Reconstruction time again. Kanske.

Det har blivit den tiden på året igen. Det lackar mot jul och jag känner ett sug efter att bygga om bloggen. Igen. Den här gången lite mer medvetet mobile first, eller åtminstone mobile/computer equal, eftersom hälften av bloggens besökare numera kommer från mobiler och surfplattor.

Jag vill ha ett mobilt tema i samma luftiga stil som jag haft här i spalterna sedan 2006, som inte går ut på att skala bort i princip all funktionalitet bara för att man inte sitter framför en dator. Exempelvis vill jag inte att man ska behöva dra ner en rullgardinsmeny eller scrolla ner till sidans botten för att komma åt högerspalten, vilket sker med temat jag har nu. Men låter det sig göras på ett snyggt sätt?

Tips mottages ytterst tacksamt.

Kom an kom an pirater

Kylan håller i sig, mer än -35 även i dag, och i morse startade faktiskt inte bilen, men efter diverse laddningar och värmningar hoppas jag på bättre tur framåt eftermiddagen. Nu börjar det också kännas i huset att det är kallt, kylan kryper in längs golven i vissa rum, tyvärr särskilt i barnrummet som helst inte bör beträdas utan raggsockor.

Men till onsdag utlovas nästan nollgradigt väder, så kanske kan den där inställda skidpremiären snart bli verklighet.

Jag gjorde förresten Spotifys year in review. Det visade sig att det inte direkt är jag som är familjens främste användare.

spotifyyearinreview

Och just det ja, i går skrev jag på TVdags om hur vi alltjämt fjättras vid våra datorskärmar när vi använder streamingtjänster trots att vi snart vänder blad till år 2014 i almanackan.

Viljelösa Appleslavar

Jag har recenserat ”Jobs” för UNT den här veckan. En berättelsemässigt blek och synnerligen ofokuserad film, två kajor blev betyget.

Läste så Fredrik Strages recension i DN (bakom betalvägg, 24-timmarsfungerande länk här), och störde mig på den avslutande slängen. Scenerna där Jobs avskedar folk som inte delar hans ”entusiasm”, eller lunkar omkring med fingertopparna trummande mot varandra likt mr Burns i ”Simpsons”, är djupt obehagliga. Tyvärr skildras inte den ännu läskigare hjärntvätt som gjort en stor del av jordens befolkning till viljelösa Appleslavar.

Bortsett från att det är en rätt trött grej att hävda att de som använder Appleprodukter är viljelösa slavar som bara fastnat i någon sorts masspsykos, så tycker jag att påståendet i sig är felaktigt när det gäller ”Jobs”. Visserligen har Strage rätt i att det kanske inte skildras utan snarare visas, men redan i filmens första scen får vi se Apples kunder bete sig just så som Strage skriver – viljelösa Appleslavar. Problemet är bara att scenen inte har någon förankring i verkligheten.

Filmen startar med Steve Jobs keynotepresentation av den första iPoden i oktober 2001. Scenen är till skillnad från verklighetens presentation rätt kort, men det är ändå inte den stora differentiatorn. Det som däremot är iögonfallande är publikens reaktion när Jobs halar upp iPoden ur sin jeansficka. I filmen går publiken bananas – reser sig upp, jublar, gör visselljud, skriker woohoo, precis som viljelösa Appleslavar förväntas göra.

I verkligheten var mottagandet mycket ljumt. Visst kom det applåder, men endast kort, pliktskyldigt och reserverat, och när han en liten stund senare meddelar att tingesten ska kosta 399 dollar är tystnaden i salen kompakt. Reaktionerna efteråt var extremt försiktiga och förvirrade – varför lägga så mycket krut på en portabel musikspelare, det fanns ju redan dussintals liknande prylar? – och i vissa fall rent fientliga.

Det var först några månader senare, när iPoden kommit ut och kunderna börjat testa den i butik och se vad den kunde göra och kanske än viktigare hur den gjorde det, som framgången sakta började komma. Den ikoniska produkt iPoden med sina vita lurar skulle komma att bli låg fortfarande ett par år fram i tiden, det var först runt 2004, när iTunes släppts för Windows och marknaden för iPod tiofaldigats, som den totala succén var ett faktum.

Keynoten går att se i sin helhet här. Upphalandet ur fickan kommer efter cirka 21 minuter.

Weird Science + TVdags = Superteam!

Nu smäller det! Från och med i dag går Weird Science och tv-tjänsten TVdags samman och bildar det som brukar kallas ett superteam. Och eftersom jag sedan i somras är en del av Weird Science-kollektivet, inbegriper detta team även mig. Nedan följer pressmeddelandet som just rullat ut:

Sveriges bästa tablå-app går ihop med landets ledande tv-blogg om banbrytande tv-sajt

Iphone-appen TVdags är Sveriges mest välrenommerade tv-tablå-app, med en utmärkelse av Apple och 4.5/5 i betyg av 1200 omdömen i App Store.

