Post Format

6. Mina bästa bokkompisar

Vad är egentligen en bokkompis? En figur i en bok man gillar särskilt mycket? En kompis som man ofta har samma boksmak som?

På sätt och vis måste väl Ejda sägas vara mitt senaste års bästa bokkompis. Bortsett från de senaste veckorna, då jag ju ersatts som favoritförälder av Johanna, har jag läst och läst och läst tillsammans med denna hopplösa och underbara 2,5-åring kväll efter kväll efter kväll, bok efter bok efter bok.

Vi har väl inte direkt samma smak gällande litteratur och vissa böcker har vi läst cirka 2143 gånger för många (hej Tildas kalas), men hon har en väldigt lustig egenhet gällande läsningen: Figurerna i böckerna ska alltid bytas ut mot personerna i vår familj och närmaste omgivning. I en bok där handlingen kretsar kring två personer är det väl inte en så stor sak, men om det är fyra personer, och där kanske en pojke ska bytas mot Ejda och en flicka mot Tage och en mamma mot pappa och en pappa mot mamma — hon är inte så noga med att personer ska behålla sitt kön och en lillasyster i boken kan lika gärna bli en storebror i Ejdas tolkning — ja, då blir det lite krångligt ibland, särskilt när man själv ofta är betydligt tröttare än hon är. Och hon är inte överseende med felsteg: Det är inte Tilda, det är Ejda! eller Men det är ju Katten Karlsson, inte hunden! och så vidare.

——

Det här inlägget är en del av Bokhoras julutmaning.

2 kommentarer

  1. Ni är inte ensamma. Min son hade en sådan period och jag håller med om att det är svårläst. Samtidigt kan jag förstå tjusningen med metoden ur barnets synvinkel. Fast det är rätt skönt att lillasyster vill att man ska läsa bokstavligt.

    Reply
    • I vissa böcker vill hon till en början läsa enligt manus, och därefter på en särskild sida byta till familjenamn. Skulle väldigt gärna vilja förstå hur tankegången går att det just där behöver växlas namn.

      Reply

Lämna ett svar

Markerade fält är obligatoriska *.