litteratur-arkiv - Sida 32 av 46

Oklart i DN om Ordfronts bibliotekssatsning på e-böcker

Artikeln i dagens DN (24-timmarslänk här) om att Ordfront sluter avtal med Stockholms stadsbibliotek för att börja distribuera e-böcker till biblioteket direkt, utan att gå via distributören Elib, är en underlig text.

Jag tycker att den missar åtminstone fyra viktiga frågor:

1. Är det här ens en nyhet? Att Ordfront och Stockholms stadsbibliotek skulle inleda ett samarbete gällande e-boksutlåning skrev Svensk Bokhandel om redan i november 2012. Ändå har det här samarbetet förberetts ”under medial tystnad”, enligt Dagens Nyheter.

2. Vad är det som gör att det här avtalet är bättre än det Ordfront hade kunnat sluta med Elib? Det enda som nämns är att Ordfronts marknadschef Jenny Bjarnar säger att de vill kunna ge författare och förlag ”skälig ersättning” samt få tillgång till lånestatistik. På vilka sätt är ersättningen och lånestatistiken annorlunda jämfört med den som Elib erbjuder?

3. Är det inte ett problem att avtalet begränsar sig till Stockholms stadsbibliotek? Visserligen kan man sitta var som helst i landet och låna e-böcker från Stockholms stadsbibliotek bara man har en nätuppkoppling, men det krävs ett lånekort och det måste man hämta ut fysiskt på plats i Stockholm innan man kan börja låna. De cirka 8 miljoner av Sveriges invånare som inte bor i Stockholms närhet då?

4. Varför nämns inte Publit i artikeln, trots att det är de som sköter ”Elib-biten” mellan Ordfront och Stockholms stadsbibliotek? För det rör sig inte om ett direktavtal mellan förlag och bibliotek, utan om att Publit jobbar på att bygga upp en alternativ distributionskedja till den Elib etablerat, och där avtalet gällande Ordfront och Stockholms stadsbibliotek är det första projektet som lanseras.

Många frågor, som borde ha förtjänat svar.

Datumstämpelns återkomst

Den minnesgode kommer ihåg att jag i början av året skrev ett par recenserande inlägg om e-bokstjänsten Bokon. En sak jag lyfte fram som smart var att deras app för e-boksläsning och köp även tillät inladdning och läsning av biblioteksböcker, och jag rosade den som ett mer tillfredsställande alternativ än Bluefire Reader, som är den app de flesta använder för att läsa biblioteksböcker på iPhone/iPad.

Men efter att en bok kraschat för mig när jag använde Bokons app och jag därför tillfälligt gått tillbaka till Bluefire Reader, upptäckte jag en funktion där som jag tror är relativt ny, som har fått mig att åtminstone hittills stanna kvar hos Bluefire: Antal dagar kvar på lånet.

Ni minns i barn- och ungdomen, då man lånade böcker på biblioteket och alltid visste när de skulle lämnas tillbaka eftersom bibliotekarien stämplat återlämningsdatumet på den där rutade sidan längst bak? Detta är sedan länge bortrationaliserat på svenska bibliotek och ersatt med ett simpelt kassakvitto som tappas bort redan innan man kommit ut från biblioteksbyggnaden – men nu har Bluefire Reader återinfört stämpeln i digital form! Så här ser det nämligen ut på katalogsidan i appen:

2 days remaining on loan. En enkel men oerhört nyttig informationsrad, som höjer användarupplevelsen flera snäpp. Nu vet jag när det gäller att rappa på och trotsa småbarnslivets eviga trötthet om kvällarna. Barndomens bibliotekslån är åter här, numera digitala.

Hos Bokon finns tyvärr ingen sådan info på katalogsidan, och heller ingen annanstans vad jag lyckats hitta. Däremot bjuder appen på en bugg jag aldrig lyckats bli kvitt, som gör att jag till synes får dubletter av de biblioteksböcker jag lånar. Men raderar jag den ena, slutar även den andra att fungera. Inte så användarvänligt, tyvärr:

Så kom igen Bokon, fixa något liknande! Det borde inte vara svårt rent tekniskt, infon om när boken ska ”lämnas tillbaka” (det vill säga sluta fungera) finns ju inskriven i filen, och borde väl gå att lyfta fram visuellt. Det skulle verkligen lyfta biblioteksdelen.

