Action

Jag har kommit att tycka att det är rätt roligt att skriva actionscener. I dag var det just en sådan dag, en biljaktsdag, och trots att jag var extremt trött, hade huvudvärk och därtill har blivit rejält snorig (dessa saker kan vara relaterade) var den en fröjd att skriva.

När jag tänker efter har jag nog faktiskt alltid gillat det, för det finns actionscener redan i min debut Dannyboy & kärleken, även om de var färre till antalet än de jag skriver nu.

Det är något med intensiteten, förmågan att lyckas få fram hastigheten, de inblandades osäkerhet och rädsla, och försöka skapa en känsla av att vad som helst kan hända, trots att man ofta i förväg kan ana sig till vad slutresultatet kommer att bli.

Jag säger inte att det är just det som är min supertalang. Men jag säger att det är roligt att åtminstone försöka.

Söndag

Fullmatad dag med familjehäng, jobb på två biofilmer och en del skrivande insprängt i skarvarna däremellan.

Vackraste vårdagen hittills i dag med temperatur en bit över sju grader plus. Det kommer att bli rejält slaskigt på älven till påsk om det här ska hålla i sig, vilket det enligt prognosen ser ut att göra.

I morgon inleder jag påsklovet med att ta 06.40-bussen in till Kiruna för heldagsjobb, det kan helt enkelt inte undvikas.

Torne älv x 2

Vi har familjen Crusoe på besök, och således är kinderna väderbitna efter två dagar på älven, i går promenerade vi upp till Joggis och åkte pulka, i dag åkte vi till stugan i Rovasuando och åkte en massa skoter, grillade parisare och pimplade (noll napp).

I morgon står barnmatiné på schemat där vi ska jobba, och jag borde försöka få en del skrivet.

Bonniers vs Storytel, dag tre

I följetongen om ljudboksersättningarna och striden mellan Bonniers och Storytel var det i dag Bookbeats vd Niclas Sandin tur att bli intervjuad hos Boktugg. Föga förvånande hade han en helt annan åsikt än jag har gällande deras prissättning, och han dömde även ut Storytels ersättningsmodell (så kallad revenue share) som ”slapp affärsutveckling”.

Boktugg hade även en intervju med Mattias Lundgren på ljudboksförlaget Word Audio som blivit en av de största fristående aktörerna i Sverige. Även om han var noga med att poängtera att man så klart alltid vill ha ett bättre avtal än det man har, så var hans inställning till Storytel betydligt mer positiv – ”revenue share har funkat bra för oss” var kontentan.

Avslutningsvis kunde jag inte hålla mig från att lite skämtsamt posta nedanstående i kommentarstråden till Bookbeat-artikeln hos Boktugg på Facebook. För bara minuter efter att jag läst Sandinintervjun om Bookbeats ickeprisdumpning, dök följande två mejlutskick upp i min inkorg.

Femtio kronor billigare inom loppet av sex minuter. Om inte det är en prisdumpning vet jag inte vad som är det.

Uttalar mig hos Boktugg om Bonniers vs Storytel

Klarar ju sällan av att hålla tyst i de häringa bokbranschdebatterna, åtminstone inte när det handlar om den digitala halvan av branschen. Så när Boktugg hörde av sig i dag med lite frågor om min syn på det här med Storytel och Bonniers, utvecklade jag lite av det jag skrev om i gårdagens blogginlägg. Här är artikeln som blev resultatet.

Om striden mellan Bonniers och Storytel

Buller och bång i den svenska bokbranschen i dag, när Bonniers beslutat sig för att inte släppa några nya ljudbokstitlar till Storytel innan de kommit överens om ett nytt avtal. En stor sak i sig själv naturligtvis, men som genast ställdes på sin spets när det visade sig innebära att Forumstjärnan Camilla Läckbergs nya bok En bur av guld därmed inte släpptes för streaming hos Storytel i dag enligt plan, men däremot hos konkurrenten Nextory. Hos Bonnierägda tjänsten Bookbeat hade den förhandssläppts redan för någon vecka sedan.

I bakgrunden ligger det specialavtal Bonnierförlagen haft med Storytel, som gav dem rejält bättre ersättning för lyssningar än vad andra förlag fick (däribland Norstedts, som Storytel själva äger…). Detta avtal håller nu på att förhandlas om, och det är väl ingen vågad gissning att Bonniers inte är nöjda med att erbjudas ett avtal som mer ligger i linje med vad andra förlag får.

