Författare och skribent
Nej, kanske inte allt, eller … jo, det hade ärligt talat varit rätt skönt om de böcker jag har kvar i ladorna hade gått åt. Hos Adlibris har jag till årets bokrea pressat ner priserna på de versioner av mina romaner som jag själv råder över i princip så långt deras prissystem tillåter, så pocketupplagan av Dannyboy & kärleken kan köpas för blott 19 kronor och mjukbandsupplagan av Vi har redan sagt hej då kostar just nu endast 35 kronor.
Fynda fynda!
Det är om inte annat rätt så kaxigt att HOI Förlag väljer att köpa den välkända, nu konkursade bokhandeln Hamrelius i Malmö, ett par veckor efter att ägaren Gudmund Hamrelius meddelat att han kastar in handduken på grund av dålig lönsamhet. HOI-cheferna Sölve Dahlgren och Lars Rambe kommer nu själva att ta över driften, även om jag antar att de inte kommer att jobba rent fysiskt i butiken.
Att ett bokförlag tar över en bokhandel hör vad jag vet inte till vanligheterna, men HOI har bevisat flera gånger på senare tid att de är intresserade av att utmana strukturer och tänka annorlunda, så det ska bli spännande att se om de kan få snurr på butiken. I artikeln i Svensk Bokhandel säger de nya ägarna att de tror att en omsättning på 10-12 miljoner kronor krävs för att få lönsamhet, att jämföra med de cirka 7 miljoner kronor som butiken sägs ha omsatt 2014. I sitt eget pressmeddelande meddelar HOI att den nya butiken blir helt fristående, efter att tidigare ha tillhört JB-Gruppen. Som en parentes kan i sammanhanget nämnas att Svensk Bokhandel i sitt nya nummer kom med rätt dystra siffror gällande bokhandeln, mellan åren 2010-2015 har ytterligare 19 svenska kommuner förlorat sin enda boklåda, och totalt saknar nu nästan 40 procent av landets kommuner en bokhandel. Bilden ser visserligen annorlunda ut i landets större städer, men visst är det en bransch i motvind som förlaget nu ger sig in på, och de boklådor som fortfarande lyckas locka kunder kännetecknas överlag av en aktiv, kunnig och kundtillvänd personal som gör deras butiker attraktiva.
I artikeln i SvB benämns HOI som ett egenutgivarförlag, vilket väl inte är helt med sanningen överensstämmande då de likt traditionella bokförlag har en sållningsprocess och endast ger ut titlar de tror kan bära sig. Det som liknar egenutgivning är dock att författaren bekostar själva utgivningen enligt en investeringsmodell där förlaget får en intäkt först när pengarna som författaren investerat återbetalats, vilket så klart är en morot för förlaget att jobba så hårt som möjligt för att böckerna ska generera vinst. Hur det här fungerar i verkligheten har jag ingen direkt inblick i, men av vad jag hört från ägarna själva när jag pratat med dem så får nästan alla författare åtminstone tillbaka lika mycket som de har satsat. Själva föredrar de vad jag vet benämningen hybridförlag.
HOI meddelade för övrigt tidigare i dag att de från och med nu kommer att överta Varg Gyllanders författarskap, när denne nu ska lansera en ny romanserie. Varg var en gång i tiden TT-kollega med mig, och vi har även delat förlag så till vida att han tidigare gavs ut av Massolit, som ju även gav ut min Vi har redan sagt hej då i pocket.
För att vara jul- och nyårslunk så har jag haft osedvanligt hög trafik på min sajt den senaste veckan, och väldigt många av dem som hamnar här gör det efter att ha googlat inom e-boksområdet – mina inlägg om Adlibris Letto, Bokon och Mofibo går exempelvis varma.
Jag antar att det hela beror på att:
• Rätt få i Sverige skriver om det här ämnet i övrigt.
• Rätt många har fått någon form av surf- eller läsplatta i julklapp och söker vägledning och råd.
Jag har varit lite sömnig på det här området ett tag nu – liksom på rätt många andra områden tyvärr. Men som vanligt utlovar jag bättring. Ett utförligt test av nya Adlibris Letto Frontlight är på gång, men då Adlibris för närvarande inte ens säljer sin nya platta eftersom den första, rätt begränsade omgången sålde slut före jul och en ny, större omgång inte väntas in förrän efter helgerna, så avvaktar jag lite på den fronten. Jag vill även minnas att jag utlovat någon sorts utvärdering av Mofibo (skulle inte de lanseras med pukor och trumpeter för den delen – blev det inget av det eller lever jag bara i någon sorts reklamskugga här i obygden?), sätter upp även det på att göra-listan.
Inte för att jag tyvärr tror att det kommer att göra någon skillnad, men ta ändå och gå in och skriv under uppropet gällande kulturtidskriftsstödets bevarande efter att Allianspartierna nu beslutat att i praktiken slakta det i den nu gällande statsbudgeten. 15 av de cirka 21 miljoner kronor som betalades ut i fjol ska bort, vilket med all sannolikhet kommer att leda till att vi om ett år bara har bråkdelen kvar av de kulturtidskrifter som i detta nu finns här i landet.
