Klockan är ställd

Ansträngande grej med att bo här:

Gå upp tio över fyra för att skjutsa Johanna till gryningsflyget mot Stockholm, och sedan vara åter hemma strax efter klockan sex på morgonen, femton mil senare, lagom till att dra igång morgonbestyren med barnen (som under de cirka hundra minuter jag är borta, under överinseende av sin moppa, förhoppningsvis då precis har vaknat).

Arla gryning

Enligt devisen en gång är ingen gång, två gånger är en vana tycker jag att det är lite oroande att Ejda i går steg upp klockan 05.02, och i dag 05.05. Sakta börjar min kropp minnas alla de där 04.15-gryningarna då jag stapplade upp med en mycket morgonpigg Tage i Berlin.

Än så länge är det visserligen helt okej, jag kan tycka att det är rätt trevligt att lalla runt med henne själv på nedervåningen någon timme på morgonen, hon är i regel glad och lättskött vid den tiden, i morse fick jag exempelvis äta frukost och läsa tidningarna ostörd medan hon satt och jollrade i babysittern på golvet och tuggade lite på sin tygbok, och i detta nu bjuder hon till genom att ta sig en oväntad tupplur.

Men fick jag välja – ja, utan att vilja gapa efter för mycket vore det skönt om hon sov till klockan 06.30 varje dag.

Oj, nu vaknade hon visst. Gotta go.

Stor och liten