Kategori: Teknik

Älska statistik

I helgen gick jag igenom min sammanställda sajtstatistik för de senaste tre åren, och fann en del godbitar jag i brist på annat vettigt att skriva om gärna delger er. Resultatet är … tja, en smula upprepande.

Mest lästa inlägg under 2014:
1. Test: Adlibris Letto
2. Test: Adlibris Letto och biblioteksboken
3. Adlibris lanserar Letto Frontlight
4. Test: Adlibris Mondo
5. Hej då Audible, det var (ganska) kul så länge det varade

Mest lästa inlägg under 2013:
1. Test: Adlibris Letto
2. Test: Adlibris Letto och biblioteksboken
3. Kindle Paperwhite nu även i Sverige
4. Test: Adlibris Mondo
5. Test: Externa tangentbord till iPad

Mest lästa inlägg under 2012:
1. Test: Adlibris Letto
2. Test: Adlibris Letto och biblioteksboken
3. Lite om det här med Netflix
4. Saknas kuk?
5. Amazon siktar på Sverige

Jag installerade WordPresspluginen Jetpack som sammanställer den här årsdatan under hösten 2011, så jag kan inte se vad som var poppis tidigare år, även om jag gissar att det då var inläggen kring utgivningen av Vi har redan sagt hej då som drog trafik, jag skrev ju rätt ingående om det projektet när det begav sig och många av de inläggen drog väldigt hög trafik.

Totalt postade jag 220 inlägg år 2014, vilket var en nedgång från 232 år 2013 som i sig var en nedgång från 2012 års 254 (under den här bloggens glansdagar rent publiceringsmässigt åren 2007-2008 la jag ut runt 500 inlägg per år). Högst trafik hade jag den 3 december, vilket var dagen då jag postade inlägget Adlibris lanserar Letto Frontlight. Tisdagar var min mesta bloggdag, jag la ut 38 inlägg denna veckodag. Bortsett från Sverige kom de flesta besökarna från Finland följt av USA, och totalt noterades besök från 99 länder under året.

Jag konstaterade det här med att mina e-boks- och teknikrelaterade inlägg generellt sett går varma redan i ett inlägg för ett par veckor sedan, men det är ändå lustigt att se det så här åskådliggjort. Och jag tycker ju att det är roligt att skriva om de här ämnena – även om det ofta är rätt tidskrävande – så jag ska göra mitt bästa för att fortsätta i samma spår.

En avslutande reflektion: Det är uppenbart att Adlibris totalt dominerar när det gäller digitala satsningar på bokområdet i Sverige – trots att de många gånger inte ens varit särskilt vassa. Det är lätt att tro utifrån statistiken att jag enbart skriver om dem, men jag tycker att jag har försökt uppmärksamma alla större satsningar som gjorts på det digitala området inom den svenska bokvärlden. Adlibris drar helt enkelt enormt mycket mer trafik än övriga aktörer, och intresset håller dessutom i sig över tid. De har ett oerhört starkt varumärke, och jag tror att det kommer att spela roll om vi någonsin får se Amazon etablera sig på våra breddgrader (hej 2012 års femte mest lästa inlägg!).

21. Fem saker jag blev irriterad på just den här vardagen

1. Att min blogg halvdog när jag i dag uppdaterade den till WordPress 4.01. Utifrån såg allt ut att fungera, men när jag skulle in i admin för att posta ett inlägg – Fatal error: Allowed memory size bla bla bla exhausted. Efter lite inledande supporthjälp från wordpressgeniet Johanna lyckades jag till sist ta mig in bakvägen via ftp och ägnade därefter en god stund av kvällen åt att först plocka bort samt sedan lägga till sajtens olika plugins ett efter ett för att till sist komma fram till att det var tillägget wp-e-commerce – som jag använde mig av innan jag skaffade mig min nuvarande romanbutik av Tictail – som brakat ihop. Slängde den så hårt i papperskorgen som det bara gick, och här är vi nu.

