Crossoverlitteratur, jOBS och korvgrillning

Intressant text i Svenska Dagbladet i dag om crossoverlitteraturens allt starkare ställning. Läsningen har förändrats, kvar står litteraturkritiker och pratar om romanens död, medan romanen själv verkar mer levande än någonsin. I alla fall om crossoverlitteraturens (framför allt) kvinnliga lustläsare får bestämma, skriver Elise Karlsson. Själv hade jag tänkt låta mitt nästa läsprojekt efter ”Händelser vid vatten”, som jag läser om efter Sydsvenskans deckaromröstning vid nyår, bli den mycket hyllade crossovern ”Förr eller senare exploderar jag”, även om den svenska titeln känns onödigt ungdomsflirtande (originaltiteln är ”The fault in our stars”).

Den mycket långa recensionen av biopicen ”jOBS” i The Verge lovar gott. Mer blandat på andra ställen visserligen, men ändå en bra känsla i min mage. Tror absolut att det kan bli en bra underhållningsfilm om Steve Jobs uppgång, fall och second coming. Även här har vi ju att göra med en hemsk titel, dock.

Nu ska vi grilla korv i öppna spisen. Det tycker jag att jag förtjänar efter att ha plogat hela gården med Tage sittandes i skopan.

Norr om Dalälven tar det väl ändå slut, eller?

Ingen vidare dag för TT i går från min horisont.

Beskedet om att TT ska lägga ner sina Norrlandskontor i samma veva som nordligaste Sverige förändras och på många håll växer så att det knakar känns som en rejäl miss. Visst, jag är ingen korrekramare som anser att det i alla lägen blir bättre rapportering när man fysiskt befinner sig på plats, men det framstår ändå som ett gravt feltänkande att man från ledningshåll resonerar som så att den nationella nyhetsbyrån inte har något behov av att ha några egna personer på plats i en landsdel som består av 60 procent av Sveriges totala yta. I dagens NSD (ej på nätet ännu) intervjuas TT:s journalistklubbs ordförande Kenneth Ahlborn som inte skräder orden gällande vad han tycker om de planerade nedläggningarna – Det är pinsamt att Sveriges största nyhetsbyrå inte har någon bevakning norr om Stockholm samt Vi motsätter oss det i helhet och delar – på alla sätt.

Fyra journalister berörs – en i Sundsvall, två i Umeå och en i Luleå. Än så länge är bara varsel lagda och förhandlingar med facket ska inledas. Jag hoppas att ledningen får bakläxa.

Sveriges bästa deckare korad

På tal om ingenting annat hade Sydsvenskan en väldigt ambitiös och matig topplista över de bästa svenska deckarna genom tiderna i mellandagarna. Tyvärr klar manlig övervikt, plus ett par sorgliga påpekanden om att böcker som skrivits av kvinnor endast fått poäng i omröstningen av just kvinnor, men listan är åtminstone inte så betyngd av samtiden som man skulle kunnat frukta. Tvärtom känns det som att det ligger lite väl många Sjöwall/Wahlöö-titlar på topp tio och trängs.

”Händelser vid vatten” av Kersin Ekman vann. Känner att det får bli en omläsning av den inom kort. Har vi något exemplar av den i någon av de ännu väldigt osorterade högarna här hemma i huset tror du, Johanna?

UNT ger sig ut i marginalen

Upsala Nya Tidning testar återigen nya grepp med sin litteraturkritik. För ett par år sedan laborerade de med betyg på sina bokrecensioner, och nu testar de att låta läsaren ta del av en recensents marginalanteckningar. Det är kring Therese Erikssons läsning av Merethe Lindströms roman ”Dagar i tystnadens historia” experimentet kretsar, det går att ladda ner en pdf där man kan ta del av hennes anteckningar på boksidorna under läsandets gång och här kan man läsa hennes egna tankar kring projektet och hennes åsikter om boken. Försöket har fått en del uppmärksamhet, här är Karin Olssons reflektion i Expressen och här har Medievärlden skrivit.

Jag gillar att UNT vågar ta ut svängarna på kultursidorna och testa nya grepp, Uppsala är ju av hävd en stockkonservativ akademikerstad och så har väl ofta också varit fallet på stadens enda morgontidnings kultursidor. Men under kulturchefen Lisa Irenius styre har en hel del spännande inträffat, och jag hoppas att mer kommer att fortsätta hända.

