Retrospektiv 2009

Såväl i fjol som i år har jag tänkt att jag ska göra en lika genomarbetad årssammanfattning som jag gjorde 2007. Men båda åren har jag kommit fram till att nej, jag är banne mig för lat för att gå igenom det som har varit. Och eftersom jag redan är dödligt trött på allt vad års- och decennielistor heter känns det heller inte som att det gör så mycket.

Men 2009 har hur som helst varit ett bra år som likt inget annat gått i resandets tecken med utlandsbesök i Danmark, Frankrike, Ryssland, USA, Finland, Tyskland och Vittangi. Det sista året innan den nya livsfasen faderskap infaller. Det sista året innan den nya livsfasen har utkommit med mer än en roman inträder.

Och så började jag kolla i mitt iPhoto efter en bild som kunde sammanfatta 2009. Jag hittade 61 stycken och gjorde en Animotofilm istället, till tonerna av The Sound of Arrows fina “Into the clouds” – vilket helt klart var en av årets låtar för mig tillsammans med Lily Allens “I could say” och Pet Shop Boys “All over the world“. Och Animotoproceduren tog ju i och för sig nästan hela kvällen innan jag blev nöjd, så jag hade ju lika gärna kunnat skriva värsta bästa års- och decennielistan också.

Och observera att Animotofilmen av någon anledning inte syns i exempelvis Google Reader, så vill ni kolla måste ni läsa inlägget “på riktigt”.

Här kan man för den delen kolla in den Animotofilm jag gjorde förra nyåret.

Tvåhundratrettionio sidor och fem år av mitt liv

Alldeles för sent i går kväll blev jag klar med sättningen av “Vi har redan sagt hej då”. Tror jag. Den ska korras ett slutligt varv i sin definitiva form också.

Men hur som helst. Jag tror jag vågar fastslå att min andra roman landar på 239 sidor. Inför det avgörande finalkorrekturet – där endast rena fel får ändras och inget av tycke och smak-karaktär som kan skapa fatala omflödningar – är manuset 326 399 tecken långt. Den inbundna versionen av “Dannyboy & kärleken” var på 246 sidor och bestod av 339 462 tecken. Rätt nära.

Det känns läskigt. Men också löjligt skönt.

Nu ska jag flyga till Kiruna.

Tune in! (2)

Ja, här kan man läsa vilka saker jag hade valt ut att prata om i dagens radio. Man bör dock egentligen lyssna på motiveringar också, för att förstå valen. Mossiga Dramaten som årets plats 2009? Och bröderna Schulman som nykomlingar liksom, what gives?

Vilken tur då att det finns länkar till de två inslagen hos SR Stockholm.

855213_333_250.jpg

Bilden föreställer om det inte syns mig och programledare Anna-Karin och en växt som tjänstgör som julgran.

DJtv #fail (2)

Nej, det är inte på väg att bli en vana, men jag har så fasligt mycket att göra med romanen just nu, plus att jag försökt vara några minuter ledig under juldagarna, så det hanns helt enkelt inte med att spela in något DJtv i går. Vi ber tusenfalt om ursäkt, och utlovar nya tag nästa decennium.

Och för den delen hoppas jag att ni i just detta nu har era radioapparater på och har rattat in P4 Stockholm för att lyssna på mig.

Tune in!

Jobbar i dag igen. Det är fortfarande julstiltje i rapporteringen, lite teknikstrul att brottas med, jag har kokat bryggkaffe vilket gladde de andra helgjobbarna som tröttnat på maskinernas brygd och någon hade med sig en fin överbliven surdegskaka som jag medelklassmumsar på.

Men det var egentligen inte det jag ville meddela omvärlden i dag.

Nej, jag ville mest bara påannonsera att jag i morgon bitti ska vara med i radion en hel timme. Jomenvisst, trots att jag är superledig i morgon för att använda kvällstidningsspråk så tänker jag bege mig till radiohuset till och med tidigare än vanligt för att medverka i etern mellan klockan åtta och nio. Jag och programledaren Anna-Karin Andersson ska då försöka summera nöjes- och kulturåret i Stockholm i ett antal punkter. Det lär knappast bli heltäckande, men förhoppningsvis helt okej jullovsradio.

Så slå på radion klockan åtta i morgon bitti, P4 Stockholm 103,3 mhz. Och nej, det är inte en ursäkt om man råkar bo i andra delar av landet, för det går alldeles utmärkt att lyssna via nätet, länk finns på “God morgon Stockholms” sajt.

Tillbaka till nutiden

Det är väl på något sätt symptomatiskt, att när min sista ungdomliga jul infaller, den där uppväxtens firandemönster fortfarande är intakt före babyns ankomst, ja då sitter jag hemma hos mamma hela juldagens kväll. Inget Princess, inget besök på Lillpuben, ingen jägermeister överhuvudtaget.

En smula tråkigt kändes det, men samtidigt var jag oväntat obrydd i mammas soffa med någon Tolkienfilm rullandes på tvn och datorn i famnen.

