Test: Läsplattan Tolino Vision 2 slår Letto Frontlight på fingrarna

UPPDATERING AUGUSTI 2017: De senaste månaderna har det uppstått problem med Tolinos läsplattor i Sverige när det gäller kopieringsskyddade böcker som använder sig av Adobes DRM-system, det vill säga i princip alla e-böcker som lånas ut på svenska bibliotek. Det finns en lång tråd gällande detta i kommentarerna nedanför det här inlägget, som kan vara värd att studera innan ni i dag överväger ett köp av någon av Tolinos plattor i Sverige.

Jag har i flera års tid varit nyfiken på den tyska läsplattesatsningen Tolino, en familj läsplattor framtagna i samarbete av de tyska bokhandelskedjorna Thalia och Hugendubel samt Deutsche Telekom för att mota Amazon och deras Kindleplattor i grind. Sedan en tid finns några av Tolinoplattorna att köpa även i Sverige genom nätbutiken Cyberphoto. Jag kontaktade dem och frågade om jag kunde få låna ett exemplar för test. Några dagar senare damp Tolino Vision 2 ner i min brevlåda.

Eftersom jag tidigare i flera test tagit mig an den svenska marknadsledaren Adlibris Lettoläsplattor, valde jag att utvärdera Tolinon mot Adlibris nuvarande platta Letto Frontlight.

Rent storleksmässigt är Tolino Vision 2 och Adlibris Letto Frontlight ganska snarlika, Tolinon är en knapp centimeter högre än Letton som i sin tur är två millimeter bredare än Tolinon och i tjocklek är det dött lopp (Tolinons mått är 163x114x8 millimeter och Lettons 155x116x8 millimeter). Viktmässigt är skillnaden något större – Tolinon väger 174 gram och Letton 190.

Läsning
Tolino Vision 2 till vänster, Adlibris Letto Frontlight till höger. Skärmupplevelserna är väldigt snarlika.

Att Tolinon är två millimeter smalare på bredden än Letton kombinerat med att den har en mjuk form med rundade hörn och kanter samt ett gummiliknande ytskikt gör att Tolino Vision 2 är betydligt bekvämare att hålla än Adlibris kantiga platta, vars hörn ger såväl synliga som kännbara avtryck i handflatan när man hållit den ett tag särskilt vid enhandsfattning. De 16 gramen mindre i vikt är kanske inte så mycket att orda om, men jag vet inte, Tolinon ger tveklöst en lättare känsla överlag.

När jag recenserade Adlibris Letto Frontlight skrev jag en del om den i mitt tycke felaktigt placerade av/på-knappen i botten på plattan, som lätt gjorde att jag tappade plattan om jag höll den löst när jag klickade på knappen, jag hade inte för vana att hålla emot uppifrån. Tolino har valt den mer logiska placeringen på ovansidan vilket gör att det blir enklare att trycka eftersom plattan oftast vilar i ens handflata och ger ett naturligt spjärn, men inte heller här är jag riktigt nöjd, knappen sticker nämligen knappt alls ut och är lite svår att hitta innan man lärt sig dess placering (vilket man dock rätt snabbt gör).

Dessutom är det knappast nödvändigt att stänga av läsplattan manuellt om du bara ska lägga den ifrån dig för att sova, e-bläckstekniken med batteritid på över en månad gör att det batteri som hinner dras innan skärmsläckaren aktiveras är helt försumbart.

Tolino Vision 2 har betydligt mjukare former än Adlibris Letto Frontlight, såväl gällande valet av material som i de rundade kanterna.
Tolino Vision 2 har betydligt mjukare former än Adlibris Letto Frontlight, såväl gällande valet av material som i de rundade kanterna.

Till skillnad från Letton har Tolinon inga fysiska knappar för bläddring, utan man bläddrar endera genom att svepa på skärmen på känt smartphonemanér eller att man klickar eller snarare duttar på skärmen på den högra eller vänstra tredjedelen av den, samtidigt som ett dutt i mittersta tredjedelen tar fram val för text- och skärminställningar.

En tredje möjlighet för bläddring som jag inte har sett hos någon annan läsplatta tidigare är att man knackar till plattan lätt på baksidan, helst någonstans någorlunda centralt på plattan, jag har misslyckats några gånger när jag provat utåt kanten. I övrigt fungerar det dock felfritt, men ska du bläddra bakåt får du använda dig av de skärmbaserade metoderna.

