Akademibokhandeln och bokmarknaden

Att den nya storbokhandelskedjan som bildas när Akademibokhandeln och Bokia slår sina huvuden ihop skulle välja namnet Akademibokhandeln och inget annat känns som årets mest väntade bokbranschnyhet. För även om Bokia har fler butiker i den sammanslagna kedjan framstår deras varumärke mer än lovligt mossigt, det må vara orättvist generaliserande men när jag försöker visualisera den typiska Bokiabutiken ser jag framför mig en oengagerad småstadsbutik i något för dåligt läge där böckerna spelar en undanskymd roll bakom ett berg av kontorsmaterial.

Åh, jag skulle verkligen ha velat gå på konferensen Bokmarknad i kris? som arrangerades på i Stockholm i dag. Men i dessa vecka 39-tider går det inte riktigt att lämna familjen vind för våg, när som helst kan det bli dags att ratta bilen ner mot BB i Gällivare. Att döma av hashtaggen #bokmarknad på Twitter var det rätt intressant, jag hoppas att det dyker upp någon mer utförlig sammanfattning vad det lider.

Biblioteksersättningen under press

Det blåser upp till strid om biblioteksersättningen. I en debattartikel i DN i helgen uttryckte Författarförbundet, Svenska fotografers förbund och Svenska tecknare sin oro inför de signaler de fått från regeringen, och i går var det ett inslag på Kulturnyheterna, där Författarförbundets ordförande Gunnar Ardelius manade till kamp. Exakt vad regeringen vill förändra är inte känt, och heller inte rent konkret att de ens tänker göra det, men som sagt, av formuleringar och antydningar går det att utläsa åt vilket håll vinden blåser. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth har sagt att hon inte gillar ersättningar vars storlek görs upp i slutna rum utan i stället föredrar att bidrag utbetalas, men som Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin sa i gårdagens Kulturnyheterna, ett bidrag kan man ju sänka när det behagar.

Jag får erkänna att jag aldrig har funderat så mycket över den traditionella biblioteksersättningen, eftersom jag personligen ännu inte kommit i kontakt med den. Man måste komma över 2 000 utlån per år innan ersättning kommer i fråga, och den gränsen har mina böcker hittills inte nått. Ersättningen var år 2012 hur som helst 1,37 kronor per utlån, varav 81 öre går direkt till de utlånade författarna och resten går in i Författarfonden och blir till stipendier och pensioner.

Men även om jag inte personligen berörs finner jag regeringens inställning oerhört tröttsam. Dagens system fungerar – även om dagens ersättningsnivå skulle må bra av att höjas – så varför hålla på och fippla med biblioteksersättningen bara för sakens skull? Och jag trodde dessutom att vi hade en borgerlig regering, ska inte en sådan vara emot bidrag rent principiellt? Varför då införa nya?

Johanna L har också skrivit i ämnet på Bokhora i dag.

In the news

Tidskriftstung dag med posten i dag.

Dels kom nya Internetworld, där jag gjort omslagsjobbet, en åtta sidor lång text om den rörliga men också röriga revolution som alla dessa streamingtjänster som lanserades i höstas innebär för film- och tv-konsumenten. Finns inte på nätet ännu.

Rörlig men rörig revolution

IMG_3489

Dessutom kom Svensk Bokhandel, där jag skrivit numrets ”fenomen”-artikel, om trenden att författare skriver böcker om hur man skriver böcker. Går att hitta bakom SvB:s betalvägg här.

IMG_3492

På tal om Svensk Bokhandel, så har de en trist nyhet i dag om att Dito upphör som egen enhet och går upp i Bokus. Bokus hävdar att detta inte innebär någon minskad satsning på e-boksplattformen, men eftersom Dito blir av med sin självständighet och inte längre ska ha egen personal utan enbart skötas från Bokus, är det svårt att se det på något annat sätt än en besparing/åtstramning.

Känns inte riktigt som det den alltjämt haltande e-boksmarknaden i Sverige behöver.