2. Att ett planerat fyratimmarspass i dag i stället tog sex. Förklaring: Jag fyrtioårshipsterkrisade tidigare i höstas och införskaffade mig ett ölbryggningskit, som sedan blivit stående och samlat damm i ett par månader. Men eftersom det trots allt vore roligt att kunna servera egentillverkad öl i jul, tänkte jag i dag att det var hög tid att skjuta upp dagens arbete till kvällen och sätta igång om den ska hinna jäsa till sig till julafton. Enligt instruktionerna skulle den inledande processen ta fyra timmar, men som sagt – det tog mig närmare sex. Som tur var kunde barnens mommo rusa till dagis och hämta upp de små när det var dags, för när klockan slog fyra hade satsen två timmar för sent precis svalnat till rätt temperatur för att hällas över i jäskärlet.

3. Att jag har blott tio minuter batteritid kvar i datorn och bara har kommit halvvägs på det här inlägget. Kortare punkter att vänta nedan.

4. Att allt WordPresstrulande medförde att de där jobbgrejerna jag sköt fram till kvällen fortfarande ligger ogjorda. Men som tur är finns det ju en kväll i morgon också.

5. Att jag på grund av ovanstående inte fått ur mig de två blogginlägg jag hade tänkt i dag utan endast ett. Skulle gärna vilja komma i fas med den här utmaningen innan den tar slut.

——

Det här är del 21/30 i Lisa Bjärbos novemberutmaning.

5. Dagens boktips (eller kanske främst diskussion om Audible)

Jag har börjat med Audible igen.

Jag skrev ju ett hej då-inlägg till dem för några år sedan, som fortfarande får rätt så mycket träffar i takt med att allt fler svenskar börjat lyssna på ljudböcker och vill googla sig till engelskspråkiga alternativ, men så drabbades jag av ett Stephen King-sug tidigare höstas, och eftersom hans tegelstenar är hopplösa att få in i min lästillvaro just nu, tänkte jag att jag skulle lyssna mig igenom de senaste titlarna. Håller som bäst på med 11/22/63 nu, har klarat av tjugotre timmar, bara sju kvar.

Under åren som passerat har Audible tveklöst blivit bättre rent tekniskt, deras lyssningsapp fungerar väldigt bra, vad jag minns hade de inte ens någon sådan 2011 när jag vinkade adjö förra gången. En irriterande brist är dock att det inte går att välja böcker i appen om man är iPhoneanvändare, du måste göra valen på webben och kan sedan ladda ner böckerna direkt i iPhoneappen. Anledningen är att Audible till skillnad från exempelvis svenska Storytel inte är en ren prenumerationstjänst av ät allt du orkar-modell, utan abonnemanget ger dig fortlöpande en ny credit varje månad som du växlar in mot en ljudbok (credits man inte använder sparas och kan användas senare). Det här räknas rent tekniskt som köp av Apple, och alla köp som görs inuti en app ska de ju ha 30 procent av kakan på, vilket inte Amazonägda Audible är så sugna på, därav krångligheten.

Nåväl, med tanke på hur långa de titlar jag hittills lyssnat på har varit så kan jag leva med det här böket, det är inte som att jag hinner lyssna ut 30-timmarseposen varannan dag.

Frågan är dock – är det lönt att både ha Audible och Storytel? Nja, det vete fasiken egentligen. Så jag får väl se långlivat mitt Audiblekonto blir när jag väl har betat av de Kingtitlar jag har tänkt ta mig an – och kan ta mig an. För samma sak som 2011 gäller tyvärr fortfarande, due to publishing rights restrictions kan jag fortfarande inte lyssna exempelvis på 34-timmarstegelstenen Under the Dome. För att få full nytta av Audible behöver jag alltså registrera ett nytt Amazonkonto med amerikansk adress. Orka.

Höstens Kingfäbless kom för övrigt lämpligt, jag har fått i uppdrag att recensera hans purfärska Väckelse till UNT till nästa vecka. Länk till den kommer när den väl är publicerad.

——

Det här är del 5/30 i Lisa Bjärbos novemberutmaning.

Skrivande som materialsport

Mycket datorvikt och datorväskor här på sistone. Jag vill tipsa om två relaterade grejer i dag – dels ett fint test hos Array av det till synes mycket kompetenta och robusta externa tangentbordet/fodralet ZAGG Rugged Book till iPad, och dels att Logitech, som får sägas vara marknadsledande på det här området, precis har släppt ett nytt tangentbord kallat Keys-to-go, som är helt fristående från iPaden och mycket lätt (blott 180 gram) och därtill vatten- och spilltåligt.