Hårdvarumässigt är Tolino Vision 2 och Letto Frontlight rakt av jämförbara på papperet, de har båda en processor på 1 Ghz och 512 Mb internminne, men Tolinon känns mycket rappare vid praktisk användning, särskilt när man använder webbläsaren samt skriver in text. Det är visserligen fortfarande eoner av skillnad jämfört med att använda en surfplatta eller mobil, men jag får åtminstone inte smärre psykbryt av frustration för att tangentbordet inte hänger med när jag skriver på Tolinon, den hänger i alla fall nästan med.

Skärmmässigt är de identiska, 6 tum stora med 758×1024 pixlar vilket ger en upplösning på 213 dpi (som jämförelse kan nämnas att en ny iPad mini har 326 dpi). Upplösningen är lite för låg för att sägas vara av retinakvalitet, men jag tycker den är fullt acceptabel, jag upplever inte att jag ser några pixlar vid läsning.

Likt Letton använder sig Tolino Vision 2 av Carta-teknik för belysningen av skärmen när man läser utan sänglampan tänd (vilket jag i regel gör, har nästan alltid ett eller två små sovande barn vid min sida om kvällarna). Jag upplever att Tolinons ljus är lite mer ojämnt fördelat i den nedre skärmkanten än hos Letton, inte så att det direkt stör läsupplevelsen men det ser inte så snyggt ut, det liksom blöder in något mörkt från botten.

Eftersom Tolinon inte är anpassad för den svenska marknaden finns ingen koppling till någon svensk nätbokhandel så som Letton är kopplad till Adlibris e-boksbutik och ditt Adlibriskonto. Är du tysktalande har du dock möjlighet att koppla plattan till flera butiker som Hugendubel och Thalia, och det finns även någon schweizisk och italiensk butik att välja på. Du kan heller inte få svenska menyer i den, men engelska fungerar däremot fint.

Att surfa på Tolinon är inte direkt någon fröjd, men webbläsaren är i alla fall betydligt rappare än den Letton ståtar med.
Att surfa på Tolinon är inte direkt någon fröjd, men webbläsaren är betydligt rappare än den Letton ståtar med.

Trots avsaknad av direktkoppling till svensk e-boksbutik går det dock utmärkt att via webbläsaren köpa e-böcker från sajter som Adlibris Mondo, Bokon och Dito. Eller ja, ”utmärkt” är väl att ta i eftersom webbläsaren även om den trumfar Lettons fortfarande är väldigt trög jämfört med upplevelsen på en riktig surfplatta. Men den klarar i alla fall av (till skillnad från Letton) att spara användarnamn och lösenord vid inloggningar, så har man bara bokmärkt Adlibris Mondos startsida för e-böcker är det en rätt enkel procedur att köpa böcker från Adlibris på Tolinon även om det inte finns någon direktkoppling i plattan. Som inloggad kan du så klart även ladda ner dina tidigare köp från de olika nätbutikerna till plattan.

När det gäller hantering av böcker i ditt personliga bibliotek har Tolino en molnfunktionalitet jag ärligt talat inte har testat eftersom den enligt manualen främst är tänkt att användas som en molnbackup av de titlar du handlar hos de nätbokhandlare du kan direktansluta plattan till, men det ska också gå att ladda upp och ner dina andra e-böcker till Tolino Cloud-kontot. Du kan även koppla in plattan till en dator via micro-USB och dra och släppa ePub-, text- och pdf-filer den vägen.

Startsidan för det egna e-boksbiblioteket i Tolino Vision 2 kontra Adlibris Letto Frontlight.
Startsidan i Tolino Vision 2 kontra Adlibris Letto Frontlight.

En funktion som lyfts fram i marknadsföringen av Tolino Vision 2 är möjligheten att låna e-böcker från bibliotek direkt i plattan utan att behöva gå omvägen via sladdkoppling till en dator (vilket exempelvis krävs om du ska låna e-böcker till Letto Frontlight). Jag har testat att låna e-böcker från två olika bibliotek, Stockholms stadsbibliotek och Bibliotek i Norr (som har den frajsiga nätadressen bibblo.se). Inledningsvis hade jag en del problem när jag laddade ner från Norrbottens sajt, jag fick det föga klargörande felmeddelandet Cause of Adobe error: E_ADEPT_NO_TOKEN, men lån på Stockholms stadsbibliotek fungerade smärtfritt direkt (de äger för den också en rätt kaxig domän även om den bara dirigerar vidare till den egentliga sajten – biblioteket.se).

