Bokhistoriker kritiserar Bokvalet

Angående den pågående kampanjen Bokvalet med syfte att få ner den digitala bokmomsen till samma nivå som för fysiska böcker så levererar Kristina Lundblad, lektor i bokhistoria vid Lunds universitet, en rejäl sågning av förslaget i dagens Sydsvenskan. Lundblad menar att det vore ett misstag att undanta ännu ett område från den ordinarie momssatsen, särskilt med tanke på att sänkningen av fysiska böckers moms från 25 till 6 procents moms år 2002 inte gav de läsfrämjande effekter som var målet:

Huvudsyftet med momssänkningen var att bokpriserna skulle sjunka och att folk, och helst de som inte brukar läsa, därmed skulle börja läsa mer. Men bokpriserna sjönk inte så mycket som de borde ha gjort. Vilka tjänade, och tjänar fortfarande mest på det? Jo, de förlag som ger ut titlar i stora upplagor. Åren efter sänkningen exploderade den svenska kriminallitteraturutgivningen och bestsellers hör definitivt till de böcker som fått störst del av det statliga stöd den sänkta momsen på böcker finanspolitiskt sett utgör. Det kan man kalla dumt. Säkert hade upplagorna gått åt som smör i solsken även om folk fått betala ett par kronor mer per pocket, pengar som hade gjort större nytta inom exempelvis bibliotek och skola.

Texten är väl värd att läsa i sin helhet.

Allt svårare för svenska nätbokhandlare att hävda sig gällande e-böcker

Läget är visst inte så hopplöst för e-bokens utveckling i Sverige trots allt, medger nu Svenska Förläggareföreningen. De senaste gångerna de presenterat statistik över utvecklingen och noterat att försäljningsökningen bromsat in och sedan blivit till en försäljningsminskning, har de enbart förlitat sig på statistik från svenska Elib. Men i en ny rapport som Kjell Bohlund tagit fram och som Svensk Bokhandel i dag skriver om har även data från aktörer som Apple och Google räknats in och hoppsan – då ökar visst försäljningen igen.

Redan i maj i fjol, när Förläggareföreningen första gången rapporterade om den här minskningen, bloggade jag om att Magnus Nytell som är digital chef på Bonnierförlagen reserverade sig mot branschorganisationens verklighetsbeskrivning, och menade att de tvärtom såg en kraftig ökning av försäljningen eftersom Apples och Googles kanaler tillkommit. Att föreningen trots detta fortsatte att presentera siffror om nedgångar ytterligare en gång innan de nu slutligen valt att inkludera data från hela marknaden är lite häpnadsväckande, kan jag tycka.

Men visst, att få ut försäljningsdata från Apple och Google är troligen i princip hopplöst vilket komplicerar handhavandet, men jag tycker att man borde ha varit mer tydlig med att de tidigare siffrorna haltat och det tydligen rätt rejält – nu säger man plötsligt att inhemska aktörer som Adlibris, Dito och Bokon vars statistik tillhandahålls av Elib endast står för 30 procent av den totala e-boksförsäljningen.

Det här är en utveckling som lär bli allt svårare för de svenska nätbokhandlarna att bryta. För som jag skrev i maj i fjol:

Apples och Googles butiker är mycket enklare att använda än de svenska aktörernas, alltså vänder sig kunderna i allt större utsträckning dit. Det håller inte att som Adlibris Mondo och Dito kräva att inköp ska ske genom webbläsaren, och att boken sedan endast ska laddas ner via appen bara för att man ska slippa ge Apple 30 procent av intäkterna. Jag förstår att det för företagen som säljer e-böckerna är en svår ekvation att få ihop och ett mycket surt äpple att bita i, men för konsumenterna är valet enkelt – de väljer butiken där de kan göra sina köp på simplaste vis.

Det är inte våra lokala alternativ som erbjuder det i dag. Och frågan är om det skulle räcka även om de förenklade köpprocessen kraftigt – miljontals svenskar har redan kontokort kopplade till sina Apple ID- och Google Play-konton och kan redan ägna sig åt ”one click shopping” den vägen. Det är en närmast hopplös uppgift för de svenska aktörerna att kämpa emot.

Kampanj för sänkt e-boksmoms på gång

DN och SVT rapporterar i dag att Förläggareföreningen ämnar dra igång en kampanj för att få EU att tänka om gällande e-boksmomsen. 200 personer – författare, skådespelare och förläggare – ska hittills ha skrivit på för kampanjen, som ska starta den 11 juni. Målet är att få svenska EU-politiker på plats i Bryssel att börja jobba aktivt för att få unionen att överge tanken på att digitala tjänster måste ha full moms som i dag. Branschen vill i Sverige kunna sänka e-boksmomsen från 25 till 6 procent, som är den momssats som gäller här för fysiska pappers- samt ljudböcker sedan 2002.

Lite bakvänt kan jag tycka, att gå ut i media och berätta om en kampanj som ska starta om två veckor. Känns som att det finns risk att de stjäl sitt eget momentum eller vad man ska säga, nu lär ju alla medier haka på och skriva om det här i dag i någon form, hur pass intresserade är de då att skriva om det igen om ett par veckor när det drar igång?

Oh well, jag önskar dem all lycka, även om jag personligen tycker att differentierade momssatser överlag bara leder till byråkratiskt krångel och gränsdragningsproblematik.

Och ärligt talat – har inte den svenska bokbranschen snöat in lite väl hårt på det här med momsen gällande e-böcker? Är det verkligen bara slutpriset gentemot kund som är problemet till att e-böcker inte tar fart i Sverige? Jag blir mindre och mindre övertygad om det.