Jag är extremt sugen på att testa det senare själv, men det jag tycker är trist med Logitecs iPadtangentbord överlag är att de i regel inte har fullstora ÅÄÖ-tangenter, vilket menligt försvårar långvarigt skrivande. Nu vet jag visserligen inte om så är fallet med Keys-to-go, det ligger inga produktbilder av den svenska tangentbordsuppsättningen på sajten, men om det är något vi kan lära av historien så är det ju att den gärna upprepar sig.

Det skulle kunna gå att se min besatthet av att omvandla skrivande till något av en materialsport som ett sätt att försöka dribbla bort frågan men skriver du något på boken då? 

Men så illvilliga ska vi väl inte vara.

Jakten på den perfekta datorväskan

Extremt minnesgoda läsare av den här bloggen kommer ihåg att jag från tid till annan uttryckt missnöje kring mina datorväskor. Om det finns något jag är fåfäng kring är det väl just det, min datorväska. Eller nej, fåfäng är fel ord, besatt av att den ska fylla mina behov är nog mer korrekt, behov som dessutom är rätt luddiga och som grundar sig i en svårdefinierad helhetskänsla.

Hur som helst. Jag har ju i fyra års tid snart skrivit krönikor varje vecka som via TT har publicerats i landsortstidningar runt om i landet under den tillika luddiga överrubriken Nätkoll, krönikor som brukar handla om nätet, datorer, mobilvärlden, det uppkopplade samhället och allt som det medför.

Oftast tar de här 1500-teckenskrönikorna upp något som är aktuellt i detta nu och jag har därför nästan aldrig återpublicerat dem här i bloggen med någon månads eftersläpning, ett grepp som ju annars är rätt vanligt i bloggvärlden. Men för någon månad sedan fick jag fick hem den svenska datorväskan Holger för test, och skrev en krönika om min relation till datorväskor utifrån ett test om den. Och eftersom det här är ett ämne jag tidigare har tagit upp i dessas spalter rätt frekvent, så tänkte jag göra ett undantag och publicera den.

Jag är ständigt på jakt efter den perfekta datorväskan. Eftersom jag rör mig rätt mycket i mitt jobb och alltid bär min dator med mig, fyller den här fetischen också ett praktiskt syfte.

Antalet väskor jag testat närmar sig hundra. Jag föredrar axelremsväskor, gärna så slimmade som möjligt men ändå så rymliga att det går att packa ner två dagars lätt resepackning. Jag har hittills aldrig blivit helt nöjd.

Nyligen fick jag möjligheten att utvärdera en ny svensk serie datorväskor med namnet Holger. De finns i tre modeller – Junior, Senior och Backpack. Junioren rymmer en surfplatta, senioren är en klassisk portföljmodell som kan användas med axelrem och den tredje är en ryggsäcksmodell. Priset är högre än vad jag brukar leta efter (Holger kostar från 1800 kronor och uppåt) men har flera detaljer som är sympatiska – de är snygga, gjorda av återvunnet material och kommer med inbyggt batteri som klarar två mobilladdningar eller nästan en surfplatteladdning.

Väskorna är robusta och vadderade på insidan, vilket både är bra och dåligt. Att datorn ligger skyddad även när fyraåringar hoppar på väskan är toppen, men gör den också svår att packa med något utöver dess egentliga syfte. Att trycka ner inte bara dator och anteckningsblock utan även blöjor, våtservetter och mellanmålsbananer för en eftermiddag med barnen på stan lät sig inte riktigt göras. Men så är väl inte det Holgerväskornas primära syfte heller.

Så jakten på den perfekta datorväskan för just mig fortsätter. Men en smart sak tar jag med från Holger – min nästa datorväska ska ha batteri. Men jag köper nog ett externt för ett par hundralappar och placerar i ett fack.

Vad är då den perfekta datorväskan just för mig? Tja, faktum är att jag ännu inte har hittat någon jag tyckt mer om än den något modifierade Manhattan Portage jag skrev om i två inlägg redan för åtta år sedan, och som jag fortfarande använder frekvent. Och det är egentligen inte ens en datorväska! Ibland är enkelhet bäst.

