Har ni sett att Adlibris har startat en blogg? Rätt intressant och matnyttig, men mystiskt nog inte inkorporerad i butikens sajt utan placerad på en helt egen domän. Visst, det finns en liten länk på Adlibris startsida, men det är ju just den här typen av redaktionellt innehåll som själva sajten borde innehålla mer av, ett mervärde som kan hålla kunderna kvar längre. Att skjutsa iväg dem vidare till en annan plats på nätet känns ogenomtänkt.
Etikett: bokbranschen
Och nu blir det reklamfilm
Den här nya försäljningsplattformen för e-böcker som förlagssammanslutningen De oberoende, Piratförlaget och Schibsted ska starta tillsammans söker personal. De är på jakt efter en redaktör/sajtchef, en annons ligger ute och det är bara för den intresserade att söka. Sista dag på fredag dock – så skynda!
Jag är rätt nyfiken på vad det är de har tänkt sig. Den svenska e-boksmarknaden kan tveklöst behöva en till spelare och Piratförlaget har ju lång erfarenhet av e-böcker – de var pionjärer på den svenska marknaden när millenniet var ungt – men de har tung konkurrens emot sig, landets förlagsjättar har ju varsin plattform i form av Dito och Adlibris att luta sig mot.
Den ännu odöpta satsningen skulle enligt den inledande nyhetsrapporteringen (betalväggstext från Svensk Bokhandel här, öppen text från E-handel.se här) lanseras i god tid före julhandeln, men i ljuset av att de först nu är ute och letar efter en sajtchef känns det tveksamt om tidsplanen håller.
Men hur som helst, det verkar vara ett roligt jobb. Så sök vetja.
Ni lyssnar väl på Bokpodden?
Det slog mig att jag helt glömt att skriva om Johannas och de andra bokhorornas fina bokpodd här i bloggen!
Ja, visst smärtar det mig att min hustru numera poddar med någon annan än mig – vi drev ju med viss framgång vår litteraturvideopodd DJtv i ett antal år – men vad fasiken, tiderna förändras, det finns en tid och en plats för allt, tiden har sin gång och tids nog blir det nog dags för mig att podda loss igen bara tiden finns. Jag vill ju göra det, har till och med någorlunda konkret planerat det, men har inte hunnit/orkat ta tag i det.
Men tills det sker – kolla in Bokpodden, endera via Bokhoras sajt eller via iTunes.
Ryggen utåt
Fördriver några minuter på stan före ett möte. Kliver upp på relativt nya Akademibokhandeln på Kungsgatan för första gången. Kollar om de har min pocket – check, kollar om de har vår föräldrabok – check. Fast samtliga exemplar med ryggarna utåt – bu. Åtgärdar pocketen, den står i ett undanskymt hörn, kan behöva lite extra hjälp, anarki i det lilla. Gillar verkligen att fiket de har i samarbete med Wayne’s Coffee tillåts sippra ut i lokalen, folk sitter och fikar vid bord lite här och där, gör att butiken känns mer levande, en mötesplats, inte bara ett boktempel.
Nu vidare till mötet. Ångrar att jag inte frontade föräldraboken också. Nästa gång.
Jag har vänt blad för sista gången
En liten men möjligen epokgörande detalj som presenterades vid Apples iPad mini-presentation i tisdags var möjligheten att i den nya versionen av e-bokläsarprogrammet iBooks välja temat continuous scrolling, eller som det lite sött kallas i den svenska appen – rulla. Vad Apple gjort är alltså att frångå den fysiska världens bladvändande och i stället anammat nätet ändlösa scrollande när man läser e-böcker.
Det är häpnadsväckande att ingen redan infört det här. För om man nu ska läsa e-böcker, är det då inte bättre att anamma ett sätt att ta sig till texten som visat sig fungera oerhört bra på skärm, i stället för att i onödan härma den fysiska världens beteende?
