En myras liv

Johanna skrev tidigare i veckan om En myras liv av Linn Gottfridsson och Emma Adbåge på Bokhora, den kapitelbok som Tage hittills gått igång mest på.

Mycket fin bok, jag var verkligen förtjust och dessutom så glad åt att sonen tyckte riktigt bra om detta. Vi var ofta förväntansfulla vid läggdags och ivriga att få veta mer om Myran.

Perfekt högläsnings- eller börja läsa själv-bok.

Vi har för övrigt hamnat i ett läge då Ejda av någon anledning tvärvägrar att gå och lägga sig i sin säng om kvällsrna. I stället ska det somnas i soffan, endera efter att jag läst ett par böcker eller efter att hon tittat sig trött på ”min Kalle Anka”, det vill säga Duck Tales. ”Tages Kalle Anka” är Quack Pack, den där Knattarna är hormonstinna och bedrövligt outhärdliga tonåringar.

40 kubik

Det årliga projektet Skotta garage- och magasinstaket avslutades just. Jag gjorde den större baksidan förra helgen, och tog framsidan efter lunch i dag. Den sista timmen plogade jag undan den mindre del av snön från framsidetaket som jag var tvungen att dumpa ner framför garagedörren i stället för att släpa över till baksidan (där snön kan dumpas rakt ner på gräsmattan i väntan på våren), och det var så mycket snö att plogen gick sönder, det var bara slamsor kvar när jag var klar.

Nu drömmer jag alltså om en mars och april där det inte ska falla en endaste snöflinga, så vi kan skjuta upp köpet av en ny plog till oktober. Drömma kan man ju alltid.

Det har varit en ovanligt snöfylld vinter i år, det rapporterades förra veckan att det inne i Kiruna fallit 198 centimeter snö hittills under säsongen i stället för normala 150. Nu betyder ju inte detta att det är två meter snö ute, den packas ihop rätt rejält, men det var nog i alla fall en meter snö på taket, därtill rätt massiv sådan närmast plåten.

Och eftersom taket är totalt på cirka 40 kvadratmeter och det betyder att jag skottat bort cirka 40 kubikmeter snö (om än inte allt i dag) förtjänar jag nog en öl till kvällens bastubad.

Vågar ingen kritisera Bonniers längre?

Svensk Bokhandels reporter Lars Schmidt går hårt åt Bonniers fortsatta maktexpandering på den svenska bokmarknaden. Med startpunkt i det nyligen aviserade beslutet att Adlibris tar över Cdons bokförsäljning skriver han under rubriken ”En skadlig tystnad” i dagens purfärska nummer av tidningen bland annat:

Varför hörs ingen diskussion om att Bonnierägda Adlibris lägger beslag på ytterligare uppåt 250 miljoner kronor av branschens totala försäljning? Och varför hörs inget om att Bonnierförlagen startat Bookbeat för att skumma grädden av den streamingmarknad för ljudböcker som det tagit Storytel tio år att bygga upp?

Det fanns en tid då Bonnierförlagen alltid diskuterades. Kritiker klagade över marknadsdominans, uppköp av konkurrenter och integration framåt och bakåt i näringskedjan tills Bonniers satt på nästan hela makten.

— — —

Nu hörs inte ett knyst. Alla viker ner sig. Ändå har Bonniers bara blivit större, starkare och brutalare. Varför är alla tysta?

Han anger själv några orsaker i texten, bland annat att bokbranschens kris gjort att kritiker haft fullt upp med att överleva och att den kritiska grupp av förläggare som samlade sig under paraplynamnet De oberoende har fallit isär av sig själv.

Om det förr fanns ett dussin öppna kritiker finns det i dag knappt en enda; Bonniers finns överallt på marknaden och rädslan för att hamna i onåd är för stor.

Skarpt tonläge. Ska bli intressant att se om någon vågar haka på och stämmer i bäcken eller om utspelet möts med tystnad.

Stockholm och den femte fasen

En mycket intressant och dyster krönika hos Yimby nu på morgonen om Stockholms pågående gentrifieringsprocess skriven av Solnapolitikern Joachim Rosenquist (S):

Min utgångspunkt, som för övrigt delas av flera forskare och aktivister, är att gentrifiering under sina tidiga faser har en positiv påverkan på stadsmiljön men att den i sista fasen dränerar stadsmiljön på mångfald, bohemkultur och kreativ energi. Detta är i högsta grad en subjektiv uppfattning och föredrar man Espresso House och Gallerix framför mindre konditorier och gallerier så har jag inget logiskt tvingande motargument att erbjuda.

