I Malmö pågår sedan en tid tillbaka ett högljutt bråk om Stadsbiblioteket (ja, det gör det ju i Stockholm också, men låt oss i dag fokusera på provinserna). Det hela startade i somras när stadsbibliotekarie Elsebeth Tank meddelade att en stor mängd böcker ur beståndet skulle kasseras, och därefter slog vädret genast om till full storm, som fortfarande inte bedarrat. Sydsvenskan har skrivit mycket i ärendet, här finns en samlingssida. Dessutom är Sydsvenskans Per Svensson en av Tanks häftigaste kritiker.
Hur som helst. Den ofta utmärkta bloggen Bokens framtid publicerade i går en lång, läsvärd och för många säkerligen kontroversiell text, som i mångt och mycket ställer sig på bibliotekschef Tanks sida, något jag från min avlägsna Stockholmshorisont inbillar mig är lite halvunikt – många verkar tvärtom ha velat köpa henne en enkelbiljett hem till Danmark följt av reseförbud över Öresundsbron. Det är en utmanande artikel – bara att inleda en aktionsplan för framtidens bibliotek med punkten Ut med pappersböckerna torde innebära att man gör sig till fiende med stora delar av litteraturförståsigpåarna – men samtidigt en väldigt viktig sådan. För det är en omvälvande tid som biblioteken står inför, och det faktum att deras verksamhet i sig har en starkt konserverande funktion gör att förslag om förändringar genast blir kontroversiella.
Jag är inte tillräckligt insatt i turerna i Malmö för att ha en bestämd åsikt i frågan. Däremot tycker jag mig se att en hel del av de indignerade uttalanden som gjorts och texter som skrivits baserar sig på att tyckarna har väldigt bestämda uppfattningar om vad ett bibliotek ska vara.
Och vore inte allt mycket enklare om vi bara pratade med varandra i lugn och sansad ton?