 

Varför kan vi inte alla bara vara vänner?

Jaha, man bör alltså läsa pressmeddelanden nu också och inte bara medier? Hade jag gjort det hade jag aldrig behövt ställa den avslutande frågan i gårdagens inlägg. Enligt det här officiella pressmeddelandet heter Bonniers e-boksklassikerprojekt 1000-listan och inget annat. DN hade alltså fel och Svensk Bokhandel rätt.

Först ger alltså Bonnierägda DN projektet fel namn, och bara dagar senare meddelas att Bonnierägda Adlibris inte får förstatjing på projektet utan det ros hem av ärkekonkurrenten Dito/Bokus. Vad hände med kollegialitet inom koncernen?

Kindle Paperwhite nu även i Sverige

Ett par veckor före jul skrev jag en krönika plus en liten guide gällande e-boksläsare för UNT:s räkning. I texterna skrev jag bland annat om att Amazons bästa e-boksläsare, den bakgrundsbelysta Kindle Paperwhite, tyvärr inte gick att beställa till Sverige ännu annat än via gråimport.

Men säg de problem som varar. Idag meddelas att Kindle Paperwhite numera kan beställas till 175 länder världen över – och ja, det inbegriper Sverige. 1354 kronor blir det för wifi-modellen i skrivande stund inklusive tullavgifter, och 1862 kronor för 3G-varianten.

Om jag kommer att köpa en själv? Nej, jag tycker fortfarande att det är ett otyg att Amazon vägrar implementera epub-stöd på sina Kindles. Okej att det går att konvertera de filer som säljs i Sverige så att de fungerar, men det känns som onödiga omvägar.

Bokons vd svarar på min kritik

Angående mitt test av Bokon i går, och den kritik jag hade kring deras prissättningsmodell i appen för iPhone/iPad:

Jag fick ett svar på mejlen i går kväll av Bokons vd Steffen Gausemel Backe, där han bland annat skriver om hur de resonerade inför lanseringen. Jag citerar en bit av mejlet nedan:

Vår grundstrategi är att stärka läsandet genom att göra e-boken så tillgänglig som möjligt för så många som möjligt. Som kund ska du ha möjligheten att köpa e-böcker var, hur och när du vill. Därför erbjuder vi även köp i iOS-app, vilket vi är ensamma om i Sverige (förutom iBooks, givetvis). Sen är det helt riktigt som du noterat att vi har högre priser i iOS-appen än i övriga kanaler. En snittmarginal för en svensk e-bokhandel per såld e-bok ligger i dagsläget någonstans i spannet 5 till 15 procent, lite beroende på titel och bokhandel. Förlagens priser (som fortfarande är relativt höga jämfört med hur de prissätter fysiska böcker), 25 % moms på e-böcker (6 % på tryckta) och konsumenternas förväntningar om att e-boken ska vara markant billigare än den tryckta boken, är förklaringar till detta. Med Apples provision om 30 procent på all app-försäljning, hade det därmed varit en omöjlighet för oss att erbjuda möjligheten till köp i app till samma priser som på webben (att höja webbpriserna motsvarande skulle göra oss irrelevanta gentemot konkurrenterna). Och vi tycker det viktigaste är att också erbjuda möjligheten till köp i app.

Vi försöker att vara informativa med detta och har från start informerat om detta i vårt supportforum, men inser att vi kan bli bättre. Numera informerar vi därför alla nya kunder om att man har möjligheten att köpa både i app och på webb, att priserna är högre i app, och varför.