Istället är det ett ytterligare argument som jag tror kan göra de flesta bekymrade, och som strider mot traditionell gentrifieringsteori, nämligen att gentrifieringen av Stockholm är en linjär och (inom överskådlig framtid) ostoppbar process som riskerar att resultera i en vacker död stad – det vill säga en stad som har fastnat i den femte fasen.

Gentrifieringsprocessens femte fas brukar sägas vara dess slutpunkt, då bohemerna och de kreativa slutligen trycks ut till följd av stigande bostads- och lokalpriser. Stockholms problem är enligt Rosenquist att huvudstaden har en unikt låg grad av kvartersstad, som egentligen inte har byggts ut sedan 1920-talet då staden i stället övergick till en modernistisk stadsplanering. Rosenquist skriver vidare:

Modernistiska förorter kan inte gentrifieras på det sätt som beskrivs i traditionell gentrifieringsteori, med surdegsbagerier och konstnärsateljer, eftersom de saknar lokaler och befolkningsunderlag för att hålla småskaliga verksamheter vid liv. Dessutom saknar de ”stadskänsla” – sammanhängande gatunät, definierade gaturum, stråk med verksamhetslokaler i bottenplanet etc – vilket är den magiska ingrediens som framför allt lockar gentrifieringens pionjärer och dess efterföljare.

Bredäng kommer inte att bli det nya Sofo eller Hornstull eftersom området saknar strukturella förutsättningar att bära upp ett stadsliv av det slag som finns i Sofo och Hornstull.

Vi håller alltså på att få slut på gentrifierbar kvartersstad, och de kreativa har då ingenstans att vara och måste söka sig till någon helt annan stad. Slutklämmen är inte vidare optimistisk:

Nästan hundra år av felaktig, dysfunktionell stadsplanering är svår att rätta till. Frågan är om den kan rättas till alls. Jag önskar att jag var mer hoppfull.

Ständigt denna Astrid

Grottar i dag ner mig i nya svenska streamingsatsningen SF Kids Play på mitt andra näthem TVdags. Bra ambitioner, men utbudsmässigt långt efter större aktörer som Netflix, Viaplay och Barnkanalen. Men Astrid Lindgren smäller ju alltid högt, åtminstone hos föräldrar.

Hade förhoppningar om att vara extremt produktiv i dag, mitt arbetsschema kräver det just nu. Men ack ack ack, eftermiddagen måste verkligen bli något i hästväg om den förhoppningen ska kunna infrias.

Blogg 100 – femte året

I linje med min pågående lågproduktion här i spalterna är det bara symptomatiskt att jag inleder årets Blogg 100 – för jo det är klart att jag ska vara med även detta femte år – med ett inlägg som inte säger mer än att jag nu ska blogga 100 dagar i rad.

Frågan är om jag någonsin har lyckats hålla igång alla 100 dagarna, jag är inte säker på det. I fjol kom jag upp i 94, och var rätt nöjd med det.

Låt oss säga att årets mål är att slå den siffran. Häng med!

blogg100-logotyp

Tolino håller Amazon stången i Tyskland

Såg en intressant detalj i senaste numret av Svensk Bokhandel, som går att anknyta till den eviga frågan kring Amazons vara eller icke vara på den svenska marknaden och vad deras etablering skulle innebära för våra inhemska aktörer.

I Tyskland, där bokhandlarna bestämde sig för att sätta hårt mot hårt mot den amerikanska jätten, har läsplattan Tolino och det bokhandelskonsortium som står den lyckats hålla Amazon relativt stången. På den växande tyska e-boksmarknaden – som utgör cirka fem procent av landets totala bokmarknad – har i dag Amazon 40 procent av marknaden, och Tolino 45. Den senares siffra ska därtill vara växande, har jag sett.

Nu är visserligen den tyskspråkiga marknaden väldigt mycket större än den svenska och därför mer tacksam att bygga en bra plattform för, men ändå, det behöver inte betyda död och förintelse bara för att Amazon knackar på.

Jag recenserade plattan Tolino Vision 2 före jul.

Såväl digitala som fysiska böcker ökar

Det blåser varma vindar i den svenska bokbranschen. Det såldes drygt 3 procent fler fysiska böcker i Sverige i fjol jämfört med 2014, enligt den officiella statistiken som presenterades på torsdagen.

Vad som inte ingick i statistiken var läget för e-boken, men enligt ett blogginlägg från Elib på fredagen är det uppåtsiffror som gäller även där. Jämfört med januari 2015 bjöd 2016 års första månad på en 20-procentig försäljningsökning. Till viss del verkar försäljningen öka till följd av att priset på e-böcker överlag sjunkit, men det är inte den dominerande faktorn, för intäkterna har trots lägre pris ökat med totalt 13 procent.