Bloggen Weirdscience.se har sedan 2004 varit Sveriges mest välrenommerade för modern och nyskapande tv-kritik.

Nu går TVdags och Weird Science, via contentbyrån DG Communications, ihop och skapar en banbrytande ny tv-tjänst. Chefredaktören Kjell Häglunds redaktion av skribenter från WS (bland andra Hynek Pallas och Johanna Koljonen) utökas även med handplockade toppnamn som Sara Ödmark (Älskade dumburk), Anna Thunman Sköld (Thunmans tv-blogg), Johanna Swanberg och paret bakom specialist-podcasten Obiter Dictum, Billy Rimgard och Tobias Norström.

De eviga frågorna ”Vad ska jag se på tv i kväll?” och ”Tips på nya bra serier?” behöver inte längre hänga i luften. Nya TVdags.se lanseras i dag och blir den enda svenska sajten tv-älskare behöver. Den blir, med responsiv design, den perfekta tv-kompanjonen i surfplattan eller mobilen – med en funktionell symbios mellan tablåtjänsten och det redaktionella innehållet – recensioner, nyheter, klipp och tips. Allt under ledning av chefredaktören, Weird Science-grundaren Kjell Häglund. Förutom sajten existerar vi där samtalet pågår kring TV på twitter och facebook. Community manager blir Jimmy Svensson.

– Vi vill göra ”second screen” på riktigt, säger Kjell Häglund. Vårt vassa journalistiska innehåll, grundad i både nördpassion och expertkunskaper, är den perfekta utgångspunkten för en verklig, organisk community för tv-fans.

– Giftermålet mellan nyttotjänst och professionell tv-kritik skapar en helt ny typ av TV-guide Sverige inte sett, fortsätter Johan Sjöstrand, grundare av TVdags.se. Vi är otroligt uppspelta över vad vi ska åstadkomma tillsammans med Kjell och hans redaktion, och det här är bara början på samarbetet. Vi kommer att rulla ut flera ytterligare funktioner som stödjer TV-tittandet efterhand.

Se nya sajten på mobilen, surfplattan eller datorn: tvdags.se

Mina första två inlägg kommer nästa vecka. Då kör vi!

Digitalt stressad?

Nedan lite programinformation:

I dag med start klockan 14.03 sitter jag alltså med i studion och pratar om digital stress i ”Nya vågen” i P1. Orsaken är den senaste tidens debatter i ämnet i allmänhet, och Micke Darmells nyutkomna bok ”Uppkopplad eller avkopplad” i synnerhet. Jag lär komma att inta en position som någorlunda skeptisk, även om jag så klart är fullt medveten om att den digitala tid vi lever i bjuder på en hel del faror och fallgropar, som tyvärr inte är särskilt enkla att stå emot.

Ratta in vetja, tror det blir ett bra samtal! Nu dags att börja bege mig mot studion i Luleå medelst bil (i ymnigt snöfall) till Gällivare, därefter tåg till Luleå.

Storytel tar sig an e-böcker

I mitt test av Adlibris Mondo häromdagen konstaterade jag att konkurrensen bland digitala litteraturtjänster hårdnat. Nu skriver Svensk Bokhandel att även Storytel breddar sin palett, från jul kommer de för 199 kronor per månad att erbjuda ett kombinerat ljudboks- och e-boksabonnemang. Dagens ljudbokstjänst, där de tar 169 kronor i månaden för maxabonnemanget, kombineras alltså med en liknande tjänst för e-böcker för 30 kronor extra. Hur många förlag de får med på tåget är inte klart ännu, men ett antal mindre ska redan ha skrivit på och förhandlingar pågår med de stora.

Det fortsätter röra på sig. Skoj!

Test: Adlibris Mondo

Adlibris Mondo är den Bonnierägda nätbokhandeln Adlibris nya butik för ljud- och e-böcker, som även inkluderar en abonnemangstjänst för ljudböcker enligt ungefär samma modell som Storytel erbjuder. Förutom själva webbplatsen finns en Adlibris Mondo-app för iPhone/iPad/iPod Touch, som egentligen är en uppdaterad variant av deras tidigare app Adlibris E-bok. Har du den på din telefon sedan tidigare, och efter uppdateringen till iOS7 har aktiverat automatisk uppdatering av appar, är chansen rätt stor att du redan har Adlibris Mondo-appen på din iPhone utan att du noterat det, så var fallet för mig. Någon version av Adlibris Mondo för Android finns inte ännu.

