Nattågen blir kvar

I går kom besked från Trafikverket om att båda de dagliga nattågen till övre Norrland blir kvar i oförändrad form åtminstone fram till 2020. Att jag varit kritisk till hur nattågen fungerar i praktiken är ingen hemlighet, men lösningen är så klart inte att lägga ner dem, utan att rusta upp dem och göra dem till ett attraktivt alternativ till flyget.

Att Trafikverket skulle komma fram till det här var verkligen ingen självklarhet med tanke på hur andra nattågslinjer lagts ner de senaste åren, och många fruktade att det skulle bli en kompromiss – att ena tåget skulle få stryka på foten och det andra behållas. Att så inte blev fallet gör mig genuint glad.

Vad som däremot inte gör mig glad är hur ointresserade riksmedia är för den här frågan. Trots att tågen avgår från Stockholm, och Stockholm därtill har en väldigt stor norrländsk befolkning, skrev exempelvis Dagens Nyheter inte en rad om ödesbeskedet. Jag tycker att det är uselt, rent ut sagt.

En inställd resa ger en inre resa

Jag går i väntans tider. Tanken är att jag ska flyga ner till Stockholm i morgon för två dagars vistelse, men jag har bokat flyg med SAS, och på grund av strejken börjar det se allt mer mörkt ut gällande nedresan. Jag har därför även bokat en sittplats på det sena nattåget i dag, som avgår vid 18-tiden från Kiruna och är nere vid lunchtid i Stockholm i morgon (18 timmar och 7 minuters resa enligt tidtabellen, 68 km/h i snitthastighet, snabbt värre).

Med tanke på de återupptagna förhandlingarna antar jag att de väntar så länge de kan med att meddela ifall även morgondagens SAS-flygningar ställs in. På ett sätt hoppas jag nästan att det blir tåg, för då får jag en hel del tid att jobba undan en del grejer, men det är så klart samtidigt en extra kostnad som jag gärna slipper, även om (den ombokningsbara) tågbiljetten med sina 700 kronor i kostnad var relativt billig.

Nåväl, det är väl bara att packa väskan och invänta 17-snåret och i sådant fall hoppa i bilen och köra mot stan.

Livet tur/retur

Dagen i Stockholm är redan ett minne blott.

Hann ut till Bosön i god tid där jag intervjuade Riksidrottsförbundets ordförande Karin Mattsson-Weijber för ett personporträtt, åkte till lägenheten på Söder där jag kände mig en smula vemodig eftersom den var fylld av våra prylar men så uppenbart tom på liv, packade med mig lite grejer, tog tunnelbanan upp till Anglais där jag hängde lite med Fredrik och några andra nätmänniskor innan jag och mitt bagage promenerade Kungsgatan fram samtidigt som huvudstadens arbetsdag gick mot sitt slut. Hoppade på nattåget norrut.

Och får man bara sova ordentligt är ju det här med att åka tåg genom landet en barnlek. Behjälpt av det fåtal dvalatimmar jag fick under resan ner till Stockholm slocknade jag som en urladdad Iphone i går kväll vid halv elva i min liggvagn och vaknade inte förrän kvart i sju. Det har aldrig hänt tidigare när jag åkt tåg. Nu sitter jag pigg och fräsch (nåja, någon dusch har jag visserligen inte begagnat mig av) och jobbar samtidigt som det vintriga skogslandskapet passerar förbi. Murjek nyss, Nattavaara snart, därefter Gällivare och så slutstation Kiruna vid kvart över tolv. Rena autostradan längs enkelspåret.

Håller den här trenden i sig kan jag tänka mig att resa så här varje vecka (nåja, någon gång i månaden i alla fall).

Det enda minuset – mobiltäckningen är verkligen hopplös längs de norra delarna av stambanan. I och med att spåret inte går längs kusten där människor i regel bor (och E4:an skjuter fram) utan i stället slingrar sig fram ett antal mil in i landet där endast avfolkade mjölkpallar kantar vägen, pratar vi om två-tre pluppar edgetäckning på sin höjd, ackompanjerade av vissa sträckor där det inte ens går att genomföra ett simpelt gsm-samtal. Under sådana omständigheter är det rätt svårt att vara en savvy high tech journalist.

Så – kämpa och bli verklighet Norrbottniabanan. You can do it!

Morgon i stan

Framme i Stockholm, smått vimmelkantig efter två-tre timmars “sömn” på ett tågsäte genom ett evigt pärlband av Norrlandsstäder. Frukost på Espressohouse på Vasagatan, hade planerat att gå till Vetekatten men det vete katten varför de öppnar först halv åtta, inte undra på att kedjorna vinner när de öppnar en timme tidigare när tåget anländer.

Ska vara på Bosön klockan tio för att göra en intervju. Sedan till lägenheten, kolla post, plocka åt mig lite prylar jag saknar i Vittangi, duscha och kanske vila en timme på soffan och så uppåt mot city igen, ska nog kånka med mig bilbarnstolen för vi ska ju köpa bil däruppe gubevars. Tåget norrut går 17.58, åter i Kiruna vid lunchtid i morgon, till i kväll har jag dock bokat liggvagn för två nätter i rad i ett säte är mer än vad min svanskota pallar.

