Ojämställt om teknik, bra om surfplattan som dator

En podcast jag aldrig missar är The talk show med John Gruber, som till vardags driver nätets mest genomtänkta och välrenommerade Appleorienterade blogg – Daring Fireball. Till skillnad från hos majoriteten svenska podcaster tillåts programmen sväva ut, ofta är avsnitten över två timmar, och inte sällan kommer de också bort från huvudspåret och landar i baseboll- eller James Bond-nörderi, Grubers två favoritämnen bortom tekniksfären i allmänhet och macvärlden i synnerhet. Stickspåren skulle kunna irritera, men eftersom han alltid brinner för det han pratar om och sitter på stora kunskaper även på dessa områden, blir det aldrig ointressant trots att jag exempelvis har noll koll på baseboll.

Gästerna tillhör även de toppsegmentet inom den del av teknikvärlden som har Applerelaterade produkter som sitt huvudsakliga bevakningsområde – till de återkommande hör Marco Arment, MG Siegler, John Siracusa, Dan Frommer, Merlin Mann, John Moltz och Guy English. Som ni ser av listan har dock The talk show en stor brist – den rent ut sagt löjliga snedfördelningen när det kommer till kön. Kommen 73 avsnitt in i serien har John Gruber haft en kvinna som gäst 3 gånger.

Det just nu aktuella avsnitt 73 hör som tur är till undantagen. Veckans gäst är Joanna Stern, som var en av grundarna av The Verge och numera huserar på The Wall Street Journal. Hon publicerade för snart två veckor sedan en vida länkad artikel där hon hårdtestat fyra surfplattor med externa tangentbord i rollen som arbetsdator, och hos Gruber utvecklar hon resonemangen, som i korthet går ut på att Microsofts Surface Pro 2 kommer närmast i att vara en fullvärdig ersättare till en bärbar dator, men den är å andra sidan hopplös i rollen som surfplatta, ett område där iPad Air spöar konkurrenterna hårt.

Jag har ju själv testat och skrivit om externa tangentbord till iPad vid några tillfällen, och har flera gånger varit ytterst nära att köpa ett Logitech Ultrathin Keyboard Cover till min iPad Air de senaste månaderna. Men det är ju precis som Stern skriver i sin artikel i säger i programmet, för traditionellt datorarbete är fortfarande den bärbara datorn bäst. Så varför krångla till det?

Tja, en grej för mig skulle kunna vara att min nu tre och ett halvt år gamla Macbook Air bara får ut cirka två och en halv timmes batterianvändning, vilket inte räcker långt om jag ska skriva en hel dag och befinner mig ute på fältet och inte har möjlighet att ladda. Där blir de tio timmar jag kan klämma ur en iPad med externt tangentbord riktigt intressant.

Så – lyssna på senaste The talk show, de har ett väldigt intressant samtal, där de förutom hennes artikel även pratar om skärmstorlekar på mobiler och wearable tech.

Och ska ni bara lyssna en enda vecka är ju denna ypperlig att välja, då det till på köpet råkar vara jämställt.

Gigantens fall

Stackars Nokia. Så sent som för fem år sedan ännu kung i mobiltelefonvärlden, snart blott en avdelning kallad services and devices på ett amerikanskt företag i kraftig motgång, med en marknadsandel för sitt mobiloperativsystem som räknas i enstaka procent. Microsofts köp av Finlands stolthet kommer inte som en överraskning, men ändå känns det sorgligt på något sätt. Kan det här verkligen sluta väl? Jag är extremt skeptisk.

Omdaningen av mobilbranschen har gått fort. Ericsson, Nokia, Motorola – alla borta som egna tillverkare, och snart går väl Blackberry samma väg.

Har fortfarande min sista Nokiatelefon i en låda, en Nokia 6220 Classic som ersattes av en iPhone 3GS sommaren 2009. Kan väl inte påstå att jag saknat den.

Stockholm på riktigt

Efter tre veckor på vägarna landet runt är vi nu hemma i Stockholm på riktigt. Solen till ära kastade vi bara in väskorna i lägenheten, plockade fram filt, handdukar och solfaktor 50 och begav oss till Långholmen. Att säga att det är varmt i vattnet är väl en överdrift, men efter några minuter domnar kroppen bort och det blir rätt behagligt.

20120728-162654.jpg

I övrigt då?

Jag ser fram emot ett par veckor av semisemester/semijobbande.

I kväll ska jag mysa med datorn genom att blåsa den ren och sedan installera Mountain Lion från scratch.

På resan hem i förmiddags läste jag en väldigt lång och intressant text i Vanity Fair om Microsofts fall under 00-talet. Stundtals plågsam läsning.

Har du en Xbox i dörren eller är du bara glad att se mig?

Var på pressvisningen av nya ”Hamilton”-filmen i dag. Hade en del invändningar, recensionen kommer på fredag i Upsala Nya Tidning, men en grej som störde mig enormt fick inte plats:

Microsoft har en rätt stor ”roll” i filmen. Produktplaceringen i ”Hamilton – I nationens intresse” är överlag rätt stolpigt gjord – svensk film är fortfarande rätt kass på att få det att se naturligt ut –men det slår mig ändå som rätt anmärkningsvärt att såväl den svenska underrättelsetjänsten som de terroristelement som finns i filmen alla använder sig av mobiler med nya Windows Phone installerat, ett operativsystem som än så länge har haft väldigt svårt att få något fäste på marknaden, även om det kanske är på väg att ändras i och med Nokias nya partnerskap med Microsoft (samma nya Windows-gränssnitt är även tydligt exponerat på den surfplatta Carl Hamilton får en väldigt överpedagogisk genomgång av sitt uppdrag på). Men okej, jag kan köpa det, Microsoft behöver uppmärksamheten för sina nya grejer och är villiga att betala för det – fine.

Men så kommer det en scen på Beiruts flygplats, där Hamilton mellanlandar på väg mot en fritagning i Somalia. När han går ut från flygplatsen ”råkar” det stå en stor blaffa till reklamvepa för Xbox 360 placerad precis i dörren, helt utan vettig anledning. Det är så onaturligt gjort att luften går ur hela anrättningen. Hade ni inte kunnat nöja er med mobilerna, Microsoft?

Hoppas för guds skull att den Nokia Lumia 800, som har det nya Windowssystem jag nämner ovan installerat, jag fick hem i dag för test faller mig bättre i smaken. Återkommer om det.