Några dagar senare när jag försökte igen fungerade det dock att låna direkt till Tolinon även via Bibliotek i Norrbotten, så kanske var det bara något tillfälligt. Jag var även i kontakt med Elib som sköter den tekniska biten av e-bokslånen för såväl Stockholms som Norrbottens bibliotek, och enligt dem borde det inte vara några skillnader, eftersom de båda biblioteken använder samma tekniska lösning.

En annan funktionalitet som Tolino Vision 2 ståtar med är vattentålighet. Då jag inte är någon badkarsbadare av rang har jag inte testat detta själv, men den ska enligt specifikationerna tåla att befinna sig på en meters vattendjup i en halvtimme utan att ta skada, så en snabb drulletappning ner i badet ska inte vara något problem.

Tolino Vision 2 i storleksjämförelse med en iPad Mini 2 samt en iPhone 6S. Notera den diskreta lilla detaljen som talar om var man kan hitta på-knappen på Tolinon (eftersom skärmen är av e-bläckstyp stängs den aldrig helt av och blir svart i viloläget).
Tolino Vision 2 i storleksjämförelse med en iPad Mini 2 samt en iPhone 6S. Notera den diskreta lilla detaljen som talar om var man kan hitta på-knappen på Tolinon (eftersom skärmen är av e-bläckstyp stängs den aldrig helt av och blir svart i viloläget).

Är då Tolino Vision 2 ett bra läsplatteköp? Ja, på det stora hela slår den Adlibris Letto Frontlight på fingrarna. Fördelarna den har är att den ligger skönare i handen med de mjuka kanterna och den något lättare vikten, den är rappare i menyer och vid surf och du kan låna e-böcker till den utan att behöva ta fram dator och micro-USB-kabel. Dessutom påstås den ha upp till sju veckors batteritid jämfört med Lettons en månad, men det tycker jag mer är en akademisk siffra, det beror mycket på i vilken utsträckning du använder skärmljuset samt hur ofta eller sällan du ställt in skärmen på att uppdateras vid bläddring.

Lettons fördel är så klart att den är anpassad till den svenska marknaden. Menyerna är på svenska, Bonniers svenska ordbok är förinladdad (Tolinon erbjuder bara ordböcker på de europeiska storspråken) och när du väl loggat in med ditt Adlibriskonto är det bara att börja shoppa loss i den inbyggda e-boksbutiken. Vill du handla böcker till Tolinon är det webbläsaren som gäller vilket är lite omständligare, även om det med hjälp av bokmärkta webbsidor samt sparade inloggningsuppgifter går ganska bra. Letton har därtill ett lägre försäljningspris och har flera gånger sålts i kampanjer där man fått med ett gäng relativt nya e-böcker på köpet. Något sådant erbjuds inte med Tolinon.

Läsupplevelserna är snarlika, skärmarna är i princip identiska och även om bläddring går till på olika sätt – Tolino Vision 2 har inga knappar längs kanterna som Letton utan man använder endera touchskärmen eller den särskilda baksidesknackningen – så ger det en likvärdig upplevelse.

Men om du struntar i priset och inte är intresserad av svenska menyer och butiksintegrering – vilken platta är då bäst? Mitt svar blir Tolino Vision 2. Det är inte utan att jag önskar att Adlibris hade vänt sig till Tolino i stället för franska Bookeen i jakten på sin läsplatta (Letto Frontlight är en försvenskad variant av Bookeens platta Cybook Muse Frontlight, och även föregångaren var en Cybookplatta).

Tolino Vision 2 köps i Sverige som sagt enklast via Cyberphoto, som förutom en nätbutik även har en fysisk butik i Umeå. De har också den nyligen släppta efterföljaren Tolino Vision 3 HD i utbudet, som via högre upplösning och mer frekvent skärmuppdatering ska ge en skarpare skärmupplevelse (jag tycker dock att redan skärmen på Tolino Vision 2 fungerar utmärkt för läsning).

6. Mina bästa bokkompisar

Vad är egentligen en bokkompis? En figur i en bok man gillar särskilt mycket? En kompis som man ofta har samma boksmak som?

På sätt och vis måste väl Ejda sägas vara mitt senaste års bästa bokkompis. Bortsett från de senaste veckorna, då jag ju ersatts som favoritförälder av Johanna, har jag läst och läst och läst tillsammans med denna hopplösa och underbara 2,5-åring kväll efter kväll efter kväll, bok efter bok efter bok.