Jag har under det senaste ett och ett halvt åren efter att jag sade upp mig från TT Spektra haft glädjen att medverka på kultursidorna i UNT en del, på sistone mest med filmrecensioner och inte så mycket litteratur visserligen, men jag hoppas kunna ändra på det under nästa år, då jag till följd av Vittangiflytten kommer att få svårare att springa på pressvisningar i Stockholm på regelbunden basis. Böcker läses ju dock på samma sätt 125 mil norr om huvudstaden som mitt i den, inbillar jag mig.

Och just ja, på tal om starten för marginaanteckningsexperimentet, så ingick det i en större e-boksspecial som UNT publicerade i går, som jag skrev en krönika till samt tipsade om ett gäng läs-/surfplattor till. Jag skickade in krönikan redan i onsdags kväll – jag skrev större delen av den på min Ipad mini på stranden i Las Palmas, så jobbar jag – och hade jag hunnit se den där Cnet-artikeln jag bloggade om i torsdags kväll hade jag nog inkorporerat uppgifterna från den på något sätt. Men det var så dags då.

Sista förbrukningsdag

För litteraturälskare kommer julafton två gånger om året, dels en gång i början av juni och dels en gång i början av december – det vill säga när Svensk Bokhandels nådiga luntor Höstens respektive Vårens böcker kommer ut. Megatjocka kataloger med i princip varenda bok som ges ut i Sverige det kommande halvåret listas.

I dag landar Vårens böcker med en duns hemma hos dem som har turen att ha en fungerande postgång efter det myckna snöandet. I katalogen finns även en del längre reportage, och till det här numret har jag bidragit med en tredelad text om barnboksappar som jag slet hund med tidigare i höstas.

Men katalogens bästa/mest deprimerande läsning står tveklöst Johanna Westlund för, som skrivit ett långt och mycket intressant reportage kallat Döden i hyllan om den skönlitterära bokens allt kortare livslängd. Nytt nytt nytt, ut med det gamla, in med det nya, en allt snabbare takt och en utveckling som ingen verkar kunna se något egentligt slut på.

Jag undrar: Böcker börjar i dag säljas ofta två-tre veckor innan det fastslagna recensionsdatumet. Hur länge dröjer det innan vi har nått punkten då nyheterna börjar städas bort från bokhandlarnas hyllor innan de ens hunnit recenseras?

Lite om Novellix, jOBS och Richard Herold

Coola novellförlaget Novellix ger sig ut på Spotify. Fyra av deras noveller går nu att hitta där, skrivan av Jonas Karlsson, Jens Lapidus, Wille Crafoord och Karin Ström. En intressant detalj tycker jag är att de två sistnämnda redan återfanns i Spotifys katalog i sina roller som musiker (själv har jag genom åren lyssnat mycket på Karin Ströms fina och ofta bitterljuva elektropop). Även de övriga två har ju i sanning framgångsrika alternativa karriärer – Jonas Karlsson är en av landets mest aktade skådisar och Jens Lapidus heltidsadvokat. Ska bli spännande att se om det här innebär en breddning av Spotifys katalog överlag, ljudböcker av romanlängd är kanske inte helt optimala – novellixerna ligger ju på knappa timmen vilket är ungefär som ett musikalbum, men det finns ju andra noveller där ute också, och kanske kan podcaster vara ett alternativ också? Vi har nog hur som helst inte sett slutet på den här utvecklingen.

Den första av de två Steve Jobs-filmerna närmar sig premiär. jOBS med Ashton Kutcher i huvudrollen får premiär på Sundancefestivalen. Den har ju bespottats en aning i förväg, dels har valet av Kutcher i huvudrollen betraktats som löjeväckande trots att de är väldigt lika utseendemässigt, och dels är ju jOBS inte den riktiga filmen, alltså den som Aaron Sorkin ska skriva. Jag tycker dock att den verkar intressant, och håller tummarna.

Richard Herold blir förlagschef på Natur & Kultur, efter att tidigare ha basat enbart för förlagets utgivning av skönlitteratur och sakprosa. Jag tror det kan bli spännande, Richard är en stigande kraft i Förlagssverige och det ska bli intressant att se hur han kan utveckla NoK i rollen som ”det lilla storförlaget” i relation till jättarna Bonniers och Norstedts. Synd att han inte verkar ha lika mycket tid eller möjlighet att debattera/sticka ut hakan offentligt som han gjorde under tiden på Atlas bara. Att vår föräldrabok kom ut just på Natur & Kultur är för övrigt helt och hållet Richards ”fel”, vi tog kontakt med honom medan han fortfarande var förlagschef på Atlas och hade lite inledande samtal, och när han gick över till Natur & Kultur följde vi med.

