Teknik-arkiv - Sida 13 av 24

Dags att svälja stoltheten kring e-böckerna, Apple

Något oväntat damp domen i e-boksåtalet mot Apple och bokförlagen ner denna eftermiddag.

Domaren i det civilrättsliga målet verkar mestadels gå på justitiedepartementets linje så till vida att Apple förbjuds ingå avtal av arten ”most favored nation” under ett visst antal år beroende på förlag. Det innebär att de inte kan sluta avtal som säger att förlag i utbyte mot bättre villkor inte tillåts sälja sina e-böcker billigare i någon annan butik (läs Amazon). Denna klausul var den ena huvudorsaken till att justitiedepartementet stämde Apple och de sex största amerikanska förlagen (den andra att de sades gemensamt ha konspirerat kring hur avtalet skulle utformas).

Däremot fick inte justitiedepartementet igenom sitt krav på att Apple ska tvingas tillåta andra företag (läs Amazon) att sälja sina e-böcker direkt genom Apples App Store utan att ge Apple 30 procent av försäljningspriset (samt att försäljningen administreras genom Apples system och inte företagens egna butiker).

Apple säger att de tänker överklaga beslutet, och något annat var väl inte att vänta. Jag har dock svårt att se att de skulle kunna få domen mildrad, och tycker heller inte att så borde bli fallet. Att Apple och förlagen de facto konspirerade kring priserna visades rätt tydligt under rättegången, och även om de gjorde det för att stävja en konkurrent som hotar bli ett monopol, så följde de helt enkelt inte lagen.

Att böckerna i iBookstore nu kommer att ha högre priser än de har hos Amazon – för det är här grundproblemet ligger, Amazon säljer e-böcker i Kindle Store med förlust för att vinna marknadsandelar – får Apple helt enkelt finna sig i om de vill tjäna pengar på böckerna. Apple har aldrig varit ett företag som i första hand satsat på att vinna kunder genom att erbjuda det lägsta priset, och borde inte behöva göra det nu heller.

Kanske kan de efter denna dom aldrig bli störst på försäljning av e-böcker, men på det stora hela torde det vara viktigare för dem att de tillåts behålla kravet på att all försäljning av digitala produkter sker genom deras eget system och med en 70/30-deal. För hade de tvingats slopa den regeln på e-boksområdet – varför skulle då någon annan bransch ha accepterat den?

Äntligen är ljudboken digital

Cd-skivans dagar som ljudboksbärare är slutligen räknade! Det tog sin runda stund – det har hunnit gå fyra och ett halvt år sedan jag skrev ett agitatoriskt debattinlägg i Svensk Bokhandel om att ljudboksbranschen måste våga släppa sargen och bli digitala – något som fick vissa aktörer att hävda att jag inte höll ”branschnivå”. I senaste numret av Svensk Bokhandel finns ett mycket läsvärt temaspecial om ljudböcker, där kontentan är att branschen efter fem svåra år med sjunkande försäljning nu äntligen ser ljuset, och att allt är digitaliseringens förtjänst. Tidningen går till och med så långt att de härleder ljudbokens räddning till en enda sak: Publiken har börjat upptäcka Storytel.

Att det är just Storytel som har lyckats dra igång det digitala tåget gör mig väldigt glad. Jag har varit en ivrig förespråkare (och användare) av deras tjänst länge och har nämnt dem här i spalterna ett tiotal gånger sedan 2009. Av de streaming- och tillgängliggörandetjänster jag i dagsläget abonnerar på – Spotify, Netflix, HBO, Filmnet, Hulu, Storytel och Readly om jag läser kontoutdraget rätt – är Storytel den jag använder mest. Med priset 169 kronor i månaden är den visserligen också överlägset dyrast – de andra ligger på 79-99 kronor – men det är ett pris jag är villig att betala, dels för att litteratur även i övrigt har en högre prisbild än film, tv och musik, men också för att tjänsten helt enkelt ger mig så mycket. Jag snittar i dagsläget två-tre ljudböcker per månad genom dem och det finns inte på kartan att jag skulle kunna nöjesläsa sådana mängder i mitt liv just nu, barnen tar alldeles för mycket tid och kraft, jag somnar efter två-tre sidor text varje kväll.