Vi har väl inte direkt samma smak gällande litteratur och vissa böcker har vi läst cirka 2143 gånger för många (hej Tildas kalas), men hon har en väldigt lustig egenhet gällande läsningen: Figurerna i böckerna ska alltid bytas ut mot personerna i vår familj och närmaste omgivning. I en bok där handlingen kretsar kring två personer är det väl inte en så stor sak, men om det är fyra personer, och där kanske en pojke ska bytas mot Ejda och en flicka mot Tage och en mamma mot pappa och en pappa mot mamma — hon är inte så noga med att personer ska behålla sitt kön och en lillasyster i boken kan lika gärna bli en storebror i Ejdas tolkning — ja, då blir det lite krångligt ibland, särskilt när man själv ofta är betydligt tröttare än hon är. Och hon är inte överseende med felsteg: Det är inte Tilda, det är Ejda! eller Men det är ju Katten Karlsson, inte hunden! och så vidare.

——

Det här inlägget är en del av Bokhoras julutmaning.

5. Önskeförfattarsamtalsduo

Hm. Önskesamtal mellan två författare eller en författare jag skulle vilja ha ett samtal tillsammans med?

Svårt.

Jag skulle gärna ha sett ett samtal mellan Shirley Jackson och Stephen King. Det lär ju aldrig ske eftersom hon dog 1965 och han debuterade 1973, men hey, det här handlade ju om att önska. King har väldigt många gånger nämnt samt skrivit om Jackson som en av sina främsta inspirationskällor och eftersom de därtill är de två författare som gjort starkast intryck på mig sett över hela mitt vuxna läsarliv, så tror jag att det hade varit ett samtal jag hade fått ut mycket av personligen.

När det gäller någon jag själv gärna skulle samtala med så hade jag gärna haft fler samtal tillsammans med Johanna om vår föräldrabok. Vi gjorde en del, men inte alls så många som vi skulle ha kunnat göra. Oh well, vi får väl skriva fler saker ihop och ta igen det då, helt enkelt.

——

Det här inlägget är en del av Bokhoras julutmaning.

1. Det här läser jag just nu

I somras var vi på bröllop i Växjö då min gamle kuratorskollega Ulf gifte sig (han var förstekurator på Kalmar nation 1998 när jag var andrekurator, således kräver han alltid att jag ska kalla honom Bossen när vi ses). Dagen för vigseln besökte vi Utvandrarnas hus på förmiddagen, ett ganska anspråkslöst men ändå fantastiskt museum jag gärna hade spenderat större delen av dagen i. Nu hade vi dock ett bröllop att bevista och en tvååring att hantera, så det lät sig inte direkt göras.

Tog visst inga bilder från Utvandrarnas hus, men här spelar de små krocket vid Teleborgs slott under picknicken dagen före vigseln.
Tog visst inga bilder från Utvandrarnas hus, men här spelar de små krocket på Teleborgs slott vid picknicken dagen före vigseln.

Besöket fick mig dock att bestämma att jag skulle läsa Vilhelm Mobergs Utvandrarserie igen, jag läste Utvandrarna tidigare i höstas och efter lite annan läsning emellan läser jag sedan några dagar nu på Invandrarna, Karl-Oskar och hans följe har efter den långa och farliga båtresan över Atlanten ankommit till New York, tagit flodbåt upp till Albany och nu klivit på och tuffat iväg med tåg mot Chicago på sin väg mot det hägrande slutmålet Minnesota.

Samtidigt som jag skriver dessa rader kommer en nyhetsflash från Omni i mobilen att Sverigedemokraterna når 19,9 procent i SCB:s stora väljarundersökning för november. Vi har rätt milt väder här uppe nu, bara någon grad under nollan och snön faller därför ymnigt, men aldrig har väl Sverige känts så kallt.

Jag tror vi hade behövt någon som Vilhelm Moberg nu som orkat stå upp mot de mörka krafterna.

——

Det här är del 1 i Bokhoras julutmaning.

Hurra Augustpriset – ni vinner! Eller kämpar i alla fall väl.

För fyra år sedan skrev jag ett uppmärksammat inlägg kallat Med sådana vänner behöver Augustpriset inga fiender, där jag uttryckte oro för att Förläggareföreningen höll på att slarva bort Augustpriset, att det mediala intresset gick nedåt och att det fanns så oändligt mycket mer de skulle kunna göra för att lyfta intresset redan under nomineringsfasen, så att det inte bara blir en skjuts för (den skönlitterära) vinnaren utan även för de övriga 17 nominerade samt även den svenska bokbranschen i stort.

