Plus och minus

Visserligen tycker jag inte att invandring ska motiveras med huruvida den är lönsam eller inte, men det är ändå befriande att se att min uppväxtkommun Sandviken har tagit revisionsfirman PWC till hjälp för att slå hål på myten att invandring kostar samhället en massa pengar. Resultatet av studien blev att de boende i kommunen som är utrikes födda (drygt 4000 av cirka 37000) genererar intäkter på drygt 600 miljoner kronor per år, samtidigt som kommunens årliga utgifter som kan relateras till invandring är drygt 100 miljoner kronor. Överskottet blir en halv miljard kronor per år, enligt en på lördagen flitigt citerad rapport i media.

Detta innebär inte att Sandvikens kommun blomstrar, för det gör den inte – likt så många andra kommuner med vikande befolkningsunderlag (under min livstid har Sandvikens kommun trots relativt stor invandring minskat med 6000 personer) kostar den kommunala servicen mer än den genererar i skatteintäkter. Men det har alltså, om rapporten är korrekt, inget med invandring att göra – tvärtom dämpar de utrikes födda kommunens problem.

Tidstjuvar

Lekstugan är nästan klar, vi fick upp tjärpappen på taket i dag, lagom till att de hotat med regn i morgon efter en veckas uppehåll och de senaste dagarna rentav med riktigt sommarväder då jag snickrat i shorts till och med.

Barn. Jösses vad allt tar längre tid när de finns i närheten. Nu skulle vi visserligen aldrig ha smällt upp den här stugan om vi inte haft dem (och heller inte gungställningen som är en av de stora tidstjuvarna, Ejda älskar att gunga och kräver att få göra det närmast konstant på ett mycket högljutt sätt), men ändå.

Om SVT:s chocksiffror och Apples köp av Beats

Två (nästan) helt olika saker:

I går skrev jag en sorts analys på TVdags om SVT Plays sjunkande startsiffror (streamingspråk för antal tittare, eller rättare sagt antal startade streamningar i tjänsten). Kontentan: Absolut är det så att SVT möter allt tuffare konkurrens på det här området och säkert lider av det – och lär få fortsätta lida av det – men verkligheten verkar vara mer komplex än ursprungsartikeln hos Göteborgs-Posten gav sken av.

MG Siegler skriver bra om Apples länge ryktade och nu bekräftade köp av Dr Dres hörlurs- och musikstreamingtjänst Beats. Ska bli intressant att se om det här på sikt innebär att Spotify får rejäl konkurrens. Och om Beats Music tar steget över Atlanten för den delen.

Kärleken till jordgubben och mommon

Tage i dag på eftermiddagen:
– Jordgubbar mamma, det är ALLT jag kan tänka på. Och mommo. Jordgubbar och mommo, det är allt jag kan tänka på.
Ett par timmar senare, med mommo vid sin sida och skålen med jordgubbar framför sig, var dock aptiten på sin höjd måttlig.
– Jo du förstår pappa, nu när jag har dem här, då har jag liksom ingen lust att tänka på dem mer.

Älskade unge.

Stressigt

Jag har alldeles för mycket att göra den här veckan. Mitt arbetande har blivit helt skevt under våren, långa perioder har jag inte haft något alls att göra (vilket varit välbehövligt då Ejda är … ja, låt oss bara diplomatiskt säga en aning mer krävande än hennes storebror var vid samma ålder) och så pang slår det till under några veckor här och där då sjuttiotolv artiklar ska färdigställas. Eller åtminstone sju. Att dagis därtill är stängt två dagar den här veckan utöver att Tage inte går där på fredagar så länge Ejda är hemma gör att allt blir en smula stressigt, milt uttryckt.

Men nåväl. Än så länge håller min hjälpligt hopsnickrade tidsplanering i alla fall. Bara att hålla tummarna att det fortsätter så.

Glädje och sorg

Så splittrat med detta EU-val.

Glädjen i att Feministiskt Initiativ tog de där 5 procenten som krävdes för att få en plats. Sorgen i att Sverigedemokraterna fick nästan det dubbla och får två. På valvakorna dansar miljöpartister av glädje, näst största parti, två procent mer än Moderaterna. Klart glädjen är förståelig, men samtidigt känns sprudlande lycka så allmänt felplacerad en kväll när högerextremister får runt 25 procent av rösterna i Frankrike, Danmark. Och grekerna, som på fullt allvar har röstat in ett nynazistiskt parti i EU-parlamentet.

Tanken svindlar, lusten att dansa känns mycket avlägsen.

