Tidstjuvar

Lekstugan är nästan klar, vi fick upp tjärpappen på taket i dag, lagom till att de hotat med regn i morgon efter en veckas uppehåll och de senaste dagarna rentav med riktigt sommarväder då jag snickrat i shorts till och med.

Barn. Jösses vad allt tar längre tid när de finns i närheten. Nu skulle vi visserligen aldrig ha smällt upp den här stugan om vi inte haft dem (och heller inte gungställningen som är en av de stora tidstjuvarna, Ejda älskar att gunga och kräver att få göra det närmast konstant på ett mycket högljutt sätt), men ändå.

Stressigt

Jag har alldeles för mycket att göra den här veckan. Mitt arbetande har blivit helt skevt under våren, långa perioder har jag inte haft något alls att göra (vilket varit välbehövligt då Ejda är … ja, låt oss bara diplomatiskt säga en aning mer krävande än hennes storebror var vid samma ålder) och så pang slår det till under några veckor här och där då sjuttiotolv artiklar ska färdigställas. Eller åtminstone sju. Att dagis därtill är stängt två dagar den här veckan utöver att Tage inte går där på fredagar så länge Ejda är hemma gör att allt blir en smula stressigt, milt uttryckt.

Men nåväl. Än så länge håller min hjälpligt hopsnickrade tidsplanering i alla fall. Bara att hålla tummarna att det fortsätter så.

Glädje och sorg

Så splittrat med detta EU-val.

Glädjen i att Feministiskt Initiativ tog de där 5 procenten som krävdes för att få en plats. Sorgen i att Sverigedemokraterna fick nästan det dubbla och får två. På valvakorna dansar miljöpartister av glädje, näst största parti, två procent mer än Moderaterna. Klart glädjen är förståelig, men samtidigt känns sprudlande lycka så allmänt felplacerad en kväll när högerextremister får runt 25 procent av rösterna i Frankrike, Danmark. Och grekerna, som på fullt allvar har röstat in ett nynazistiskt parti i EU-parlamentet.

Tanken svindlar, lusten att dansa känns mycket avlägsen.

Kommer också att sakna Piratpartiet i EU, de gjorde mycket bra i Bryssels korridorer. Hur vi som samhälleligt kollektiv kan vara så pass mindre oroade över myndigheters och staters hantering av internet- och integritetsfrågor år 2014 än 2009 övergår mitt förstånd.

Hopplöst läge för svenska e-boksbutiker

Det går fortsatt trögt för e-boken i Sverige, meddelar Svensk Bokhandel i dag. Försäljningsökningen för 2013 blev långt under förväntningarna, och i slutet av året tvärbromsade utvecklingen, enligt tidningen.

Det svenska folkets ovilja att omfamna e-boken verkar förvåna aktörerna, trots att dessa ofta får sägas ha velat backa in i framtiden, och endast motvilligt satsat på något mer än försäljning av traditionella pappersböcker. Men det är klart, nu har det sent omsider investerats en del pengar i plattformar som Adlibris Mondo och Bokon, och då är det klart att det är trist att se att intäkterna inte rullar in i den utsträckning som förväntats.

Vad beror då detta på? Ja, det visar att den rapporterade försäljningsökningsinbromsningen (för jo, trots allt ökar den ännu) främst handlar om försäljning via Elib, bokförlagen har även börjat sälja sina böcker via Apples iBooks och Googles Play, och där ser det ljusare ut. Magnus Nytell på Bonnierförlagen konstaterar i artikeln att det är relativt stillastående för dem i försäljningen via Elib, men vi har ett tillskott av återförsäljare och tack vare Apple och Google ligger vi på plus 100 procent i försäljning jämfört med förra året. Hur utvecklingen överlag ser ut i Apples och Googles butiker lär vi aldrig få veta, eftersom inget av företagen lämnar ut siffror nedbrutna på enskilda marknader.

Och då skulle jag säga att vi börjar komma till pudelns enkla kärna. Jag tror visserligen att svenskarna överlag är en smula mer skeptiska till e-böcker jämfört med många andra (skälen till det skrev jag om nyligen när jag siade om Amazons eventuella etablering i Sverige), men det handlar så klart också om att användarna väljer den enklast möjliga lösningen. Apples och Googles butiker är mycket enklare att använda än de svenska aktörernas, alltså vänder sig kunderna i allt större utsträckning dit. Det håller inte att som Adlibris Mondo och Dito kräva att inköp ska ske genom webbläsaren, och att boken sedan endast ska laddas ner via appen bara för att man ska slippa ge Apple 30 procent av intäkterna. Jag förstår att det för företagen som säljer e-böckerna är en svår ekvation att få ihop och ett mycket surt äpple att bita i, men för konsumenterna är valet enkelt – de väljer butiken där de kan göra sina köp på simplaste vis.