Nu vill jag inte ta åt mig någon direkt ära i ärendet (men någon typ av påverkan tror jag ändå att det hade, särskilt efter att Svensk Bokhandels Tove Leffler med utgångspunkt i mitt inlägg tog kritiken vidare) men det är hur som helst mycket glädjande att nu se samt läsa att arrangörerna faktiskt har tagit sig i kragen och jobbat hårt med att göra Augustpriset till mer än en sluten branschgala en måndagskväll i slutet av november, och i stället försöker lyfta det till något som gynnar såväl den svenska litteraturen i stort som bokhandeln.

I nya numret av Svensk Bokhandel pekas på att man nu börjar tala om en nomineringseffekt – så klart inte alls lika tydlig som den enorma försäljningsökning de slutliga mottagarna av priset får uppleva – men ändå att det går iväg ett antal tusen exemplar extra även av de titlar som ”bara” nomineras. Och det är inga grejer som kräver en examen i rymdteknik för att få till heller – evenemang som exponerar de nominerade på olika sätt, och enkelt marknadsföringsmaterial som Augustpriset erbjuder bokhandeln att använda sig av för att skylta med titlarna. Svårare än så behöver det kanske inte vara.

”De har jobbat hårt för att det inte ska bli ’the winner takes it all’. Förut hände ingenting när en bok nominerades, nu har vi fått trycka till alla våra nominerade böcker”, säger Norstedts publicistiska chef Susanna Romanus i Svensk Bokhandels artikel, och Bonnierförlagens försäljningsdirektör Göran Wiberg är inne på samma linje: ”Nu ger nomineringar en rejäl försäljningsskjuts. Både Karin Johannisson och Karin Bojs hade sålt bra innan, 5000–6000 exemplar. Nu är de uppe i 8000–10000”.

Jag tycker i och för sig fortfarande att Augustprisets egna sajt känns väldigt statisk och sluten – det går att göra mycket mer där för att exponera de böcker samt författare som nominerats – men det går åtminstone numera att följa utdelningen live via en webbsändning på sajtens startsida, och klickar man sig vidare kan man hitta en del Youtubeklipp från de samtal som hölls med de nominerade under ledning av Daniel Sjölin på Kulturhuset i Stockholm efter att nomineringarna presenterats.

Sändningen från Augustgalan börjar 17.30 i dag. Mitt i middagskaoset här hemma, men det är väl just för sådana här tillfällen man har en köksipad fäst med självhäftande kardborreband på kylskåpsdörren?

Stadsdag

Stadsdag i dag, tog halv nio-bussen in till Kiruna, jobbade någon timme i foajén på Scandic Ferrum följt av ett lunchmöte i deras restaurang om texter till en bilaga jag ska producera den närmaste veckan, därefter ytterligare ett par timmar arbete men denna vända på biblioteket, varefter jag gick till Folkets Hus och intervjuade Åsa Larsson som är i stan i sin roll som ambassadör för Kiruna Bokfestival. Min intervju var dock filmrelaterad med anledning av de pågående inspelningarna av hennes böcker. Därefter rusch ner till busstationen för att hinna med sena bussen hem (det går tre dagliga bussar Kiruna-Vittangi – en vid sju på morgonen, en klockan två och en tjugo i fem). Nu pågår hemåtrullandet, vi svängde just in i Svappavaara, och vid ankomst hem går jag i kväll direkt till möte med den lokala Folkets Hus-styrelsen, som jag sitter i sedan i somras.

Ett scenario liknande det jag upplevde under Norrländska Litteratursällskapets sommarträff ägde för övrigt rum under Åsa Larsson-intervjun. Vi har mig veterligen aldrig träffats tidigare vare sig i journalistiska eller författarmässiga sammanhang (dock har jag ett vagt minne av att ha telefonintervjuat henne en gång under TT-åren) och det fanns ingen anledning till att hon skulle veta vem jag var, men det tog bara några minuter innan vårt samtal kort berörde att jag bor i Vittangi och har gjort så blott i ett par år för att hon direkt skulle göra kopplingen – aha, du är Johannas make!

Ah, the power of being married to a Bokhora.

