Filmboom i norr, sorgeskildring i 3D och könsstereotypt i Suits

Jag har en film- och tv-tät mediefredag:

• Var borta i Nikkaluokta för ett par veckor sedan och besökte inspelningen av SVT:s thrillerserie Midnattssol, vilket i dag resulterar i ett reportage i Dagens Nyheter om den film- och tv-boom som pågår här uppe just nu.

• Recenserar Wim Wenders nya 3D-drama (!) Every thing will be fine i Upsala Nya Tidning. Jag gillade den mycket, och satte fyra kajor.

• Skriver om första halvan av Suits femte säsong på TVdags, och passar i samma veva på att visa upp en bit av vår udda samling kaffemuggar.

UNT kuppar Norstedts gällande Millennium

Angående Millennium-hysterin: Roligt och försigkommet av ”min” tidning UNT att lyckas köpa ett av de exemplar av boken som en Pressbyrå i Stockholm började sälja av misstag i morse, en dag för tidigt, och som nu tidningens recensent Tim Andersson sitter och sträckläser inne på redaktionen för att de ska bli först i världen med en recension. Recensionen ska enligt uppgift publiceras vid 15-tiden i dag, men redan nu har de lagt upp en kortare kommentar av recensenten, där han bland annat säger att det märks att det är en annan författare som nu tagit sig an Millennium-världen då språket är enklare och mindre omständligt än i bortgångne Stieg Larssons inledande tre böcker.

Och just det låter faktiskt, i mina ögon, rätt positivt. För det var just omständligheten jag hade svårt för i originaltrilogin.

Här berättar kulturchefen Kristina Lindquist kort om sitt oväntade inköp:

UPPDATERING: Nu har UNT lagt ut sin recension av Det som inte dödar oss.

Rapport från vardagen

Mitt sporadiska bloggande fortsätter. Jag skyller på byggande av lekstuga, omhändertagande av barn, gräsklippning och allehanda jobbfix.

Jag har recenserat ett par filmer för UNT – skräckisen Oculus (3 kajor) samt det fina walkaboutdramat Tracks (4 kajor). Jag har också recenserat Annika Lantz debutroman Det elfte budet, som om de delat ut bokbetyg skulle ha fått (2 kajor).

På TVdags skrev jag i går om veckans avsnitt av 24, och förra veckan skrev jag om en förändring av streamingtjänsten Magine som gör den lite bättre för SVT-tittande.

I detta nu har jag dock inte ett enda inbokat jobb. Det borde väl oroa mig men jag känner mig mest fri, det brukar ordna sig på arbetsfronten. Och jag skulle ju kunna lägga lite välbehövlig tid på romanen i stället.

Jaha. Där vaknade Ejda från sin slummer. Slut på lediga tiden.

Journalistpris och dockmord

Ett par bra saker i dag:

• UNT:s kulturchef Lisa Irenius tilldelades i kväll Stora Journalistpriset i förnyarklassen för greppet att låta publicera recensenters marginalanteckningar under läsningen av recensionsböcker. Jag bloggade om det redan när satsningen drog igång i december i fjol, Therese Eriksson var först ut när hon läste Merethe Lindströms roman “Dagar i tystnadens historia”, och under 2013 har ett antal ytterligare böcker följt. Vi pratade lite löst i våras om att jag skulle ta mig an en deckare och delta, men det rann tyvärr ut i sanden. Det har tyvärr varit lite modus operandi för mig när det gäller litteraturkritik i UNT det senaste året, jag tänker ofta att NU ska jag ta mig i kragen och skicka in en lista på förslag med kommande titlar jag gärna vill läsa och skriva om, men så kommer andra, mer inkomstbringande jobb emellan, och så skjuter jag upp det ännu en tid. För tyvärr är det ju så att litteraturkritik rent generellt betalar rätt … ja, uselt sett till de antal timmar som måste läggas ner på att läsa och utvärdera en bok. Men NU. Nu ska jag banne mig ta mig i kragen och fixa en lista över vårutgivningen.

Men hur som helst – grattis Lisa! Mycket roligt och välförtjänt.

• Dagens mest omtalade text på TVdags blev verkligen inte den jag själv skrev, utan i stället den oerhört vassa och klarsynta text som Ida Kjellin publicerade om det så kallade dockmordet i det senaste avsnittet av Barnkanalens program ”Philofix”, som fått en mobb indignerade/kränkta föräldrar att gå i taket. Ni bör läsa hela Idas text, men jag måste ändå citera slutklämmen: Ett sista råd till er som tror att era barn ska göra en lampa av lillebror: Ring inte SVT. Ring BUP.