TILLÄGG: Fick en kommentar på Facebook där det påpekades att den här funktionen även finns på en del läsplattor, bland annat Sonys. Än större anledning för Bokon att skaffa den också, med andra ord.

Norrbottningen

Har inte er flytt hit mjölkats nog i medierna än? frågade Johannas pappa lite uppgivet när jag klev innanför dörren hemma hos dem i eftermiddags.

Nej, det verkar inte så, för i dagens NSD breddes vår omlokalisering från Stockholm till Vittangi ut över en helsida. För första gången var det dock jag som stod i fokus – när SVT:s Nordnytt, Norrbotten24 och Kiruna-Tidningen kommit farande har det varit den förlorade dottern Johannas återkomst till hembyn som skildrats. Men i dag var det stockholmsförfattaren som hamnat i glesbygden som stod i centrum.

Sannerligen på tiden!

Dannyboydagen till ära: Ett filmmanuslöfte!

I dag är det en alldeles, alldeles speciell dag.

Som minnesgoda läsare av den här bloggen vet, så infaller den sista lördagen i maj den officiella Dannyboydagen. ”Dannyboy & kärleken” tar sin början strax före klockan 13 lördagen den 25 maj 2002, och utspelar sig sedan under 24 oerhört intensiva och svettiga Stockholmstimmar.

Och i dag ligger solen, stjärnorna och almanackan för första gången sedan dess i exakt samma läge. Inte sedan år 2002 har den 25 maj placerat sig på en lördag. Men i dag, lördag den 25 maj år 2013, sker just detta.

Hurra för Dannyboy! Och hurra för Dannyboydagen!

Vad innebär då detta? Tyvärr inte särskilt mycket rent praktiskt. Det hade ju varit passande om jag denna dag befunnit mig i Stockholm och kunnat ta Morgan med på den officiella Dannyboyvandringen, som vi genomförde första gången 2007 när vi rekade inför skrivandet av filmmanuset, men så är inte fallet. I stället skriver jag det här inlägget i Vittangi strax efter klockan sju på morgonen med Tage bredvid mig i soffan som ömson kollar på ”Fåret Shaun” och ömsom ställer frågor som Vad gör du pappa? Vad är ett blogginlägg? Får jag skriva? Har Ville vaknat nu? Är mommo hemma? Får jag skriva?

Men. Jag kan väl dagen till ära nämna en kuriös plan jag haft en tid, och som jag hoppas kunna göra verklighet av inom en inte alltför avlägsen framtid.

Eftersom det inte verkar bli någon filmatisering av ”Dannyboy & kärleken” – jag har inte hört något från produktionsbolaget på år och dag och dessutom gick deras option på manuset rent juridiskt ut i fjol – har jag planer på att ge ut manuset som bok via Publit i print on demand-form. Jag förväntar mig ingen större publikrusning, men skulle ändå tycka att det vore väldigt roligt av tre skäl.

1) Det är ett rätt bra filmmanus. De skådespelare, producenter och regissörer som tog del av det innan det såldes och under den tid då det förekom någon sorts förberedande förproduktion med ett par olika påtänkta regissörer, verkade också anse det. Själv tycker jag att filmmanuset rent storymässigt är bättre än romanen, att skriva det gav mig möjligheten att plocka bort en del dödkött från handlingen och tajta ihop berättelsen ytterligare, samt lägga till ett antal roliga detaljer.

2) Det finns inte särskilt många filmmanus utgivna i bokform i Sverige. När jag skrev manuset var ”Fucking Åmål” det enda utgivna jag kunde finna som inspiration (och den utgåvan verkar inte längre finnas tillgänglig heller). Och även om värdet av ett bokutgivet filmmanus så klart inte är lika stort när filmen i fråga inte existerar, så tänker jag mig att det ändå kan finnas ett visst intresse bland filmstudenter, exempelvis.