Jag registrerade nu på morgonen ett nytt konto hos Bokon, för att se vad det numera står i välkomstmejlet gällande det här. I en punktlista med fem tips står detta som sista punkt:

Som enda svenska e-bokhandel erbjuder Bokon möjligheten att köpa e-böcker direkt i appen för iPhone och iPad. Vi vill ge dig som kund valfriheten att köpa e-böcker oavsett var och när du vill. Väljer du att köpa e-böcker i vår app för iPhone eller iPad går köpet direkt till Apple via ditt iTunes-konto. Som en konsekvens av att Apple tar 30 procent i provision på all försäljning som sker i appar på deras plattformar, kostar en e-bok lite mer om du köper den i appen än om du köper direkt på vår hemsida www.bokon.se. De bästa priserna hittar du alltid på hemsidan, och böckerna blir alltid tillgängliga i appen även om du köper de på webben.

I ljuset av detta är jag beredd att mildra min kritik från i går, även om jag tycker att Bokon skulle kunna gå längre i att tydliggöra det här. Exempelvis är det så i dag att användare som surfar in på Bokons sajt via webbläsaren på en iPhone eller iPad först möts av en popup-ruta med uppmaningen att man ska ladda ner Bokon-appen i stället. I denna popup-ruta – som går att avböja så att man kan använda webbutiken, bör tilläggas – borde det inte strida mot App Stores användaravtal att kort informera om att butikspriserna mellan webb och app skiljer sig åt, eftersom vi fortfarande befinner oss på den öppna webben och inte inuti en app som lyder under App Stores regelverk. Visserligen måste som ovan nämnts användaren teckna ett konto innan köp kan göras och får då ett välkomstmejl med den här infon, men vi vet ju alla hur noga man brukar läsa Hej och välkommen som kund hos oss-mejl. Dessutom är det ganska troligt att mejlet läses först efter att man som nyregistrerad kund klickat sig runt i appen och eventuellt genomfört ett köp eller två.

Men som sagt, helt klart ett par steg i rätt riktning av Bokon.

En intressant följdfråga är vad övriga aktörer nu väljer att göra. Kommer Dito och Adlibris att följa i Bokons spår och lansera en dyrare prissatt e-boksbutik i sina iOS-appar? Frågan restes av Norstedts forna digitala kanaler-chef Klas Fjärstedt på Twitter till mig i går – det var han som uppmärksammade mig på prisdifferensen från början – och ja, hur ska de agera? Dito har redan i dag en butik i sin app för Android, och det borde rent tekniskt inte vara några problem att implementera en sådan även i deras iPhone/iPad-app. Är det så här framtiden ser ut, en premiumprissatt e-boksbutik för iOS-plattformen? Eller kommer Bokon att förbli ensamma med sin strategi?

Det ska bli spännande att se.

UNT ger sig ut i marginalen

Upsala Nya Tidning testar återigen nya grepp med sin litteraturkritik. För ett par år sedan laborerade de med betyg på sina bokrecensioner, och nu testar de att låta läsaren ta del av en recensents marginalanteckningar. Det är kring Therese Erikssons läsning av Merethe Lindströms roman ”Dagar i tystnadens historia” experimentet kretsar, det går att ladda ner en pdf där man kan ta del av hennes anteckningar på boksidorna under läsandets gång och här kan man läsa hennes egna tankar kring projektet och hennes åsikter om boken. Försöket har fått en del uppmärksamhet, här är Karin Olssons reflektion i Expressen och här har Medievärlden skrivit.

Jag gillar att UNT vågar ta ut svängarna på kultursidorna och testa nya grepp, Uppsala är ju av hävd en stockkonservativ akademikerstad och så har väl ofta också varit fallet på stadens enda morgontidnings kultursidor. Men under kulturchefen Lisa Irenius styre har en hel del spännande inträffat, och jag hoppas att mer kommer att fortsätta hända.

Jag har under det senaste ett och ett halvt åren efter att jag sade upp mig från TT Spektra haft glädjen att medverka på kultursidorna i UNT en del, på sistone mest med filmrecensioner och inte så mycket litteratur visserligen, men jag hoppas kunna ändra på det under nästa år, då jag till följd av Vittangiflytten kommer att få svårare att springa på pressvisningar i Stockholm på regelbunden basis. Böcker läses ju dock på samma sätt 125 mil norr om huvudstaden som mitt i den, inbillar jag mig.

