Samtal avklarat

Det blev ett bra samtal på biblioteket inne i Kiruna i går tror jag, snacket flöt på fint och publiken var på alerten och ställde frågor. Fick till och med signera några pocketar innan det var dags att ratta hemåt. Kul!

Provins redaktör Carl Åkerlund, jag själv och Mats Söderlund. Benen i kors och sneakers gånger tre.

Undergången är nära!

Jag har nog glömt att nämna det här i spalterna, men i morgon om två veckor, det vill säga torsdag den 23 maj, pratar jag och författaren Mats Söderlund om vattenbrist, gruvdrift, virus och klimatkris på Kiruna bibliotek i ett samtal lett av Provins redaktör Carl Åkerlund. Undergången är nära! är titeln på samtalskvällen, som är en del i det större Provins-arrangemanget Barndomsland, som pågår under hela 2019.

Kul ska det bli! Mats Söderlund är aktuell med en romantrilogi med samlingsnamnet Ättlingarna, Sveriges första stora så kallade cli-fi, climate fiction, de två första delarna har kommit, (jag har själv ännu bara läst den första som heter Hotet – och som är riktigt bra!) och den tredje ges ut nästa år. I senaste numret av Provins finns en specialskriven novell kallad Pojken Strål 1524 som utspelar sig i Ättlingarna-världen, och som nu inför vårt samtal även tillgängliggjorts på Provins hemsida. Kolla in, och kom sedan till Kiruna 23 maj!

Skrivarworkshop på nordsamiska 6 april

Jag vet inte hur många läsare jag har här i spalterna som behärskar nordsamiska, särskilt inte i åldern 13-18 år, men om jag har några, eller om några läsare känner någon som passar in på dessa kriterier och därtill vill utveckla sitt skrivande, så har jag ett finfint tips om en workshop som arrangeras nästa lördag inne i Kiruna i tidskriften Provins regi. Kolla in bilden nedan, eller klicka på länken här.

Två dagar till Littfest!

Två dagar kvar tills jag tar bilen till Gällivare, tåget till Luleå och bussen ner till Littfest i Umeå! Ser väldigt mycket fram emot det, det är ett fint litterärt andningshåll mitt i den långdragna vårprocessen här uppe i norr.

Vi har alltid vårt årsmöte med Norrländska Litteratursällskapet/Författarcentrum Norr på torsdagskvällen på Café Pilgatan, vilket följs av releasefest för årets första nummer av vår tidskrift Provins. Sedan på fredagen och lördagen har Provins bokbord och Norrlitt står som arrangör för ett par av seminariepunkterna. I fjol var jag den som roddade med dessa, men i år ska jag bara stå vid bokbordet ett antal timmar under de två festivaldagarna och gå på ett gäng samtal.

Festivalen öppnar “på riktigt” först på fredagen, men smygstartar redan efter lunch på torsdag med ett öppet program på temat Röster från norr – Sápmi och Tornedalen: Vilka språk och röster kan och får höras? Hade gärna kunnat vara där redan då, men jag hinner helt enkelt inte ta mig ner tidigare. Visserligen skulle jag kunna köra bil hela vägen ner och vara framme vid tolvtiden på torsdag om jag startar redan vid halv sex, men då missar jag möjligheten att jobba på tåget och bussen såväl på vägen ner som upp, och det har jag inte tid med. Nu rullar jag in i staden strax före klockan tre på eftermiddagen i stället efter en restid på cirka nio timmar totalt för de knappt sextio milen, det är inte direkt expressturer vi har att förlita oss på här uppe. Bygg Norrbotniabanan nu!

Något jag också missar är Norrlandspoddens 50-avsnittsjubileum, som äger rum på Gotthards krog samtidigt som vi håller låda på Café Pilgatan. Ytterst trist, då jag är ett stort fan av Po Tidholms och Sofia Mirjamsdotters podd.

Okej, så då har jag alltså skrivit ett inlägg som till stora delar handlar om vad jag missar nere i Umeå, trots att jag befinner mig där. Vad missar jag inte då? Förhoppningsvis resten!

På tal om att missa, så är det helt klart med viss sorg jag tvingats inse att Littfest varje år arrangeras samma helg som Vittangis stora skidtävling Kopparrajden (som arrangeras för 51:a året i följd). I år ska Tage – som för övrigt just i dag fyller nio år, hurra älskade unge! – för första gången gå upp och köra i den riktiga ungdomsklassen uppe från sportstugan ner till byn, och jag hade väldigt gärna kunnat stå där för att heja fram honom.

I styrelsen för Norrländska Litteratursällskapet

Jag valdes in som ledamot i styrelsen för Norrländska Litteratursällskapet i torsdags då årsmöte hölls på Bokcafé Pilgatan. Efteråt var det samtal mellan några av sällskapets tidigare ledare – bland annat min Sandvikenkollega Bernt-Olov Andersson – och därefter släppfest för tidningen Provins nya nummer (numret som släpptes i samband med Littfest i fjol medverkade jag i och höll uppläsning från vid samma tillfälle då).

