Storytel tar sig an e-böcker

I mitt test av Adlibris Mondo häromdagen konstaterade jag att konkurrensen bland digitala litteraturtjänster hårdnat. Nu skriver Svensk Bokhandel att även Storytel breddar sin palett, från jul kommer de för 199 kronor per månad att erbjuda ett kombinerat ljudboks- och e-boksabonnemang. Dagens ljudbokstjänst, där de tar 169 kronor i månaden för maxabonnemanget, kombineras alltså med en liknande tjänst för e-böcker för 30 kronor extra. Hur många förlag de får med på tåget är inte klart ännu, men ett antal mindre ska redan ha skrivit på och förhandlingar pågår med de stora.

Det fortsätter röra på sig. Skoj!

Tioårsjubileet som sprack

Mitt första bokmässebesök var 2004, några månader innan “Dannyboy & kärleken” gavs ut. Jag minns inte riktigt vad jag gjorde där mer än att hänga på Bonniers mingel, som på den tiden ännu hölls i deras monter nere på mässgolvet. Troligen var jag mest storögd inför alltihop.

I år är jag för första gången sedan dess inte på plats. Vi – eller snarare jag faktiskt – resonerade som så att det inte var värt pengarna att skeppa ner hela familjen till Göteborg från Kiruna när större delen av tiden ändå kommer att gå åt till att ta hand om två barn. Och eftersom jag kände att Johanna har mer där att göra än jag i år, föreslog jag helt frankt att hon skulle åka själv. Vi har de senaste veckorna aldrig nämnt bokmässan vid namn, utan endast sagt att Johanna ska “åka till Stockholm och jobba några dagar”, eftersom Tage med all säkerhet skulle ha väldigt lite förståelse för varför han inte får åka dit i år (han pratar ofta, väl och länge om sina besök på bokmässan).

Men nästa år. Ja, då får vi väl ta oss i kragen och åka allihop. Ejda måste ju också indoktrineras.

Och helt mässfri blev jag trots allt inte, jag fick i alla fall äran att skjutsa Johanna till flygplatsen “i morse”, vi rullade ut från gården klockan 04.50, jag var åter i Vittangi strax före halv sju, lagom till frukost. Tyvärr hade både Tage och Ejda stigit upp i samma ögonblick som vi stängde ytterdörren, så deras moppa som kommit hit för att hålla koll på dem fick fullt upp.

Något säger mig för övrigt att den arla uppstigningen för de små kommer att bli väldigt rolig att hantera för mig framåt seneftermiddagen.

Test: Adlibris Mondo

Adlibris Mondo är den Bonnierägda nätbokhandeln Adlibris nya butik för ljud- och e-böcker, som även inkluderar en abonnemangstjänst för ljudböcker enligt ungefär samma modell som Storytel erbjuder. Förutom själva webbplatsen finns en Adlibris Mondo-app för iPhone/iPad/iPod Touch, som egentligen är en uppdaterad variant av deras tidigare app Adlibris E-bok. Har du den på din telefon sedan tidigare, och efter uppdateringen till iOS7 har aktiverat automatisk uppdatering av appar, är chansen rätt stor att du redan har Adlibris Mondo-appen på din iPhone utan att du noterat det, så var fallet för mig. Någon version av Adlibris Mondo för Android finns inte ännu.

Appen har ingen butiksfunktionalitet, utan är endast en nedladdnings- samt samlingsplats för de köp du har gjort på Mondos webbsajt. Detta gäller köp av såväl e-böcker som ljudböcker, och inkluderar tyvärr även allt som har att göra med ljudboksabonnemanget. Det här är en rejäl nackdel jämfört med konkurrenten Storytel, där du med fördel sköter allt i mobilen efter att inledningsvis ha tecknat själva abonnemanget på nätsajten. Adlibris Mondo tar ut samma månadsavgift för sitt ljudboksabonnemang som Storytel – 169 kronor i månaden – men erbjuder alltså i dagsläget en sämre tjänst.

Ljudboksabonnemanget är sämre även till utbudet, så till vida att inte alla ljudböcker som finns till försäljning ingår i ljudboksabonnemanget, titlar från förlag som Storyside och Earbooks (som av en “slump” sedan en tid ägs av Storytel) går endast att styckeköpa. Storytels egna ljudboksförlag är dock inte de enda som saknas i abonnemangskatalogen, även titlar från Ordfront Ljud och en del mindre ljudboksförlag verkar endast gå att köpa i dagsläget.

