Virus 2 framskjuten till 24 januari

I dag var ju den tänkta utgivningsdagen för Virus 2, men den som glad i hågen i dag gått in i Storytels app har mötts av ett nedslående besked, de senaste dagarna har datumet för utgivningen flyttats fram tre veckor i tiden, och inträffar nu först 24 januari.

Ja, det är lite surt tycker även jag, men tydligen behövdes längre tid än planerat för efterbearbetning och korrlyssning än vad de först trott. Först talades det om blott en veckas uppskjutning, men nu i dag fick jag veta att nej, bättre att använda både hängslen och livrem och bestämma tisdag 24 januari i stället. Och eftersom även jag så klart helst ser att det blir så bra som möjligt, så biter jag ihop och väntar.

Hoppas ni som längtat efter fortsättningen håller med!

Och som en bonus för er som väntar bjuder jag nedan på den rykande färska baksidestexten. Men hör ni – har ni inte lyssnat/läst första säsongen ännu men har tänkt göra det, SLUTA LÄSA DÅ BESKRIVNINGEN INNEHÅLLER SPOILERS:

––––––

Ett dödligt, mycket aggressivt och luftburet virus har ödelagt civilisationen. Mitt i förödelsen står några få immuna. Men att ha överlevt apokalypsen är ingen välsignelse – snarare är det nu helvetet börjar.

Amanda, Iris, Sigrid och Dano ville bara få läka sina sår. Men en osmittad, kraftigt beväpnad milis iförda gasmasker och med en idé om att immuna barn är nyckeln till ett botemedel ville annorlunda. Nu är sexåriga Sigrid kidnappad och mörkret faller. Kan de inte hitta milisens gömställe före morgonen kommer Iris dotter att dö som försökskanin.

Utrustad med endast en polisbatong och ett fälgkors inleds en räddningsaktion. Men den desperata planen har en mörk baksida, och i takt med att dödstalen stiger måste frågan ställas: Hur långt är det moraliskt försvarbart att gå för att rädda den du älskar?

I Virus 2 skruvas insatserna upp. Samhället må ha gått under, men än finns mycket att förlora.

Framåt, hörni, framåt!

Jag gillar verkligen att det äntligen blivit nytt år. Inte för att jag tror att 2017 blir bättre än 2016 – tvärtom tror jag att vi som öppet, framåtsträvande samhälle bara kommer att fortsätta sjunka nedåt såväl gällande medmänsklighet och allmän anständighet. Och då har vi inte ens nämnt miljön, där det ju verkligen börjar gå åt käpprätt med temperaturen nu.

Nej, nu tänker jag faktiskt bara på något så trivialt som att jag är otroligt less på att alla flöden de tio senaste dagarna i princip bestått av sammanfattande listor av typen Det hände under 2016. Tack, jag var där, vill inte vara med om det igen, tack. Kan vi inte vända blad och blicka framåt nu, trots att det ser mörkt ut?

En annan sak som stört gnällspiken i mig (och det här är helt klart olika beroende på vilken typ av bransch man jobbar i, förlåt mig alla som måste befinna sig på sin arbetsplats för att kunna jobba) men: Det har talats mycket om att jul- och nyårshelgerna 2016 var förlagda så att maximalt få helgdagar inföll på vardagar, vilket sägs gynna statskassan eftersom inte så mycket normal arbetstid förloras. Jag undrar dock hur mycket av detta som inte är en papperskonstruktion. För har inte detta till betydande delar fått den praktiska effekten att de som har möjlighet att kunna jobba hemifrån gick från sina kontor vid lunchtid torsdag 22 december, för att sedan inte återkomma förrän nästa måndag, den 9 januari, och däremellan ägnat sig åt att “jobba”? Sett till hur få människor som svarar på anrop via telefon eller mejl sedan torsdagen före julafton får jag känslan av att röddagarnas infallande på “vanliga” helgdagar fått effekten att två i princip normala arbetsveckor förvandlats till ljusröda i kalendern hos miljoner svenskar.

Okej, slut på gnäll.

Nu vänder vi blad

Jag avslutade mitt tänkta helmånadsbloggande med två raka missar. Nåväl, lika bra att vara tidigt ute på det nya året i stället!

Ejda höll ut ända till tolvslaget med mycket sång, dans och akrobatik och kunde sätta på sig overallen på egen hand när vi skulle sparka bort till kyrkan för att se på fyrverkerierna över sjön, Tage behövde dock lite hjälp på traven för att komma igång, men väl ute var han den som visade störst vigör och ville stanna tills den sista raketen landat.

Åter hemma upptäckte vi att tomten som är satt att vakta öppna spisen hade tittat lite väl djupt i glöggflaskan.

Gott nytt år!