I går var det en bra artikel i Norrbottens-Kuriren om Norrländska Litteratursällskapet, som i år även fyller 60 år. Ska bli kul att dra mitt strå till Norrlandsstacken.

Jag pratar Norrland i Göteborg

Min turné i ämnet “Att vara skrivande i Norrland” går vidare. På lördag kväll samtalar jag och författaren Elin Olofsson just i detta ämne under ledning av Anders Teglund från Luleåbaserade förlaget Teg Publishing på litteraturfestivalen Textival i Göteborg.

Så här står det i programmet:

Att vara skri­vande i Norrland, lör­dag klockan 19, Göte­borgs Litteraturhus

I ett mejl­sam­tal i Pro­vins nr 1/2016 skri­ver Jämt­lands­bo­satta roman­för­fat­ta­ren Elin Olofs­son: “det är jag skyl­dig min hem­bygd, att skriva det som är sant, sna­rare än det som pas­sar för idyl­liska vykort och inflyt­tar­kam­pan­jer. Det är jag också skyl­dig mig själv”. 2016 års första num­mer av den norr­ländska lit­te­ra­tur­tid­skrif­ten har tema “Att vara skri­vande i Norr­land” och utfors­kar mindre vad som kän­ne­teck­nar norr­ländsk lit­te­ra­tur och mer hur det är att vara verk­sam som för­fat­tare i norra Sve­rige. Vilka vill­kor har en som för­fat­tare i Norr­land när det kom­mer till eko­no­miska frå­gor och pub­li­ce­rings­möj­lig­he­ter, lik­som soci­ala och lit­te­rära sammanhang?

I novem­ber 2015 anord­nade Pro­vins ett panel­sam­tal på Lit­te­ra­tur­hu­set i Göte­borg på temat “Iscen­sätt­ningen av Norr­land” som nu följs upp av “Att vara skri­vande i Norr­land” under Tex­tival Lit­te­ra­tur­fes­ti­val. Kul­tur­ve­ta­ren och för­läg­ga­ren Anders Teglund sam­ta­lar med för­fat­tarna Elin Olofs­son och Daniel Åberg, om att komma från mindre orter i Norr­land, att flytta där­i­från och sedan hem eller ännu längre bort igen. Om att skriva i och skriva om Norr­land, ett begrepp som enligt Åberg på samma gång är “dif­fust och glas­klart […] Så myc­ket enklare det vore om myt­bil­den av ett enhet­ligt Norr­land var sann”.

Jag tror att det kommer att bli ett bra samtal. Så är ni på västkusten – kom dit!

32 timmar Umeå

Två dagar Littfest avklarade. Eller ja, lite knappt en komma fem får man väl säga.

Hann som planerat fram lagom till Majgull Axelssons och Hans Caldaras samtal om rasismen mot romer, gick därefter och satt mig och skrev i ett par timmar, till hotellet och duschade, tillbaka till Folkets Hus för kvällspasset, såg Tove Folkesson prata om sina böcker och sin sång, hängde i baren, tillbaka på hotellet vid halv ett. Upp i dag, såg Elin Olofssons föredrag om sina böcker, tillbaka till hotellet, checkade ut, flyttade bilen, gick till festivalhotellet, checkade in, grämde mig för att jag missade Tages skidlopp hemma i Vittangi, köade på Ticketmaster och köpte biljetter till Kents spelning i Kiruna i oktober, installerade mig på nya hotellrummet, gick och såg samtalet mellan Therese Eriksson och Sara Stridsberg, tog en promenad längs älven, satte mig och skrev i några timmar, åter till hotellet för dusch, därefter till Bokcafé Pilgatan där tidskriften Provins hade sin tillställning. Det var ett femtiotal personer där, jag fick en fin introduktion av tidningens redaktör Helena Fagertun, läste min text och den verkade bli uppskattad, lyssnade därefter på Hanna Wikman, som var den andra att läsa text från tidningens nya nummer. Pratade lite efteråt med Annika Norlin som suttit i publiken – Kommer du verkligen ihåg mig? frågade hon – vilket jag tyckte var rätt rörande med tanke på att hon … ja, är Annika Norlin. Smet därefter vidare till Bildmuseet, där Po Tidholm och Catharina Thörn samtalade om urbanisering och gentrifiering. Bestämde mig för att skippa slutfesten på Gamla Fängelset, ska jag köra bil hem igen i sju timmar i morgon vill jag vara fräsch i skallen. Gick således tillbaka till hotellet, skriver detta.

Vinterland

Efter en vecka med konstant mulet väder och en temperatur kring –5 och mycket snöande – vilket lägligt sammanföll med att min pappa var här på besök och kunde sköta snöskottningen – har nu temperaturen sjunkit ett tiotal grader och solen gnistrar vintervackert. Det är mycket snö här nu, det närmar sig en meter, och jag ser inte fram emot att skotta garagetaket, vilket jag antar att jag snart måste göra.