Jag tycker att det är jättesvårt att sia om utgången här. Storytel är så klart otroligt måna om att få tillgång till Bonniers nya titlar med tanke på att förlagsgruppen har många av de mest populära svenska författarna i sitt stall (tur att paret Kepler inte har något nära förestående i pipelinen, då hade det nog blivit härdsmälta hos Storytelabonnenterna), men Bonniers är å andra sidan också beroende av intäkterna som Storytel genererar till dem, och som överlägset största streamingaktör på ljudboksmarknaden är det nog inga små summor.

I kommentarerna från Bonnierhåll hos branschsajterna Svensk Bokhandel och Boktugg pratas det om att det inte bara är ersättningen man är oense om, utan även hur Bonniers titlar exponeras i Storytels kanaler (eller inte gör det, får man väl anta). Och det är klart, eftersom Storytel sägs ha varit tvungna att betala cirka 40 kronor per lyssnad Bonnierbok jämfört med cirka 20 kronor per lyssnad … ja, säg Norstedts- eller Piratförlaget-bok, är det väl inte omöjligt att de ibland valt att inte exponera Bonniertitlar utan i stället lyft fram andra förlags böcker eftersom det helt enkelt varit billigare att göra så.

Dock – och det här vill jag poängtera – jag har ingen aning om så är fallet. Som medlem i Storytels eget författarstall genom mina Storytel Original-ljudboksserier Virus och Smittad får jag erkänna att jag ibland tyckt det vara närmast tvärtom, jag har gnisslat tänder åt Storytels marknadsavdelning rejält några gånger när jag ansett att de inte promotar sina egenproducerade titlar tillräckligt utan bara pumpar ut annonser och puffar för redan bästsäljande böcker från Bonniers och dess likar…

Med bakgrund i det kan jag inte riktigt låta bli att känna lite surt sa räven över Bonniers argumentation här. Om det är så att de dels kräver ett bättre avtal än någon annan får och dels bättre exponering, får de nog få sympatier från övriga i Förlagssverige.

Visst kan man argumentera för att alla förlag borde få högre ersättning för sitt innehåll så att författarna i nästa led kan få bättre betalt. Men om det är vad Bonniers försöker åstadkomma här, har jag lite svårt att förstå hur de motiverar prispressen de själva drog igång i fjol på den här marknaden när de sänkte månadspriset på sin egen streamingtjänst Bookbeat till 149 kronor, jämfört med de 169 som Storytel, Nextory och Bookbeat tidigare haft som ”baspris” i ganska många år. Vill man få upp marginalerna så att ersättningarna kan ökas borde man rimligen arbeta för att priserna ska gå i motsatt riktning i stället, så att utrymmet för ersättningshöjningar växer. Under de år som ljudboksaktörernas priser legat still har exempelvis tv- och filmstreamingtjänsterna som Netflix, Viaplay och HBO Nordic stadigt höjt sina månadspriser och fokuserat på att konkurrera med innehåll i stället för lägsta pris, så varför Bonniers aktivt jobbat för att sänka marginalerna på ljudboksmarknaden är lite svårförståeligt.

Frågan är dock hur mycket eventuell badwill bekymrar Bonniers, i kraft av sin storlek har de ofta framstått som buffliga på senare år utan att det verkar störa dem nämnvärt.

Vad som däremot skulle kunna orsaka bekymmer är kanske om författare av storleken Camilla Läckberg och snart Fredrik Backman (vars nya Folk med ångest nu alltså inte kommer på Storytel om ett par veckor) tycker att det känns kymigt att bli brickor i det här spelet. Det är ju fullt möjligt att Bonniers kompenserar sina författare ekonomiskt för bortfallet att inte finnas hos marknadsledaren, men det kan ju också ge dessa författare en törn i relationen till sina fanskaror.

I kommentarstrådarna i den stora Snacka om ljudböcker-gruppen på Facebook är tongångarna i detta nu rätt hårda mot Bonniers (och faktiskt även mot Bookbeat, trots att de rimligen inte kan ha haft något med det här beslutet att göra). Dock bör tilläggas att gruppen administreras av Storytel och främst har Storytelabonnenter bland sina medlemmar vilket kan ge slagsida i debatten. Men samtidigt ÄR de allra flesta ljudbokslyssnare i Sverige just Storytelabonnenter, så att en majoritet av gruppens medlemmar tillhör det lägret är heller inte konstigt.