Och just ja, på tal om starten för marginaanteckningsexperimentet, så ingick det i en större e-boksspecial som UNT publicerade i går, som jag skrev en krönika till samt tipsade om ett gäng läs-/surfplattor till. Jag skickade in krönikan redan i onsdags kväll – jag skrev större delen av den på min Ipad mini på stranden i Las Palmas, så jobbar jag – och hade jag hunnit se den där Cnet-artikeln jag bloggade om i torsdags kväll hade jag nog inkorporerat uppgifterna från den på något sätt. Men det var så dags då.

Läsplattan tur & retur

Enligt en artikel hos Cnet rasar nu försäljningen av läsplattor i USA. Det innebär dock inte att e-boken är på tillbakagång, utan bara att människor i allt större utsträckning skaffar sig surfplattor som de läser på.

Jag tycker det är en helt logisk utveckling, de dedikerade läsplattorna är rätt hopplösa i alla andra avseenden än att läsa på. Jag har hellre en platta som jag med lätthet kan skriva det här blogginlägget på och sedan när det är publicerat kan växla över till appen Ibooks och läsa de sista sidorna i ”Stallo” med, i stället för att lägga min Ipad mini åt sidan för att plocka upp exempelvis en Letto, som dessutom till skillnad från Ipaden kräver att väcker fru och barn genom att tända sänglampan (jag skriver det här vid läggdags).

Visst, e-bläcksplattorna börjar nu så smått komma med inbyggd bakgrundsbelysning, även om de i de oftast inte går att få tag på utan krångel i Sverige (Amazon och Barnes & Noble skeppar inte sina bakgrundsbelysta läsare Kindle Paperwhite och Nook Simple Touch Glowlight hit), men möjligheten till mörkerläsning löser bara halva problemet, det känns onödigt att ha en platta för läsning och en för allt annat.

Visserligen vill en del inte ha en surfplatta, eller tycker att de är för dyra. Men skillnaden i pris mellan exempelvis en Letto och en Nexus 7 eller en Ipad mini är inte särskilt stor sett till hur otroligt mycket mer man får för pengarna.

Jag tror inte att läsplattan är på väg att helt försvinna, åtminstone inte ännu, men jag tror att den rätt snabbt kommer att bli en nischprodukt för ett fåtal, innan tekniken kommit så långt att de två produkterna smälter samman till en enhet.

Ett ödets ironi är det trots allt att utvecklingen på det här området varit så långsam att när försäljningen sakta börjar ta fart även i Sverige, har nedgången redan inletts i de anglosaxiska länderna.

Sista förbrukningsdag

För litteraturälskare kommer julafton två gånger om året, dels en gång i början av juni och dels en gång i början av december – det vill säga när Svensk Bokhandels nådiga luntor Höstens respektive Vårens böcker kommer ut. Megatjocka kataloger med i princip varenda bok som ges ut i Sverige det kommande halvåret listas.

I dag landar Vårens böcker med en duns hemma hos dem som har turen att ha en fungerande postgång efter det myckna snöandet. I katalogen finns även en del längre reportage, och till det här numret har jag bidragit med en tredelad text om barnboksappar som jag slet hund med tidigare i höstas.

Men katalogens bästa/mest deprimerande läsning står tveklöst Johanna Westlund för, som skrivit ett långt och mycket intressant reportage kallat Döden i hyllan om den skönlitterära bokens allt kortare livslängd. Nytt nytt nytt, ut med det gamla, in med det nya, en allt snabbare takt och en utveckling som ingen verkar kunna se något egentligt slut på.

Jag undrar: Böcker börjar i dag säljas ofta två-tre veckor innan det fastslagna recensionsdatumet. Hur länge dröjer det innan vi har nått punkten då nyheterna börjar städas bort från bokhandlarnas hyllor innan de ens hunnit recenseras?