En intressant utveckling är att Storytel har börjat lägga delar av den svenska ljudboksbranschen under sig då de nyligen köpt ljudboksförlagen Storyside och Earbooks. Att ett och samma företag både producerar, distribuerar och saluför böckerna kan bli problematiskt – vad händer om en ny streamingaktör kommer in på marknaden, riskerar de att tvingas betala dyrare för Storytels ”egna” titlar då? – men det är samtidigt något vi är vana vid från andra delar av den svenska bokbranschen.

Vad som är än mer intressant är att Storytel är en fristående aktör, en entreprenörsframgång utan några traditionella kopplingar till branschen. Bonniers försökte hösten 2010 slå sig in på marknaden med den i dag tämligen avsomnade satsningen Laudio, och några andra svenska konkurrenter finns inte bortsett från vanliga styckesköp hos de vanliga nätbokhandlarna och iBookstore. Det ska bli spännande att se om Storytel kan fortsätta stå fritt, och om de i sådant fall kan växa till att bli en verklig maktfaktor inom den svenska bokbranschen.

Jag hoppas verkligen det. Att Bonniers helt sonika köper dem bara för att de kan skulle kännas ack så fantasilöst och futtigt.

——

PS. Jag är ledsen att jag länkat till så många texter som ligger bakom Svensk Bokhandels betalvägg här. Det är ett gissel att det ska behöva vara så, men jag tycker ändå att det är bättre att länka än att inte göra det. Och det går ju att läsa inlägget utan att klicka. DS.

——

PS2. Jag skrev för övrigt ett gästinlägg i Storytels blogg i fjol om hur det gick till när jag byggde om vårt källarförråd till inspelningsstudio för min ljudbok. DS2.

Gigantens fall

Stackars Nokia. Så sent som för fem år sedan ännu kung i mobiltelefonvärlden, snart blott en avdelning kallad services and devices på ett amerikanskt företag i kraftig motgång, med en marknadsandel för sitt mobiloperativsystem som räknas i enstaka procent. Microsofts köp av Finlands stolthet kommer inte som en överraskning, men ändå känns det sorgligt på något sätt. Kan det här verkligen sluta väl? Jag är extremt skeptisk.

Omdaningen av mobilbranschen har gått fort. Ericsson, Nokia, Motorola – alla borta som egna tillverkare, och snart går väl Blackberry samma väg.

Har fortfarande min sista Nokiatelefon i en låda, en Nokia 6220 Classic som ersattes av en iPhone 3GS sommaren 2009. Kan väl inte påstå att jag saknat den.

Ömheten även som video on demand

På tal om ”Ömheten” som jag skrev om i senaste blogginlägget, så kom det ett pressmeddelande i går om att distributionsbolaget Nonstop Entertainment ingått ett avtal med Telia om att börja visa filmen via Telias video on demand-tjänst blott två veckor efter biopremiären i slutet av november.

Andreas Bratt som är ansvarig för vod-tjänsten hos Telia säger i pressmeddelandet att Ömheten blir så vitt vi vet den första svenska spelfilmen som får On Demand-premiär så här nära biopremiären, men det stämmer inte, för i fjol gick ”Hassel – Privatspanarna” upp på bio, dvd och vod helt simultant, utan ens ett par veckors eftersläpning. Redan 2010 gjorde dessutom Nonstop Entertainment ett liknande experiment när Joaquin Phoenix-mockumentären ”I’m still here” släpptes samtidigt för visning på bio och vod-tjänsten Voddler. Fast okej, den sistnämnda var inte en svensk film.

Men hur som helst – roligt initiativ! Skulle dock vara kul att se någon våga göra så här med en tippad storsuccé och inte bara smalare filmer.

Svenska förlag öppnar sig för Apples iBookstore

Utbudet i svenska iBookstore börjar sakteliga ta sig. De största svenska förlagen har tidigare varit svalt inställda till Apples universella 70/30-deal när det gäller ersättningen (Apple tar 30 procent av kakan på allt som säljs i hela App store), men nu verkar de redo att ändra sig. Tidigare har de vad jag sett bara doppat tårna försiktigt då och då med enstaka boksläpp, men nu puffas böcker från Bonniers förlagsflora för rejält i butiken, och överst av dem alla tronar som på så många andra ställen Fredrik Backmans ”En man som heter Ove”.