Drömmen om det lätta datorlivet

Jag drömmer alltjämt om ett lättare datorliv.

Minnesgoda läsare kommer ihåg mitt test av externa tangentbord till iPad för två år sedan, då jag med hjälp av lite sifferexercis lyckades få ner den teoretiska vikten av min datorutrustning till 940 gram, i form av en iPad 2 och det externa tangentbordet Logitech Ultrathin Cover.

Mycket har hänt sedan dess. I fjol kom den kraftigt viktbantade iPad Air, och i onsdags kväll presenterades den ytterligare avskalade iPad Air 2. Vikten är nu nere i 444 gram för modellen med sim-kort, och då den senaste upplagan av Logitechs Ultrathin Cover väger 322 gram landar kalaset på en totalvikt på 766 gram. Det är mer än tre hekto mindre än de 1080 gram som den nu fyra år gamla Macbook Air jag skriver det här på klockar in på.

766 gram. Jag skulle ljuga om jag påstod att det inte vattnas i munnen på mig när jag tänker på det. Lägg därefter till en detalj som ofta glöms bort i beräkningen men som i regel också följer med i väskan – laddaren. En iPad/iPhone-laddare väger blott 18 gram, och en Macbook Air-laddare i sammanhanget närmast monstruösa 522 gram. Då pratar vi plötsligt totalvikt på 784 kontra 1602 gram.

Det är en skillnad som märks även för den som inte lider av en lätt störning.

Frågan är dock om jag är redo att slå till. De men jag angav för två år sedan gäller ännu, en iPad kan rimligen inte ersätta mina datorbehov fullt ut nu heller.

Men jag är förbaskat sugen på att försöka.

——

UPPDATERING 19/10: Jag tyckte att det lät mycket när jag skrev om vikten på datorns laddklump – att den skulle väga mer än ett halvkilo. Apple uppgav själv inte siffror på laddarnas vikt någonstans, men däremot fanns uppgiften om 522 respektive 18 gram på Amazons produktsidor. Men dessa visade sig vara FEL FEL FEL. När jag nu åter är i Sverige och har tillgång till en brevvåg kontrollvägde jag nu på morgonen båda prylarna, och verkligheten såg rejält annorlunda ut. Laddklumpen till min elvatums Macbook Air väger (inklusive den kortare sladden) 243 gram, och en iPhone/iPad-laddare med lightningsladd väger 42 gram.

Så:

iPad Air 2 + laddare + Logitech Ultrathin Cover = 808 gram

11 tums Macbook Air 11 + laddare = 1323 gram

Det rör sig alltså inte om någon dubblering i vikt, men ändock drygt ett halvkilo.

Twin Peaks och havsbad

Några saker att nämna i väntan på riktig bloggtid:

Jag var med i P4 Extra i dag och pratade om Twin Peaks. Det blev ett samtal om seriens påverkan när det begav sig samt på eftervärlden, hur den står sig i dag och om det någonsin kommer en säsong tre (rätt höga odds på det). Som vanligt när man är med i radio känns tiden allt för knapp (ungefär hälften av stolparna jag skrivit ned hanns med), men en del matnyttigt finns i alla fall att finna här i det sisådär fyra minuter långa inslaget:

Vi körde ner till Pite Havsbad för en liten minisemester under högtryckets sista skälvande helg – regnet som plågat nordligaste Sverige de senaste dygnen började falla när vi hunnit två av de trettiosex milen hemresan bestod av. Äventyrsbad, lekland, nöjesfält, hoppborgar och … ja, havsbad stod på schemat, och jag passade även på att testa ett vattentätt skal från Lifeproof. Jag har tänkt skriva lite mer om det här skalet när tid finnes, men till en början nöjer jag mig med nedanstående klipp:

Översikt av den svenska ljud- och e-boksmarknaden

I försomras jobbade jag i samarbete med Testfakta fram en översikt av den svenska marknaden för ljud- och e-bokstjänster, främst med fokus på de prenumerationstjänster som finns. Testfakta har nu gjort en grafik av samt skrivit en text utifrån materialet, och även intervjuat mig. I går körde DN materialet på sina ekonomisidor. Nätversionen av artikeln ligger bakom DN:s betalvägg, men grafiken går att se ändå, verkar det som.