Själva sajten följer Adlibris nyligen genomförda designomgörning, det är en ren, modern och snygg design, och har man bara kopplat ett kontokort till sitt Adlibriskonto görs köp väldigt enkelt. Detsamma gäller på mobilsajten, där även en bra funktion finns som känner av att jag har surfat dit på min iPhone och från mitt bibliotek då erbjuds direktlänkar till appen där jag genast kan ta mig an att börja läsa eller lyssna på böckerna jag köpt eller lagt till via ljudboksabonnemanget.

Funktionaliteten i e-boksläsaren är rätt standard, det finns de vanliga skärmlägena vit, sepia och natt, det går att byta mellan tre typsnitt samt ändra storlek på texten. Efter att ha vant mig att läsa i iBooks saknar jag dock en scrollfunktion för text. Värt att notera är att vare sig Adlibris Mondo eller Bokusägda konkurrenten Ditos e-boksläsare klarar av att hantera e-böcker nedladdade från andra ställen än den egna butiken, något däremot Bokon och iBooks klarar – Bokon klarar till och med av att hantera kopieringsskyddade biblioteksböcker.

Ljudböcker ska endera kunna streamas eller laddas ner till ett offlineläge. Det senare verkar dock vara ansatt av en bugg, jag testade med flera titlar, både av ljudböcker som jag styckeköpt samt sådana som ingick i månadsabonnemanget, och fick på tisdagskvällen enbart felmeddelanden. När jag provade igen på onsdagsmorgonen fungerade det dock, så förhoppningsvis rör det sig bara om en barnsjukdom. Att streama böcker gick fint, utöver vanliga framåt- och bakåtspolningsknappar finns en 30 sekunder bakåt-knapp samt en funktion för att spela upp boken i 1,5 gångers hastighet. Denna verkade dock inte fungera i streamingläget, åtminstone gick den inte att klicka på i de två böcker jag testade med.

Sammanfattningsvis känns Adlibris Mondo som en butik/tjänst med potential, särskilt den breda ambitionen är lovande, men att appen saknar funktioner för köp av böcker och inte ens har funktionalitet för val av ljudböcker inom månadsabonnemanget är trist, liksom att den enbart hanterar ljud- och e-böcker köpta inom Adlibris eget ekosystem. Att man inte kan handla i appen beror med all säkerhet på att Adlibris inte är sugna på att ge Apple 30 procent av intäkterna, men Apples 70/30-regel borde vad jag förstår inte gälla abonnemangstjänsten så länge det inte går att teckna prenumerationen i själva appen. Så verkar åtminstone fallet vara hos Storytel, alla abonnemang hos dem måste startas på sajten, därefter kan man logga in i appen och börja använda den.

En avslutande fundering: I mitt inlägg nyligen om boomen för digitala ljudböcker ställde jag följande fråga med anledning av att Storytel i år köpt ljudboksförlagen Earbooks och Storyside: Att ett och samma företag både producerar, distribuerar och saluför böckerna kan bli problematiskt – vad händer om en ny streamingaktör kommer in på marknaden, riskerar de att tvingas betala dyrare för Storytels “egna” titlar då?

Jag ser två möjligheter: Endera så är detta precis vad som nu har hänt i och med att Earbooks och Storysides titlar inte finns med i Adlibris Mondos ljudboksabonnemang, eller så har Bonniers valt att inte sluta något avtal med dessa förlag innan tjänsten lanserades, eftersom de inte ville visa konkurrenten vad de hade på gång.

Oavsett vilket så har temperaturen på den svenska ljudboksmarknaden nu skruvats upp betänkligt, och det på mer än ett sätt. Välbehövligt och spännande!

——

Fotnot: I vintras testade jag även den konkurrerande e-bokstjänsten Bokon. Förra sommaren testade jag Adlibris e-boksläsare Letto i två inlägg.

UPPDATERING: Ju mer jag tänker på det, desto mer kan jag inte komma ifrån att det känns som ett stort misstag av Adlibris (och Dito) att inte satsa på att göra e-boksläsaren i appen fullvuxen. Visserligen känns det lite fjantigt att jämföra med den fysiska världen, men nu blir det som om vi skulle ha olika bokhyllor för böcker beroende på vilken bokhandel vi har köpt dem i. Här är Schibstedägda e-boksbutiken Bokon ett föredöme, som inte bara har byggt en app som klarar av att hantera e-böcker inskaffade på andra ställen, utan även fungerar för krypterade biblioteksböcker.