Vad som inte anges i inlägget, och som jag tycker vore intressant att veta, är vilket det genomsnittliga priset för en e-bok i Sverige faktiskt är i dag. Det går så klart att göra en någorlunda gissning genom lite matematik utifrån en någorlunda lång topplista, men det vore ännu enklare om Elib bara berättade det. Och finns det några intressanta prisskillnader mellan olika segment av e-boksmarknaden?

Hm, kanske borde gå loss lite med hjälp av Excel. Om man bara hade tid över i kalendern…

Vinterland

Efter en vecka med konstant mulet väder och en temperatur kring –5 och mycket snöande – vilket lägligt sammanföll med att min pappa var här på besök och kunde sköta snöskottningen – har nu temperaturen sjunkit ett tiotal grader och solen gnistrar vintervackert. Det är mycket snö här nu, det närmar sig en meter, och jag ser inte fram emot att skotta garagetaket, vilket jag antar att jag snart måste göra.

På tal om garaget så ställde jag om timern där inne i morse, ingen gårdsbelysning behövs mer om morgnarna, redan nästa vecka måste jag nog börja dra ner rullgardinen i barnens rum om nätterna för att inte Ejda ska börja tjoa om att det är ljust ute och dags att gå upp allt för tidigt. Det blir nog vår här igen också vad det lider.

Vid sidan av mitt vanliga brödskrivande har jag slitit med en text om Norrlands nord- och sydpunkter till tidskriften Provins den senaste tiden, har haft otroligt svårt att få rätsida på den. Men nu är den slutligt inlämnad, resultatet kommer i tryckt form om någon vecka.

På TVdags då? Tja, jag har så klart bland annat skrivit om Arkiv X igen, blir minst två inlägg till, det återstår ju två avsnitt av minisäsongen.

Mörkret

Jag oroar mig för vad som sker i världen, ser mer och mer svart på utvecklingen och börjar på allvar bli rädd att vi är på väg mot en framtid som liknar 1930-talets. Jag ser inga tecken på att så inte skulle vara fallet. Är vi mer upplysta i dag? Pyttsan. Jag älskar internet, men jösses vilket effektivt redskap det har blivit för de mörka krafterna.

Ja, för de ljusa också. Men de skriker inte lika högt och utlovar inte samma quick fix som de som öser ut hat. Inte ens i närheten.

Det här går åt helvete.

——

I min privata författarbubbla har jag hamnat i en för mig ovan position där jag måste försöka lägga upp en någorlunda konkret plan för ett helt romanprojekt. Jag har aldrig jobbat så, såväl Dannyboy & kärleken som Vi har redan sagt hej då bestod av en given början och en någorlunda känd slutpunkt, men vägen däremellan var i princip tom i förväg. Jag har tyckt om att arbeta så, har känt att det främjat min kreativitet och sporrat till spontana och sedda i backspegeln lyckade infall.

Å andra sidan har det tagit närmast löjligt lång tid att få ur sig de där böckerna sett till deras omfång. Kanske bara nyttigt att testa en annan strategi.

41-åringen

Dubbelt födelsedagsfikande för den här numera 41-åriga personen i dag, först kom mommon och moppon hit med smörgåstårta och kakor, och senare åkte vi hem till dem med en tårta som Ejda krävt att få baka. Borde så klart ha plåtat den för den blev väldigt snygg och Ejda var särskilt nöjd med att ha lyckats placera hallonen i en fin cirkel, men jag är en ack så dålig instagrammare bortom bilder på barnen, så det glömde jag.

Själva födelsedagen på fredagen firade jag med att vabba en magsjuk Tage. Han var dock inte mer sjuk än att han efter några kräkfester på förmiddagen kvicknade till så pass att han innan sänggång hade hunnit äta sju varmkorvar med bröd. De är om inte annat ombytliga, de små liven.

Arkiv X, skidor och Pet Shop Boys i London

Jag har börjat ta ett lite större redaktionellt ansvar borta på TVdags med högre frekvens i skrivandet där, förra veckan bjöd på tre alster från mina tangenter (det låter helt klart inte lika bra som min penna, men the times they are a changin), varav Arkiv X-texten får ses som veckans huvudnummer. Finns uppenbar risk att det blir så i fyra veckor till, givet min kärlek för Mulder och Scully.

I övrigt då? Tja, recenserade Danny Boyles och Aarons Sorkins Steve Jobs för UNT, var in till Kiruna en dag för att göra ett jobb förra veckan, var rejält förkyld i några dagar, övervakade barnens skidåkning i går och tänker mig en egen tur på lunchen i dag.

Barnen skidar

Och just ja! Jag och Johanna gjorde slag i saken gällande Pet Shop Boys i London i sommar. Fredag den 22 juli på Royal Opera House vid Covent Garden. Jösses vad jag längtar.