Snart 4500 delningar på Facebook. Tveklöst TVdags viktigaste text hittills.

Viljelösa Appleslavar

Jag har recenserat ”Jobs” för UNT den här veckan. En berättelsemässigt blek och synnerligen ofokuserad film, två kajor blev betyget.

Läste så Fredrik Strages recension i DN (bakom betalvägg, 24-timmarsfungerande länk här), och störde mig på den avslutande slängen. Scenerna där Jobs avskedar folk som inte delar hans ”entusiasm”, eller lunkar omkring med fingertopparna trummande mot varandra likt mr Burns i ”Simpsons”, är djupt obehagliga. Tyvärr skildras inte den ännu läskigare hjärntvätt som gjort en stor del av jordens befolkning till viljelösa Appleslavar.

Bortsett från att det är en rätt trött grej att hävda att de som använder Appleprodukter är viljelösa slavar som bara fastnat i någon sorts masspsykos, så tycker jag att påståendet i sig är felaktigt när det gäller ”Jobs”. Visserligen har Strage rätt i att det kanske inte skildras utan snarare visas, men redan i filmens första scen får vi se Apples kunder bete sig just så som Strage skriver – viljelösa Appleslavar. Problemet är bara att scenen inte har någon förankring i verkligheten.

Filmen startar med Steve Jobs keynotepresentation av den första iPoden i oktober 2001. Scenen är till skillnad från verklighetens presentation rätt kort, men det är ändå inte den stora differentiatorn. Det som däremot är iögonfallande är publikens reaktion när Jobs halar upp iPoden ur sin jeansficka. I filmen går publiken bananas – reser sig upp, jublar, gör visselljud, skriker woohoo, precis som viljelösa Appleslavar förväntas göra.

I verkligheten var mottagandet mycket ljumt. Visst kom det applåder, men endast kort, pliktskyldigt och reserverat, och när han en liten stund senare meddelar att tingesten ska kosta 399 dollar är tystnaden i salen kompakt. Reaktionerna efteråt var extremt försiktiga och förvirrade – varför lägga så mycket krut på en portabel musikspelare, det fanns ju redan dussintals liknande prylar? – och i vissa fall rent fientliga.

Det var först några månader senare, när iPoden kommit ut och kunderna börjat testa den i butik och se vad den kunde göra och kanske än viktigare hur den gjorde det, som framgången sakta började komma. Den ikoniska produkt iPoden med sina vita lurar skulle komma att bli låg fortfarande ett par år fram i tiden, det var först runt 2004, när iTunes släppts för Windows och marknaden för iPod tiofaldigats, som den totala succén var ett faktum.

Keynoten går att se i sin helhet här. Upphalandet ur fickan kommer efter cirka 21 minuter.

UNT ger sig ut i marginalen

Upsala Nya Tidning testar återigen nya grepp med sin litteraturkritik. För ett par år sedan laborerade de med betyg på sina bokrecensioner, och nu testar de att låta läsaren ta del av en recensents marginalanteckningar. Det är kring Therese Erikssons läsning av Merethe Lindströms roman ”Dagar i tystnadens historia” experimentet kretsar, det går att ladda ner en pdf där man kan ta del av hennes anteckningar på boksidorna under läsandets gång och här kan man läsa hennes egna tankar kring projektet och hennes åsikter om boken. Försöket har fått en del uppmärksamhet, här är Karin Olssons reflektion i Expressen och här har Medievärlden skrivit.

Jag gillar att UNT vågar ta ut svängarna på kultursidorna och testa nya grepp, Uppsala är ju av hävd en stockkonservativ akademikerstad och så har väl ofta också varit fallet på stadens enda morgontidnings kultursidor. Men under kulturchefen Lisa Irenius styre har en hel del spännande inträffat, och jag hoppas att mer kommer att fortsätta hända.

Jag har under det senaste ett och ett halvt åren efter att jag sade upp mig från TT Spektra haft glädjen att medverka på kultursidorna i UNT en del, på sistone mest med filmrecensioner och inte så mycket litteratur visserligen, men jag hoppas kunna ändra på det under nästa år, då jag till följd av Vittangiflytten kommer att få svårare att springa på pressvisningar i Stockholm på regelbunden basis. Böcker läses ju dock på samma sätt 125 mil norr om huvudstaden som mitt i den, inbillar jag mig.

