Helhelgen

Vi hade besök av Peter och hans barn i helgen, och sällan har vi väl varit så aktivitetsinriktade som dessa dagar, jag blir andfådd bara jag tänker på vad vi hann med från fredag till söndag:

Hämtning på flygplatsen, snöfestivalsbesök i Kiruna, spejande efter Kebnekaise i Kiruna (tyvärr lite för dålig sikt), rejäl utelekssession för kidsen vid hemkomst till Vittangi, ny utelekssession på lördag förmiddag följt av längdskidspremiär för Stockholmsbarnen, lördagsgympa i idrottshallen för de stora barnen, arbete i kafét på Folkets Hus-bion, kolla på Sing på bion, städa biolokalen efteråt, köra upp mot Soppero på jakt efter norrsken på lördagskvällen (ett relativt svagt vitt sådant blev dock enda resultatet, men barnen imponerades i alla fall av stjärnhimlen i det kompakta mörkret), skoteråkning på Torneälven till Joggis på söndag förmiddag där vi körde pulka, madrass och kälke i backen, därefter hem för snabb lunch och sedan inpackning i bilar för besök på Icehotel, följt av middag på hembygdsgården i Jukkasjärvi innan vi vinkade av trion vid flygplatsen. Puh!

Och just det ja, någonstans där i mitten hjälpte jag Peter att byta batteri i hans dator också. Jag gillar ju att pyssla med sådant.

Vad jag däremot inte verkar gilla är att ta kort där alla barn finns samlade i grupp. Så jag nöjer mig med ett par solofoton på mina egna småttingar.

Jag är fem plus! (i detta nu)

Det kommer ju så klart att ändras, men i detta nu, denna fredag kväll, har samtliga som kommenterat på första avsnittet av Virus 2 hos Storytel efter att den släpptes i tisdags gett den fem av fem i betyg. Självklart förblir det inte så, men låt oss glädjas just i detta utsnitt av tiden.


Första säsongens första avsnitt peakade på plats 6 på Storytels topplista nio dagar efter utgivningen innan den sakta började dala. I dag fredag är vi på dag tre för andra säsongen, och första avsnittet huserar på plats 8 (topplistan uppdateras dagligen och baseras på de senaste sju dagarnas lyssning).

Törs man börja hoppas på topp 5 denna gång?

Digitalmomsen på väg ned

Mycket pekar nu på att den digitala bokmomsen nästa år sänks från 25 till 6 procent, efter nästan ett decenniums gnissel från bokbranschen gällande det skeva i att fysiska böcker sedan år 2002 har 6 procents moms, medan digitala har full momssats på 25 procent.

Det är på Dagens Nyheters debattsida som finansministern och kulturministern berättar om avsikten att få ner momsen, efter att EU-kommissionen i slutet av 2016 lade ett förslag om att medlemsländerna själva ska få besluta om momssatsen på digitala produkter. Om detta under 2017 blir lag, väntas Sverige ändra reglerna nästa år.

Det här är så klart jättebra. Undrar dock om inte Svenska Förläggareföreningen – som länge lobbat för det här (på sätt jag flera gånger varit rätt kritisk till) – lite grann känner sig negligerade, då det i Magdalena Anderssons och Alice Bah Kuhnkes artikel nästan enbart fokuseras på effekten det här väntas få på tidningsmarknaden. Att det även gäller digitala böcker nämns inte så mycket mer än i ett par bisatser.

Nåväl, det är resultatet som räknas. Billigare digitalböcker att vänta! Troligen.

Smittan är lös igen – Virus 2 släppt i dag

Dagen är kommen! I morse släpptes viruset åter löst hos Storytel, då Virus 2 landade i appen. Jag laddade raskt ner de tio delarna till min mobil, och har nu börjat lyssna, jag har hunnit en bit in i avsnitt två. Det är en underlig – men fin! – upplevelse att höra det man själv skrivit dramatiseras av en skådespelare. Kanske inte lika udda som att se det filmatiserat på en bioduk eller tv-skärm, men hey – en sak i taget.