På tal om garaget så ställde jag om timern där inne i morse, ingen gårdsbelysning behövs mer om morgnarna, redan nästa vecka måste jag nog börja dra ner rullgardinen i barnens rum om nätterna för att inte Ejda ska börja tjoa om att det är ljust ute och dags att gå upp allt för tidigt. Det blir nog vår här igen också vad det lider.

Vid sidan av mitt vanliga brödskrivande har jag slitit med en text om Norrlands nord- och sydpunkter till tidskriften Provins den senaste tiden, har haft otroligt svårt att få rätsida på den. Men nu är den slutligt inlämnad, resultatet kommer i tryckt form om någon vecka.

På TVdags då? Tja, jag har så klart bland annat skrivit om Arkiv X igen, blir minst två inlägg till, det återstår ju två avsnitt av minisäsongen.

Sommarmötet

Jag tog bilen in till Kiruna på lördagsmorgonen, körde upp till Malmfältens Folkhögskola bara för att bli inslussad i en LKAB-buss för vidare färd ner i gruvan där mottagarna av Norrlands litteraturpris skulle presenteras, som en del i Norrländska Litteratursällskapets sommarmöte. Jag har varit medlem i sällskapet länge, men alltid misslyckats med att medverka på dess sommarmöten, trots att jag året då det var i Gysinge till och med betalade in anmälningsavgiften, men sedan aldrig åkte. Barnsjukdomsrelaterat avhopp, har jag för mig.

Nå, eftersom årets sammankomst bara var sju och en halv mil bort, hade det ju närmast varit tjänstefel att inte medverka.

Och det var såväl intressant som inspirerande! Årets mottagare av Norrlands Litteraturpris blev Ida Linde och Lina Stoltz, och Ida är jag en smula bekant med sedan tidigare, så det var extra roligt (boken hon prisades för, Norrut åker man för att dö, är därtill mycket bra och figurerade två gånger på bild i min Adlbris Letto Frontlight-recension i våras). Det var också min första visit till besöksgruvan (jag har varit ner djupare å arbetets vägnar för ett par reportage tidigare), och museet berörde mig mycket.

Efter lunch anordnade de nybakade redaktörerna för litteraturtidskriften Provins ett seminarium om tidskriftens nutid och framtid, varefter jag nyttjade en håltimme i programmet till att ta bilen till Coop Forum för att köpa storpack blöjor och välling innan det var dags för författarsamtal på Folkets Hus, först med dagens litteraturprismottagare och därefter Augustprisvinnaren Kristina Sandberg och debutanten Elin Tamm.

Allt detta tal om Norrland drabbade mig så till den grad att jag vacklade ut från Folkets Hus övertygad om att jag återigen måste skifta fokus mellan de två bokmanus jag ständigt velar mellan. Stockholmsboken – den stora undergångsromanen! – jag nu åtminstone kommit en tredjedel på väg med måste sättas på sparlåga, det är ju Norrlandsboken – den stora återvändarromanen! – som måste bli klar.

Vimmelkantig av övertygelsen gick jag bort till bilen, hämtade datorn och begav mig till Scandic Ferrums lounge för en timmes skaldande. Därefter åter till bilen, i vilken jag svidade om till skjorta, slips och kavaj (glamouren i att byta om i en solvarm bil på en öde bilparkering) för promenad upp till Folkhögskolan igen, jag lät bilen stå, kände att jag ville röra lite på mig, få distans till drömmarna om Norrland.

Middagen var trevlig och som vanligt i litterära sammanhang visade det sig vara bra att vara gift med en bokhora. För även om mitt eget författarskap gett mig blott ett uns av berömdhet i min egen rätt, brukar mitt namn ackompanjerat av mina romantitlar ofta ge reaktionen – Jamen, visst är det du som är gift med Johanna på Bokhora? – och så även denna kväll. Mycket praktisk samtalsöppnare.

Vid elvatiden bröt jag upp, promenerade ner längs stadens branta sluttning till bilen och körde hem, denna kväll för ovanlighetens skull utan att se en enda ren. Väl hemma fann jag ovan nämnda bokhora sovandes i soffan med katten på magen. Mysigt.

IMG_1739

Mer om det här med kulturtidskrifternas död

Det har skrivits mycket om slakten av stödet till kulturtidskrifterna i helgen i olika kulturspalter. Malte Perssons text i dagens Expressen sammanfattar de faktiska turerna bra tycker jag, och i DN skriver i dag ett antal kulturtidskriftsredaktörer om sin syn på beslutet.

Jag ska erkänna att jag inte alltid varit dessa tidskrifters bästa vän i praktiken, jag har under perioder prenumererat på fyra-fem av de nu hotade titlarna men i dagsläget sträcker det sig inte längre än till att vi får hem Bang och Provins i brevlådan – för övrigt två av de titlar som det senaste året fick högst stöd, och därmed troligen ligger rätt illa till nu. Jag gjorde dock en liten insats i rätt riktning i helgen, då jag beställde en prenumerationArena som julklapp åt Johanna, hon har tjoat på Facebook om att hon glömt köpa tidningen flera gånger på sistone. Nu spoilerades visserligen överraskningen, men det må väl vara hänt.