För dem som gillar att läsa e-böcker är det här så klart mycket positivt. Har man en iPhone eller iPad är iBookstore mycket enkelt att köpa böcker från, och eftersom Sverige är nedlusat av Appleprodukter innebär det en oslagbart stor potentiell e-boksmarknad för förlagen, även om de så klart gärna hade behållit en större del av intäktskakan än vad Apple medger.

Säljer man något i butiken då? Tja, jag blev själv förvånad över hur pass bra ”Vi har redan sagt hej då” fungerade att sälja i iBookstore när jag lade upp den där, och försäljningen tickar fortfarande stadigt på ett och ett halvt år senare, om än så klart i betydligt makligare takt. iBookstore har hittills kommit i skymundan i pratet om e-boksmarknaden i Sverige till förmån för Adlibris satsning på Letto och Bokus e-boksbutik Dito – det är ju hos dessa som utbudet har funnits.

Men i och med att Bonniers nu verkat ha ändrat sig gällande avogheten till iBookstore lär detta ändras. Bland deras allra färskaste titlar ser det ännu rätt glest ut, men skillnaden i utbudet är ändå enormt vid en jämförelse med för bara några veckor sedan.

Och nog finns det en marknad allt. För även om ingen ser den som primärt en sådan, går det inte att komma ifrån att iPhone är landets överlägset mest sålda e-boksläsare.

Tumbla runt

Ibland känner jag att jag bara skulle vilja ha en Tumblr. Jag samlar på mig så mycket länkar, läggar dem i Evernote, mejlar dem till mig själv eller öppnar webbläsarflikar, tänker det här ska jag blogga om så fort jag får tid, bara en kortis, och så faller det i glömska, mellan stolarna, blir aldrig av. Nattståndna länkar som samlar damm och blir kalla i cyberrymdens mörker. Och med en Tumblr inbillar jag mig att det skulle bli enklare, tjänsten är ju i princip byggd just med detta i åtanke.

Men orka bygga nytt.

Gratis e-böcker i veckorna elva

Annorlunda e-boksprojekt regnar det inte av i Sverige. Men författaren och krönikören Hillevi Wahls nyhet om att hon för att fira tio år som författare tänker ge ut ett urval av sina krönikor från tidningar som Metro och Kommunalarbetaren som gratis e-böcker i iTunes iBookstore tycker jag är ett roligt initiativ. Elva e-bokssamlingar blir det – en varje vecka fram till bokmässan – där texter kring teman som vänskap, kärlek, sex och familj samlas. Först ut är ”Vänner”, som kan laddas ner från iBookstore till iPhone/iPad här, och till övriga plattformar via Hillevi Wahls hemsida. Det ska även komma en Kindleversion via hennes sajt vad det lider.

I skrivande stund ligger den första samlingen etta på svenska iTunes topplista för gratisböcker. Roligt!

Utrymme att växa

När jag köpte min elvatums Macbook Air i november 2010 hade jag en treårsplan. När det presenterades nya modeller år 2013, endera i samband med WWDC i juni eller mer troligt vid en liten speedbumpuppdatering före jul, skulle jag köpa nytt.

Men så kom sommaren 2013, och jag insåg att nej, jag behöver faktiskt ingen ny dator ännu. Jag må kanske inte älska min MBA så som jag älskade min tolvtums Powerbook från 2004, men det är en fantastisk dator, med stor sannolikhet den bästa kombination av byggkvalitet, storlek och prestanda som världen skådat. Och visserligen är årets modell ruskigt mycket snabbare än min, men jag kan inte riktigt se vad jag i nuläget ska ha den högre hastigheten till, och eftersom Macbook Air utseendemässigt inte alls har förändrats bortsett från att Magsafekontakten ändrat form en smula, fanns det helt enkelt inga vettiga skäl till att uppgradera.