Om Adlibris fixade det, och gjorde detsamma för ljudböcker samt ordnade så att abonnemangstjänsten fungerar på samma sätt som Storytel, skulle de sitta på en riktigt vass tjänst som ingen svensk aktör skulle kunna matcha. Jag hoppas att det vi nu har fått se bara är ett första steg.

UPPDATERING 2: Jag angav tidigare en siffra för hur många ljudbokstitlar som fanns i Mondos bibliotek, men jag plockade bort den biten på onsdagskvällen då jag insåg att den var missvisande, jag kollade enbart antalet skönlitterära titlar. Tyvärr hittar jag inget sätt att hitta en totalsiffra, det verkar inte gå att sortera på hela utbudet utan enbart utifrån kategori, och då samma titel ofta förekommer i flera kategorier blir det svårt att utifrån avgöra hur stor databasen verkligen är. Bättre att då inte säga något alls i frågan.

Lite om Adlibris nya digitala satsning Adlibris Mondo

Har ni sett Adlibris nya satsning på digitalböcker – Adlibris Mondo? Jag hann bara kika lite snabbt i går och i dag finns heller ingen tid, men jag ska ta mig en djupdykning vad det lider, och dessutom testa deras nya ljudboksabonnemang, som (inte) av en slump verkar ha samma funktionalitet och pris som Storytels tjänst.

Antar att det betyder, med anledning av min text om genombrottet för den streamade ljudboken för några veckor sedan:

• Att Bonniers inte funderar på att köpa Storytel i dagsläget. Puh.

• Att Bonniers ljudbokssorgebarn Laudio nu kommer att föra en ännu mer tynande tillvaro. Nedläggning på gång? För jag ser inte riktigt vitsen med att samma koncern har två ljudbokstjänster.

• Att det känns en aning förvirrat att den nya plattformen heter Mondo, när deras egen e-boksläsare heter Letto. Varför inte göra som Amazon och använda ett och samma varumärkesnamn på såväl läsplatta som butik? Eller hänger Letton också på en skör tråd?

In your fucking pocket

En intressant detalj i svallvågorna av Apples lansering av iPhone 5S och 5C – John Gruber har i sin recension av de nya telefonerna prestandatestat dem, och kommer fram till följande:

The iPhone 5S beats my 2008 15-inch MacBook Pro by a small measure in the Sunspider benchmark (with the MacBook Pro running the latest Safari 6.1 beta). The iPhone 5S is, in some measures, computationally superior to the top-of-the-line MacBook Pro from just five years ago. In your fucking pocket.

Samtidigt har sajten Macs future gjort liknande prestandatester, och noterar att iPhone 5S når nästan samma resultat som 2010 års Mac mini.

I vårt hem används en Mac mini inköpt i maj 2009 som mediahubb, och det är en dator som rent generellt utan större problem klarar av allt jag dagligdags kräver i mitt datorliv. Vi har alltså nått en nivå där mobilen i våra fickor på allvar besitter den processorkraft vi behöver för att sköta våra datorbehov, det enda som saknas är möjlighet att busenkelt koppla samman mobilen med en stor skärm och ett tangentbord vid behov. Och med busenkelt menar jag idiotenkla, trådlösa kopplingar utan lagg som bara fungerar.

Jag skulle säga att vi har nått dit om tre år. Sedan tror jag inte särskilt många av oss längre använder det vi i dag kallar “dator”.

Samhället vi tillät ske

Så mycket tjänar du på jobbskatteavdraget. Så mycket mer ger regeringens skattesänkningar dig i plånboken.

Vad roligt det vore om vi någon gång, bortom s-färgade ledarsidor, kunde tänka längre än plånbokstabellerna och i stället spalta upp vad det är vi som samhälle drar in på, till “nytta” för det egna saldobeskedet.

Så mycket mindre välfärd ger jobbskatteavdraget. Så mycket kallare blir samhället när vi envist stirrar ner i vår egen börs.

Ja, jag vet att artiklar av det slaget existerar. Men de får aldrig samma klickvänliga position.

IT-samhället vi tillät ske

En gång i tiden ägnade jag mycket kraft i den här spalten åt att vara arg på den svartvita nedladdningsdebatten i svallvågorna av Pirate Bay-rättegången och införandet av FRA-lagen. Jag vet inte varför, kanske var det bebisbestyren som kom emellan, men jag har legat av mig, läst i tysthet, retweetat någon gång ibland, varit lat och säkert ibland feg.