Lite quiz, lite August och en aning gud

Det gick finfint med quizzet i går kväll, tackar som frågar. Jag var på Morgan vid något tillfälle att han skulle ta kort så jag skulle kunna publicera bildbevis, men det glömde han att göra. Så ni får tro mig på mitt ord. Många hästfrågor blev det.

Fint att se att Augustpriset följde min uppmaning och nu lagt upp texterna jag efterfrågade på sajten. Det gäller att peka med hela handen. På sin twitterfeed utlovar de liverapportering på måndag när priset delas ut. Bara att följa.

Johanna bloggade bra i går om den ständiga uppförsbacken på genusområdet, med anledning av Andreas Ekströms och Emanuel Karlstens nya podcast Gudgubbar. Även Fredrik skrev bra. Personligen finner jag deras resonemang om att det saknas tillräckligt kända intressanta kvinnor att diskutera religionsfrågor med som märklig, eftersom jag som total novis när det gäller kyrkliga ting på rak arm kan räkna upp fler kvinnor än män som jag tycker vore intressanta att höra samtala om sin tro. Kanske är det så att det bland mer religiöst bevandrade finns fler kända gubbar än kvinnor, men för mig har alltid de kvinnor som tar fajten i religionsfrågan varit de som trängt igenom mitt ointressebrus.

Ända in i kaklet nu, Augustpriset!

Jag var inne på det redan när nomineringarna presenterades, men oj vad mycket bättre Augustprisets sajt blivit jämfört med tidigare år! Jag har ju varit en av de tydligaste kritikerna till hur Förläggareföreningen hanterat priset tidigare år, men jag är den förste att lyfta på hatten när en ändring nu inträffat.

Men texterna från den pappersbilaga de distribuerade med Svenska Dagbladet i helgen, där de nominerade titlarna presenterades och ett antal av de nominerade författarna förts samman till intressanta samtal, varför har inte de också lagts upp? De lever ju på sajten bra mycket längre än i en annonsbilaga, vår åkte ner i pappersinsamlingen redan i morse.

En lånemarknad är också en marknad

Svenska Dagbladet har en intressant artikel om e-bokens ställning i dag, där de listar ett antal skäl till varför e-boken fortfarande står och stampar i Sverige i frågan gällande försäljning. Alla skälen är relevanta, men jag tycker att artikeln tappar bort sig från rubrikens Därför är svenska e-böcker svårsålda när den efter ett tag börjar påstå att det inte finns någon e-boksmarknad i Sverige bara för att vi inte köper böckerna. Nej, men vi lånar ju allt fler på biblioteken? Alltså finns en ökande lånemarknad. Räknas inte det som en riktig marknad?

Alltså, jag är inte dummare än att jag förstår deras tanke, men jag tycker korten blandas ihop lite olyckligt. Inte heller är jag dummare än att jag så klart förstår att det här ses som ett problem från förlagens sida – de tjänar mer pengar på att sälja böcker än på att låna ut dem – men det innebär fortfarande inte att det inte finns någon växande svensk e-boksmarknad, utan ”bara” att den växer på ett sätt som gör den mindre kommersiellt gynnsam.

Och det här att det inte verkar som att läsplatteförsäljningen kommer att ta någon egentlig fart i årets julhandel heller – jag fortsätter hävda med en dåres envishet att det inte är den dedikerade läsplattan som kommer att få e-boken att slå igenom brett i Sverige, utan att det är surfplattan som är nyckeln. Sverige är för litet för att det ska gå att utveckla en riktigt bra läsplatta med en riktigt bra integrerad butik – Adlibris och Bokus har helt enkelt inte Amazons muskler för att kunna bygga upp en tillräckligt bra infrastruktur – men det går att få ihop det bakvägen, genom att bygga bra appar och innehåll för i första hand surfplattor och i andra hand smartphones, som till skillnad från läsplattor redan finns i miljonupplagor i Sverige.

Att e-boken får ta en alternativ väg framåt jämfört med den anglosaxiska marknaden leder kanske till en långsammare tillväxt, men jag är tror att det är den enda möjliga vägen framåt för marknader på små språkområden. Den som på allvar lyckas knäcka den nöten i Sverige kommer att ha en stor fördel. Dito kändes som ett steg åt rätt håll, men efter fjolhöstens lansering känns det som att plattformen har stått still i utvecklingen. Är det inte dags för nästa språng, Bokus/Dito?

