Och Augustvinnaren är …

Augustprisdags i kväll. Och jag är banne mig inte lika säker som omvärlden på att Lena Andersson tar hem spelet med ”Egenmäktigt förfarande” längre.

Visst, det är en mycket skicklig roman. Men jag får säga att den lämnade mig en smula likgiltig, trots det knivskarpa språket och den mycket exakta skildringen av den tunna linjen mellan förälskelse och besatthet. Men även om den stundtals var träffande fann jag den överlag rätt kall och sakna liv, jag brydde mig aldrig om vare sig Ester eller Hugo, de kändes mer som tankeexperiment än levande människor.

Hade en jury resonerat sig fram till en vinnare är jag övertygad om att Lena Andersson fått kliva upp på scenen i kväll. Men juryn plockar endast fram nomineringarna, själva mottagaren utses av 21 elektorer bestående av bibliotekarier, bokhandlare och några kritiker och branschinsatta, och de konfererar inte sinsemellan, utan det är en sluten omröstning. Det är det som gör att Augustprisets vinnare så ofta överraskar, minns bara 2007 när alla var övertygade om att Åsa Linderborgs ”Mig äger ingen” skulle tilldelas priset, men det blev den nästan helt otippade Carl-Henning Wijkmark som gick hem med Augustgubben. Eller 2005, när alla utsett Klas Östergrens ”Gangsters” till vinnare på förhand, och Monika Fagerholms ”Den amerikanska flickan” tog hem spelet.

Vem vinner då? Jag har bortsett från Lena Andersson läst Kjell Westös ”Hägring 38” och håller just nu på att avsluta Sven Olov Karlssons ”Porslinsfasaderna”. Jag tror att Westös bok är något för smal, även om det var en mycket fin Helsingforsskildring med vissa thrillerelement om året före krigsutbrottet, men jag måste säga att Sven Olov Karlssons roman är den jag personligen gillar mest, en egensinnig släktkrönika i litet format om en udda familj i västmanländska Eriksfors. Jag tycker att den känns som en potentiell vinnare i berättelse och anslag, lite i samma anda som Carl-Henning Wijkmarks 2007-vinnare och Tomas Bannerheds segrare ”Korparna” från 2011. Eller så slutar det väl som vanligt och vi får se PO Enquist stå där uppe och ta emot sin tredje statyett vid sjutiden i kväll.

Men å andra sidan vore det verkligen hög tid att en kvinna vann, det har bara hänt en gång sedan 2006 (Sigrid Combüchens ”Spill – en damroman” 2010).

Men det är ju tyvärr som jag brukar skriva här i spalterna från gång till annan – August är en man.

Journalistpris och dockmord

Ett par bra saker i dag:

• UNT:s kulturchef Lisa Irenius tilldelades i kväll Stora Journalistpriset i förnyarklassen för greppet att låta publicera recensenters marginalanteckningar under läsningen av recensionsböcker. Jag bloggade om det redan när satsningen drog igång i december i fjol, Therese Eriksson var först ut när hon läste Merethe Lindströms roman “Dagar i tystnadens historia”, och under 2013 har ett antal ytterligare böcker följt. Vi pratade lite löst i våras om att jag skulle ta mig an en deckare och delta, men det rann tyvärr ut i sanden. Det har tyvärr varit lite modus operandi för mig när det gäller litteraturkritik i UNT det senaste året, jag tänker ofta att NU ska jag ta mig i kragen och skicka in en lista på förslag med kommande titlar jag gärna vill läsa och skriva om, men så kommer andra, mer inkomstbringande jobb emellan, och så skjuter jag upp det ännu en tid. För tyvärr är det ju så att litteraturkritik rent generellt betalar rätt … ja, uselt sett till de antal timmar som måste läggas ner på att läsa och utvärdera en bok. Men NU. Nu ska jag banne mig ta mig i kragen och fixa en lista över vårutgivningen.

Men hur som helst – grattis Lisa! Mycket roligt och välförtjänt.

• Dagens mest omtalade text på TVdags blev verkligen inte den jag själv skrev, utan i stället den oerhört vassa och klarsynta text som Ida Kjellin publicerade om det så kallade dockmordet i det senaste avsnittet av Barnkanalens program ”Philofix”, som fått en mobb indignerade/kränkta föräldrar att gå i taket. Ni bör läsa hela Idas text, men jag måste ändå citera slutklämmen: Ett sista råd till er som tror att era barn ska göra en lampa av lillebror: Ring inte SVT. Ring BUP.