Hur som helst, jag är väldigt nöjd. Första avsnittet är lite lugnare i tempot, men sedan drar det iväg och pulsen blir hög närmast oavbrutet fram till slutet. Storytel har skrivit på sin Facebooksida att de som lyssnar på säsong två får svar på alla frågor – och även om det nog är en lätt överdrift så tror jag att de som kände sig en smula frustrerade över hur abrupt första säsongen avslutades kommer att bli nöjda, en hel del trådar knyts ihop och slutet den här gången är betydligt mer avrundande än mitt i språnget (även om andra säsongen faktiskt avslutas med … hm, just ett språng). Men det är en annan historia.

Nu gäller det bara att skriva säsong tre. “Bara”.

Hur många ljudboksabonnemang har vi råd med?

En uppföljning på det jag skrev om i fredags:

I en analys skriver i dag Sölve Dahlgren på Boktugg att Storytels ettåriga exklusivitetsavtal gällande Harry Potter som ljudböcker kan vara bra för bokbranschen, då det kan leda till att marknaden för abonnerade streamingtjänster för ljudböcker växer.

Tankeexperimentet han lägger fram är att det i ett läge då alla aktörer på marknaden erbjuder mer eller mindre identiska tjänster till funktionalitet och utbud finns en marknad för kanske en miljon abonnenter i Sverige. Men om aktörerna börjar tävla mot varandra genom exklusivt material på samma sätt som skett på övriga streamingmarknader, så växer troligen antalet abonnemang totalt, då en viss procent av den här miljonen abonnenter kommer att välja att prenumerera på fler än en tjänst då de vill ha tillgång till allt – på samma sätt som en del i dag abonnerar på såväl Netflix som Viaplay (och även kanske HBO Nordic och C More). Alla kommer så klart inte att göra det – men om 20-30 procent gör det så är det ändå så klart en rejäl inkomstökning för aktörerna på marknaden.

Jag är väldigt kluven på det här området. Eller så här – jag tycker att det blir en smula svårt för mig att ha en tydlig ståndpunkt då jag själv är insyltad i det – andra säsongen av min Storytel-exklusiva serie Virus kommer ju för bövelen ut på Storytel i morgon, och deras satsning på konceptet Storytel Original har gett mig en möjlighet att som författare för första gången arbeta med att skriva skönlitterärt på heltid, vilket jag tidigare skrivit om. Men som mångårig abonnent på ljudboksstreamingtjänster (jag tror jag har varit stadig Storytel-kund sedan 2009, och från och till på amerikanska Audible sedan 2007) är det så klart tråkigt om marknaden splittras upp. Nu är fallet med Storytels Original-serier inte exakt jämförbart med Harry Potter då de förra är egenproducerade av Storytel och det senare fallet handlar om en existerande serie de förhandlat till sig exklusiv rätt till, men ändå, ni fattar vad jag menar.

En viktig detalj som Sölve Dahlgren inte nämner i sin analys och som gör situationen på ljudboksmarknaden en smula annorlunda jämfört med streaming inom film/tv är dock att priserna är högre. Basabonnemangen hos Netflix (79) och Viaplay (99) blir tillsammans 178 kronor/månad, medan Storytel (169) och Bookbeat (169) tillsammans blir 338 kronor per månad. Priset för ljudboksabonnenter som vill ha mer än en tjänst rusar alltså snabbt iväg.

Detta tror jag nämnvärt kommer att dämpa viljan hos konsumenterna att dubblera sådana här tjänster.

E-boksnedgången som kom av sig och Harry Potter-exklusivitet

Ett par bokbranschrelaterade grejer så här helt oförhappandes på fredagskvällen:

• Boktugg skrev i går kväll om att nya uppgifter från USA visar på det som många tidigare antagit – inbromsningen av försäljningen av e-böcker som rapporterats från de stora amerikanska förlagen är med all sannolikhet en chimär, då den del av marknaden som inte mäts i den officiella statistiken nu tros uppgå till cirka 11 miljarder kronor per år. Mestadels rör det sig om icke-traditionellt publicerade e-böcker, främst på Amazons plattform.

Så här skrev jag gällande detta i en krönika i Västerbottens-Kuriren för lite drygt ett år sedan:

Försäljningsminskningen baseras enbart på statistik från förlag knutna till USA:s motsvarighet till Svenska Förläggareföreningen, och missar därmed helt de allt mer populära indieförfattarna, det vill säga egenutgivare som säljer sina böcker utan mellanhänder på exempelvis Amazons e-boksplattform Kindle.