Lite om Novellix, jOBS och Richard Herold

Coola novellförlaget Novellix ger sig ut på Spotify. Fyra av deras noveller går nu att hitta där, skrivan av Jonas Karlsson, Jens Lapidus, Wille Crafoord och Karin Ström. En intressant detalj tycker jag är att de två sistnämnda redan återfanns i Spotifys katalog i sina roller som musiker (själv har jag genom åren lyssnat mycket på Karin Ströms fina och ofta bitterljuva elektropop). Även de övriga två har ju i sanning framgångsrika alternativa karriärer – Jonas Karlsson är en av landets mest aktade skådisar och Jens Lapidus heltidsadvokat. Ska bli spännande att se om det här innebär en breddning av Spotifys katalog överlag, ljudböcker av romanlängd är kanske inte helt optimala – novellixerna ligger ju på knappa timmen vilket är ungefär som ett musikalbum, men det finns ju andra noveller där ute också, och kanske kan podcaster vara ett alternativ också? Vi har nog hur som helst inte sett slutet på den här utvecklingen.

Den första av de två Steve Jobs-filmerna närmar sig premiär. jOBS med Ashton Kutcher i huvudrollen får premiär på Sundancefestivalen. Den har ju bespottats en aning i förväg, dels har valet av Kutcher i huvudrollen betraktats som löjeväckande trots att de är väldigt lika utseendemässigt, och dels är ju jOBS inte den riktiga filmen, alltså den som Aaron Sorkin ska skriva. Jag tycker dock att den verkar intressant, och håller tummarna.

Richard Herold blir förlagschef på Natur & Kultur, efter att tidigare ha basat enbart för förlagets utgivning av skönlitteratur och sakprosa. Jag tror det kan bli spännande, Richard är en stigande kraft i Förlagssverige och det ska bli intressant att se hur han kan utveckla NoK i rollen som ”det lilla storförlaget” i relation till jättarna Bonniers och Norstedts. Synd att han inte verkar ha lika mycket tid eller möjlighet att debattera/sticka ut hakan offentligt som han gjorde under tiden på Atlas bara. Att vår föräldrabok kom ut just på Natur & Kultur är för övrigt helt och hållet Richards ”fel”, vi tog kontakt med honom medan han fortfarande var förlagschef på Atlas och hade lite inledande samtal, och när han gick över till Natur & Kultur följde vi med.

Rätt sak på fel plats

Har ni sett att Adlibris har startat en blogg? Rätt intressant och matnyttig, men mystiskt nog inte inkorporerad i butikens sajt utan placerad på en helt egen domän. Visst, det finns en liten länk på Adlibris startsida, men det är ju just den här typen av redaktionellt innehåll som själva sajten borde innehålla mer av, ett mervärde som kan hålla kunderna kvar längre. Att skjutsa iväg dem vidare till en annan plats på nätet känns ogenomtänkt.

Och nu blir det reklamfilm

Den här nya försäljningsplattformen för e-böcker som förlagssammanslutningen De oberoende, Piratförlaget och Schibsted ska starta tillsammans söker personal. De är på jakt efter en redaktör/sajtchef, en annons ligger ute och det är bara för den intresserade att söka. Sista dag på fredag dock – så skynda!

Jag är rätt nyfiken på vad det är de har tänkt sig. Den svenska e-boksmarknaden kan tveklöst behöva en till spelare och Piratförlaget har ju lång erfarenhet av e-böcker – de var pionjärer på den svenska marknaden när millenniet var ungt – men de har tung konkurrens emot sig, landets förlagsjättar har ju varsin plattform i form av Dito och Adlibris att luta sig mot.

Den ännu odöpta satsningen skulle enligt den inledande nyhetsrapporteringen (betalväggstext från Svensk Bokhandel här, öppen text från E-handel.se här) lanseras i god tid före julhandeln, men i ljuset av att de först nu är ute och letar efter en sajtchef känns det tveksamt om tidsplanen håller.

Men hur som helst, det verkar vara ett roligt jobb. Så sök vetja.