En miljon e-bokslån på Stockholms stadsbibliotek

E-boken har nått en symbolisk milstolpe i Stockholm, i går onsdag lånades den miljonte e-boken ut av biblioteket. Titeln som lånades ut var Annika Thors ungdomsroman En ö i havet från år 1996, i vilken två judiska systrar kommer till Sverige under andra världskriget efter att ha tvingats lämna det av nazisterna annekterade Österrike.

Stockholms stadsbibliotek skriver på sin hemsida att e-bokslånen numera står för 8 procent av deras totala utlåning, vilket alltså innebär att biblioteket har kommit bra mycket längre i e-boksutvecklingen än bokhandelsbranschen. Nu kan jag i och för sig tänka mig att siffrorna för Stockholm är högre än för landets bibliotek som helhet eftersom Stockholm har jobbat progressivt med e-boksutlåning rätt länge, men det är ändå intressanta siffror, snart en tiondel alltså, det är inte fy skam.

Jag tycker också att det är intressant att se att det var en äldre titel som blev miljonutlånet, även om Annika Thors En ö i havet är en bok som ännu trycks i nya upplagor på grund av det (tyvärr) ständigt aktuella temat. I början av (den något punkterade) e-boksboomen pratades det ju mycket om att e-böcker skulle möjliggöra att gamla titlar som inte funnits i tryck på länge åter skulle kunna finnas i lager, vilket ju Googles kraftigt skadeskjutna “Vi ska scanna in all världens litteratur och göra den tillgänglig för alla”-projekt någonstans syftade till, exempelvis. På senare år har det inte pratats så mycket om det där och Chris Andersons “långa svansen”-teori, men här har vi ett åtminstone någorlunda symboliskt exempel på att det kanske har bäring, trots allt.

Svar från Stockholms stadsbibliotek

Om någon missat det i kommentarsrutan till höger så har Stockholms stadsbiblioteks digitalchef Mikael Petrén nu svaratde frågor jag ställde i blogginlägget gällande deras samarbete med Ordfront.

Jag tycker att det är jättebra att stadsbiblioteket är alerta och svarar, även om mina frågor i grund och botten riktade sig till DN – det var ju deras artikel jag kritiserade, inget annat. På min avslutande fråga gällande Publits roll rättar dock Mikael Petrén mig, det rör sig tydligen trots allt om ett direktavtal mellan Ordfront och biblioteket. Att jag inte trodde att så var fallet beror på det Publit skrev i ett blogginlägg från när projektet presenterades i fjol, där det stod att projektet skedde i samarbete med dem. Jag drog därav slutsatsen att de hade en mer aktiv roll än vad som tydligen är fallet.

När det gäller fråga tre hoppas jag för övrigt att det här med att förlag sluter avtal med enskilda bibliotek blir en kortlivad lösning. Någon form av centraliserade avtals- och distributionslösningar liknande det som Elib erbjuder måste komma till stånd även av alternativa distributörer, dels eftersom det frångår bibliotekens grundtanke att endast vissa bibliotek ska kunna låna ut särskilda titlar, men också för att det på sikt torde vara ett ekonomiskt problem att inte kunna sprida sina titlar på alla potentiella marknader när de nu ändå tagit fram digitala utgåvor.

Tack för svaren!

Oklart i DN om Ordfronts bibliotekssatsning på e-böcker

Artikeln i dagens DN (24-timmarslänk här) om att Ordfront sluter avtal med Stockholms stadsbibliotek för att börja distribuera e-böcker till biblioteket direkt, utan att gå via distributören Elib, är en underlig text.

Jag tycker att den missar åtminstone fyra viktiga frågor:

1. Är det här ens en nyhet? Att Ordfront och Stockholms stadsbibliotek skulle inleda ett samarbete gällande e-boksutlåning skrev Svensk Bokhandel om redan i november 2012. Ändå har det här samarbetet förberetts “under medial tystnad”, enligt Dagens Nyheter.

2. Vad är det som gör att det här avtalet är bättre än det Ordfront hade kunnat sluta med Elib? Det enda som nämns är att Ordfronts marknadschef Jenny Bjarnar säger att de vill kunna ge författare och förlag “skälig ersättning” samt få tillgång till lånestatistik. På vilka sätt är ersättningen och lånestatistiken annorlunda jämfört med den som Elib erbjuder?

3. Är det inte ett problem att avtalet begränsar sig till Stockholms stadsbibliotek? Visserligen kan man sitta var som helst i landet och låna e-böcker från Stockholms stadsbibliotek bara man har en nätuppkoppling, men det krävs ett lånekort och det måste man hämta ut fysiskt på plats i Stockholm innan man kan börja låna. De cirka 8 miljoner av Sveriges invånare som inte bor i Stockholms närhet då?

4. Varför nämns inte Publit i artikeln, trots att det är de som sköter “Elib-biten” mellan Ordfront och Stockholms stadsbibliotek? För det rör sig inte om ett direktavtal mellan förlag och bibliotek, utan om att Publit jobbar på att bygga upp en alternativ distributionskedja till den Elib etablerat, och där avtalet gällande Ordfront och Stockholms stadsbibliotek är det första projektet som lanseras.

Många frågor, som borde ha förtjänat svar.