Glad Valborg på er!

Valborg. Mina Uppsalaår är svunna, kommer aldrig åter och så ska det vara, men den här dagen tänker jag alltid extra på dem. Faktumet att prognosen skvallrar om lågtryck där nere gör mig lite dyster. Jag unnar alla en fin Uppsalavalborg.

Fast det är klart, helt svunnet är Uppsalalivet inte. Alla minnen kommer så klart att tragglas framåt och bakåt när Tage och Ejda blir gamla nog för att flytta dit och börja plugga på universitetet och skriver in sig på Kalmar nation så som det är bestämt.

Men dit är det ju trots allt ett antal år.

Norrlandspodden

På grund av öroninflammationer som vänt upp och ned på hushållet ligger jag lite efter i flödet, så jag upptäckte först i dag att Sofia ”Mymlan” Mirjamsdotter och Po Tidholm nästa måndag drar igång Norrlandspodden. Projektet låter både intressant och övermäktigt, Norrland upptar ju 60 procent av Sveriges yta så de har en del att täcka, om en så säger.

Tre avsnitt planeras före sommaruppehållet enligt vad Mymlan skrivit på Twitter. Ska bli spännande att följa.

Som ett brev på posten

Jag städade bort det sista av vintern från gården i dag. Ställde in Tages snöskyfflar och lilla plog i förrådet, flyttade pulkorna från frontplats i garaget till de bakre regionerna. Avslutade med att byta till sommardäck på bilen.

Föga förvånande upptäcker jag därför nu i kväll att prognosen utlovar minusgrader samt tidvis ymnigt snöfall den kommande veckan.

Joggar vi minns

Det här att jag sitter under den tidiga fredagskvällen och scrollar igenom mina gamla Runkeeperpostningar och tänker tillbaka på minnesvärda joggingturer?

Som den här i Berlin i augusti 2011, strax innan vi flyttade hem igen, som var min första träningsrunda någonsin på mer än tio kilometer. Eller den här från Stockholm sommaren därpå, som inte bara är min längsta träningsjogg genom tiderna – 11.07 kilometer – utan också har min snabbaste medelkilometertid någonsin, 5.26 minuter/kilometer? Hur det gick till har jag ingen aning om, men jag minns känslan när jag sprang längs Årstaviken och nästan var framme vid Eriksdalsbadet och hur jag visste att jag var på väg mot niokilometersstrecket och insåg att men, vad i … jag är ju pigg, jag fortsätter! och joggade vidare i stället för att svänga uppåt och hemåt vilket var ursprungstanken, hur extremt nöjd jag kände mig, hur jag började planera för att nästa runda skulle bli den där Hagaparken runt-rundan jag alltid drömt om att orka, nästan femton kilometer i tidvis bökig terräng, lätt som en plätt, jag var ju in the zone nu, uppe på nästa platå!

Den rundan hände så klart aldrig.

Men – jag börjar trots mina modesta framgångar och blygsamma tidsförbättringar känna ett sug efter att springa. Jag ligger fortfarande efter schemat i mitt nyårslöfte inför New York Marathon, men suget, det måste väl ändå betyda något?

Sekretessens baksida

De senaste två dygnen har det rasat in besökare (oh well, kommit många i alla fall) till infosidan för Vi har redan sagt hej då från en länk på Facebook. Och eftersom Facebook till stora delar är en sluten arena beroende på hur man ställt in sina sekretessinställningar, så leder så klart länken som besökarna kom från ingenstans när jag klickar på den. Och det finns ju av samma sekretessinställningsskäl inget vettigt sätt att söka reda på en specifik statusuppdatering eller delning inne på Facebook heller.

Rent generellt tycker jag att det är väldigt bra att det är så här. Men i just det här specifika fallet?

Nyfiken och en aning frustrerad.

Min förvirring kring SVT Flow

I dag har jag skrivit en utförlig och rätt så negativ recension av SVT:s nya hybridplaytjänst SVT Flow på TVdags. Den tog så pass skruv att jag fick medverka en liten snutt i SVT:s Kulturnyheterna nu i kväll. De skrev också en text i samma ämne till SVT:s webb (där också tv-inslaget i fråga finns inbäddat).

Men läs allra helst min 5 800 tecken långa genomgång av tjänsten på TVdags i stället.

Nu ska jag köra in till Kiruna och hämta upp Johanna på flygplatsen. Later!

Vårvintern

En av de saker som gör att man känner sig en smula … tja, off the grid när man bor här uppe är vädret vid just den här årstiden. När det i Sveriges nedersta tredjedel – det vill säga den tredjedel som i det nationella medvetandet tenderar att oftast få representera hela landet – talas om försommarvärme, t-shirtväder och närmast blommande rabatter, tittar jag ut genom fönstret och ser att ja det fortfarande ligger mer än en halvmeter snö på gården. Visst, vägarna är sedan någon vecka snö- och isfria och det töar friskt om dagarna men om nätterna kryper termostaten ännu ner en försvarlig bit under nollstrecket.

Det är egentligen inte så att jag tycker att det är orättvist att det prunkar i söder, snarare att det framstår som overkligt.

Skamfyllt Wikipediamys med Spindelmannen

Såg The amazing Spider-Man 2 på bio här i Vittangi i kväll. Skämdes som en hund efteråt över att jag blev förvånad av slutet, jag är ju en gammal Marvelnörd för bövelen, hur kan jag ha glömt en sådan väsentlig bit av Spindelmannens historia? Jag spenderade en timme med Wikipedia när jag kom hem och fräschade upp min Gwen Stacy-kunskap samt satte mig in i Ultimate Marvel-tidslinjen, särskilt hur Peter Parkers ursprung ändrats på flera viktiga punkter vilket nyttjas i de nya filmerna.

Överlag måste jag hålla med Fredrik Strage som i DN:s recension skrev att den nya filmserien bättre skildrar Peter Parkers kärleksliv än den ”gamla” serien, jag kan inte minnas att Tobey Maguires och Kirsten Dunsts kärlekshistoria i Sam Raimis trilogi berörde mig på samma sätt som Andrew Garfields och Emma Stones i de två nya filmerna.

Samtidigt är det så klart i grunden urbota fånigt att reboota en filmserie som så sent som i början av 2010 hade en fjärde film på planeringsstadiet.

Flitens lampa

Det går så oändligt sakta med alla mina projekt. Egentligen saknas ju inte tid trots de två barnen – nog finns utrymme för två-tre timmars arbete och pyssel varje kväll efter läggningarna – men tröttheten, eller … kanske egentligen inte tröttheten utan snarare längtan efter att bara få ligga i soffan och vegetera utan att tvingas tänka är i nio fall av tio så mycket större än lusten till arbete.

I kväll inföll dock en sådan där tiondekväll och jag tog mig kragen och förde ett projekt om inte i mål så åtminstone delmål. Om ett par veckor torde jag kunna berätta mer om det.