Snart 4500 delningar på Facebook. Tveklöst TVdags viktigaste text hittills.

Bindestreck – för böveln

Såg att även DN i dagens papperstidning noterat det här med undertitlarna bland de Augustnominerade och behovet av att skriva ut  att det rör sig om kärleksberättelser. Just det här med att titlarna även jobbar med kolon överdrev jag  dock en aning, på omslagen, i den mån de ens visar upp några skiljetecken, är det bindestreck som gäller. Det är nog mest i nätbokhandlarnas databaser man hellre jobbar med kolon för tydlighetens skull.

Så: Kärleksbehov av undertitlar – ja.
Men: Användande av kolon – nej.

Årets Augustnomineringar: Kärleken till kolon

Helt kort om Augustnomineringarna:

Min senast lästa bok i iPaden är Kjell Westös ”Hägring 38”, om en kväll eller två avslutar jag Lena Sundströms ”Spår” och som nästa läsning har jag sedan en tid planerat Lena Anderssons ”Egenmäktigt förfarande”. Tre nominerade i rad alltså.

I övrigt har jag ännu ej läst några fler av de nominerade titlarna. Den jag är mest sugen på är Bea Uusmas ”Expeditionen”.

Och just ja – vad är grejen med att årets författare känner ett sådant behov av att medelst kolon förklara att deras böcker handlar om kärlek? Så här ser tre av de nominerades kompletta titlar ut:

”Egenmäktigt förfarande: En roman om kärlek”
”Liknelseboken: En kärleksroman”
”Expeditionen: Min kärlekshistoria”

För övrigt anses det väl vara näst intill förutbestämt att det blir Lena Andersson som plockar hem det skönlitterära priset.

Sedan sist

Jag har fått min första lektion i skogsbruk av svärfar Roger. Vi var ute och ordnade med virke några kilometer väster om byn i torsdags. Nedan syns min första … hög?

20131006-182223.jpg

Krattat. Och krattat. Och krattat.

20131006-182339.jpg

Försökt komma underfund med om jag ska använda mig av första eller tredje person i min nya roman. Plus försökt bestämma mig för vilken som ska bli min nya roman, jag har två påbörjade och får ingen riktig styrsel på någon av dem.

Blivit klar med arbetsrummet. Nästan. Bild utlovas när jag ordnat utsmyckningen.

Samlat ris och sly på myren bortanför OK åt sportklubben. Om jag förstått det hela rätt säljs slyet som därefter eldas och blir till fjärrvärme. Så indirekt plockade vi till vår egen överlevnad i vinter.

20131006-193623.jpg

Test: Adlibris Mondo

Adlibris Mondo är den Bonnierägda nätbokhandeln Adlibris nya butik för ljud- och e-böcker, som även inkluderar en abonnemangstjänst för ljudböcker enligt ungefär samma modell som Storytel erbjuder. Förutom själva webbplatsen finns en Adlibris Mondo-app för iPhone/iPad/iPod Touch, som egentligen är en uppdaterad variant av deras tidigare app Adlibris E-bok. Har du den på din telefon sedan tidigare, och efter uppdateringen till iOS7 har aktiverat automatisk uppdatering av appar, är chansen rätt stor att du redan har Adlibris Mondo-appen på din iPhone utan att du noterat det, så var fallet för mig. Någon version av Adlibris Mondo för Android finns inte ännu.

Appen har ingen butiksfunktionalitet, utan är endast en nedladdnings- samt samlingsplats för de köp du har gjort på Mondos webbsajt. Detta gäller köp av såväl e-böcker som ljudböcker, och inkluderar tyvärr även allt som har att göra med ljudboksabonnemanget. Det här är en rejäl nackdel jämfört med konkurrenten Storytel, där du med fördel sköter allt i mobilen efter att inledningsvis ha tecknat själva abonnemanget på nätsajten. Adlibris Mondo tar ut samma månadsavgift för sitt ljudboksabonnemang som Storytel – 169 kronor i månaden – men erbjuder alltså i dagsläget en sämre tjänst.