Appen har ingen butiksfunktionalitet, utan är endast en nedladdnings- samt samlingsplats för de köp du har gjort på Mondos webbsajt. Detta gäller köp av såväl e-böcker som ljudböcker, och inkluderar tyvärr även allt som har att göra med ljudboksabonnemanget. Det här är en rejäl nackdel jämfört med konkurrenten Storytel, där du med fördel sköter allt i mobilen efter att inledningsvis ha tecknat själva abonnemanget på nätsajten. Adlibris Mondo tar ut samma månadsavgift för sitt ljudboksabonnemang som Storytel – 169 kronor i månaden – men erbjuder alltså i dagsläget en sämre tjänst.

Ljudboksabonnemanget är sämre även till utbudet, så till vida att inte alla ljudböcker som finns till försäljning ingår i ljudboksabonnemanget, titlar från förlag som Storyside och Earbooks (som av en ”slump” sedan en tid ägs av Storytel) går endast att styckeköpa. Storytels egna ljudboksförlag är dock inte de enda som saknas i abonnemangskatalogen, även titlar från Ordfront Ljud och en del mindre ljudboksförlag verkar endast gå att köpa i dagsläget.

Själva sajten följer Adlibris nyligen genomförda designomgörning, det är en ren, modern och snygg design, och har man bara kopplat ett kontokort till sitt Adlibriskonto görs köp väldigt enkelt. Detsamma gäller på mobilsajten, där även en bra funktion finns som känner av att jag har surfat dit på min iPhone och från mitt bibliotek då erbjuds direktlänkar till appen där jag genast kan ta mig an att börja läsa eller lyssna på böckerna jag köpt eller lagt till via ljudboksabonnemanget.

Funktionaliteten i e-boksläsaren är rätt standard, det finns de vanliga skärmlägena vit, sepia och natt, det går att byta mellan tre typsnitt samt ändra storlek på texten. Efter att ha vant mig att läsa i iBooks saknar jag dock en scrollfunktion för text. Värt att notera är att vare sig Adlibris Mondo eller Bokusägda konkurrenten Ditos e-boksläsare klarar av att hantera e-böcker nedladdade från andra ställen än den egna butiken, något däremot Bokon och iBooks klarar – Bokon klarar till och med av att hantera kopieringsskyddade biblioteksböcker.

Ljudböcker ska endera kunna streamas eller laddas ner till ett offlineläge. Det senare verkar dock vara ansatt av en bugg, jag testade med flera titlar, både av ljudböcker som jag styckeköpt samt sådana som ingick i månadsabonnemanget, och fick på tisdagskvällen enbart felmeddelanden. När jag provade igen på onsdagsmorgonen fungerade det dock, så förhoppningsvis rör det sig bara om en barnsjukdom. Att streama böcker gick fint, utöver vanliga framåt- och bakåtspolningsknappar finns en 30 sekunder bakåt-knapp samt en funktion för att spela upp boken i 1,5 gångers hastighet. Denna verkade dock inte fungera i streamingläget, åtminstone gick den inte att klicka på i de två böcker jag testade med.

Sammanfattningsvis känns Adlibris Mondo som en butik/tjänst med potential, särskilt den breda ambitionen är lovande, men att appen saknar funktioner för köp av böcker och inte ens har funktionalitet för val av ljudböcker inom månadsabonnemanget är trist, liksom att den enbart hanterar ljud- och e-böcker köpta inom Adlibris eget ekosystem. Att man inte kan handla i appen beror med all säkerhet på att Adlibris inte är sugna på att ge Apple 30 procent av intäkterna, men Apples 70/30-regel borde vad jag förstår inte gälla abonnemangstjänsten så länge det inte går att teckna prenumerationen i själva appen. Så verkar åtminstone fallet vara hos Storytel, alla abonnemang hos dem måste startas på sajten, därefter kan man logga in i appen och börja använda den.

En avslutande fundering: I mitt inlägg nyligen om boomen för digitala ljudböcker ställde jag följande fråga med anledning av att Storytel i år köpt ljudboksförlagen Earbooks och Storyside: Att ett och samma företag både producerar, distribuerar och saluför böckerna kan bli problematiskt – vad händer om en ny streamingaktör kommer in på marknaden, riskerar de att tvingas betala dyrare för Storytels “egna” titlar då?

Jag ser två möjligheter: Endera så är detta precis vad som nu har hänt i och med att Earbooks och Storysides titlar inte finns med i Adlibris Mondos ljudboksabonnemang, eller så har Bonniers valt att inte sluta något avtal med dessa förlag innan tjänsten lanserades, eftersom de inte ville visa konkurrenten vad de hade på gång.

Oavsett vilket så har temperaturen på den svenska ljudboksmarknaden nu skruvats upp betänkligt, och det på mer än ett sätt. Välbehövligt och spännande!

——

Fotnot: I vintras testade jag även den konkurrerande e-bokstjänsten Bokon. Förra sommaren testade jag Adlibris e-boksläsare Letto i två inlägg.