Oavgjort i nätkampen om Svetlana Aleksijevitj

Nobelpriset till vitryska Svetlana Aleksijevitj. Fint, och inte minst viktigt! Drog iväg en beställning av de två titlar som fanns tillgängliga i pocket medan de ännu fanns tillgängliga.

Skärmavbild 2015-10-08 kl. 13.08.33

Kan nämna att Bokus var snabbast med att få upp en puff med Aleksijevitjs namn på sin startsida, men när man klickade på puffen så gapade den i några sekunder tom, och under dessa sekunder lyckades Adlibris få in en titel av henne på sin särskilda Nobelsida. Oavgjort bland nätbokjättarna, alltså.

Tredje gången gillt för Bonniers ljudbokstjänst?

Intressant artikel på Breakit i dag om Bonniers kommande ljudbokstjänst Bookbeat, som det tydligen skruvas på i tysthet i ett dotterbolag som till sin form mest liknar en startup.

Att påstå att Bonniers rosat marknaden med sina digitala satsningar hittills vore att ta i. Det första försöker Laudio är nedlagt och den nuvarande ljudbokstjänsten Mondo har inte heller lyckats göra något större avtryck på marknaden. Den nya tjänsten verkar likna Storytel på det stora hela och det är väl klokt – det är uppenbarligen en modell som kunderna gillar – men frågan är hur Bookbeat ska lyckas slå marknadsledaren på fingrarna.

Tyvärr ger inte artikeln i Breakit några direkta svar på den frågan, snarare låter den Bookbeats vd Niclas Sandin komma undan med felaktigheter. ”Framför allt så erbjuder vi inte bara ljudböcker utan även e-böcker, så vi kan inte jämföras så direkt med Storytel”, säger han i texten, och ”glömmer” därmed att Storytel redan erbjuder e-böcker i sitt abonnemang sedan mer än ett år tillbaka. Visst, Storytel är mest känt som en tjänst för ljudboksstreaming och deras e-boksutbud är mer begränsat när det gäller nyheter än deras ljudboksutbud, men att påstå att Storytel inte erbjuder e-böcker känns en smula fult – jag har väldigt svårt att se att Bookbeat inte skulle ha koll på hur huvudkonkurrentens tjänst fungerar och vad som ingår i deras abonnemang. Faktum är att Storytels växlingsfunktion mellan ljud- och e-bok – i de fall en titel finns i båda formaten – är rätt imponerande, den fungerar väldigt sömlöst.

På Bookbeats sajt kan man ana sig till att en tanke som de har är att de ska ge sina kunder personliga tips utifrån tidigare lyssning och läsning, en funktionalitet som Storytel inte erbjuder i sin nuvarande form vad jag vet, mer än att de har en sådan här vanlig ”Andra har även lyssnat på…”-funktion. Ska bli spännande att se om Bookbeat lyckas få till en mer utvecklad kurering.

Något lanseringsdatum finns inte ännu, enligt Breakits artikel ska tjänsten dock lanseras i en lightversion så snart som möjligt.

UPPDATERING TORSDAG: Intressant att nyheten om Bookbeat i utländsk bokhandlarpress nästan uteslutande fokuserar på e-boksdelen, och inte att de tar upp kampen om streamade ljudböcker och blir en Storytelutmanare. På ett anglosaxiskt plan är det kanske också smartast att profilera sig som en eBook subscription service eftersom e-böcker är så pass mycket större på de marknaderna, men i Sverige är ju de streamade ljudböckerna den enda bokdigitalisering som hittills fungerat, så att tjänsten här ställs mot Storytel är bara naturligt.

Det är ju för den delen inte bara Storytel som i dag erbjuder kombinerade ljud- och e-boksabonnemang i Sverige. Nextory, som tidigare hette E2Go, försöker också slå sig fram på marknaden efter namnbytet, såg att de hade en helsidesannons med kampanjerbjudande i nya numret av Vi Läser.

UPPDATERING 2: Fick en kommentar från Bookbeats vd Niclas Sandin. Jag lyfter upp innehållet till inlägget: Intressanta kommentarer och reagerade också på de olika perspektiven där Sverige fokuserar på ljud och internationellt är fokus på e-bok. Kopplat till det har du helt rätt avseende Storytel. Det jag nämnde i telefonintervjun om jag minns rätt var något liknande med att vi kommer fokusera på att lyfta båda formaten mer än exempelvis Storytel som marknadsför sig mest som en ljudbokstjänst. Detta blev nog inte tillräckligt tydligt i citeringen men bra att du synar och håller oss ärliga. Dock var detta inget medvetet försök att ge en ny verklighetsbeskrivning.