Ljudboksabonnemanget är sämre även till utbudet, så till vida att inte alla ljudböcker som finns till försäljning ingår i ljudboksabonnemanget, titlar från förlag som Storyside och Earbooks (som av en ”slump” sedan en tid ägs av Storytel) går endast att styckeköpa. Storytels egna ljudboksförlag är dock inte de enda som saknas i abonnemangskatalogen, även titlar från Ordfront Ljud och en del mindre ljudboksförlag verkar endast gå att köpa i dagsläget.

Själva sajten följer Adlibris nyligen genomförda designomgörning, det är en ren, modern och snygg design, och har man bara kopplat ett kontokort till sitt Adlibriskonto görs köp väldigt enkelt. Detsamma gäller på mobilsajten, där även en bra funktion finns som känner av att jag har surfat dit på min iPhone och från mitt bibliotek då erbjuds direktlänkar till appen där jag genast kan ta mig an att börja läsa eller lyssna på böckerna jag köpt eller lagt till via ljudboksabonnemanget.

Funktionaliteten i e-boksläsaren är rätt standard, det finns de vanliga skärmlägena vit, sepia och natt, det går att byta mellan tre typsnitt samt ändra storlek på texten. Efter att ha vant mig att läsa i iBooks saknar jag dock en scrollfunktion för text. Värt att notera är att vare sig Adlibris Mondo eller Bokusägda konkurrenten Ditos e-boksläsare klarar av att hantera e-böcker nedladdade från andra ställen än den egna butiken, något däremot Bokon och iBooks klarar – Bokon klarar till och med av att hantera kopieringsskyddade biblioteksböcker.

Ljudböcker ska endera kunna streamas eller laddas ner till ett offlineläge. Det senare verkar dock vara ansatt av en bugg, jag testade med flera titlar, både av ljudböcker som jag styckeköpt samt sådana som ingick i månadsabonnemanget, och fick på tisdagskvällen enbart felmeddelanden. När jag provade igen på onsdagsmorgonen fungerade det dock, så förhoppningsvis rör det sig bara om en barnsjukdom. Att streama böcker gick fint, utöver vanliga framåt- och bakåtspolningsknappar finns en 30 sekunder bakåt-knapp samt en funktion för att spela upp boken i 1,5 gångers hastighet. Denna verkade dock inte fungera i streamingläget, åtminstone gick den inte att klicka på i de två böcker jag testade med.

Sammanfattningsvis känns Adlibris Mondo som en butik/tjänst med potential, särskilt den breda ambitionen är lovande, men att appen saknar funktioner för köp av böcker och inte ens har funktionalitet för val av ljudböcker inom månadsabonnemanget är trist, liksom att den enbart hanterar ljud- och e-böcker köpta inom Adlibris eget ekosystem. Att man inte kan handla i appen beror med all säkerhet på att Adlibris inte är sugna på att ge Apple 30 procent av intäkterna, men Apples 70/30-regel borde vad jag förstår inte gälla abonnemangstjänsten så länge det inte går att teckna prenumerationen i själva appen. Så verkar åtminstone fallet vara hos Storytel, alla abonnemang hos dem måste startas på sajten, därefter kan man logga in i appen och börja använda den.

En avslutande fundering: I mitt inlägg nyligen om boomen för digitala ljudböcker ställde jag följande fråga med anledning av att Storytel i år köpt ljudboksförlagen Earbooks och Storyside: Att ett och samma företag både producerar, distribuerar och saluför böckerna kan bli problematiskt – vad händer om en ny streamingaktör kommer in på marknaden, riskerar de att tvingas betala dyrare för Storytels “egna” titlar då?

Jag ser två möjligheter: Endera så är detta precis vad som nu har hänt i och med att Earbooks och Storysides titlar inte finns med i Adlibris Mondos ljudboksabonnemang, eller så har Bonniers valt att inte sluta något avtal med dessa förlag innan tjänsten lanserades, eftersom de inte ville visa konkurrenten vad de hade på gång.

Oavsett vilket så har temperaturen på den svenska ljudboksmarknaden nu skruvats upp betänkligt, och det på mer än ett sätt. Välbehövligt och spännande!