3) Det kostar mig i princip inget annat än tid att ge ut manuset. Boken trycks bara upp hos Publit när någon köper den, och all administration sköts per automatik via deras tjänst. Det enda jag behöver göra är att formge ett nytt omslag samt fixa till en fungerande pdf av mina originalfiler. Och sådana saker tycker jag är roliga att pyssla med, bara tid finnes.

Så se det som ett löfte, om än inte ett exakt tidsangivet sådant. Och till dess – grattis på Dannyboydagen!

Smashwords grundare i Sverige

Jag har ju bloggat en del om Smashwords tidigare, tjänsten jag använde för att få in ”Vi har redan sagt hej då” till försäljning i Apples iBookstore. Nu är Smashwords grundare Mark Coker i Sverige för att hålla ett föredrag i Stockholm i kväll. Svensk Bokhandel har träffat honom inför föredraget.

Hade varit väldigt intressant att se honom tala. Ibland är det rätt korkat med det här Vittangiboendet.

E-böcker utan kopieringsskydd funkar ju redan, hörni

Kan inte låta bli att förundras över hur omedvetna om andra marknader de är i USA. Läser David Pogues inlägg i New York Times om den i USA kontroversiella idén att börja med försäljning av e-böcker utan kopieringsskydd, och vill bara ställa mig upp och vifta med armarna och ropa Hallåååå – Sverige här, vi säljer alla våra e-böcker utan drm-skydd sedan en massa år tillbaka och det går alldeles utmärkt! Hallååå?

Okej, helt kopieringsskyddsbefriade är vi inte, modellen som Elib introducerade i Sverige för några år sedan innebär ett sorts mjukt drm-skydd, en unik vattenstämpel i varje köpt e-boksfil som ska kunna spåras tillbaka till köparen om den senare dyker upp på fildelningsnätverk. Men problematiken med kompabilitet mellan olika program och plattformar, som riktiga drm-skydd oundvikligen leder till, undviks i alla fall på detta sätt och det ser jag som det viktigaste.

Och okej, kanske är inte situationen identisk eftersom e-boksmarknaden fortfarande är så liten i Sverige, samtidigt som den närmar sig 25 procent av den totala bokförsäljningen i USA. Men med det sagt, jag har ännu inte hört ett ord dryftas om att e-böcker skulle lida av piratkopiering i Sverige (i stället är förlagen ute och bråkar om biblioteksdränering). Eller har jag missat något?

Så kära USA. Lyft blicken en aning. Kolla hur andra har gjort. Det kan ge positiva aha-upplevelser från gång till annan.

Bokpoddar har de allihopa

Jag har ju haft som ambition att komma igång med någon sorts bokbranschliknande podd, men livet har kommit emellan, med nya bajsblöjor, arbete, husrenoveringar och (ehm, något sporadiskt) romanskrivande.

Men det hindrar ju inte andra från att lansera och köra bokpoddar.

Min egen favorit, föga förvånande kanske, är Bokhoras Bokpodden. Jag gillar att de tar in gäster samt erbjuder en kompott av aktuella ämnen, debatter, allmänt litteraturprat och recensioner. Ett bokmagasin i poddform helt enkelt. Ska jag säga något kritiskt är det att jag tycker att min hustru varit med för sällan under våren, hon gör sig väldigt bra i radioliknande sammanhang. Men sjukdomsvistelser, avstånd på 125 mil samt barnafödande får väl sägas utgöra laga förfall. Och nu har hon faktiskt börjat komma med i matchen igen, tidigare i kväll satt hon nere i vår snickarverkstad i källaren (tystaste stället i huset) och gjorde ett inslag via Skype. Det är lite vår grej, att spela in ljud i egna källarlokaler.