Eftersom Amazon är ökända för att inte dela med sig av försäljningssiffror är det svårt att leda i bevis att bokköparna övergett storförlagens prishöjda titlar till förmån för egenutgivarnas i regel betydligt billigare alster, men Amazon hävdar i alla fall att deras e-boksförsäljning fortsätter öka, samt att de ser ett stadigt växande intresse för Kindle Unlimited, en abonnemangstjänst för e-böcker enligt Spotifymodell, där tonvikten ligger på indieförfattare och klassiker snarare än de traditionellt etablerade författare.

• En till grej som Boktugg skrivit om i veckan, men inte gjorde en så stor grej av, plockades upp av Svensk Bokhandel i det nya numret i dag och fick växa: När Harry Potter-böckerna senare i år ges ut som ljudböcker på svenska så blir publiceringen Storytel-exklusiv under det första året. De kommer alltså inte att kunna köpas digitalt via Adlibris eller Dito/Bokus eller streamas på prenumerationstjänsterna Bookbeat och Nextory förrän någon gång 2018. Konkurrenterna är så klart inte alls särskilt nöjda med detta, och Håkan Rudels som är vd för Bonnierförlagen lämnade följande kommentar till SvB: På film- och tv-sidan har det varit så länge. Personligen tycker jag att det är en tråkig utveckling om vi ska börja fajtas om innehåll på det sättet. Men det är intressant. Hade vi gjort något liknande för två år sedan hade det varit demonstrationer utanför Sveavägen, men när Storytel och Norstedts nu gör det så verkar det vara lugnt.

Kanske värt att upprepa det jag skrev i somras när Storytel köpte Norstedts:

Det ska bli intressant att se vad som händer med den femte boken i Millennium-serien när den ges ut nästa år, blir det en Storytelexklusiv titel till en början?

Bibliotek är det nya svarta i Kiruna

Fin text om biblioteken i Kiruna i NSD i dag (bakom betalvägg på webben) och hur de ökat sina besök och utlån kraftigt under 2016. På stadsbiblioteket inne i Kiruna gick besökssiffrorna upp med 22 procent jämfört med 2015, från cirka 74 000 till nästan 91 000, och i Vittangi, där endast utlånen är statistikförda, var ökningen än kraftigare och landade på 65 procent, från cirka 7 000 till 13 000. Även de övriga byabiblioteken i Svappavaara och Karesuando ökade sina utlån rejält, och även bokbussen visade plussiffror på 22 procent.

Bibliotekschefen Carina Samuelsson pekar inte ut några enskilda satsningar som gett effekt, snarare är det många bäckar små som sammantaget skapar en positiv känsla kring biblioteken och ökar besöken och utlånen. Arrangemangen har ökat, de öppnar tidigare på morgnarna för förskole- och skolklasser och möjligheterna att låna böcker utanför ordinarie öppettider har ökat på byabiblioteken. Det lyckade samarbetet med Kiruna Bokhandel kring Kiruna Bokfestival tros också bidra till de positiva vindarna.

I Vittangi är biblioteket placerat i skolan och öppet på måndagar på dagtid och tisdagar på eftermiddag/kväll. Vi brukar försöka gå dit varje tisdag efter att vi hämtat på dagis och fritids, hänga där en knapp timme, läsa böcker i soffan i barnrummet, snacka med bibliotekarien (Tage och Ejda är mycket förtjusta i att gömma sig under hennes skrivbord), låna med oss lite nytt hem och kanske även springa av sig lite i de ändlösa korridorerna (barnen alltså, inte så ofta jag och Johanna). I går hade två nya böcker om ponnyn Pytte kommit som vi beställt hem, och glädjen hos Ejda visste inga gränser, hon studsade bokstavligen omkring av lycka när hon fick dem i sin hand.

Att biblioteket ligger inne i skolan har både för- och nackdelar tycker jag, platsen blir lite bortglömd som en samlingspunkt man bara går förbi och kikar in på när man ser att det är öppet, men samtidigt tror jag att det är viktigt i och med att skolbarnen (Vittangi har en F-9-skola) får tillgång till ett rejält bibliotek på daglig basis mitt i skolbyggnadens huvudkorridor. Redan i förskoleklassen som Tage nu går i utrustas eleverna med varsitt lånekort som förvaras i en pärm inne på biblioteket, som de själva får ta fram och låna med. Och Tage tar verkligen sitt lånekort på allvar, han vill alltid att Ejdas böcker ska lånas på hans kort, och hjälper henne med handhavandet.

