Kung Bore

Vi fick uppåt en decimeter snö i dag, jag kunde dra barnen på kälke till dagis i morse för första gången på tre-fyra veckor. Visst, det smälte en del under dagen och när vi skulle hem fick jag sicksacka mellan snöfläckarna för att inte skrapa i asfalten, men det var ändå ett rejält avbräck i kampen om våren.

Det här med vinter. Det börjar kännas gjort.

Vinterland

Efter en vecka med konstant mulet väder och en temperatur kring –5 och mycket snöande – vilket lägligt sammanföll med att min pappa var här på besök och kunde sköta snöskottningen – har nu temperaturen sjunkit ett tiotal grader och solen gnistrar vintervackert. Det är mycket snö här nu, det närmar sig en meter, och jag ser inte fram emot att skotta garagetaket, vilket jag antar att jag snart måste göra.

På tal om garaget så ställde jag om timern där inne i morse, ingen gårdsbelysning behövs mer om morgnarna, redan nästa vecka måste jag nog börja dra ner rullgardinen i barnens rum om nätterna för att inte Ejda ska börja tjoa om att det är ljust ute och dags att gå upp allt för tidigt. Det blir nog vår här igen också vad det lider.

Vid sidan av mitt vanliga brödskrivande har jag slitit med en text om Norrlands nord- och sydpunkter till tidskriften Provins den senaste tiden, har haft otroligt svårt att få rätsida på den. Men nu är den slutligt inlämnad, resultatet kommer i tryckt form om någon vecka.

På TVdags då? Tja, jag har så klart bland annat skrivit om Arkiv X igen, blir minst två inlägg till, det återstår ju två avsnitt av minisäsongen.

Höst

Ååh, jag vill att det ska bli vinter! utbrast Tage i morse när han klev ut på gården när vi skulle gå till dagis.

Nu ska man kanske inte ta honom allt för mycket på orden, så sent som förra veckan suckade han över att sommaren är så kort här och vintern så lång, men för att använda en sliten Game of Thrones-klyscha – winter is coming, och det betydligt kvickare än i Westeros.

I helgen är det ett år sedan det tidiga och mycket ymniga snöfallet som resulterade i ett rikstäckande nyhetsinslag från vår gård, en del av våra björkar har redan tappat nästan alla sina löv och i morse gick jag ut och ställde timern i garaget så att ljusslingan jag har fäst under uthustaket går igång och lyser under kvällstimmarna, det blir så fasligt mörkt på gården efter kvällningen nu.

Högsommarmässigt var det här onekligen den sämsta sedan vi flyttade hit, vår väderstations toppnotering sommaren 2015 blev 23,9 grader, och jag tror inte att vi nådde över 20 mer än 6-7 dagar totalt. De senaste två årens värmeböljor i juli med temperaturer på över 30 grader kändes väldigt avlägsna. Vi har ännu inte haft någon minusgradsnatt – 0,5 grader plus gick det ned till någon natt förra veckan, men oroa er inte, det kommer.

Ejda verkar för den delen också längta efter bistrare tider, de senaste gångerna vi varit i stugan har hon gått bort till pulkorna som står uppställda mot förrådsväggen, ställt ner den ena i lingonriset, satt sig i den och vrålat Jag vill åka!

Snart mina barn. Snart.

Jag kallar den "Höstvy från ett arbetsrumsfönster".
Jag kallar den “Höstvy från ett arbetsrumsfönster”.

11. Månadens färg är naturligtvis …

… vit.

image

Snön har varit rätt måttlig hittills i vinter, det har varit vitt på marken i några veckor men inte särskilt mycket mer än så. Men i dag ryktas det om snöfall uppåt tio centimeter, så kanske får jag ta mig an årets första snöskottning framåt kvällen.

——

Det här är del 11/30 i Lisa Bjärbos novemberutmaning.

Hej mitt (kortlivade) vinterland

Det började snöa här i morse. Jag instagrammade ut en bild, vilket fick min gamla TT-kollega Marko att vädra vinterluft. Kunde jag månne bege mig ut och filma lite?

Sagt och gjort. Vi drog på barnen vinterkläder, rotade fram pulkan ur förrådet och beordrade Tage att dra runt med Ejda på gården, något hon uppskattade betydligt mer än han.

Resultatet kan nu på eftermiddagen beskådas som ett nyhetsklipp lite här och där på svenska nyhetssajter. Nedan från GP:s sajt, det enda jag hittat som går att bädda in.

Snöns beständighet? Nja, gräsmattorna har nästan redan hunnit bli gröna igen.

Sommar! Eller åtminstone vår.

Sju månader och fyra dagar efter att den första snön föll smälte den sista snöhögen bort på vår gård i dag. Det krävdes en tillfällig värmebölja med t-shirtväder för att det skulle ske. Jag tog en bild på den sorgliga tingesten under dess sista levnadstimmar.

Skärmavbild 2014-05-19 kl. 20.43.15

Då återstår med andra ord fem månader tills det börjar snöa igen.

Vår i luften

I dag har vi haft vad jag skulle vilja klassa som den första riktiga vårdagen. Solsken, vindstilla och genuin värme i luften.

Jag, Tage och Ejda hängde ute större delen av dagen, och det enda smolket i glädjebägaren var att jag insåg att jag på grund av total nybörjaridioti har sett till att den största högen snö som finns på gården är placerad exakt ovanför barnens sandlåda. Så om jag inte tar mig an att skotta så blir det ingen sandlek på ännu en vecka, trots att ungefär halva gården redan i dag är snöfri.

Tur då att grannen mittemot har lite större rutin på snöskottarområdet så att vi kunde gå dit och leka lite i deras sandlåda.

20140509-191854.jpg

Skilda världar

Ser Instagramflödet fyllas av vårbilder. Soligt och +13 i Stockholm visar någon, +18 i London en annan.

Och min enda känsla är overklighet. Visserligen har vi också haft strålande solsken och fem grader varmt i dag vilket torde vara säsongsrekord, men gröna gräsmattor och vårjackor – vafalls vi har ju en meter snö på marken, det är eoner av vinter kvar.

Perspektiven förskjuts onekligen här uppe.

20140309-181626.jpg

Winter is coming

Snön kom i går. Inte mycket här ännu, ett vitt puder som sakta singlat sig nedåt och en temperatur som dinglar kring en, två, kanske tre minusgrader vilket torde göra snöns långsiktiga överlevnadschanser små. I byarna på väg in mot Kiruna, Svappavaara och Jukkasjärvi, som ligger högre belägna än Vittangi, har det kommit mera.

Som tur var blev jag klar med trädgårdsbestyren i måndags. Tolv svarta sopsäckar med löv utöver det som rymdes i komposten, säckar som jag ska köra till tippen i eftermiddag efter att jag hämtat Tage. Vinterdäcken fick vi på i går också, likaså två extraljus på bilens front som jag premiärprovade på kvällen när jag körde in till Kiruna och hämtade upp Johanna från flygplatsen, hon hade varit i Stockholm ett par dagar för jobb.

Lustigt hur snabbt jag vant mig vid ett helt annat sorts liv.