IMG_8741

Om SVT:s chocksiffror och Apples köp av Beats

Två (nästan) helt olika saker:

I går skrev jag en sorts analys på TVdags om SVT Plays sjunkande startsiffror (streamingspråk för antal tittare, eller rättare sagt antal startade streamningar i tjänsten). Kontentan: Absolut är det så att SVT möter allt tuffare konkurrens på det här området och säkert lider av det – och lär få fortsätta lida av det – men verkligheten verkar vara mer komplex än ursprungsartikeln hos Göteborgs-Posten gav sken av.

MG Siegler skriver bra om Apples länge ryktade och nu bekräftade köp av Dr Dres hörlurs- och musikstreamingtjänst Beats. Ska bli intressant att se om det här på sikt innebär att Spotify får rejäl konkurrens. Och om Beats Music tar steget över Atlanten för den delen.

Intressant om innovativa e-boksprojektet The Underwriting

Fredrik Wass skriver ett intressant inlägg på Intellecta Corporates blogg om e-boksprojektet The Underwriting, en roman av amerikanskan Michelle Miller om ”Wall Street, Silicon Valley and urban life in the digital age” som finansieras med intäkter både från läsare som betalar för nedladdningar, men också från sponsorer som läsarna får rabatt hos när de betalar för att ladda ner innehåll, enligt Fredriks inlägg. Varje vecka släpps också extramaterial i form av bland annat en spellista som ska passa för lyssning under läsningen av veckans avsnitt. Att läsa det just nu aktuella kapitlet (eller lyssna på ljudboksversionen av det) är gratis, men har man missat tidigare veckor så får man betala för att ta del av dem, och man kan också köpa en prenumeration på hela boken.

Som jag skrev till Fredrik på Facebook efter att han pingat mig angående inlägget, så var jag faktiskt inblandad i ett projekt som till vissa delar påminner om The Underwriting för några år sedan, en sorts prenumerationsplattform för kreativa näringar som skulle startas upp och där tanken var att mitt bidrag skulle vara att skriva en roman som man fick prenumerera på, med ett nytt kapitel per vecka. Jag hoppade dock av på grund av tidsbrist under uppstartsfasen, och sedan tror jag att plattformen aldrig kom igång – eller åtminstone inte har kommit igång ännu vad jag vet – men den innehöll också liknande idéer om möjlighet till kringmaterial vill jag minnas. Hur som helst så är det en spännande modell, som kanske inte innebär någon revolution, men ändå visar på ett av alla möjliga stigar på väg mot litteraturens framtid.

Eller som Fredrik Wass skriver: Initiativet pekar ut en riktning som blir mer och mer tydlig både när det bäller medie- och litteraturbranschens finansiella framtid; Det behöver inte handla om att hitta en enda lösning eller modell som ersätter den gamla, utan istället kan en mångfald av intäktsströmmar och metoder att finansiera sitt innehåll vara en väg framåt.

May the fourth be with you

I dag firas tydligen Star wars-dagen.

Det är lustigt att Star wars för Tage enbart är ett Angry birds-spel. Han tror att Darth Vader är en ondskefull gris, och för honom är det bästa sättet att göra sig av med Storm troopers att skjuta fåglar på dem med en slangbella modell större. Och han gör det också med den äran. Tage är på allvar rätt vass på Angry birds.

Eftersom jag själv är betydligt mer lagd åt Star trek-hållet finner jag detta mycket underhållande.

Norrlandspodden

På grund av öroninflammationer som vänt upp och ned på hushållet ligger jag lite efter i flödet, så jag upptäckte först i dag att Sofia ”Mymlan” Mirjamsdotter och Po Tidholm nästa måndag drar igång Norrlandspodden. Projektet låter både intressant och övermäktigt, Norrland upptar ju 60 procent av Sveriges yta så de har en del att täcka, om en så säger.

Tre avsnitt planeras före sommaruppehållet enligt vad Mymlan skrivit på Twitter. Ska bli spännande att följa.