——

Fotnot: I vintras testade jag även den konkurrerande e-bokstjänsten Bokon. Förra sommaren testade jag Adlibris e-boksläsare Letto i två inlägg.

UPPDATERING: Ju mer jag tänker på det, desto mer kan jag inte komma ifrån att det känns som ett stort misstag av Adlibris (och Dito) att inte satsa på att göra e-boksläsaren i appen fullvuxen. Visserligen känns det lite fjantigt att jämföra med den fysiska världen, men nu blir det som om vi skulle ha olika bokhyllor för böcker beroende på vilken bokhandel vi har köpt dem i. Här är Schibstedägda e-boksbutiken Bokon ett föredöme, som inte bara har byggt en app som klarar av att hantera e-böcker inskaffade på andra ställen, utan även fungerar för krypterade biblioteksböcker.

Om Adlibris fixade det, och gjorde detsamma för ljudböcker samt ordnade så att abonnemangstjänsten fungerar på samma sätt som Storytel, skulle de sitta på en riktigt vass tjänst som ingen svensk aktör skulle kunna matcha. Jag hoppas att det vi nu har fått se bara är ett första steg.

UPPDATERING 2: Jag angav tidigare en siffra för hur många ljudbokstitlar som fanns i Mondos bibliotek, men jag plockade bort den biten på onsdagskvällen då jag insåg att den var missvisande, jag kollade enbart antalet skönlitterära titlar. Tyvärr hittar jag inget sätt att hitta en totalsiffra, det verkar inte gå att sortera på hela utbudet utan enbart utifrån kategori, och då samma titel ofta förekommer i flera kategorier blir det svårt att utifrån avgöra hur stor databasen verkligen är. Bättre att då inte säga något alls i frågan.

Äntligen är ljudboken digital

Cd-skivans dagar som ljudboksbärare är slutligen räknade! Det tog sin runda stund – det har hunnit gå fyra och ett halvt år sedan jag skrev ett agitatoriskt debattinlägg i Svensk Bokhandel om att ljudboksbranschen måste våga släppa sargen och bli digitala – något som fick vissa aktörer att hävda att jag inte höll ”branschnivå”. I senaste numret av Svensk Bokhandel finns ett mycket läsvärt temaspecial om ljudböcker, där kontentan är att branschen efter fem svåra år med sjunkande försäljning nu äntligen ser ljuset, och att allt är digitaliseringens förtjänst. Tidningen går till och med så långt att de härleder ljudbokens räddning till en enda sak: Publiken har börjat upptäcka Storytel.

Att det är just Storytel som har lyckats dra igång det digitala tåget gör mig väldigt glad. Jag har varit en ivrig förespråkare (och användare) av deras tjänst länge och har nämnt dem här i spalterna ett tiotal gånger sedan 2009. Av de streaming- och tillgängliggörandetjänster jag i dagsläget abonnerar på – Spotify, Netflix, HBO, Filmnet, Hulu, Storytel och Readly om jag läser kontoutdraget rätt – är Storytel den jag använder mest. Med priset 169 kronor i månaden är den visserligen också överlägset dyrast – de andra ligger på 79-99 kronor – men det är ett pris jag är villig att betala, dels för att litteratur även i övrigt har en högre prisbild än film, tv och musik, men också för att tjänsten helt enkelt ger mig så mycket. Jag snittar i dagsläget två-tre ljudböcker per månad genom dem och det finns inte på kartan att jag skulle kunna nöjesläsa sådana mängder i mitt liv just nu, barnen tar alldeles för mycket tid och kraft, jag somnar efter två-tre sidor text varje kväll.

En intressant utveckling är att Storytel har börjat lägga delar av den svenska ljudboksbranschen under sig då de nyligen köpt ljudboksförlagen Storyside och Earbooks. Att ett och samma företag både producerar, distribuerar och saluför böckerna kan bli problematiskt – vad händer om en ny streamingaktör kommer in på marknaden, riskerar de att tvingas betala dyrare för Storytels ”egna” titlar då? – men det är samtidigt något vi är vana vid från andra delar av den svenska bokbranschen.

