Sista rycket för Bladen brinner-kampanj

I fjol skrev jag flera gånger om Lisa Bjärbos och Johanna Lindbäcks Kickstarterkampanj för barn- och ungdomsbokspodden Bladen brinner, som med stor framgång nu producerats i två säsonger. I dagarna går Kickstarterkampanjen för den tredje och fjärde säsongen in i sitt absoluta slutskede – i skrivande stund återstår 55 timmar tills kampanjen stängs. Än finns alltså chans att stödja! I detta nu har de finansiering för cirka 1,5 säsonger, så kom igen och hjälp dem över det magiska strecket nu.

Hittills har duon, enligt statistiken på deras Kickstartersida (och jag älskar ju statistik), gett 306 boktips och gjort 38 intervjuer med författare och illustratörer, vilket resulterat i 647 minuter podd.

Bladen brinner

Författarna Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck (som ju också är min Johannas kollega på Bokhora) har dragit igång en kampanj för att få igång en kvalitativ podd om barn- och ungdomslitteratur. Förhoppningen är att Bladen brinner – ett väldigt bra namn för övrigt – ska bli verklighet delvis med hjälp av en Kickstarterkampanj, som startar i dag.

Jag citerar ur duons text på Kickstarter:

När tittade du senast på ett teveprogram som gav dig tips på en hel hög bilderböcker du gärna skulle vilja läsa för ett barn? När lyssnade du senast på ett radioprogram som analyserade en ungdomsbok på samma allvar som om det hade varit en bok för vuxna? När såg du recensioner av kapitelböcker för nioåringar breda ut sig på sida efter sida i en dagstidning? Det var ett bra tag sedan, va?

Exakt.

Vi vill starta podcasten ”Bladen brinner” för att vi saknar ett levande samtal om barns och ungas böcker.

Målet är att få ihop 60000 kronor, jag bidrog själv just med 400 av dessa. Och jag skulle säga att målet för dem att nå i land är rätt god, när jag surfade in på Kickstartersidan för en kvart sedan hade de fått ihop 11000 och innan jag hunnit skriva ihop detta och gått ner för att hämta min plånbok och plita in mitt kreditkortsnummer hade de hunnit nå 16500. Så det verkar ticka på bra, även om det så klart oftast är just i början samt i slutet av Kickstarterkampanjer som det rasslar till.

Jag hoppas verkligen att det blir av.

Bokpoddar har de allihopa

Jag har ju haft som ambition att komma igång med någon sorts bokbranschliknande podd, men livet har kommit emellan, med nya bajsblöjor, arbete, husrenoveringar och (ehm, något sporadiskt) romanskrivande.

Men det hindrar ju inte andra från att lansera och köra bokpoddar.

Min egen favorit, föga förvånande kanske, är Bokhoras Bokpodden. Jag gillar att de tar in gäster samt erbjuder en kompott av aktuella ämnen, debatter, allmänt litteraturprat och recensioner. Ett bokmagasin i poddform helt enkelt. Ska jag säga något kritiskt är det att jag tycker att min hustru varit med för sällan under våren, hon gör sig väldigt bra i radioliknande sammanhang. Men sjukdomsvistelser, avstånd på 125 mil samt barnafödande får väl sägas utgöra laga förfall. Och nu har hon faktiskt börjat komma med i matchen igen, tidigare i kväll satt hon nere i vår snickarverkstad i källaren (tystaste stället i huset) och gjorde ett inslag via Skype. Det är lite vår grej, att spela in ljud i egna källarlokaler.

En podd som precis haft premiär är Bokmärkt, ett samarbete mellan Aftonbladets Nöjesbladet och e-bokhandeln Bokon, under ledning av tidningens Tara Moshizi och med Emelie Thorén och Kristofer Ahlström som bisittare. De har valt bokcirkelformatet till sin podd, i varje avsnitt diskuteras en bok. Personligen är jag inte lika intresserad av den formen, men bokcirklar är ju populära överlag, så säkerligen finns en publik för detta.

En podd som verkar ha stannat av en aning är Printz Publishings Horunge, som i höstas faktiskt var först ut bland de svenska bokpoddar jag har koll på. Men bara två avsnitt har hittills kommit under 2013.

En annan färsking, avslutningsvis, är författaren Lisa Bjärbos Allt vi säger är sant, en podd om ungdomslitteratur hon gör tillsammans med författaren Per Bengtsson. De håller rätt bra fart och har hunnit med fem avsnitt sedan februari. Och att de nischar sig mot ett i kulturdebatten ofta eftersatt litteraturområde tycker jag är strålande.

Men jag då? Mm, jobbar på det. Tänker i alla fall på det. Ibland.

Om mobildistraherade föräldrar

Jag tänker på Sandra Jakobs krönika i Helsingborgs Dagblad häromdagen, som bland annat Lisa Bjärbo skrev om i går, om det här med distraherade föräldrar som inte ser sina barn eftersom de är ständigt försjunkna i sina mobiltelefoner.

Jag är knappast bättre än någon annan i det avseendet, men samtidigt vägrar jag skriva under på de domedagsprofetior som verkar vilja göra gällande att det här är ett nytt beteende. Det här simundervisningstillfället som Sandra Jakob skriver om, där föräldrarna sitter på läktaren med sina blickar riktade mot mobilskärmarna i stället för sina barn – backa bandet femton år till tiden innan sms slog igenom – hade vi då haft föräldrar sittande vid den där bassängen med full uppmärksamhet på barnen? Jag är rätt säker på att svaret är nej. De hade suttit och läst i böcker, stickat, löst korsord eller kanske till och med pratat med andra föräldrar. Jag håller med om att det ser illa ut när i princip alla sitter och fipplar med en mobiltelefon, men jag tror att det som egentligen sticker i ögonen är att alla sitter och ägnar sig åt samma sak. Före smartphonens era hade det sett bättre ut, eftersom föräldrarnas förströelseaktiviteter varierade.

För nej, jag tror inte att föräldrar förr i tiden ägnade mer tid eller uppmärksamhet åt sina barn. Tvärtom – har barnen någonsin stått mer i fokus i familjers liv än i dag? Att föräldrar därför tar tillvara på de tidshål som naturligt uppstår i vardagen och tänker på något annat i några minuter ser jag inte som något negativt.