En som inte är det är dock Kjell Häglund. Hans svavelosande krönika hos M3 i dag får mig att känna mig både stridslysten och uppgiven inför det idiotsamhälle vi på så många sätt bara tyst tillåter skapas.

Jag lovar personlig bättring i fortsättningen.

Jack Werner berättar allt om sin Ryggsäck

Småbarnsföräldrar se hit!

För en tid sedan upptäckte min hustru att sociala medier-gurun Jack Werner förekom i rollistan till den mycket pedagogiska tv-serien “Dora utforskaren”, bland annat i paradrollen som Ryggsäck. Jack bekräftade på Twitter när Johanna frågade att ja, så var fallet, och sedan dess har det här mycket underhållande faktumet dykt upp här och där i blogg- och sociala medier-världen.

I går berättade så Jack Werner hela historien i kommentarsfältet hos Andreas Jennische. Väldigt underhållande för alla som förundrats av den mycket mystiska Ryggsäcksfiguren. Och det ger även en spännande inblick i den till synes rätt lukrativa dubbningsbranschen.

Tages favoritavsnitt av Dora är för övrigt “Den superknäppa festen” och “Glassbilen sitter fast”, som båda återfinns på dvd-skivan med just namnet “Den superknäppa festen”. Där finns även avsnittet “Den stora potatisen”, där Tjuren Benny, vars röst också görs av Jack Werner, råkar förvandlas till … ja just det, en stor potatis.

Den 12 mars 2010

Han kom som en tidig vattenavgång i mitten av mars. Han var liten, behövde hjälp via sondmatning ett par veckor men har sedan aldrig haft tid att stanna till och titta bakåt igen. I dag blir han 3,5 år, går på kalas nästan helt själv, cyklar till förskolan vareviga dag i hiskelig fart och missar aldrig en chans att bråka om tandborstningen.

IMG_1285

IMG_5209

Grattis på halvårsdagen Tage. Du är bäst.

Dags att svälja stoltheten kring e-böckerna, Apple

Något oväntat damp domen i e-boksåtalet mot Apple och bokförlagen ner denna eftermiddag.

Domaren i det civilrättsliga målet verkar mestadels gå på justitiedepartementets linje så till vida att Apple förbjuds ingå avtal av arten “most favored nation” under ett visst antal år beroende på förlag. Det innebär att de inte kan sluta avtal som säger att förlag i utbyte mot bättre villkor inte tillåts sälja sina e-böcker billigare i någon annan butik (läs Amazon). Denna klausul var den ena huvudorsaken till att justitiedepartementet stämde Apple och de sex största amerikanska förlagen (den andra att de sades gemensamt ha konspirerat kring hur avtalet skulle utformas).

Däremot fick inte justitiedepartementet igenom sitt krav på att Apple ska tvingas tillåta andra företag (läs Amazon) att sälja sina e-böcker direkt genom Apples App Store utan att ge Apple 30 procent av försäljningspriset (samt att försäljningen administreras genom Apples system och inte företagens egna butiker).

Apple säger att de tänker överklaga beslutet, och något annat var väl inte att vänta. Jag har dock svårt att se att de skulle kunna få domen mildrad, och tycker heller inte att så borde bli fallet. Att Apple och förlagen de facto konspirerade kring priserna visades rätt tydligt under rättegången, och även om de gjorde det för att stävja en konkurrent som hotar bli ett monopol, så följde de helt enkelt inte lagen.

Att böckerna i iBookstore nu kommer att ha högre priser än de har hos Amazon – för det är här grundproblemet ligger, Amazon säljer e-böcker i Kindle Store med förlust för att vinna marknadsandelar – får Apple helt enkelt finna sig i om de vill tjäna pengar på böckerna. Apple har aldrig varit ett företag som i första hand satsat på att vinna kunder genom att erbjuda det lägsta priset, och borde inte behöva göra det nu heller.

Kanske kan de efter denna dom aldrig bli störst på försäljning av e-böcker, men på det stora hela torde det vara viktigare för dem att de tillåts behålla kravet på att all försäljning av digitala produkter sker genom deras eget system och med en 70/30-deal. För hade de tvingats slopa den regeln på e-boksområdet – varför skulle då någon annan bransch ha accepterat den?