Men mina nostalginojor har aldrig handlat om Sandviken, så bladet blev rätt lätt att vända.

Nu åker jag söderut mot dagens jobb i Stockholm. Några kändisar har bråkat, andra har separerat, musiker har dött och i övrigt verkar nöjesvärlden ha stått stilla. En typisk julhelg.

Vinterspår

I min ungdom var elljusspåret i Kungsgården så beskaffat att man nästan uteslutande under den tre kilometer långa banan alltid svängde åt höger. Men som med allt här i världen förändras även elljusspårets sträckning med samhällets utveckling. Nu för tiden finns det således även vänstersvängar i skogarna bakom Flyktsbacka, något som jag till min förvåning hade mycket svårare att bemästra nu på förmiddagen. Uppenbarligen är jag när det kommer till längdskidor som en speedwayförare, jag kan bara svänga åt ena hållet.

Juldagshurtig

Bakhalt var det också. Men hej vad det gick i nerförsbackarna.

Julbocken, Reine Brynolfsson och jag

bockenochjag

Alltså, inte nog med att någon hade eldat upp bocken lagom till min ankomst till Gävle, tydligen hade denne någon först slagit ut webbkamerorna som övervakade bocken i en hackerattack.

Det var utan tvekan mer rakryggat på den tiden när Reine Brynolfsson gav sig på bocken i “Black Jack“.

God jul där ute!

Julfest!

Varje bokförlag med självaktning arrangerar julfest i december och Sockerförlaget är inget undantag, även som egenutgivare måste man få släppa loss lite. Efter arbetsdagens slut i går satte jag därför på mig silverslipsen och gick till Peppar vid Sankt Eriksplan för att fira romanen. Jag bad en kille vid grannbordet ta en bild.

fest1

Det blev en riktigt lyckad kväll.

Tumstocken, radavståndet och jag

När vi gav ut pocketversionen av “Dannyboy & kärleken” gjorde jag sättningen på egen hand. Med hjälp av tumstock mätte jag satsytor och marginaler i olika böcker i mina hyllor, räknade rader per sida, ord per sida, tecken per rad och kokade ner det till ett medelresultat som jag sedan översatte till mitt eget dokument.

100_0080

Alla de där momenten mindes jag när jag i går satte igång med sättningsarbetet på “Vi har redan sagt hej då”. Vad jag däremot hade lyckats förtränga var vilken sabla tid det tar. Jag tyckte mig jobba hela eftermiddagen plus kväll oavbrutet – nänä okej då jag pausade för två “Dollhouse”-avsnitt mitt i men ändå – och trots det hann jag inte mer än att få ihop en dokumentmall jag är nöjd med.

Och jag som skulle vara klar med sättningen till i kväll så att jag skulle kunna ta romanledigt tre dagar över jul. Nu blir det inget av med det.

Men å andra sidan är jag nu i ägo av dels en mall anpassad för inbundet, och en för pocket. En bra början på världsherraväldet.

——

Och på tal om boktillverkning. När jag gjorde pocketen var det viktigt att försöka få ner sidantalet, då varje nytt 16-sidorsark ((har jag för mig att det var) ökade kostnaden för trycket. Det medförde att pocketupplagan av “Dannyboy” faktiskt blev tio sidor tunnare än den inbundna upplagan – trots att pocketen innehåller mer text (extramaterial i form av en bonusepilog). Att jag lyckades med det utan att den för den sakens skull känns ihoptryckt i sidlayouten var jag rätt stolt över. Dessutom appellerade det till mitt minimalistiska formsinne.

Men nu ställs allt det här på ända. Publits system tar nämligen inte hänsyn till hur tjock en bok är så länge den överstiger 48 sidor. Det kostar alltså lika mycket per exemplar att trycka en bok som är 50 sidor som en som är 450, något som ur disciplinsynpunkt känns en smula ödesdigert. Med pocketen fanns en poäng med att eftersöka det perfekta radavståndet när jag mätte och måttade, men nu kan jag lika gärna låta det glesa ut sig för att skapa illusionen av att ha skrivit en mustig tegelstensroman.

Illa.

DJtv #48 – Små och stora boklådor

I lördags bjöd både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet på väl tilltagna artiklar där den oberoende bokhandelns blomstring i skuggan av Akademibokhandelns kursomläggning sattes under lupp. Som vanligt hade texterna en rejäl slagsida mot storstadens villkor, och vi ställer oss frågan alla vill ha svar på – hur ser det egentligen ut bland verklighetens folk? Och stämmer det som framförs i artiklarna ens ur storstadens perspektiv? Allt detta, plus actionbilder på Johannas katt i Vittangi, bjuder vi på i veckans avsnitt.

Länkar till sådant vi pratar om:
Söderbokhandeln
Djursholms bokhandel
Margie Bookshop

Och glöm inte att DJtv även finns som podcast via iTunes.