Det är inte våra lokala alternativ som erbjuder det i dag. Och frågan är om det skulle räcka även om de förenklade köpprocessen kraftigt – miljontals svenskar har redan kontokort kopplade till sina Apple ID- och Google Play-konton och kan redan ägna sig åt one click shopping den vägen. Det är en närmast hopplös uppgift för de svenska aktörerna att kämpa emot.

Och nu några TVdags-länkar

I dag får det bli lite TVdags-länkar. Jag har i samarbete med Linus Fremin skrivit om säsongsavslutningen på fenomenala The Good Wife, och jag har passade när jag var nere i Stockholm i helgen på att delta i senaste avsnittet av TVdagspodden tillsammans med Julia Skott och Göran Danasten.

God läsning och lyssning!

Referensbiblioteket

Jag har fått en mycket fin hylla till arbetsrummet! När jag återkom från huvudstaden visade det sig att Johanna, hennes mamma samt barnen varit på loppis i Lainio i helgen, och där införskaffat nedanstående pjäs för 170 kronor. Mycket fint, samt dessutom mycket bra i par med det skrivbord som finns i rummet.

De hade plockat ut den gamla, mörkare och mer rudimentära hyllan, och placerat in samt fyllt den nya. Flott värre.

20140520-204239-74559287.jpg

I ärlighetens namn ska väl erkännas att de gånger jag använder referensbiblioteket (som hyllan tjänstgör som) i stället för att googla är i princip noll, men det skänker ju tveklöst rummet karaktär.

Sommar! Eller åtminstone vår.

Sju månader och fyra dagar efter att den första snön föll smälte den sista snöhögen bort på vår gård i dag. Det krävdes en tillfällig värmebölja med t-shirtväder för att det skulle ske. Jag tog en bild på den sorgliga tingesten under dess sista levnadstimmar.

Skärmavbild 2014-05-19 kl. 20.43.15

Då återstår med andra ord fem månader tills det börjar snöa igen.

Åter i norr

Jag har haft en fin helg i Stockholm, med många bra och roliga punkter avbockade från att träffa och göra-listan.

Men att komma hem igen och få tränga till sig lite plats i sängen bredvid Pejdo Po, som sussar på tvären som vanligt, det slår allt.

Ska också försöka minnas dessa ömma känslor när hon vaknar vid halv tre i natt och tycker att det är hög tid att stiga upp.

Stämma i minnenas allé

Jag spenderar helgen med att gå på Författarförbundets årsstämma, men då den fria skrivtiden i vardagen är kort, smet jag från möjligheterna till att vara social på lunchen och gick och satte mig på min eviga käpphäst Café String och skrev några rader.

Stämman hålls för övrigt på Ersta konferens, på vars gräsmatta det står ett antal parkbänkar med vidunderlig utsikt mot Stockholms ström, Gamla stan och Djurgården. På en av dessa parkbänkar utspelar sig en nyckelscen i Dannyboy & kärleken, och innan dagen är slut hoppas jag kunna testsitta den en aning och tänka på tider som flytt, något jag senast gjorde 2007 när jag och Morgan genomförde Dannyboyrundan på Dannyboydagen (som infaller om exakt en vecka).

Avfärdsord

Sitter och väntar på att det ska bli dags att lyfta för att flyga till Stockholm. Efter Johannas mycket fina inlägg i går, där hon bland annat beskrev hur hon drabbades av fatalism under en flygning och förberedde ett hej då-sms om de skulle börja störta, känner jag mig tvungen att nu göra något liknande.

Ejda och Tage, ni är de mest fantastiska personer jag någonsin träffat. Jösses vad jag älskar er och är stolt över att ha varit med och skapat er. Och dig också Johanna (älskar alltså, inte skapat)!

Med det sagt, dags att stänga av ett tag.

Och att Norwegian håller fast i att mobilen måste stängas av vid start och landning för den delen, vad är grejen med det?

——

Uppdatering: Kom ner igen hel och ren. Nu på pendeln mot stan.