Vad som är än mer intressant är att Storytel är en fristående aktör, en entreprenörsframgång utan några traditionella kopplingar till branschen. Bonniers försökte hösten 2010 slå sig in på marknaden med den i dag tämligen avsomnade satsningen Laudio, och några andra svenska konkurrenter finns inte bortsett från vanliga styckesköp hos de vanliga nätbokhandlarna och iBookstore. Det ska bli spännande att se om Storytel kan fortsätta stå fritt, och om de i sådant fall kan växa till att bli en verklig maktfaktor inom den svenska bokbranschen.

Jag hoppas verkligen det. Att Bonniers helt sonika köper dem bara för att de kan skulle kännas ack så fantasilöst och futtigt.

——

PS. Jag är ledsen att jag länkat till så många texter som ligger bakom Svensk Bokhandels betalvägg här. Det är ett gissel att det ska behöva vara så, men jag tycker ändå att det är bättre att länka än att inte göra det. Och det går ju att läsa inlägget utan att klicka. DS.

——

PS2. Jag skrev för övrigt ett gästinlägg i Storytels blogg i fjol om hur det gick till när jag byggde om vårt källarförråd till inspelningsstudio för min ljudbok. DS2.

Svenska förlag öppnar sig för Apples iBookstore

Utbudet i svenska iBookstore börjar sakteliga ta sig. De största svenska förlagen har tidigare varit svalt inställda till Apples universella 70/30-deal när det gäller ersättningen (Apple tar 30 procent av kakan på allt som säljs i hela App store), men nu verkar de redo att ändra sig. Tidigare har de vad jag sett bara doppat tårna försiktigt då och då med enstaka boksläpp, men nu puffas böcker från Bonniers förlagsflora för rejält i butiken, och överst av dem alla tronar som på så många andra ställen Fredrik Backmans ”En man som heter Ove”.

iBookstore tisdag kväll

För dem som gillar att läsa e-böcker är det här så klart mycket positivt. Har man en iPhone eller iPad är iBookstore mycket enkelt att köpa böcker från, och eftersom Sverige är nedlusat av Appleprodukter innebär det en oslagbart stor potentiell e-boksmarknad för förlagen, även om de så klart gärna hade behållit en större del av intäktskakan än vad Apple medger.

Säljer man något i butiken då? Tja, jag blev själv förvånad över hur pass bra ”Vi har redan sagt hej då” fungerade att sälja i iBookstore när jag lade upp den där, och försäljningen tickar fortfarande stadigt på ett och ett halvt år senare, om än så klart i betydligt makligare takt. iBookstore har hittills kommit i skymundan i pratet om e-boksmarknaden i Sverige till förmån för Adlibris satsning på Letto och Bokus e-boksbutik Dito – det är ju hos dessa som utbudet har funnits.

Men i och med att Bonniers nu verkat ha ändrat sig gällande avogheten till iBookstore lär detta ändras. Bland deras allra färskaste titlar ser det ännu rätt glest ut, men skillnaden i utbudet är ändå enormt vid en jämförelse med för bara några veckor sedan.

Och nog finns det en marknad allt. För även om ingen ser den som primärt en sådan, går det inte att komma ifrån att iPhone är landets överlägset mest sålda e-boksläsare.

Gratis e-böcker i veckorna elva

Annorlunda e-boksprojekt regnar det inte av i Sverige. Men författaren och krönikören Hillevi Wahls nyhet om att hon för att fira tio år som författare tänker ge ut ett urval av sina krönikor från tidningar som Metro och Kommunalarbetaren som gratis e-böcker i iTunes iBookstore tycker jag är ett roligt initiativ. Elva e-bokssamlingar blir det – en varje vecka fram till bokmässan – där texter kring teman som vänskap, kärlek, sex och familj samlas. Först ut är ”Vänner”, som kan laddas ner från iBookstore till iPhone/iPad här, och till övriga plattformar via Hillevi Wahls hemsida. Det ska även komma en Kindleversion via hennes sajt vad det lider.

I skrivande stund ligger den första samlingen etta på svenska iTunes topplista för gratisböcker. Roligt!

Oklart i DN om Ordfronts bibliotekssatsning på e-böcker

Artikeln i dagens DN (24-timmarslänk här) om att Ordfront sluter avtal med Stockholms stadsbibliotek för att börja distribuera e-böcker till biblioteket direkt, utan att gå via distributören Elib, är en underlig text.