En podd som precis haft premiär är Bokmärkt, ett samarbete mellan Aftonbladets Nöjesbladet och e-bokhandeln Bokon, under ledning av tidningens Tara Moshizi och med Emelie Thorén och Kristofer Ahlström som bisittare. De har valt bokcirkelformatet till sin podd, i varje avsnitt diskuteras en bok. Personligen är jag inte lika intresserad av den formen, men bokcirklar är ju populära överlag, så säkerligen finns en publik för detta.

En podd som verkar ha stannat av en aning är Printz Publishings Horunge, som i höstas faktiskt var först ut bland de svenska bokpoddar jag har koll på. Men bara två avsnitt har hittills kommit under 2013.

En annan färsking, avslutningsvis, är författaren Lisa Bjärbos Allt vi säger är sant, en podd om ungdomslitteratur hon gör tillsammans med författaren Per Bengtsson. De håller rätt bra fart och har hunnit med fem avsnitt sedan februari. Och att de nischar sig mot ett i kulturdebatten ofta eftersatt litteraturområde tycker jag är strålande.

Men jag då? Mm, jobbar på det. Tänker i alla fall på det. Ibland.

Framträdandet i Kiruna och resa söderut

Det var roligt i går! Jag räknade till 30 personer som kom och lyssnade på oss, vilket jag tycker får räknas som en bra siffra – vår bok som ju i mångt och mycket handlar om ett försök till jämställt föräldraskap och vad det för med sig är väl kanske inte det som folk går man ur huse för att köpa i Kiruna, om jag tillåts vara lite generaliserande. Särskilt många småbarnsföräldrar såg vi heller inte till, publiken bestod till större delen av the usual kultur-suspects. Men publiken verkade tycka att det vi sa var intressant och roligt, och vi sålde runt femton böcker efteråt av olika sort.

I samma stund som vi klev ut från Folkets Hus ringde Tage och snyftade Jag vill åka hem i mitt öra vilket fick mitt hjärta att brista en smula. Men när vi femtio minuter senare rullade in på Johannas föräldrars gårdsplan för att hämta våra telningar, hade han hunnit somna i sin mommos säng och vi lät honom sova kvar och tog bara med Ejda hem. Nu på morgonen hade han meddelat sin mommo att han inte är så förtjust i mig, pappa bara bråkar med mig och säger att jag inte får göra saker, och det minskade ju inte direkt hjärtvärken. Mental note: Hädanefter låta dem bli naturbarn utan regler.

I eftermiddag tar vi tåget mot Stockholm! Både jag och Johanna har ju varit ner tidigare sedan flytten, men nu åker hela familjen och vi stannar en vecka. Vi är alla väldigt peppade på en smula söderliv, Tage har beordrat picknickfrukost i trädgården på baksidan och ska köra mycket sparkcykel, har han meddelat. Dessutom kommer hans farmor och hälsar på ett par dagar, vilket han ser mycket fram emot. 06.30 i morgon bitti anländer vi.

Stockholm beware.

Den dynamiska duon

I kväll är det dags för mig och Johanna att hålla låda på Folkets Hus i Kiruna och prata om vår gemensamma bok och våra övriga skriverier. Johanna är orolig för vår duodynamik inför publik, men jag är inte så orolig. Och tydligen hade det i torsdags åtminstone sålts tjugo biljetter till evenemanget, så tomt lär det hur som helst inte bli.

Okej, 19.00 i Lars Janson-salen i Folkets Hus i Kiruna alltså. Be there!

Noteringar: Digital Minds, Rönnells och Amazons piloter

Lite mer om Digital Minds-konferensen i London som jag skrev om häromdagen: Elib har nu summerat allt av vikt som sades. Mycket intressant läsning för den som vill hålla koll på utvecklingen i bokbranschen.

Mer traditionell bokbransch: Rasmus Fleischer hade i går en text i Expressen om krisen för Rönnells och en möjlig väg framåt. Jag skrev ju om hans initiala blogginlägg förra veckan när jag kom ut som en dålig Rönnellsvän.