Stockholm får en ny litteraturmässa i vår

Göteborg må ha bokmässan, men i Stockholm satsas det till våren på en litteraturmässa. Det damp just ner ett pressmeddelande i inkorgen om att det i april vankas en nysatsning på Kulturhuset som blir gratis för besökare. Jag klistrar in.

Stockholms litteraturmässa hålls för första gången på Kulturhuset/Stadsteatern den 15–16 april 2016. Det ska bli en årligt återkommande mässa med litterärt fokus som lyfter fram den mångfald av förlag som finns i Sverige. Mässan kommer att ha ett femtiotal utställare, samt programverksamhet på flera scener. Evenemanget invigs på kvällen fredagen den 15 april och fortsätter med utställare och programverksamhet på lördagen.

Initiativtagare är Martin S Halldin, förlagschef på Bokförlaget ETC, och Lina Rydén Reynols, redaktör på Albert Bonniers förlag (tidigare redaktör på Bokförlaget Tranan).
– Vi saknade själva en större litteraturmässa i Stockholm, och bestämde oss för att göra något åt saken, säger Martin S Halldin och Lina Rydén Reynols.

Förutom förlag kommer även tidskrifter att finnas bland utställarna. Alla utställare kommer att få lika mycket utrymme till sitt förfogande. Evenemanget ska vara gratis för besökare, för tillgänglighetens skull.
– Vi är glada att kunna samarbeta med Kulturhuset/Stadsteatern. Vi var ute efter en plats som gör litteraturmässan fysiskt tillgänglig för många, och där vi förhoppningsvis kan nå personer som inte automatiskt söker sig till litterära evenemang, säger Martin S Halldin och Lina Rydén Reynols.

Programverksamheten är en viktig del av mässan, och programpunkterna kommer att ta sig vitt skilda uttryck.
– Det här ska vara en mässa för litteraturen och därför satsar vi också på ett starkt program. Vi tror att fler röster gör litteraturscenen mer levande, och vill gärna försöka hitta former som inte enbart innebär uppläsningar och författarsamtal.

Utställare och program kommer att presenteras under våren 2016.

Stockholms litteraturmässa drivs som en oberoende ideell förening. Styrelsen består förutom Lina Rydén Reynols (ordförande) och Martin S Halldin av Eric Ericson, Daniel Gustafsson Pech och Anna Hallberg.

Spännande initiativ, och en udda blandning av stort och smått bland initiativtagarna. Eller ska man vara försiktig med att tolka faktumet att de två grundarna kommer från ETC respektive Albert Bonniers Förlag som att mässan är initierad av dessa förlag?

UPPDATERING: Initiativtagaren Lina Rydén Reynols kommenterade just inlägget, och skrev bland annat så här gällande förlagskopplingen: Jag och Martin S Halldin är visserligen förlagsarbetare, men mässan drivs som en oberoende ideell förening och är inte på något sätt kopplad till våra arbetsplatser.

Vi firar visst e-bokens dag i dag

Fick just ett mejlutskick från Adlibris där de hävdade att det i dag är e-bokens dag, något de firar med lite prissänkningar på e-böcker och Letto Frontlight (som ju jag har recenserat rätt utförligt tidigare).

Denna bemärkelsedag var en nyhet för mig, men om det nu är så, varför inte också passa på att fira genom att ladda ner och läsa mina romaner som e-böcker helt kostnadsfritt?

Jo jo, de är visserligen helt fria att ladda ner alla dagar – men ändå, vem vet om internet finns kvar i morgon, passa på i dag!

UPPDATERING: Via Elibs twitter upptäcker jag att det ju faktiskt är en internationell begivenhet – Read an eBook day. Där ser man.

Kiruna i våra bokhjärtan

Mycket om Kiruna som kulturort i riksmedia just nu.

Förra veckan var det jag som skrev om de många film- och tv-inspelningarna i regionen i Dagens Nyheter, i dag har Svensk Bokhandel ett stort reportage om bokhandelns betydelse för en stad, där Kiruna och den snart fyra år gamla Kiruna Bokhandel står i fokus. Kul! Och en väldigt fin bild på den ypperliga föreståndaren Tora Lindberg pryder omslaget, dessutom.

På tal om Svensk Bokhandel så har de, helt utan att meddela det medelst pukor och trumpeter, tydligen haft sin nya sajt rullandes i en vecka. Fin!