Kommer också att sakna Piratpartiet i EU, de gjorde mycket bra i Bryssels korridorer. Hur vi som samhälleligt kollektiv kan vara så pass mindre oroade över myndigheters och staters hantering av internet- och integritetsfrågor år 2014 än 2009 övergår mitt förstånd.

Hopplöst läge för svenska e-boksbutiker

Det går fortsatt trögt för e-boken i Sverige, meddelar Svensk Bokhandel i dag. Försäljningsökningen för 2013 blev långt under förväntningarna, och i slutet av året tvärbromsade utvecklingen, enligt tidningen.

Det svenska folkets ovilja att omfamna e-boken verkar förvåna aktörerna, trots att dessa ofta får sägas ha velat backa in i framtiden, och endast motvilligt satsat på något mer än försäljning av traditionella pappersböcker. Men det är klart, nu har det sent omsider investerats en del pengar i plattformar som Adlibris Mondo och Bokon, och då är det klart att det är trist att se att intäkterna inte rullar in i den utsträckning som förväntats.

Vad beror då detta på? Ja, det visar att den rapporterade försäljningsökningsinbromsningen (för jo, trots allt ökar den ännu) främst handlar om försäljning via Elib, bokförlagen har även börjat sälja sina böcker via Apples iBooks och Googles Play, och där ser det ljusare ut. Magnus Nytell på Bonnierförlagen konstaterar i artikeln att det är relativt stillastående för dem i försäljningen via Elib, men vi har ett tillskott av återförsäljare och tack vare Apple och Google ligger vi på plus 100 procent i försäljning jämfört med förra året. Hur utvecklingen överlag ser ut i Apples och Googles butiker lär vi aldrig få veta, eftersom inget av företagen lämnar ut siffror nedbrutna på enskilda marknader.

Och då skulle jag säga att vi börjar komma till pudelns enkla kärna. Jag tror visserligen att svenskarna överlag är en smula mer skeptiska till e-böcker jämfört med många andra (skälen till det skrev jag om nyligen när jag siade om Amazons eventuella etablering i Sverige), men det handlar så klart också om att användarna väljer den enklast möjliga lösningen. Apples och Googles butiker är mycket enklare att använda än de svenska aktörernas, alltså vänder sig kunderna i allt större utsträckning dit. Det håller inte att som Adlibris Mondo och Dito kräva att inköp ska ske genom webbläsaren, och att boken sedan endast ska laddas ner via appen bara för att man ska slippa ge Apple 30 procent av intäkterna. Jag förstår att det för företagen som säljer e-böckerna är en svår ekvation att få ihop och ett mycket surt äpple att bita i, men för konsumenterna är valet enkelt – de väljer butiken där de kan göra sina köp på simplaste vis.

Det är inte våra lokala alternativ som erbjuder det i dag. Och frågan är om det skulle räcka även om de förenklade köpprocessen kraftigt – miljontals svenskar har redan kontokort kopplade till sina Apple ID- och Google Play-konton och kan redan ägna sig åt one click shopping den vägen. Det är en närmast hopplös uppgift för de svenska aktörerna att kämpa emot.

Stockholmare är de allihopa (åtminstone hälften)

En intressant detalj från helgens årsstämma på Författarförbundet var den lilla folder som delades ut och som visade var i landet förbundets medlemmar bor. Det visade sig att blott 4 procent är skrivna i Norrland, samtidigt som 52 procent av medlemmarna samsas i Stockholms län. De tre storstadslänen tillsammans slukar 77 procent av förbundets medlemmar.

Nu ger så klart inte siffrorna hela sanningen. Att vara en stark Norrlandsröst kräver nödvändigtvis inte att man bor i landsdelen – en så kraftigt norrländskt präglad författare som Torgny Lindgren bor sedan länge i Östergötland, bara för att ta ett exempel. Samtidigt är det självklart så att det visar på en slagsida inom författarkåren. Vad blicken vilar på i vardagen påverkar vad vi väljer att skriva om.

IMG_8205

Referensbiblioteket

Jag har fått en mycket fin hylla till arbetsrummet! När jag återkom från huvudstaden visade det sig att Johanna, hennes mamma samt barnen varit på loppis i Lainio i helgen, och där införskaffat nedanstående pjäs för 170 kronor. Mycket fint, samt dessutom mycket bra i par med det skrivbord som finns i rummet.

De hade plockat ut den gamla, mörkare och mer rudimentära hyllan, och placerat in samt fyllt den nya. Flott värre.

20140520-204239-74559287.jpg

I ärlighetens namn ska väl erkännas att de gånger jag använder referensbiblioteket (som hyllan tjänstgör som) i stället för att googla är i princip noll, men det skänker ju tveklöst rummet karaktär.