Skulle vi gå till bibblan varje vecka om vi bodde på en större ort? Nja, kanske inte riktigt, nu blir det mer av en regelbundet återkommande grej som till viss del grundar sig i att antalet aktiviteter att ägna sig åt efter skoltid här inte är jättemånga.

Men oavsett – det gläder mig storligen att bibblan går bra. Jag tror att vikten av ett väl fungerande bibliotekssystem blir allt viktigare i de skymningstider jag fruktar att vi är på väg in i.

Tretton timmar kvar

Vi har spenderat veckan i Stockholm och Gästrikland, inledningsvis tre nätter i huvudstaden, sedan två hos mamma i Sandviken och avslutningsvis en hos min ena syster i Gävle. Intensiva, barnfyllda dagar, med en kväll vuxet umgänge insprängt någonstans i mitten.

Och nu nattåg norrut, sittplatser i fjorton timmar. En knapp timme efter avgången från Gävle, när vi blickade ut genom fönstret över tomheten vid tågstationen i Söderhamn, muttrade Ejda: Ååh, är inte det här tråkiga tåget framme snart?!

Kämpa Daniel.

9 januari 2007

I dag är det exakt tio år sedan iPhone presenterades av Steve Jobs vid keynoten för det årets upplaga av mässan Macworld i San Francisco. Jag ska inte lägga ut texten om vilken betydelse detta fick för världen av i dag, men jag tror de flesta kan enas om att jo – förändring innebar den.

Berättelsen om iPhonens tillblivelse och hur presentationen genomfördes är på många sätt spektakulär (jo, på riktigt!), och Internet History Podcast har gjort ett fantastiskt arbete med att grotta ner sig i historien. Här finns såväl bakgrunden som de fantastiska detaljerna, som hur noga det var att Steve Jobs genomförde demonstrationen av iPhonens funktioner i exakt rätt ordning för att inte demotelefonen skulle krascha (operativsystemet var långtifrån färdigbyggt), hur mobiloperatören AT&T hade beordrats ställa fram en extra basstation för att vara säkra på att samtalet Jobs ringde från scenen skulle kopplas fram och hur Apples tekniker fuskade genom att ersätta de riktiga täckningsplupparna med en bild som visade full mobiltäckning oavsett verkliga förhållanden under presentationen.

Teknikhistoria blir inte bättre än så här. Fantastisk lyssning (eller läsning, poddavsnittet finns transkriberat i det länkade inlägget).

iTunes-biblioteket är återuppståndet

Det började med att jag skulle rippa av Tages cd-skiva med fiollåtar (han har börjat spela fiol i skolan) så att den blev tillgänglig via iTunes iCloud-musikbibliotek, men slutade med att jag på lediga stunder de senaste dagarna gått all in gällande något så analogt och pre-spotifyigt som att fixa till mitt iTunesbibliotek. Jag började med att sålla bort en del sådant jag numera fann helt ointressant (jag har recenserat många album genom åren som jag gett betyget 2/5), slängde därefter bland annat en hel del uddlösa Melodifestivallåtar från åren då jag jobbade med den, och började därefter googla albumomslag och lägga in på de ställen där iTunes gått bet på att hitta dem automatiskt.

Slutligen tog jag mig friheten att hitta på en del egna samlingar med artister som Pet Shop Boys och Saint Etienne, grupper jag satt en ära i att äga det mesta av, men där jag inte alltid rippat singlar och udda utgåvor och dylikt i fullständighet utan bara valt ut de unika spår jag köpt utgåvorna för. Jag ser exempelvis ingen poäng med att ha fem olika singlar och EP:s av Can you forgive her? – som i iTunes alla räknas som egna album (och vars omslag i varje fall inte finns att tillgå på nätet) – utan slog samman låtarna jag rippat från de olika utgåvorna i ett gemensamt Can you forgive her?-album, bildsatt med vanliga singelns omslag. Så klart helt fel ur skivsamlarperspektiv, men jag inbillar mig att det ökar chansen för att jag faktiskt spelar låtarna om de ligger samlade på det här sättet, än om de ligger utspridda.