UPPDATERING: Ju mer jag tänker på det, desto mer kan jag inte komma ifrån att det känns som ett stort misstag av Adlibris (och Dito) att inte satsa på att göra e-boksläsaren i appen fullvuxen. Visserligen känns det lite fjantigt att jämföra med den fysiska världen, men nu blir det som om vi skulle ha olika bokhyllor för böcker beroende på vilken bokhandel vi har köpt dem i. Här är Schibstedägda e-boksbutiken Bokon ett föredöme, som inte bara har byggt en app som klarar av att hantera e-böcker inskaffade på andra ställen, utan även fungerar för krypterade biblioteksböcker.

Om Adlibris fixade det, och gjorde detsamma för ljudböcker samt ordnade så att abonnemangstjänsten fungerar på samma sätt som Storytel, skulle de sitta på en riktigt vass tjänst som ingen svensk aktör skulle kunna matcha. Jag hoppas att det vi nu har fått se bara är ett första steg.

UPPDATERING 2: Jag angav tidigare en siffra för hur många ljudbokstitlar som fanns i Mondos bibliotek, men jag plockade bort den biten på onsdagskvällen då jag insåg att den var missvisande, jag kollade enbart antalet skönlitterära titlar. Tyvärr hittar jag inget sätt att hitta en totalsiffra, det verkar inte gå att sortera på hela utbudet utan enbart utifrån kategori, och då samma titel ofta förekommer i flera kategorier blir det svårt att utifrån avgöra hur stor databasen verkligen är. Bättre att då inte säga något alls i frågan.

Lite om Adlibris nya digitala satsning Adlibris Mondo

Har ni sett Adlibris nya satsning på digitalböcker – Adlibris Mondo? Jag hann bara kika lite snabbt i går och i dag finns heller ingen tid, men jag ska ta mig en djupdykning vad det lider, och dessutom testa deras nya ljudboksabonnemang, som (inte) av en slump verkar ha samma funktionalitet och pris som Storytels tjänst.

Antar att det betyder, med anledning av min text om genombrottet för den streamade ljudboken för några veckor sedan:

• Att Bonniers inte funderar på att köpa Storytel i dagsläget. Puh.

• Att Bonniers ljudbokssorgebarn Laudio nu kommer att föra en ännu mer tynande tillvaro. Nedläggning på gång? För jag ser inte riktigt vitsen med att samma koncern har två ljudbokstjänster.

• Att det känns en aning förvirrat att den nya plattformen heter Mondo, när deras egen e-boksläsare heter Letto. Varför inte göra som Amazon och använda ett och samma varumärkesnamn på såväl läsplatta som butik? Eller hänger Letton också på en skör tråd?

In your fucking pocket

En intressant detalj i svallvågorna av Apples lansering av iPhone 5S och 5C – John Gruber har i sin recension av de nya telefonerna prestandatestat dem, och kommer fram till följande:

The iPhone 5S beats my 2008 15-inch MacBook Pro by a small measure in the Sunspider benchmark (with the MacBook Pro running the latest Safari 6.1 beta). The iPhone 5S is, in some measures, computationally superior to the top-of-the-line MacBook Pro from just five years ago. In your fucking pocket.

Samtidigt har sajten Macs future gjort liknande prestandatester, och noterar att iPhone 5S når nästan samma resultat som 2010 års Mac mini.

I vårt hem används en Mac mini inköpt i maj 2009 som mediahubb, och det är en dator som rent generellt utan större problem klarar av allt jag dagligdags kräver i mitt datorliv. Vi har alltså nått en nivå där mobilen i våra fickor på allvar besitter den processorkraft vi behöver för att sköta våra datorbehov, det enda som saknas är möjlighet att busenkelt koppla samman mobilen med en stor skärm och ett tangentbord vid behov. Och med busenkelt menar jag idiotenkla, trådlösa kopplingar utan lagg som bara fungerar.

Jag skulle säga att vi har nått dit om tre år. Sedan tror jag inte särskilt många av oss längre använder det vi i dag kallar ”dator”.

IT-samhället vi tillät ske

En gång i tiden ägnade jag mycket kraft i den här spalten åt att vara arg på den svartvita nedladdningsdebatten i svallvågorna av Pirate Bay-rättegången och införandet av FRA-lagen. Jag vet inte varför, kanske var det bebisbestyren som kom emellan, men jag har legat av mig, läst i tysthet, retweetat någon gång ibland, varit lat och säkert ibland feg.

En som inte är det är dock Kjell Häglund. Hans svavelosande krönika hos M3 i dag får mig att känna mig både stridslysten och uppgiven inför det idiotsamhälle vi på så många sätt bara tyst tillåter skapas.

Jag lovar personlig bättring i fortsättningen.