Amazon testar en ovanlig väg när de ska dra igång sin egen tv-serieproduktion för sin plattform Amazon Prime: 14 pilotavsnitt för olika serier har producerats, och nu är det upp till amerikanska och brittiska tittare att rösta fram vilken eller eventuellt vilka piloter som ska få grönt ljus för en hel säsong.

Rambes blogg, noveller och Novellix

Författaren Lars Rambe har dragit igång en intressant blogg om bokbranschen de senaste dagarna. Building blocks by Rambe har syftet att ta grepp på en bransch i förändring, enligt ett pressmeddelande från Hoi förlag, självutgivarförlagshuset med Sölve Dahlgren, Ann Ljungberg och just Lars Rambe i spetsen.

Hittills är det tiotal inlägg som lagts ut mycket läsvärda, även om jag tycker att det blir en smula bakvänt att en blogg som till stor del (hittills i alla fall) fokuserar på den svenska bokbranschen är skriven på engelska. Men Rambe har ju även en internationell publik med sina böcker, så kanske är tanken att nå även den.

Hur som helst, helt klart värd att lägga till i rss-läsaren.

——

En detalj från Elibs senaste blogginlägg: På Digital Minds-konferensen i London sa tydligen en företrädare för det brittiska förlaget Faber & Faber: You can talk about Spotify all you want – people still don’t like reading short stories. And nobody reads poetry. Jag tycker det är ett intressant uttalande. Den digitala revolutionen inom bokvärlden har ofta sagts gynna novelläsandet, eftersom det korta formatet passar de där luckorna i vardagen som vi numera slår ihjäl med mobilen/surfplattan. Novellix är ju en spännande satsning på noveller i Sverige som vad jag har förstått går rätt bra i pappersform, men det skulle vara intressant att höra hur deras e-bokssatsning går – vill folk i högre/likadan/mindre utsträckning ha deras titlar i digitalt format jämfört med hur andelen pappersbok/e-bok ser ut för en normal roman?

För den delen, på tal om Novellix och e-böcker: Såg nu att deras e-bokserbjudande innebär att man för 99 kronor per år får tillgång till hela deras nya utgivning, plus backlisten, i mobilen. Det är ett väldigt förmånligt och lockande pris måste jag säga.

Rönnells och ögontjäneriet

Läste Björn af Kleens text i Expressen om Rönnells i Stockholm i går, och tyckte att det var sorgligt att det anrika (höll på att skriva antika) antikvariatet/bokhandeln hotas av nedläggning. Läser så nu på morgonen Rasmus Fleischers text i samma ämne och knyter återigen näven. Denna institution måste räddas! Det var ju så trevligt att ha den i sitt grannskap, ett kulturellt andningshål på väg hem från mammons glupande käftar kring Stureplan när vi bodde ett par kvarter längre bort under Tages första levnadsår. Att detta andningshål nu hotas av samtidens ack så tröttsamma kommersiella intressen är ju förjävligt.

Sedan kommer jag på mig själv. Jag är ju bara en sådan där hopplös person, dessa institutioners sämste vän. Visst, jag har bevistat Rönnells kvällsarrangemang i form av releasefester ganska många gånger, det vill säga druckit två-tre plastmuggar gratisvin och (eventuellt) köpt ett exemplar av releasekalasarens alster, men i övrigt? Hur många böcker har jag genom åren köpt på Rönnells som gynnar Rönnells själva? Försvinnande få. Vi gick rätt ofta in där, och Johanna handlade nog en del, men jag? Nej, tyvärr, kan knappt komma på en enda gång.

Fastighetsbolaget som nu vill höja Rönnells tidigare subventionerade hyra tycker inte längre att det räcker att antikvariatet ger en bra image till kvarteret, ett uttalande som det som kulturvän är lätt att fnysa åt och förakta.

Men mitt eget agerande, är det egentligen så annorlunda? Jag har ju också i princip enbart låtit Rönnells agera ögontjänare.

Missförstå mig nu inte – jag tycker verkligen att det vore djupt sorgligt om denna institution tvingades lägga ner eller flytta. Men jag är rädd att med vänner som mig behöver inte Rönnells några fiender.