Bortsett från ett: Hårddiskutrymmet. I takt med att mitt bildbibliotek ständigt sväller till följd av barnfotografering overload, har min hårddisk på 128 gb under rätt lång tid lidit av växtvärk. Och visst är det fint med molntjänster, men just när det gäller mina bilder vill jag gärna ha kontroll över dem rent fysiskt, på den maskin jag ständigt tar med mig när jag är ute och rör på mig. Kontinuerliga rensningar har hittills hållit mig flytande, men till sist kommer en dag då det inte känns roligt längre. Jag måste få fotografera mina barn varje dag!

Och så läste jag för ett par veckor sedan ett (sponsormärkt) inlägg på Joacim Melins sajt Macpro om företaget Macpatric, som säljer (samt installerar om man vill) större SSD-diskar till bland annat Macbook Air. Jag har flera gånger varit inne och nosat på det amerikanska företaget OWC:s sajt, som är de som även Macpatric köper sina diskar från, men har varje gång av någon anledning avstått från köp. Men nu när jag såg att det gick att köpa från Sverige, och få hem disken på bara ett par dagar, fanns det inte längre någon orsak att inte slå till. Jag valde 240 gb-alternativet, en fördubbling av det som var möjligt att stoppa in i sin Macbook Air hösten 2010.

Förra veckan anlände paketet till Posten, och i dag var det dags för installation. Behjälpt av en instruktionsfilm på OWC:s Youtubekanal gick det i princip helt smärtfritt, och tog inte mer än tio minuter.

Så nu sitter jag här, redo att importera 1 253 bilder från det senaste halvåret in i iPhoto, och räknar med att ha mer än 110 gigabyte kvar på hårddisken när operationen är klar.

Friheten!

Oklart i DN om Ordfronts bibliotekssatsning på e-böcker

Artikeln i dagens DN (24-timmarslänk här) om att Ordfront sluter avtal med Stockholms stadsbibliotek för att börja distribuera e-böcker till biblioteket direkt, utan att gå via distributören Elib, är en underlig text.

Jag tycker att den missar åtminstone fyra viktiga frågor:

1. Är det här ens en nyhet? Att Ordfront och Stockholms stadsbibliotek skulle inleda ett samarbete gällande e-boksutlåning skrev Svensk Bokhandel om redan i november 2012. Ändå har det här samarbetet förberetts ”under medial tystnad”, enligt Dagens Nyheter.

2. Vad är det som gör att det här avtalet är bättre än det Ordfront hade kunnat sluta med Elib? Det enda som nämns är att Ordfronts marknadschef Jenny Bjarnar säger att de vill kunna ge författare och förlag ”skälig ersättning” samt få tillgång till lånestatistik. På vilka sätt är ersättningen och lånestatistiken annorlunda jämfört med den som Elib erbjuder?

3. Är det inte ett problem att avtalet begränsar sig till Stockholms stadsbibliotek? Visserligen kan man sitta var som helst i landet och låna e-böcker från Stockholms stadsbibliotek bara man har en nätuppkoppling, men det krävs ett lånekort och det måste man hämta ut fysiskt på plats i Stockholm innan man kan börja låna. De cirka 8 miljoner av Sveriges invånare som inte bor i Stockholms närhet då?

4. Varför nämns inte Publit i artikeln, trots att det är de som sköter ”Elib-biten” mellan Ordfront och Stockholms stadsbibliotek? För det rör sig inte om ett direktavtal mellan förlag och bibliotek, utan om att Publit jobbar på att bygga upp en alternativ distributionskedja till den Elib etablerat, och där avtalet gällande Ordfront och Stockholms stadsbibliotek är det första projektet som lanseras.

Många frågor, som borde ha förtjänat svar.

Datumstämpelns återkomst

Den minnesgode kommer ihåg att jag i början av året skrev ett par recenserande inlägg om e-bokstjänsten Bokon. En sak jag lyfte fram som smart var att deras app för e-boksläsning och köp även tillät inladdning och läsning av biblioteksböcker, och jag rosade den som ett mer tillfredsställande alternativ än Bluefire Reader, som är den app de flesta använder för att läsa biblioteksböcker på iPhone/iPad.

Men efter att en bok kraschat för mig när jag använde Bokons app och jag därför tillfälligt gått tillbaka till Bluefire Reader, upptäckte jag en funktion där som jag tror är relativt ny, som har fått mig att åtminstone hittills stanna kvar hos Bluefire: Antal dagar kvar på lånet.