Jag har svårt att se hur man ska kunna tolka Alliansens agerande som något annat än ett rent sabotage av en redan svårt sargad del av kulturvärlden.
Nej men dra mig baklänges, Adlibris har äntligen skrotat den gamla modellen och släppt en ny Letto. Letto Frontlight heter den nya läsplattan, och som namnet skvallrar om är skärmen bakgrundsbelyst vilket ger att en av mina tveksamheter gällande föregångaren – oförmågan att kunna läsa i mörkret bredvid sovande småbarn – är undanröjt.
När jag skrev om Adlibris Letto senast i somras siade jag om att de skulle skrota den gamla modellen och ersätta den med en försvenskad variant av Cybook Odyssey Frontlight. Nu verkar det i stället ha blivit modellen Cybook Muse Frontlight som de valde, specifikationerna stämmer i alla fall exakt, men det får väl ändå ha ansetts vara en relativt god förutsägelse av mig. Muse verkar på papperet lite vassare än Odyssey dessutom, så det var väl bra att jag hade fel. Priset för den nya Letton är satt till 995 kronor.
Återstår att se hur den nya hårdvaran står sig i praktiken. Ska på ett eller annat sätt ta mig an ett exemplar och utvärdera här i spalterna, sanna mina ord.
———–
UPPDATERING: Här finns mitt utförliga test av Letto Frontlight.
Det är lite förvirrande gällande den danska e-bokstjänsten Mofibo. I lördags skrev jag om tjänsten som kommande, att den skulle lanseras senare i höst för det var vad jag hade hört från flera personer, samt vad Svensk Bokhandel skrev för några dagar sedan. Nu på morgonen kom dock ett pressmeddelande på mejlen där tjänsten beskrevs som lanserad, och mycket riktigt går det nu också att registrera ett svenskt konto på Mofibos svenska hemsida.
Men med tanke på hur extremt illa korrläst sajten är i detta nu, så undrar jag om den här lanseringen inte skett lite för snabbt bara för att surfa på den uppmärksamhet de fick i media förra veckan. Överlag andas texterna på sajten väldigt mycket direktöversatt danska, och på sidan Funktioner, där tjänsten gås igenom, räknar jag i detta nu till sju direkta skrivfel enbart bland rubrikerna och överskrifterna.
Det inger inte direkt förtroende när det handlar om en prenumerationstjänst för litteratur.
Nåväl. Jag har i alla fall registrerat ett konto nu. Återkommer i ärendet när jag testat att använda tjänsten.
——
UPPDATERING EFTERMIDDAG: Fem timmar senare har nu korrfelen till stora delar åtgärdats på Mofibos sajt.
Alltså. Vet DN något som ingen annan vet gällande ryktena (som väl snart firar hundraårsjubileum, känns det som) om Amazons eventuella framtida Sverigelansering? Om inte så tycker jag att deras artikelserie densenaste veckan känts en aning alarmistisk (he, autocorrect ville ändra till altruistisk). Finns det något konkret som faktiskt tyder på att de är på väg hit, bortom avtalet med Bokrondellen som slöts i våras? Svensk Bokhandel gjorde en artikel efter att avtalet slutits där det inte kändes så, har något förändrats sedan dess? Jag har i grunden så himla svårt att se varför de skulle vilja ge sig in på en marknad som dels är extremt perifer storleksmässigt, och dels en marknad där prispressen redan är så stor. Jag får inte ihop det.
Nåväl. Eller så sitter jag där i morgon bitti med lång näsa när DN lagom till bokmässans första dag fått göra en förhandsintervju med Jeff Bezos där han meddelar att de nu slår upp Sverigeportarna.
(Skulle så mot all förmodan ske tror jag dock inte att det innebär någon domedag, se mitt inlägg Nej, Amazon innebär inte döden för svensk bokmarknad från i våras).
——
Bokmässan i morgon som sagt. Vi anländer någon gång vid lunchtid med vårt entourage av barn, mormödrar och mostrar. Känner mig förväntansfull, även om jag medvetet har valt att i princip inte alls kolla i programmet eftersom jag anar att jag inte kommer att hinna bevista så mycket ändå, trots de goda förutsättningarna i form av barnvakter. De har ju trots allt inte enbart följt med för att vakta våra telningar.
Det kom ett mejl.
Kära Fyrahundrafemtio-prenumeranter,
Ni är och har varit våra största supportrar. De vi värdesätter högst av alla. En del av er har varit med från starten tidigt i våras, ja till och med sedan bokmässan förra året. Andra har kommit med längs vägen, en hel del har anslutit sig helt nyligen. Alla har ni det gemensamt att ni har satsat pengar på oss, betalat helårs- eller kampanjprenumerationer. I bästa fall har ni fått två nummer av vårt magasin. Vi kan också konstatera att vi har fått ett fantastiskt mottagande av er, beröm och uppmuntran vi aldrig tidigare mött.