Jag vet inte om det finns någon egentlig mening med det här, majoriteten av min lyssning kommer väl fortfarande att ske streamat via Apple Music, men jag finner ändå en glädje i att sortera och styra upp mina “fysiska” digitalfiler, de har negligerats sedan … tja, åtminstone 2008 skulle jag tro, och trots att deras omfång så klart är väldigt mycket mer begränsat än de 30-miljonskataloger som Spotify och Apple Music erbjuder, så skänker det på något sätt min själ ro att pyssla med dessa 5 000-nånting filer. Och det ska inte underskattas hur mycket det glatt mig att återupptäcka den musik jag en gång ägnat så mycket tid åt att lyssna på, bara genom att se dem ligga där.

Nästa fråga nu är om jag ska börja rippa ytterligare skivor från cd-samlingen, som jag under ett stort antal år hade undanstoppade i kartonger i vindsförråd men som numera pryder en hyllvägg i filmrummet jag inrett i husets källare.

Några kan jag väl börja med, i alla fall?

Kallt

Kallt de senaste två dagarna, -38,6 som lägst här på gården i natt, tänkte låta barnen åka bil till dagis och fritids i dag men den gick inte att starta, trots att motorvärmaren suttit i sedan i tisdags kväll när det började sticka nedåt. Nu har jag satt batteriet på laddning, hoppas det hjälper. Skulle nog verkligen behöva ett garage. Eller ja, garage har vi (om än ouppvärmt men det går väl att ordna någorlunda med elelement), dock är det för litet för att få in en fullstor, modern bil i, och carporten som jag byggt under det sidotak till garaget där det tidigare var ved- och allmänt skrotförråd ger ju bara skydd mot snön. Får nog fundera lite över situationen till sommaren.

Men nog om garaget. Kallt som sagt, det har varit en utmaning att få Ejda till dagis de här dagarna, hon är verkligen inte byggd för kyla och skriker och grinar så fort hon varit ute ett par minuter. Detta i kombo med att hon vägrar ha något sorts skydd för ansiktet … nej, inte helt klockrent.

Men redan i morgon ska det visst vända uppåt till mer ljumma temperaturer runt -10. Fast då är ju dagis stängt. Jaja.

Dags att ringa till Tyskland, Bokus

I december 2015 skrev jag bland annat så här då jag recenserade läsplattan Tolino Vision 2 och jämförde den med Adlibris platta Letto Frontlight:

Det är inte utan att jag önskar att Adlibris hade vänt sig till Tolino i stället för franska Bookeen i jakten på sin läsplatta.

I ljuset av gårdagens nyhet hos Svensk Bokhandel att kanadensiska Kobo inleder ett samarbete med Tolino och blir deras hårdvaruleverantör framöver, kan jag inte undvika att önska att detta ska ske ännu mer. Från SvB-texten i går:

Tolino startades våren 2013 av de tyska bokhandelskedjorna Hugendubel, Thalia och Weltbild. Anledningen var bland annat att konkurrera med Amazon och Kindle på e-boksmarknaden.

Sedan dess har företaget växt stadigt. 2014 började Libri och över 1 500 oberoende boklådor att sälja Tolinos enheter och e-böcker. 2015 anslöt kedjorna Mayersche och Osiander. I dag är Tolino tillgängligt i Österrike, Schweiz, Belgien, Nederländerna och Italien vid sidan av Tyskland, enligt Bookseller.

Att företaget nu börjar samarbeta med den internationella e-boksspelaren Kobo, som enligt Publishing Perspectives kommer att leverera operativsystemet till Tolinos plattform, tros få stor betydelse för den europeiska e-boksmarknaden.

Frågan är dock om Adlibris är intresserade av att integrera sig med ett annat system, det verkar ju åtminstone försäljningsmässigt gå rätt så bra för Letton på egen hand. Men samtidigt, visst vore det smutt om vi fick en riktigt bra och bred europeisk aktör som tog ett samlat grepp på läsplatte- och e-boksmarknaden?

Det finns ju dock en annan stor aktör vars e-boksplattform verkar ha gått något i stå utvecklingsmässigt de senaste åren, och som skulle kunna avancera fram rejält om de vågade satsa – en aktör som likt Tolino är ägd av den traditionella bokhandeln.

Så vad säger ni Akademibokhandeln, är det inte dags att ringa Tyskland och kolla vad Tolino kan göra för era bolag Bokus och Dito?