Nåväl, den som lever får se. Sista ordet är knappast sagt.

Kärlek och varma tankar räddar inte bokhandeln

Nedanstående krönika publicerades ursprungligen i Västerbottens-Kuriren torsdag 21 februari.

——

Det är inte lätt att vara bokhandlare i dag. De senaste två veckorna har beskeden om boklådor som läggs ner i Sverige följt på varandra – i Halmstad, Katrineholm och Ronneby har butiker tvingats meddela att de slår igen inom kort till följd av bristande lönsamhet.

Även i lärdomssäten med starka bokköpartraditioner blåser det snålt – sent i höstas kom nyheten att anrika Studentbokhandeln i Uppsala tvingas lägga ner, en stängning som satte igång en kedjereaktion då närliggande (och tillika krisande) Drottninggatans bokhandel köpte butiken och flyttar över sin verksamhet dit under det nya namnet Uppsala bokhandel, och i stället låter sin gamla butik läggas ner.

Och på tal om starka traditioner – landets kanske mest anrika bokhandel Hedengrens på Stureplan i Stockholm har de senaste åren tvingats gå ut i media och raggat donationer två gånger för att överleva. Första gången sommaren 2015 var gensvaret från bokälskare översvallande, andra gången 2017 betydligt svalare. Frågan är om ens ett tredje försök är värt att göra om behovet åter skulle uppstå, eller om ägarna då kastar in handduken direkt.

I den färska årsrapporten om den svenska bokmarknaden – med den fräsiga titeln ”Bokförsäljningsstatistiken helåret 2018” – ser man att bokhandlarnas kris inte uppstår ur ett vakuum. 2018 minskade den fysiska bokhandeln i Sverige sin försäljning med 5,2 procent jämfört med 2017, som i sig var en minskning på 4,5 procent från 2016, som i sin tur var en minskning om 4,9 procent från 2015. Vilken riktning det svagt men stadigt lutar åt är inte direkt raketforskning, om anglicismen tillåts.

Sanningen är att bara en dryg tredjedel av totalsumman bokbranschen sålde för förra året kom till genom köp över kassadiskar – resterande nära två tredjedelar kom från nätbokhandeln och de inkomster som den kraftigt växande digitala streamingmarknaden för främst ljudböcker ger.

Faktum är att bokbranschen som helhet går någorlunda okej, den digitala ökningen får helheten att göra ett litet plus, trots de fysiska butikernas kräftgång.

Är det alltså dags att säga adjö till bokhandelsbutikerna? Nej, åtminstone inte ännu, men de svunna tiderna kommer aldrig åter och vi lär tvingas läsa om betydligt fler konkurser framöver. De senaste fem åren har Svenska Bokhandelsföreningen tappat 50 av sina medlemsbutiker (det finns 280 kvar), och inget tyder på att patienten börjar tillfriskna, snarare tvärtom.

Det finns en ironi i detta, eftersom den klassiska bilden av en boklåda – som gärna ska drivas under samma tak som ett mysigt café – för många är själva sinnebilden av den perfekta butiken, ingen annan typ av affärsrörelse omhuldas av samma grad av romantik.

Problemet är bara att vi kan älska dessa pittoreska drömbutiker härifrån till månen – så länge vi inte går in och faktiskt handlar i dem går de inte att driva, kärlek och varma tankar betalar varken lön eller hyra.

Jag är verkligen inget föredöme här. I Kiruna där jag bor (eller ja, Vittangi sju och en halv mil österut, men det är ju nästgårds) har vi sedan sex år en fin lokal bokhandel kallad just Kiruna Bokhandel, med bra sortiment och kunnig och entusiastisk personal. Jag skulle verkligen vilja kunna påstå att det är där jag köper alla mina böcker, men faktum är att jag hittills gjort noll inköp där i år, men däremot vandrat två gånger till en gudsförgäten servicebutik strax norr om stadskärnan där Adlibris har sitt utlämningsställe för de böcker man beställer med deras gratisfrakt. Jag har varit in i bokhandeln en gång efter nyår, men bara för att insupa atmosfären och prata en stund med de trevliga personer som jobbar där.

Med sådana vänner behöver den fysiska bokhandeln inga fiender.