Och just ja, på tal om starten för marginaanteckningsexperimentet, så ingick det i en större e-boksspecial som UNT publicerade i går, som jag skrev en krönika till samt tipsade om ett gäng läs-/surfplattor till. Jag skickade in krönikan redan i onsdags kväll – jag skrev större delen av den på min Ipad mini på stranden i Las Palmas, så jobbar jag – och hade jag hunnit se den där Cnet-artikeln jag bloggade om i torsdags kväll hade jag nog inkorporerat uppgifterna från den på något sätt. Men det var så dags då.

Augustpeppad!

Jag gillade verkligen årets Augustnomineringar! Peters allra mest, Sara Stridsbergs likaså, även Eija Hetekivi Olssons vars utmärkta bok jag recenserade i UNT, och även Martin Gelins och Katrin Kielos i fackboksklassen värmde mig.

Och se på fan. Lagom till årets presentation har faktiskt Augustpriset skaffat sig en ny hemsida, där det finns hopp om att lite av det jag drömt om när jag tidigare kritiserat arrangörerna faktiskt blir verklighet. Mycket finns kvar att göra, men det ser faktiskt ut som att Förläggareföreningen har en ambition att göra något av priset. Kors i taket!

Men jag kan inte hålla mig från att fortsätta kritisera lite – jag tycker att faktasidan förvirrar mer än den klargör. Visst är det bra att det går att plocka fram ett särskilt års vinnare enkelt, men jag vill ha överskådlighet! Nu känns det lite plottrigt. Och är verkligen ett diagram över hur antalet anmälda tävlingsbidrag utvecklats genom åren så viktig att den ska ligga överst? Jag är skeptisk.

Men hur som helst – pepp på årets August!

Värd att minnas

Ett år sedan Steve Jobs dog i dag (även om nyheten kablades ut över världen först tidigt på morgonen den 6 oktober svensk tid). Jag återvände till den rätt långa text jag skrev här i bloggen, och jag tycker faktiskt att den är rätt bra även ett år senare. Läs den. Texten jag skrev någon vecka senare för UNT håller för den delen också, även om jag villigt erkänner att jag återanvände en del av tankarna från blogginlägget.

Roligt för den delen att bilden i inlägget på Tage när han kollar på Pocoyo känns så aktuell, han har nämligen återfått sin kärlek till sagda figur efter att ha varit rätt trött på honom under en period, han kollar Pocoyo-klipp på Youtube nästan oavbrutet när han kommer åt just nu.

Uppdatering: Apple har rensat sin förstasida i dag för en kort minnesvideo. Fin gest.

Snabba cash, att två sina händer och förkylning

Jag har recenserat ”Snabba cash II” för UNT:s räkning. Tre kajor stannade jag vid, tycker att storyn inte håller samma nivå som det oerhört imponerande tekniska hantverket.

Aftonbladet har publicerat en text angående det här med bluffpiloten Thomas Salme och hans bisarra utspel mot recensenten Malin Johansson, där alla inblandade har fått komma till tals, eller åtminstone erbjudits göra det. Och vad ska man säga, det är inget hålla sin författare bakom ryggen från Norstedts sida direkt, har aldrig sett en förläggare fördöma sin egen författare på ett liknande sätt.

Jag är alldeles för förkyld för att springa Midnattsloppet i morgon. Om någon vill ha min startplats, alldeles gratis dessutom, hojta till via kommentar, mejl eller Twitter.

E-böckerna i Sverige kontra USA igen

Läser att e-böcker nu säljer bättre än inbundna böcker överlag i USA. Liknande sådana här texter har publicerats länge, men då fokuserat på att marknadsledande nätbokhandeln Amazon säljer mer e-böcker än inbundet (och numera även pocket). Men det här är mig veterligen första gången som e-böckerna gått om försäljningen av inbundet totalt i USA, alla sorters försäljningsställen inräknade. Samtidigt kämpar vi i Sverige på att få e-böcker att passera milstolpen en procent av den totala försäljningen. Häpnadsväckande att världarna kan vara så skilda.

På tal om e-böcker och den svenska marknaden skrev jag en text till UNT om just detta i samband med att Adlibris presenterade sin Letto. De verkar bara ha publicerat den texten i papperstidningen, så jag tar mig friheten att lägga ut den här också.

Nysatsning kan bli ny chans för e-böckerna

Den svenska e-boksrevolutionen har kommit av sig. I höstas talades om ett genombrott när Zlatans självbiografi blev en storsäljare, men sedan har det varit relativt tyst. Samtidigt går e-boken som tåget i USA och fortsätter att plocka marknadsandelar. Nu gör Adlibris en nystart för sina e-böcker – kan det äntligen få fart på marknaden?

Hösten 2009, när de första renodlade e-boksläsarna lanserades i Sverige och alla ville prata om det nya spännande formatet på bokmässan i Göteborg, skrev varje tidning med självaktning minst en ”Nu tar e-boken över!”-artikel. Publiken brydde sig dock föga.