Det är därför med tungt hjärta jag skriver det här brevet för att berätta att vi har lämnat in en konkursansökan i dag. I slutfasen av arbetet med nummer 3-4, planerat att komma ut lagom till Bokmässan, kunde vi konstatera att pengarna var slut.
Kunde vi inte parerat det?
När vi startade magasin Fyrahundrafemtio visste vi av erfarenhet att alla nya tidningsprojekt går med förlust i upp till ett par år innan det når en nivå med tillräckligt många prenumeranter och lösnummerförsålda tidningar för att attrahera tillräckligt många annonsörer.
Vi sökte, och fick, investerare att satsa på vår affärsidé. Dock inte i tillräckligt stor omfattning.
Vi valde att i stort sett arbeta gratis och med en liten redaktion, vi tog in nya friska pengar och jagade ständigt nytt kapital. Men det var hela tiden en balansakt med små marginaler.
I slutarbetet med nummer 3-4, strax innan vi skulle gå till tryck, kunde vi konstatera att annonsingången var så liten att vi inte skulle kunna betala våra räkningar. I det läget återstod bara konkurs.
Oerhört sorgligt att se att det inte verkar vara ekonomiskt möjligt att driva en litteraturtidskrift i Sverige av det här slaget längre.
På tidningens sajt går det att fritt ladda ner det tredje, nästan färdigställda, numret av Fyrahundrafemtio som nu alltså blir det sista. Gör det ni också.
På tal om gårdagens inlägg om indieförfattare så skriver i dag Sölve Dahlgren som ju driver HOI Förlag ett intressant och utvecklande inlägg.
Jag har för mig att jag någon gång i den här bloggens historia har skrivit ett inlägg där jag varit inne på samma spår, det här med att jämföra litteraturbranschen med hur det sett ut i film- och musikbranschen, men jag kan inte för mitt liv hitta det när jag söker. Eventuellt har jag skrivit om det någon annanstans, eller pratat om det i något sammanhang.
Oh well. Sölves inlägg är hur som helst värt läsning.
För två år sedan skrev jag om begreppet indieförfattare, efter att man i USA i svallvågorna av Amazons framfart på e-boksområdet börjat tala om independent authors som en allt starkare grupp. Ett tufft ord som ligger bra i munnen tycker jag, även om det säkert har att göra med min bakgrund som popnörd från det glada nittiotalet då allt som var värt att lyssna på var tvunget att vara indie, även om begreppet med tiden kom att glida från att handla om en viss typ av musikutgivning på mindre oberoende skivbolag till ett visst typ av beteende och sound.
Men oavsett det. Hur går det med begreppet indieförfattare i Sverige? Har det fäst sig eller tog det sig ingen vart? En googling ger vid handen att det använts vid några tillfällen av självutgivande författare och andra, men träffarna är relativt få och mitt tidigare inlägg i ärendet verkar rankas som nummer två av Google. (Att jag ens kom att tänka på ordet nu beror på att jag såg i min Statcounter att någon nyligen googlat just detta och hamnat på mitt inlägg.)
Så – indieförfattare – fisk eller fågel? Vad säger exempelvis Sölve Dahlgren och Lars Rambe på HOI Förlag?
I försomras jobbade jag i samarbete med Testfakta fram en översikt av den svenska marknaden för ljud- och e-bokstjänster, främst med fokus på de prenumerationstjänster som finns. Testfakta har nu gjort en grafik av samt skrivit en text utifrån materialet, och även intervjuat mig. I går körde DN materialet på sina ekonomisidor. Nätversionen av artikeln ligger bakom DN:s betalvägg, men grafiken går att se ändå, verkar det som.
Hoppsan! Pocketshops Bia Sigge, på papperet sortimentsansvarig men för många något av företagets ansikte utåt, lämnar den framgångsrika pocketbokhandeln och blir förläggare på Massolit Förlag med start i september, enligt ett pressmeddelande.
Tveklöst en spännande utveckling för Massolit, och förhoppningsvis ett tecken på att förlaget nu är redo att börja fokusera på sin bokutgivning igen – efter jätteköpet av det kraftigt blödande Forma Books i fjol har det mesta kring Massolit handlat om hur de ska få det förlagsimperium de nu besitter på fötter igen.
Intressant också att det var Boktugg, den nya branschbloggen med koppling till HOI Förlag som jag skrev om häromdagen, som var först med att plocka upp nyheten och inte Svensk Bokhandel.
——
Transparenstillägg: Massolit Förlag var förlaget som gav ut pocketversionen av min roman Vi har redan sagt hej då, så jag har viss koppling till dem. Hur min eventuella framtid där ser ut har jag dock ingen som helst aning om, i nuläget fokuserar jag inte ett skvatt på var min nästa roman ska ges ut, utan enbart på att skriva den.