Helgfacit: 19 000 tecken

11 000 tecken i går, uppåt 8 000 i dag. Ja, jag vet att det blir tjatigt att bara stirra på kvantitet och att bara rabbla den här typen av statistik, men jag måste få ur mig så dretamycket text på kort tid att jag har svårt att tänka på något annat.

Tvättade även fyra maskiner tvätt och plogade gården i dag, samt grejade lite på det stall som jag hjälper Ejda att bygga i plywood till hennes Schleichhästar. Så allt är inte work and no play!

Norrut igen

Rolig Storytelfest i torsdags! Lokalerna, som alltså var Riksarkivets pampiga gamla kontor på Riddarholmen, gav en fin inramning. Godisrummet, som var riksarkivariens gamla kontor och öppnades när det var dessertdags och visade sig vara sprängfyllt med glasburkar av smågodis vars innehåll det bara var att fylla i den gamla sortens godispåsar, var nog kvällens största hit bland gästerna. Som den sockerskeptiker/späkare jag i möjligaste mån försöker bli, höll jag mig själv dock borta. Men det luktade gott!

Var lite matt i lacken i går, men lyckades i alla fall få en del gjort och fick ordning på slutklämmen av ett kapitel som trilskats. Allmäntillståndet till trots samlade jag även ihop mig så pass att jag drog ut på en löprunda framåt kvällen, sju stapplande Årstavikskilometer.

Har åkt nattåg nu, för tillfället står vi i Umeå cirka fyrtio minuter sena. Lika bra att kliva upp och börja jobba. Beräknad ankomsttid till Kiruna först vid halv tre ger i princip en extra, mycket välbehövlig, arbetsdag.

Stockholms-Daniel

Jag reste ner till Stockholm i dag, vandrade gatorna jag lekt som vuxen, gick till mitt gamla jobbstammisfik Blå Lotus framåt kvällen och skrev, de har numera öl- och vinrättigheter så jag unnade mig en Starobrno. Gick hem via den lokala indiern, tog med hämtmat och kollade halva säsongsavslutningen av The Walking Dead men hade inte ro att fullfölja, måste jobba lite till, ligger efter, samla tecken, borde skriva klart en scen där två poliser diskuterar ett eventuellt mord och det går långsamt för jag har aldrig skrivit något sådant tidigare, inte på det sättet.

I morgon kväll går Storytels ljudboksgala av stapeln på Gamla Riksarkivet, Storytel Awards som det numera heter. Det ska bli roligt, min förläggare Anna har varit djupt involverad i förberedelserna och hon verkar extremt stressad för att allt ska klaffa, bågen är tydligen hårt spänd och siktet inställt mot stjärnorna.

Men innan dess – full skrivardag. Klockan är ställd på 06.30. Sovmorgon kan jag ha när jag går i pension.

500 kvar till 16 700

I kväll bloggar jag innan den avslutande femhundrateckensrakan före målgången för dagen. Har jag en kvot att fylla per dag så har jag, lika bra att försöka hålla det så länge ögonen klarar att vara öppna.

Jobbar för övrigt för första gången med ett romanprojekt i Google Docs. Jag var tveksam till att det skulle orka när det rör sig om så stora textmängder, vi försökte faktiskt redan med första säsongen av Virus, men då blev allt segt som sirap efter ett tag. Nu har vi visserligen delat upp dokumentet i lite kortare avsnitt och kanske bidrar det till rappheten, men jag måste säga att systemet överlag överraskat mig positivt. Under skrivprocessen växlar jag ofta mellan att skriva på åtminstone två olika datorer, två iPadar och en mobil, och det uppstår i regel alltid synkningskonflikter förr eller senare – Dropbox och Microsoft Word lirar helt enkelt inte alltid så bra ihop, särskilt inte på de mobila plattformarna. Det är synd, för särskilt i redigeringsfasen när man går igenom redaktörskommentarer kickar Word rumpa med Google Docs i mobila enheter.

Om detta ska jag skriva mer någon annan gång. Nu har jag en dejt med femhundra tecken före nattinatti.

Lång dags färd mot kort natt

Det börjar bli lite väl mycket med det här bokskrivandet nu. Hade tänkt somna tidigt, men nu har jag ändå pillat på manuset i sängen i mobilen i femtiofem minuter efter att jag släckt lampan. Och om mindre än sex timmar ringer klockan, för att en ny, lika lång arbetsdag ska börja.