Bonniers självutgivningstjänst Type & Tell lanseras

På bokmässan i fjol blev jag knackad på axeln i Bonniermontern och fick en förfrågan om jag med mitt självutgivarexperiment i bagaget hade lust att kolla på en tidig version av Bonniers kommande egenutgivningstjänst. Det var jag så klart, och fick en demonstration på plats och bjöds efter mässan in till att vara med i någon sorts betatestargrupp, ett uppdrag jag vill minnas att jag skötte katastrofalt dåligt på grund av tidsbrist, jag svarade på några enkäter men inte särskilt mycket mer. Sorry för det.

Nu är tjänsten, som fått namnet Type & Tell, på väg att lanseras publikt, ett pressmeddelande damp ner i min inkort nu på förmiddagen. Eftersom jag sitter med lite för många deadlines för att göra något vettigt av det (ständigt denna tidsbrist), klistrar jag bara in pressmeddelandet nedan.

1 september släpper Bonnierförlagen en betaversion av den digitala självpubliceringstjänsten Type & Tell. Lanseringen markerar tydligt att Bonnierförlagen tar egenutgivning på största allvar och vill vara en del av framtidens bokbransch där egenutgivning kommer att vara en självklar del på marknaden.

– 180 år efter vi gav ut vår första bok startar vi nu Type & Tell och vår ambition är att skapa Nordens bästa självpubliceringstjänst ur ett användarperspektiv. Jag tycker att självpublicering och traditionell förlagsverksamhet samspelar fint. Det är två väldigt olika saker men samtidigt en del av samma rörelse, skrivandet och läsandet, säger Bonnierförlagens VD Håkan Rudels.

Type & Tell är en renodlad självpubliceringstjänst, vilket innebär att skribenten har full kontroll över sin bok samt behåller sina rättigheter.

– Vi vill göra det möjligt för alla de som vill skriva och dela sin berättelse att göra det på ett enkelt, snabbt och kvalitativt sätt, säger Rebecka Leffler, affärsutvecklingschef på Type & Tell.

Om Type & Tell:

För att använda tjänsten registrerar användaren ett konto, sedan är det gratis att lägga upp nya bokprojekt, jobba med text och layout och planera bokens lansering. Skribenten väljer när boken ska publiceras och först när den gör det tar Type & Tell ut en publiceringsavgift på 1 500 kr, det är en engångskostnad per publicerat verk och inkluderar både tryckt bok och ebok. Tjänster som marknadsföring, omslag och professionella pressbilder finns som tillval.

– Olika skribenter har olika behov, och det kan vi tillgodose. Några vill ta hjälp, andra vill ha full kontroll hela vägen, hos oss kan de välja själva, säger Rebecka Leffler.

Det som skiljer Type & Tell från konkurrenter på marknaden är bland annat det layoutverktyg som låter skribenten se de färdiga boksidorna på ett ögonblick. Type & Tell erbjuder även formgivna mallar för inlaga och omslag.

– Vi gör en manuell teknisk granskning av de böcker som publiceras genom oss. Tack vare det kan vi säkerställa att alla böcker som trycks med hjälp av våra egna mallar håller en hög kvalitet gällande layout, typografi och läsbarhet, säger Rebecka Leffler.

Ytterligare en unik förmån med tjänsten är författarens egen bokplan, som kopplas till varje produktion. Bokplanen baseras på mångårig erfarenhet och kunskap, och föreslår bland annat vilka marknads- och PR-insatser författaren bör prioritera och när i tid.

Bonnierförlagens digitala självpubliceringstjänst ha tagits fram genom nära samarbete och en lyhörd dialog med författare, allt för att skapa en tjänst som uppfyller de behov som dagens författare har. Sedan ett par månader tillbaka har tjänsten provats och utvärderats av en testgrupp. Men nu släpps en betaversion som är öppen för alla.

– Jag hoppas att det blir en anstormning. Det ska bli väldigt spännande att se vad fler användare tycker om tjänsten, säger Rebecka Leffler.

Förändringar och utvecklingar kommer att ske löpande.

– Vår ambition, och vår styrka, har hela tiden varit att lyssna in användarnas behov och förbättra tjänsten efter deras feedback, säger Rebecka Leffler.

Tjänsten i sig slår som sagt upp portarna 1 september. En anhängande Type & Tell-blogg är dock uppe och rullar sedan en tid. Ska bli spännande att se det färdiga resultatet.