Tumstocken, radavståndet och jag

När vi gav ut pocketversionen av ”Dannyboy & kärleken” gjorde jag sättningen på egen hand. Med hjälp av tumstock mätte jag satsytor och marginaler i olika böcker i mina hyllor, räknade rader per sida, ord per sida, tecken per rad och kokade ner det till ett medelresultat som jag sedan översatte till mitt eget dokument.

100_0080

Alla de där momenten mindes jag när jag i går satte igång med sättningsarbetet på ”Vi har redan sagt hej då”. Vad jag däremot hade lyckats förtränga var vilken sabla tid det tar. Jag tyckte mig jobba hela eftermiddagen plus kväll oavbrutet – nänä okej då jag pausade för två ”Dollhouse”-avsnitt mitt i men ändå – och trots det hann jag inte mer än att få ihop en dokumentmall jag är nöjd med.

Och jag som skulle vara klar med sättningen till i kväll så att jag skulle kunna ta romanledigt tre dagar över jul. Nu blir det inget av med det.

Men å andra sidan är jag nu i ägo av dels en mall anpassad för inbundet, och en för pocket. En bra början på världsherraväldet.

——

Och på tal om boktillverkning. När jag gjorde pocketen var det viktigt att försöka få ner sidantalet, då varje nytt 16-sidorsark ((har jag för mig att det var) ökade kostnaden för trycket. Det medförde att pocketupplagan av ”Dannyboy” faktiskt blev tio sidor tunnare än den inbundna upplagan – trots att pocketen innehåller mer text (extramaterial i form av en bonusepilog). Att jag lyckades med det utan att den för den sakens skull känns ihoptryckt i sidlayouten var jag rätt stolt över. Dessutom appellerade det till mitt minimalistiska formsinne.

Men nu ställs allt det här på ända. Publits system tar nämligen inte hänsyn till hur tjock en bok är så länge den överstiger 48 sidor. Det kostar alltså lika mycket per exemplar att trycka en bok som är 50 sidor som en som är 450, något som ur disciplinsynpunkt känns en smula ödesdigert. Med pocketen fanns en poäng med att eftersöka det perfekta radavståndet när jag mätte och måttade, men nu kan jag lika gärna låta det glesa ut sig för att skapa illusionen av att ha skrivit en mustig tegelstensroman.

Illa.

4 reaktioner till “Tumstocken, radavståndet och jag”

  1. Härligt att läsa vilken kärlek du lägger ner på formgivningen och satsytan (”Ingen har dött av lite luft” är ett citat värt att upprepa…), men visst är du värd en typometer? Alla behöver en typometer!

    » Typometer i matton-butiken

    Med tanke på att du har den övriga redaktörens/formgivarens/förläggarens proffsutrustning – skön penguin-mugg från en envis liten engelsk boklåda i Gamla stan..? 😉

    Spännande att följa resan med självförläggeriet!

  2. Faktum är att vi har köpt alla våra Penguinmuggar på bokmässan i Göteborg (vi har fem), men du har ändå rätt, för vi har köpt dem i English Bookshop-montern där.

    Får väl erkänna att bilden är lite halvarrangerad, kunde inte riktigt hålla mig från att ställa dit den när jag såg att jag höll på att dricka kaffe ur ”Du sköna nya värld”-muggen när det var fotodags…

    Och typometer… Nja, jag tycker ju på något sätt att det ändå känns lite mer gediget med en rejäl tumstock.

  3. Det är bra för oss som ser lite dåligt att det är utrymme mellan bokstävlarna.

    Det är därför du gör som du gör, du visste bara inte om det.

    Mvh
    Charlie

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.