Ni minns i barn- och ungdomen, då man lånade böcker på biblioteket och alltid visste när de skulle lämnas tillbaka eftersom bibliotekarien stämplat återlämningsdatumet på den där rutade sidan längst bak? Detta är sedan länge bortrationaliserat på svenska bibliotek och ersatt med ett simpelt kassakvitto som tappas bort redan innan man kommit ut från biblioteksbyggnaden – men nu har Bluefire Reader återinfört stämpeln i digital form! Så här ser det nämligen ut på katalogsidan i appen:

2 days remaining on loan. En enkel men oerhört nyttig informationsrad, som höjer användarupplevelsen flera snäpp. Nu vet jag när det gäller att rappa på och trotsa småbarnslivets eviga trötthet om kvällarna. Barndomens bibliotekslån är åter här, numera digitala.

Hos Bokon finns tyvärr ingen sådan info på katalogsidan, och heller ingen annanstans vad jag lyckats hitta. Däremot bjuder appen på en bugg jag aldrig lyckats bli kvitt, som gör att jag till synes får dubletter av de biblioteksböcker jag lånar. Men raderar jag den ena, slutar även den andra att fungera. Inte så användarvänligt, tyvärr:

Så kom igen Bokon, fixa något liknande! Det borde inte vara svårt rent tekniskt, infon om när boken ska ”lämnas tillbaka” (det vill säga sluta fungera) finns ju inskriven i filen, och borde väl gå att lyfta fram visuellt. Det skulle verkligen lyfta biblioteksdelen.

TILLÄGG: Fick en kommentar på Facebook där det påpekades att den här funktionen även finns på en del läsplattor, bland annat Sonys. Än större anledning för Bokon att skaffa den också, med andra ord.

Svensk versus amerikansk pocket

I september, nästan två år efter att den inbundna utgåvan kom i slutet av oktober 2011, ges Walter Isaacsons biografi ”Steve Jobs” ut i pocket i USA. I Sverige, där den inbundna upplagan i princip kom samtidigt som det amerikanska originalet, kommer då pocketutgåvan av nämnda bok att ha funnits ute i handeln i 13 månader.

Så här är det så klart inte alltid, men det är ändå ett intressant exempel på hur oerhört olika de svenska och amerikanska bokmarknaderna är. I Sverige är pocketboken alltjämt mycket stark och viktig, i USA har den aldrig varit det och i takt med att e-boken vuxit sig allt starkare har den tynat ytterligare.

TILLÄGG: Såg att Amazon satt priset på den nya utgåvan till 18 dollar, vilket torde indikera att det rör sig om en så kallad trade paperback-utgåva, och inte en mass-market paperback, vilket är det vi i Sverige brukar kalla pocket. Två år efter den inbundna utgivningen finns det alltså ännu inga planer på det vi ser som ”vanlig” pocket. Detta trots att boken varit en enorm framgång.

Vad är då en trade paperback? Jag skrev om det för ett par år sedan här.

Twittertorka och Array

Talande: Jag tänkte nej, nu får jag allt ta och plocka bort widgeten för min twitterfeed i högerspalten, jag twittrar ju aldrig nu för tiden, det blir bara pinsamt. Och så kollade jag, och hoppsan, jag hade visst redan tagit bort den, troligen för rätt länge sedan, jag minns det inte ens.

Nej, jag säger inte att jag kommer att sluta använda Twitter, i dag går jag kanske in och scannar av de tvåhundra senaste tweetsen i mitt flöde en gång per dag, för att få en bild av vad som intresserar/vållar upprördhet i detta nu. Men jag finner mig nästan aldrig ha något eget att säga. Kanske har det med tvåbarnslivet att göra, tiden har blivit mindre, something’s gotta give, och för mig är det Twitter.

Men bloggen och mitt rss-flöde, det överger jag aldrig. Lita på det.

Och på tal om rss-flödet – jag ser mycket fram emot den nya svenska tekniksajten Array, som reser sig ur askan från Allt om mac (som skaparna själva brände ner till grunden i dag på eget initiativ). Den nya sajten blir inte Applecentrerad utan bredare till anslaget. Törs man hoppas på en svensk The Verge?