidskrifter i den delen av Readlyappen.

Hur som helst, det ska bli spännande att se hur det här utvecklas, Storytel är ju dessutom på väg ut med något liknande senare i vår som ett komplement till sin ljudbokstjänst. Personligen är jag lite skeptisk till hur många som kan tänkas vara intresserade, erbjudandet förtas en del av att majoriteten av den bokläsande publiken kanske inte läser mer än en-två böcker i månaden och då blir inte tjänsten särskilt prisvärd jämfört med att köpa pocketböcker – plus att de flesta av titlarna som tjänsten erbjuder går att låna gratis som e-böcker via biblioteket.

Men en intressant utveckling är det tveklöst. Jag lovar att återkomma med en liten rapport när jag hunnit testa tjänsten i praktiken också.

Kom an kom an pirater

Kylan håller i sig, mer än -35 även i dag, och i morse startade faktiskt inte bilen, men efter diverse laddningar och värmningar hoppas jag på bättre tur framåt eftermiddagen. Nu börjar det också kännas i huset att det är kallt, kylan kryper in längs golven i vissa rum, tyvärr särskilt i barnrummet som helst inte bör beträdas utan raggsockor.

Men till onsdag utlovas nästan nollgradigt väder, så kanske kan den där inställda skidpremiären snart bli verklighet.

Jag gjorde förresten Spotifys year in review. Det visade sig att det inte direkt är jag som är familjens främste användare.

spotifyyearinreview

Och just det ja, i går skrev jag på TVdags om hur vi alltjämt fjättras vid våra datorskärmar när vi använder streamingtjänster trots att vi snart vänder blad till år 2014 i almanackan.

Lite om Novellix, jOBS och Richard Herold

Coola novellförlaget Novellix ger sig ut på Spotify. Fyra av deras noveller går nu att hitta där, skrivan av Jonas Karlsson, Jens Lapidus, Wille Crafoord och Karin Ström. En intressant detalj tycker jag är att de två sistnämnda redan återfanns i Spotifys katalog i sina roller som musiker (själv har jag genom åren lyssnat mycket på Karin Ströms fina och ofta bitterljuva elektropop). Även de övriga två har ju i sanning framgångsrika alternativa karriärer – Jonas Karlsson är en av landets mest aktade skådisar och Jens Lapidus heltidsadvokat. Ska bli spännande att se om det här innebär en breddning av Spotifys katalog överlag, ljudböcker av romanlängd är kanske inte helt optimala – novellixerna ligger ju på knappa timmen vilket är ungefär som ett musikalbum, men det finns ju andra noveller där ute också, och kanske kan podcaster vara ett alternativ också? Vi har nog hur som helst inte sett slutet på den här utvecklingen.

Den första av de två Steve Jobs-filmerna närmar sig premiär. jOBS med Ashton Kutcher i huvudrollen får premiär på Sundancefestivalen. Den har ju bespottats en aning i förväg, dels har valet av Kutcher i huvudrollen betraktats som löjeväckande trots att de är väldigt lika utseendemässigt, och dels är ju jOBS inte den riktiga filmen, alltså den som Aaron Sorkin ska skriva. Jag tycker dock att den verkar intressant, och håller tummarna.

Richard Herold blir förlagschef på Natur & Kultur, efter att tidigare ha basat enbart för förlagets utgivning av skönlitteratur och sakprosa. Jag tror det kan bli spännande, Richard är en stigande kraft i Förlagssverige och det ska bli intressant att se hur han kan utveckla NoK i rollen som “det lilla storförlaget” i relation till jättarna Bonniers och Norstedts. Synd att han inte verkar ha lika mycket tid eller möjlighet att debattera/sticka ut hakan offentligt som han gjorde under tiden på Atlas bara. Att vår föräldrabok kom ut just på Natur & Kultur är för övrigt helt och hållet Richards “fel”, vi tog kontakt med honom medan han fortfarande var förlagschef på Atlas och hade lite inledande samtal, och när han gick över till Natur & Kultur följde vi med.

Norge satsar på bok-Spotify

Ser i Svensk Bokhandel att de norska författar- och förläggarparterna enats om villkor som ska öppna dörrarna för ett sorts bokliknande Spotify, eller kanske snarare bok-Wimp, som ju är den norska konkurrenten till vår svenska musikstolthet.

Det rör sig om backlistutgivning, det vill säga titlar som inte är nya utan har minst ett år på nacken, och totalt berörs cirka 1700 böcker i dagsläget. Tanken är att kostnaden ska ligga på 200-400 kronor i månaden.

Personligen har jag väldigt svårt att se att en sådan här tjänst ska lyfta. Visst, böcker är dyrare än skivor att köpa, men antalet böcker per månad man läser är också betydligt färre än antalet skivor man spisar, det rör sig om två helt olika sorters beteenden.

De flesta skulle alltså inte tjäna något på att använda en sådan här tjänst i jämförelse med om man styckeköper. Och för att få människor att nappa måste det nog vara, eller åtminstone upplevas vara, ekonomiskt fördelaktigt.

Det bör i sammanhanget nämnas att böcker i Norge generellt är dyrare än i Sverige, så priset är inte helt jämförbart.

Men ändå. Jag säger flopp.

Metajournalistik

Via Fredrik ser jag att tidningen Forbes har gjort ett stort porträtt på Spotifys vd Daniel Ek, och det är ju helt i sin ordning. Men sedan går de ett steg längre och intervjuar intervjuaren om hur det var att intervjua Ek.

Kanske borde jag intervjua mig själv i samma ämne, gjorde ett porträtt på Ek sommaren 2009.

Daniel, hur var det att intervjua Daniel?
– Det var kul, han var en trevlig kille med huvudet på skaft. Vi satt i ett konferensrum i deras kontor nära Stureplan, tror visserligen att de har flyttat sedan dess. De bilder där Ek sitter under Spotifyloggan vid en grön vägg och myser som de flesta medier brukar använda när de skriver om Spotify togs vid vår intervju.

Något särskilt du minns?
– Vi pratade en del om Spotifys brist på social och redaktionell koppling vill jag minnas, jag uttryckte en viss frustration över att det bara fanns några topplistor och en sökruta, inget mer som kunde guida mig till att hitta ny musik. Det tog han ju uppenbarligen till sig, eftersom de nu kopplat ihop sig med Facebook för det sociala och lanserat appar som sköter det redaktionella.

Du tar inte på dig lite väl stora skor när du insinuerar att det är din förtjänst?
– Tror du?

Det räcker nog så.