Två år senare var det dags igen. På bokmässan i fjol lanserade nätbokhandeln Bokus sin e-bokssatsning Dito, som följdes upp med en rejäl annonskampanj. Ett par månader senare hände det som den svenska e-boksbranschen så hett längtat efter, de lyckades hitta en ”indragare”, en bok så attraktiv att kunderna var villiga att prova ett helt nytt sätt att läsa på bara för att inte känna sig utanför.

Att det skulle bli en biografi om vår största fotbollsstjärna som blev den första e-bokssuccén i Sverige är på ett sätt ironiskt – Zlatan Ibrahimovic har aldrig framstått som någon större litteraturvän – men på ett annat sätt är det fullt logiskt. Boken ”Jag är Zlatan” lockade delvis en publik som vanligen inte läser böcker, de hade inga inkörda spår att lämna och tyckte inte att det var så märkligt att köpa en e-bok när den inbundna upplagan på blott någon dag sålts slut.

Men ett halvår senare känns e-boksframgången för ”Jag är Zlatan” som ett undantag. E-boken har inte fått något brett genombrott i Sverige, försäljningen ökar visserligen men det rör sig fortfarande inte ens om en procent av bokförsäljningen.

I USA däremot, går utvecklingen snabbt. I januari 2012 stod e-boken för en tredjedel av den samtliga försäljningen av skön- och facklitteratur, enligt siffror från den amerikanska förläggareföreningen.

Hur kan det vara så olika? Enligt min mening är det två faktorer som samverkar.

Dels har pocketboken en unik ställning i Sverige – ingenstans i världen säljs det så många pocketböcker per capita som här – dessutom till ett internationellt sett väldigt lågt pris. I och med att bokförlagen på det stora hela lagt e-bokspriserna högre än pocketpriserna gör dessutom att incitamentet för bokälskare att börja köpa e-böcker inte blir så stort – varför testa något nytt som dels verkar bökigt, och dels är dyrare?

Den andra faktorn är avsaknaden av ett svenskt Amazon. USA:s största nätbutik – som ju började som en renodlad nätbokhandlare en gång i tiden – har marknadsfört sin lågt prissatta e-boksläsare Kindle så hårt i snart fem års tid samt satt priserna för e-böckerna i den tillhörande Kindle Store så lågt att Amazon på egen hand skapat (och i dag fullständigt dominerar) den amerikanska e-boksmarknaden. Inget sådant har skett i Sverige. Bokus har som sagt lanserat en e-boksbutik, men att jämföra Dito med Amazons helhetskoncept går inte. Det är ett lovvärt initiativ, men långt ifrån ett tillräckligt sådant.

Nu gör dock Adlibris en nystart för sin två år gamla satsning kallad Letto. En läsplatta för 1400 kronor som i likhet med Kindle har e-boksbutiken inbyggd. Skapa ett konto, koppla betalkortet till det och köp i fortsättningen böcker med två klick. Just så enkelt som det måste vara för att publiken ska nappa. Nu är det bara att hoppas att Dito lanserar något liknande, så att konkurrensen hålls igång.

Ett problem återstår – priserna. Många e-boksnyheter säljs i dag för runt 160 kronor i Sverige, vilket är samma prisnivå som nya inbundna böcker har hos nätbokhandlarna. Ska marknaden få fart måste e-bokspriserna sänkas. 99 kronor för nyheter känns som den logiska nivån.

Jag har ju för den delen fått hem en Letto för test. Har inte hunnit ta tag i det på allvar ännu, men det kommer, och det i en välkänd form, så håll utkik!

——

Uppdatering eftermiddag: Nu har Svensk Bokhandel gjort en artikel gällande det här med e-böckerna och USA-marknaden. Känns fint att jag kunde inleda veckan som nyhetsledande! Bara att hålla i och öka takten framöver helt enkelt.

Läget

Jobbar utomhus från Blå Lotus i dag på förmiddagen, lika bra att passa på när det är lite disigt så att man ser bra på skärmen.

Hinner inte göra så mycket utöver det jag måste just nu. Min ”Mankell om Mankell”-recension är med i UNT i dag, jag sörjer den oväntade och mystiska seminedläggningen av ”The talk show” och undrar om John Gruber inte gjort ett stort misstag, drömmer om att hyra en stuga i Ålands östra skärgård och ska recensera ”Men in black 3” – som jag tyckte var förvånansvärt bra – innan jag hastar vidare för lite träning och därefter en intervju.

Ja, det var väl det.