Mig veterligen har ingen annan e-boksapp den här funktionaliteten, men jag skulle tro att de rätt snart tar efter funktionen. För det fungerar väldigt bra, och ger flera fördelar vid praktiskt läsande. Jag läser exempelvis gärna i sängen, och det blir ofta så att iPadens underdel vilar mot bröstet eller magen när jag läser, den är så pass stor att det känns som det bekvämaste sättet att placera den. Att läsa texten längst ner på sidorna blir då en smula ansträngt eftersom jag tvingas böja huvudet i en något onaturlig vinkel, samt att iPaden dessutom ofta vilar mot ett fluffigt täcke som lätt skymmer sikten längst ner. Med rulla-läget försvinner den här problematiken, jag kan i stället alltid ha blicken riktad mot skärmens övre halva och sakta rulla mig framåt i berättelsen med hjälp av ena tummen. Mycket smidigt och bekvämt.
På ett sätt är det lite underligt att just Apple blev de första att implementera detta, de har en förmåga att på ett ofta smaklöst sätt efterhärma den fysiska världen i sina appar, det som på engelska brukar kallas skeuomorphing, det vill säga när man låter en produkt behålla designelement den inte längre behöver av igenkänningsskäl, som Apple gör i sitt kalender-program när de behåller skinnfodralsutseendet, eller i Podcaster-appen som av outgrundlig anledning visar ett gammalt rullband när man spelar upp något. Steve Jobs var sin stilkänsla till trots löjligt förtjust i sådant här krimskrams, utseendet i Kalender – som då hette iCal – inspirerades av de oerhört vräkiga och … ja, fula skinnfåtöljer han hade i sitt privatplan.
Men åter till ämnet. Ni som gärna vill ha kvar sidbläddrandet behöver inte oroa er, det är kvar som standardinställning än så länge. Rulla-läget måste aktivt väljas.
Gör det.
Ständigt dessa män
Johanna skriver på SVT Debatt om nobelpriset i litteratur och snedfördelningen mellan män och kvinnor, dels i hur många som tilldelats priset, och dels i hur många män respektive kvinnor som suttit i Svenska Akademien.
I den mån Svenska Akademien skulle behaga svara skulle de väl säga att de aldrig tar hänsyn till kön, de gör sitt val enbart utifrån litterära grunder och så vidare. Och visst, om Akademiens ledamöter skulle svara så menar de det nog också. Men samtidigt säger de då även mellan raderna att män faktiskt är mer värda priset än kvinnor. Hur kan det annars komma sig att blott tolv kvinnor sedan år 1901 har tilldelats priset? Om det alltså är så att det endast är litterär kvalitet som räknas in, blir den enda rimliga förklaringen att kvinnliga författare bara är en tiondel så bra som manliga diton.
Något annat sätt att tolka ett sådant svar kan jag inte se.
UPPDATERING: I en chatt med Svenska Dagbladets läsare säger akademiledamoten Per Wästberg, som är ordförande för den fem personer stora Nobelkommittén inom Akademien, så här på frågan varför så få kvinnor tilldelats priset (frågan från signaturen Niclas, daterad klockan 16.35):
Vi gör vad vi kan – med fyra aktiva kvinnor i Akademien och två i en Nobelkommitté på fem – men till slut är det våra värderingar som avgör. Men vänta och se!
Ska man tolka hans svar som att det är de kvinnliga akademiledamöternas ansvar att se till att kvinnliga författare lyfts fram? Det är ju i sådant fall helt åt helvete, om mitt språk ursäktas, för då gör han ju själv det hela till en fråga om kön, trots att Akademien säger sig enbart se till en författares gärning och blundar för könet. Männen i Akademien kan alltså enligt Nobelkommitténs ordförande inte förväntas ta till sig kvinnliga författarskap utan att ledsagas fram till den av sina kvinnliga kollegor? Och den samlingen män är alltså de som anförtrotts att utse mottagaren av världens förnämaste litteraturpris?
Världen. Helt optimal till sin utformning.