Skrev 1 500 tecken på romanen söder om Umeå någonstans i går kväll. Alltid något.

Nattåg 94

Jag rullar norröver igen, nattåget till Kiruna, framme vid halv elva i morgon förmiddag om vädret och omständigheterna står mig bi. Gör en intervju vid lunchtid, sedan vidare mot Vittangi, middag hos svärföräldrarna och sedan kanske badminton på kvällskvisten om hälsan står mig bi. Åter till Kiruna på onsdag morgon, lite jobb på förmiddagen, sedan tåget söderut igen, framme i Stockholm vid halv sju torsdag morgon om … ja, allt står mig bi.

Borde skriva på romanen i kväll, när jag nu har chansen. Men jag har också “Tinker tailor soldier spy” osedd på iPaden. Plikten eller lättjan.

Jag vill följa med! snyftade Tage lite halvhjärtat vid dörren när han skulle vinka hej då. Kanske var det mer utsikten att få åka tåg än att vara med sin pappa som lockade, det vore inte helt ologiskt med tanke på hans intressesfär, men han har börjat uttrycka känslor mer verbalt nu, hade varit ledsen på eftermiddagen på dagis i dag, och när vi promenerade hemåt frågade jag honom varför, han tittade upp mot mig med de klotrunda ögonen och svarade Jag längtade efter dig och slog därefter ned blicken och det är svårt att inte falla i gråt på öppen gata vid sådana tillfällen.

Älskade unge.

SJ bjuder inte direkt till gällande den inre resan i kväll. Ljusrörsbelysning i tågsalongen, omöjligt att se landskapet passera förbi, ljusen i husen, livet som pågår där innanför, allt skärmas ute, eller om det är inne, svårt att veta vilket som är vilket.

Innan jag blir allt för stursk gällande kärleken från min son kan det dock vara läge att minnas scenerna i vårt hem varannan kväll vid åttatiden, när han skriker av ilska och vanmakt över att det inte är Johanna som ska natta honom utan jag. Tage ska sova med mamma börjar det med, nej i kväll är det min tur att lägga dig varvid hans ansikte skrynklas ihop och NEEEJ TAGE VILL INTE SOVA MED PAPPA och grin grin grin.

Livet.

Lyssnar på Taken by Trees nya album. Det är bra tågmusik. Om det gick att se ut genom fönstren vill säga. Se ut så att jag kan blicka in.

Mobiltäckningen för den delen. Eller avsaknaden därav. Hallå SJ/Telia vi befinner oss längs stambanan. Kom in i matchen nu.

Vi rullar in mot Hudiksvall snart. Over and out.

På resande fot (3)

Jaha, då har vi en ny gratis tågresa till nordligaste Lappland att vänta då. Även denna gång misslyckades SJ med att ta oss till vårt resmål mindre än två timmar försenade, tvärtom var det ännu mer försenat den här gången än i julas, först tre och en halv timme efter utsatt tid angjorde vi tågstationen i Gällivare, efter att ha fått vänta i närmare två timmar i Boden på ett nytt lok som kunde dra vagnarna vidare mot slutstationen i Narvik.

Det i kombination med ett vägarbete från helvetet mellan Svappavaara och Vittangi gjorde att vi var framme hos Tages mommo och moppa först vid tretiden på eftermiddagen i går. Eftersom vi gick hemifrån vid fem i torsdags, innebar det tjugotvå timmar från dörr till dörr. Jag har rest mellan andra sidan jordklotet och Sverige betydligt snabbare än så.

På resande fot (2)

Vi har inlett nattågsfärd mot Gällivare. Efter tre och en halv mils körning, när tåget angjorde Arlanda, var vi redan 25 minuter försenade. Kan bli en kul resa det här.

Det saknas dock inte elektroniska prylar för att hålla Tage sysselsatt. I väskorna finns tre datorer (en 15-, en 13- och en 11-tums för att vara på den säkra sidan), två iPadar, tre iPhonar, en iPod touch samt en extern hårddisk. Ska väl kunna hålla oss sysselsatta till kvart över nio i morgon bitti när vi väntas anlända enligt tidtabellen.

Att vi tar tåget upp den här gången beror på resegarantin. När vi gjorde samma resa i julas blev tåget mer än två timmar försenat, vilket gjorde att vi fick ut hela beloppet som en värdecheck. De 2600 kronorna visade sig täcka en identisk resa nu.

Och nej, att vi har en stor prylarsenal med upp hör inte till vanligheterna ens för oss. 15-tummaren är den nya retina-Macbooken, som jag har hemma på ett veckolångt test, och en av telefonerna ska Johannas pappa få.

Just nu kollar vi Pippi. Tage är rätt förtjust i henne, som synes.

20120705-190609.jpg