Äntligen är ljudboken digital

Cd-skivans dagar som ljudboksbärare är slutligen räknade! Det tog sin runda stund – det har hunnit gå fyra och ett halvt år sedan jag skrev ett agitatoriskt debattinlägg i Svensk Bokhandel om att ljudboksbranschen måste våga släppa sargen och bli digitala – något som fick vissa aktörer att hävda att jag inte höll “branschnivå”. I senaste numret av Svensk Bokhandel finns ett mycket läsvärt temaspecial om ljudböcker, där kontentan är att branschen efter fem svåra år med sjunkande försäljning nu äntligen ser ljuset, och att allt är digitaliseringens förtjänst. Tidningen går till och med så långt att de härleder ljudbokens räddning till en enda sak: Publiken har börjat upptäcka Storytel.

Att det är just Storytel som har lyckats dra igång det digitala tåget gör mig väldigt glad. Jag har varit en ivrig förespråkare (och användare) av deras tjänst länge och har nämnt dem här i spalterna ett tiotal gånger sedan 2009. Av de streaming- och tillgängliggörandetjänster jag i dagsläget abonnerar på – Spotify, Netflix, HBO, Filmnet, Hulu, Storytel och Readly om jag läser kontoutdraget rätt – är Storytel den jag använder mest. Med priset 169 kronor i månaden är den visserligen också överlägset dyrast – de andra ligger på 79-99 kronor – men det är ett pris jag är villig att betala, dels för att litteratur även i övrigt har en högre prisbild än film, tv och musik, men också för att tjänsten helt enkelt ger mig så mycket. Jag snittar i dagsläget två-tre ljudböcker per månad genom dem och det finns inte på kartan att jag skulle kunna nöjesläsa sådana mängder i mitt liv just nu, barnen tar alldeles för mycket tid och kraft, jag somnar efter två-tre sidor text varje kväll.

En intressant utveckling är att Storytel har börjat lägga delar av den svenska ljudboksbranschen under sig då de nyligen köpt ljudboksförlagen Storyside och Earbooks. Att ett och samma företag både producerar, distribuerar och saluför böckerna kan bli problematiskt – vad händer om en ny streamingaktör kommer in på marknaden, riskerar de att tvingas betala dyrare för Storytels “egna” titlar då? – men det är samtidigt något vi är vana vid från andra delar av den svenska bokbranschen.

Vad som är än mer intressant är att Storytel är en fristående aktör, en entreprenörsframgång utan några traditionella kopplingar till branschen. Bonniers försökte hösten 2010 slå sig in på marknaden med den i dag tämligen avsomnade satsningen Laudio, och några andra svenska konkurrenter finns inte bortsett från vanliga styckesköp hos de vanliga nätbokhandlarna och iBookstore. Det ska bli spännande att se om Storytel kan fortsätta stå fritt, och om de i sådant fall kan växa till att bli en verklig maktfaktor inom den svenska bokbranschen.

Jag hoppas verkligen det. Att Bonniers helt sonika köper dem bara för att de kan skulle kännas ack så fantasilöst och futtigt.

——

PS. Jag är ledsen att jag länkat till så många texter som ligger bakom Svensk Bokhandels betalvägg här. Det är ett gissel att det ska behöva vara så, men jag tycker ändå att det är bättre att länka än att inte göra det. Och det går ju att läsa inlägget utan att klicka. DS.

——

PS2. Jag skrev för övrigt ett gästinlägg i Storytels blogg i fjol om hur det gick till när jag byggde om vårt källarförråd till inspelningsstudio för min ljudbok. DS2.

Gigantens fall

Stackars Nokia. Så sent som för fem år sedan ännu kung i mobiltelefonvärlden, snart blott en avdelning kallad services and devices på ett amerikanskt företag i kraftig motgång, med en marknadsandel för sitt mobiloperativsystem som räknas i enstaka procent. Microsofts köp av Finlands stolthet kommer inte som en överraskning, men ändå känns det sorgligt på något sätt. Kan det här verkligen sluta väl? Jag är extremt skeptisk.

Omdaningen av mobilbranschen har gått fort. Ericsson, Nokia, Motorola – alla borta som egna tillverkare, och snart går väl Blackberry samma väg.

Har fortfarande min sista Nokiatelefon i en låda, en Nokia 6220 Classic som ersattes av en iPhone 3GS sommaren 2009. Kan väl inte påstå att jag saknat den.