Åter till ritbordet
Det här med e-böcker är svårt. Karenstidsförsöken går tydligen inget vidare, kan DN meddela i dag (länk som bara fungerar ett dygn, hej ljuva betalväggsframtid). Jag får erkänna att jag inte var helt övertygad motståndare till karenstidsförslaget, om det hade fungerat så anser jag att det hade varit att föredra före det urlöjliga låt oss låtsas att e-böcker är fysiska böcker-förslaget.
Men det verkar alltså inte vara så. Vad händer härnäst?
Börjar e-boken ta fart i Sverige på riktigt nu?
Jag tror att Adlibris börjar få igång försäljningen av läsplattan Letto rätt ordentligt.
Nu behöver man visserligen inte vara synsk för att förstå att den sålt bra den senaste veckan, det är bara att kika på Adlibris Populärast denna vecka-lista på sajtens startsida för att se att Letton just nu endast är slagen av ”Femtio nyanser av honom”, vilket torde bero på att de kör en läsplattekampanj just nu. Reducerat pris, nyhetsbrevsutskick och stort uppslagen annons i toppen på sajten ger så klart effekt på försäljningen.
Men även om intresset höjts ett antal snäpp till följd av kampanjen, så finns det i min sajtstatistik goda indikationer som säger att intresset har varit rätt stadigt ända sedan starten i juni och därtill ökande över tid. För jösses vad googlingar jag får varje dag på mitt tvådelade test av Adlibris Letto från i somras. Faktum är att de där två testerna har gjort att besöksantalet per dag på min blogg i dag ligger ungefär 50 procent högre än de gjorde i våras. Visst, lite beror det på att jag har en ny bok ute, men på det stora hela skulle jag vilja kalla det Lettoeffekten.
I och med att Adlibris drog igång den nya kampanjen förra veckan har intresset nu blivit närmast extremt. Jag gjorde en koll i mitt statistikprogram Statcounter i helgen, och kollade två dygn bakåt. 66 procent av alla googlesökningar som lett till besök på min blogg under dessa två dygn innehåller ordet Letto. 35 procent av samtliga googlingar består av frasen adlibris letto, 15 procent adlibris letto recension. och därefter kommer mitt eget namn – daniel åberg – på ynka 6 procent av sökningarna innan olika Lettokombinationer tar över igen.
Det här behöver så klart inte betyda något. Men jag tror faktiskt att det gör det. Det är tveklöst väldigt långt kvar innan vi kan börja prata om en Kindleliknande succé – Amazon har pushat för sina Kindleläsare i toppen av sajten i snart fem år – men det ska bli intressant att se om Elib, som otvetydigt är landets dominerande e-boksdistributör, kan tänkas ha märkt av en gryende Lettoeffekt när de presenterar statistik för e-boksförsäljningen nästa gång.
Välkommen till romanbutiken 2.0
Efter att jag gjorde om designen på min sajt förra vintern slutade min lilla webbutik där man kunde köpa mina romaner att fungera som den skulle. Jag har tänkt flera gånger att jag ska ta tag i det, men aldrig kommit mig för. Men så i samband med att Internetworld utsåg Tictail till årets svenska webbentreprenörer, ett företag vars affärsidé just är att låta små rörelser helt kostnadsfritt starta egna och därtill snygga nätbutiker, tänkte jag att nu tusan ska det bli av. Och sagt och gjort, här är den nya butiken!
I min gamla butik gick det enbart att handla mot faktura, en hantering jag själv tog hand om där jag skickade ut fakturan samtidigt med bokförsändelsen och utgick från att folk skulle betala (vilket också alla gjorde). I den nya butiken går det däremot endast att handla med kort. Jag skulle gärna ha haft ett fakturaalternativ även nu, men Tictails fakturalösning kräver ett konto hos Klarna, och även om Klarnas månadsavgift är på blott 300 kronor så är det ändå mer än vad min lilla bokhandel omsatte i medel per månad under den tid den fanns. Så tyvärr, jag tar numera bara Visa, Mastercard och Paypalbetalningar.
Jag kan för den delen varmt rekommendera Tictail. Mycket enkel tjänst att jobba med, snygga mallar att utgå från och minimalt med kodpill – ja inget alls om man inte vill, mitt har inskränkt sig till att plocka bort några menyval jag inte tyckte mig behöva samt översätta några småord till svenska. En toppentjänst helt enkelt.