Jag tycker att den missar åtminstone fyra viktiga frågor:

1. Är det här ens en nyhet? Att Ordfront och Stockholms stadsbibliotek skulle inleda ett samarbete gällande e-boksutlåning skrev Svensk Bokhandel om redan i november 2012. Ändå har det här samarbetet förberetts ”under medial tystnad”, enligt Dagens Nyheter.

2. Vad är det som gör att det här avtalet är bättre än det Ordfront hade kunnat sluta med Elib? Det enda som nämns är att Ordfronts marknadschef Jenny Bjarnar säger att de vill kunna ge författare och förlag ”skälig ersättning” samt få tillgång till lånestatistik. På vilka sätt är ersättningen och lånestatistiken annorlunda jämfört med den som Elib erbjuder?

3. Är det inte ett problem att avtalet begränsar sig till Stockholms stadsbibliotek? Visserligen kan man sitta var som helst i landet och låna e-böcker från Stockholms stadsbibliotek bara man har en nätuppkoppling, men det krävs ett lånekort och det måste man hämta ut fysiskt på plats i Stockholm innan man kan börja låna. De cirka 8 miljoner av Sveriges invånare som inte bor i Stockholms närhet då?

4. Varför nämns inte Publit i artikeln, trots att det är de som sköter ”Elib-biten” mellan Ordfront och Stockholms stadsbibliotek? För det rör sig inte om ett direktavtal mellan förlag och bibliotek, utan om att Publit jobbar på att bygga upp en alternativ distributionskedja till den Elib etablerat, och där avtalet gällande Ordfront och Stockholms stadsbibliotek är det första projektet som lanseras.

Många frågor, som borde ha förtjänat svar.

Datumstämpelns återkomst

Den minnesgode kommer ihåg att jag i början av året skrev ett par recenserande inlägg om e-bokstjänsten Bokon. En sak jag lyfte fram som smart var att deras app för e-boksläsning och köp även tillät inladdning och läsning av biblioteksböcker, och jag rosade den som ett mer tillfredsställande alternativ än Bluefire Reader, som är den app de flesta använder för att läsa biblioteksböcker på iPhone/iPad.

Men efter att en bok kraschat för mig när jag använde Bokons app och jag därför tillfälligt gått tillbaka till Bluefire Reader, upptäckte jag en funktion där som jag tror är relativt ny, som har fått mig att åtminstone hittills stanna kvar hos Bluefire: Antal dagar kvar på lånet.

Ni minns i barn- och ungdomen, då man lånade böcker på biblioteket och alltid visste när de skulle lämnas tillbaka eftersom bibliotekarien stämplat återlämningsdatumet på den där rutade sidan längst bak? Detta är sedan länge bortrationaliserat på svenska bibliotek och ersatt med ett simpelt kassakvitto som tappas bort redan innan man kommit ut från biblioteksbyggnaden – men nu har Bluefire Reader återinfört stämpeln i digital form! Så här ser det nämligen ut på katalogsidan i appen:

Skärmavbild 2013-06-27 kl. 21.34.40

2 days remaining on loan. En enkel men oerhört nyttig informationsrad, som höjer användarupplevelsen flera snäpp. Nu vet jag när det gäller att rappa på och trotsa småbarnslivets eviga trötthet om kvällarna. Barndomens bibliotekslån är åter här, numera digitala.

Hos Bokon finns tyvärr ingen sådan info på katalogsidan, och heller ingen annanstans vad jag lyckats hitta. Däremot bjuder appen på en bugg jag aldrig lyckats bli kvitt, som gör att jag till synes får dubletter av de biblioteksböcker jag lånar. Men raderar jag den ena, slutar även den andra att fungera. Inte så användarvänligt, tyvärr:

Skärmavbild 2013-06-27 kl. 21.34.58

Så kom igen Bokon, fixa något liknande! Det borde inte vara svårt rent tekniskt, infon om när boken ska ”lämnas tillbaka” (det vill säga sluta fungera) finns ju inskriven i filen, och borde väl gå att lyfta fram visuellt. Det skulle verkligen lyfta biblioteksdelen.

TILLÄGG: Fick en kommentar på Facebook där det påpekades att den här funktionen även finns på en del läsplattor, bland annat Sonys. Än större anledning för Bokon att skaffa den också, med andra ord.