Ja, eller så kliver Amazon in även här och snor åt sig hela skiten. Men jag har en känsla av att det inte blir så enkelt för dem att göra det som en del verkar tro, Apples iTunes har exempelvis aldrig lyckats skaffa sig samma dominerande position för digital musikförsäljning i små länder som de har i USA. Och då är ändå musik mycket enklare att sälja globalt än litteratur, som i mycket större utsträckning har unika nationella marknader och förlitar sig på översättningar av internationella storsäljare.

E-bokens framtid i Sverige är ljus. Men hur ljuset ska se ut är fortfarande höljt i dunkel.

Eh. Ja, ni förstår nog hur jag menar.

Ni lyssnar väl på Bokpodden?

Det slog mig att jag helt glömt att skriva om Johannas och de andra bokhorornas fina bokpodd här i bloggen!

Ja, visst smärtar det mig att min hustru numera poddar med någon annan än mig – vi drev ju med viss framgång vår litteraturvideopodd DJtv i ett antal år – men vad fasiken, tiderna förändras, det finns en tid och en plats för allt, tiden har sin gång och tids nog blir det nog dags för mig att podda loss igen bara tiden finns. Jag vill ju göra det, har till och med någorlunda konkret planerat det, men har inte hunnit/orkat ta tag i det.

Men tills det sker – kolla in Bokpodden, endera via Bokhoras sajt eller via iTunes.

Livet en onsdag i november

Jobbar från Café Safari i Kiruna i dag. Gott kaffe, mysigt ställe. Överlag är Kirunas centrum ganska gemytligt. Litet, funktionellt, trivsamt.

Expressens SD-avslöjande i dag. Ger det några effekter mer än att en person eventuellt tvingas avgå? Troligen inte. Att hela partitoppen så uppenbart är uppbyggd av människor av samma skrot och korn, och att vi någonstans hela tiden har vetat det, att de lyckats så väl i sina ansatser att till och med sakliga samhällsprogram som ”Agenda” börjar prata deras språk, och att de gång på gång får uppåt tio procent i opinionsundersökningar trots all jävla skit som hela tiden kommer fram. Det är alltså så här vi är. Illamåendet.

Fejstajmade med Tage i går. Han skulle bygga en linbana av snören och korgar, en sån som Albons Åberg har, och var mycket uppspelt. Älskade lilla unge.

Netflix slår upp portarna

I dag slår Netflix upp portarna i Sverige till en kostnad av 79 kronor i månaden. Jag har ju bloggat en del om det här med Netflix etablering – samt HBO:s – tidigare, och fyller på med lite mer tankar och reflektioner senare, de arrangerar pressträff på Berns i dag, och jag ska dit och hålla låda tänkte jag.

Men som sagt – senare.

UPPDATERING: Det verkar vara ett rätt stort intresse för den svenska Netflixlanseringen bland landets googlare, det rasar formligen in besökare här just nu som söker på frasen netflix utbud. Vad kan jag säga om det helt kort då? Som jag skrev i originalinlägget ovan, den som förväntar sig att Netflix ska vara ett magiskt land där de senaste filmerna och allra purfärskaste avsnitten av de bästa tv-serierna ska finnas tillgängliga blir snabbt besvikna. Såg att någon på Facebook lite nedsättande kallat det för ett museum för gamla filmer och tv-serier, vilket på ett sätt kan sägas vara sant, men jag ser det i sak inte som något negativt. Många är intresserade av att kolla ikapp gamla tv-serier, och det är inte så himla lätt alla gånger att hitta sådant med tre-fyra år på nacken, även om man ger sig ut och letar på illegala nedladdningsvägar. Här finns potential att ha allt samlat på ett enda ställe, till ett bra pris och dessutom textat.

Men lever tjänsten upp till potentialen då? Nja, inte helt. Jag har bara klickat runt lite snabbt bland tv-serierna nu på morgonen, och några exempel – ”Dexter” finns representerat med fyra säsonger (sjunde visas just nu i USA), ”Fringe” två säsonger (femman är på gång i USA), ”How I met your mother” fem (åttan är igång i USA) och så vidare. Mönstret är alltså att de två-tre senaste säsongerna saknas, med all säkerhet av rättighetsskäl. Värt att notera är att inte heller i USA ligger Netflix i fas, det är långtifrån en realtidstjänst, men de ligger snarare en eller möjligen två säsonger efter, inte tre. Kanske är det inte svårare än att rättighetsägarna lever enligt den gamla devisen att amerikanska tv-serier sänds i Sverige ett år efter i USA, något som i sådant fall känns synnerligen förlegat, ofta ligger svenska sändningar bara veckor eller på sin höjd månader efter USA i dag.

Men – och det här är ett viktigt plus för att nå brett genomslag – vad jag kan se är i princip allt svensktextat.