Okej, nuff said – köp lite böcker nu!
Kalaset
Releasefesten som förlaget ordnat för vår bok blev jättetrevlig! Vi fick blommor, en mycket finurlig bokhylla, champagne, vin och … hm, det var något mer, men jag kan inte minnas vad just nu. Det var ett rätt tidigt och därtill barnfyllt kalas, tveklöst har det hänt något med bekantskapskretsens sammansättning de senaste tre-fyra åren.
Idiotiskt nog så misslyckades vi totalt med att plåta några bilder från kalaset, jag kom på det först när vi åkte tunnelbana hemåt, och tog det här fotot på Johanna och Tage.
Turligt nog hade min fina gamla jobbkollega Marko sinnesnärvaro nog att bambusra vårt framträdande i alla fall. Tack för det Marko!
Tage festade så hårt att han i dag har feber, han meddelade själv före frukosten med stor teatralitet att han inte bara var kall och trött (det säger han att han är i tid och otid när han vill att man ska tycka lite synd om honom), utan därtill sjuuuk. Därmed genomför vi i dag hans livs andra vab-dag med Muminmaraton i vardagsrummet.
Stiss
Jag borde jobba. Men vi har en liten releasefest för boken i kväll, och jag kan inte för mitt liv ta mig för något mer vettigt än att skicka iväg några fakturor, trots att jag inte behöver förbereda ett pillijota till kalaset, förutom att möjligen köpa in lite festisar till de barn som väntas komma, jag har svårt att tänka mig att sådana finns att tillgå på plats.
Nervös? Nja, vet inte. Stissig snarare. Orolig i kroppen på det där sättet jag alltid blivit i samband med ett boksläpp, även om det känns lite mindre den här gången, vi är ju två som delar på det och dessutom är det en sorts bok som jag inte tror kommer att bli recenserad i någon direkt omfattning. Eller? Jag får erkänna att jag aldrig bevakat utgivningen av föräldraböcker och lagt märke till deras eventuella avtryck i offentligheten.
Men hur som helst. Stissig.
Sång till den framgång som kom
Om någon har lyckats missa det så hade Peters roman ”Sång till den storm som ska komma” första recensionsdag i går, med närmast överjordiskt buller, bång och trumpeteri.
Trots att jag inte kan påstå att jag haft något med tillblivelsen att göra – mer än att komma och hälsa på honom två gånger under åren i Kambodja och vara allmänt moraliskt (eller kanske snarare omoraliskt) stöd – kan jag inte låta bli att känna stolthet. Det känns fint att det faktiskt blev något av oss, att alla de där kvällarna och nätterna under 00-talets första halva då vi satt och drömde om framtida litterära stordåd faktiskt kom att resultera i något. Peter är tveklöst den som mötts av störst kritikerapplåder och även försäljningsmässiga framgångar, men jag kan åtminstone stoltsera med vara den som hann debutera först (”Dannyboy & kärleken” kom 2005 och ”Pol Pots leende” året därefter) och jag är fortfarande en halv bok före honom. Pyttesmå detaljer till min fördel, men jag simmar tacksamt till de små livbojar jag kan klamra mig fast kring.
Och det känns på något sätt dubbelt fint att vi båda är bokaktuella på Natur & Kultur inom loppet av en dryg vecka. Under större delen av gårdagen, och även i dag nu på morgonen, så puffas det för både Peters och min bok på Adlibris förstasida – hans stort uppslagen i vänsterkrysset, min och Johannas i en lite mindre puff en bit ner i den högra spalten.
Det är klart att vi drömde om just något sådant alla de där blöta kvällarna som började med middag hos mig vid Odenplan och fortsatte med någon obskyr releasefest på Edenborgs café i Gamla stan eller barhäng på Söder om inget vinmingel stod till buds, men att de där drömmarna skulle komma att bli verklighet, nej – det vågade jag aldrig riktigt tro.
Grattis Peter.