———

Jag har skrivit om det här med e-boksmoms 712 gånger på bloggen genom åren, känns det som. Senast var förra månaden, då jag även försökte mig på att förklara varför EU anser att tryckta och digitala böcker inte är samma sak.

——

UPPDATERING: Även Svensk Bokhandel skriver (bakom betalvägg), och till dem beskriver Förläggareföreningens vd Kristina Ahlinder kampanjen så här: Det är en digital kampanj. Det första steget är uppropet, det kommer att lanseras den 11 juni, och då kommer även särskilt paketerad information om frågan så att man förstår den i ett större sammanhang.

Test: Adlibris Letto Frontlight

UPPDATERING DECEMBER 2017: Mitt test av uppföljaren Letto Frontlight 2 kan läsas här.

——

Efter en hel del förseningar har jag äntligen hittat tid att sammanställa min recension av Letto Frontlight. Enjoy!

Adlibris nya läsplatta Letto Frontlight lanserades på allvar av nätboksjätten i mitten av mars. Letto Frontlighet är i grunden en Cybook Muse Frontlight från det franska företaget Bookeen, med har fått en svensk logga samt egen programvara från Adlibris. Priset är satt till 995 kronor (när de introducerade original-Letton sommaren 2012 var startpriset 1395 kronor).

I kartongen ingår utöver plattan en micro-USB-laddare och en kort pamflettmanual på svenska. Vill du ha en mer utförlig instruktionsmanual finns en sådan som pdf förinstallerad i plattans bibliotek, där det även finns ett par romaner samt ett gäng noveller förinlagda.

Användare av den förra generationens Letto får här möta en lite kantigare variant, måtten och vikten (190 gram) är snarlika föregångaren, men jag upplever den nya versionen som mer obekväm att hålla i, där föregångaren hade en avrundad form har Letto Frontlight vassare kanter, vilket inte känns helt lyckat.

Adlibris Letto Frontlight

Därtill irriterar avstängningsknappens placering mig rejält, den sitter på nedsidan av plattan och behöver ett rejält tryck för att förpassa Letton till viloläge, något som flera kvällar när jag läst i sängen lett till att jag fumlat plattan ur mitt grepp när jag tryckt till, detta eftersom jag håller den lätt vilandes i mina båda handflator (och bläddrar framåt med tummen på den högra sidoknappen). Nu har jag lärt mig att jag måste ta ett lite hårdare grepp om plattan innan jag trycker på viloknappen, men i början föll den i golvet ett par gånger. En detalj förvisso, men ergonomin är viktig i hur en produkt upplevs.

Högertummen på avstängningsknappen. Ett distinkt tryck behövs för att stänga av plattan, och håller du samtidigt inte i den ordentligt, fumlas den lätt i golvet.
Högertummen på avstängningsknappen. Ett distinkt tryck behövs för att stänga av plattan, och håller du samtidigt inte i den ordentligt, fumlas den lätt i golvet.
Hantering av böcker så. Ska du föra över titlar till plattan som inte kommer från Adlibris egen Lettobutik förordar Adlibris sladd. Hanterar du titlar med kryptering (exempelvis biblioteksböcker) måste du auktorisera plattan, vilket endera sker genom Adobe Digital Editions (ADE) på datorn eller direkt vid köp i plattan av en DRM-skyddad bok. Enligt Adlibris manual ska du alltid lägga till eller ta bort böcker via ADE på datorn, men det går även att hantera böcker direkt i Utforskaren/Finder om du valt att tillåta datorn att hantera filer på plattan (det poppar upp en sådan fråga vid inkoppling i en usb-port), åtminstone fungerar det med titlar utan kopieringsskydd.

Letto Frontlights startsida, med boken du just nu läser visad överst.
Letto Frontlights startsida, med boken du för tillfället läser visad överst.
Inte heller berättar Adlibris i manualen att du faktiskt kan ladda ner böcker direkt till plattan även från andra sajter, så länge dessa inte är kopieringsskyddade. Klickar du exempelvis på nedladdningslänkarna till mina romaner, så frågar Letton snällt om du vill ladda ner och börja läsa direkt (det vill du så klart).

Detta gäller dock inte biblioteksböcker, lyckas du efter sju sorger och åtta bedrövelser ta dig fram till den rätta sidan på ditt lokala bibliotek samt logga in (Lettons webbläsare och textinmatningsfunktion är verkligen usel, mer om det senare), så möts du bara av beskedet Nedladdningsfel när du väl ska ladda ner ditt e-boksbibliotekslån. Detsamma gällde för övrigt även den förra versionen av Letton.

Förstasidan i mitt Lettobibliotek, inklusive en del av de titlar som medföljer på köpet.
Förstasidan i mitt Lettobibliotek, inklusive en del av de titlar som medföljer på köpet. Molnikonerna visar att det är e-böcker jag köpt hos Adlibris som endera finns på eller kan laddas ner till plattan.
När det gäller själva läsningen har Letto Frontlight något högre upplösning än föregångaren, den bjuder på 758×1024 pixlar jämfört med 600X800, något jag tyvärr inte direkt tycker märks vid praktisk användning. Jag upplever också att Letto Frontlight lider mer än den förra versionen av e-bläcksteknikens stora brist att redan lästa sidor ”bränns in” i skärmen efter bläddring. Grundinställningen är att Letton tömmer skärmen vid var femte bläddring, men jag störde mig så mycket på hur text stannade kvar efter att sida bytts att jag ändrade till att den tömmer vid varje bläddring, vilket drar ner batteritiden en del.

Läsning i vanligt dagläge.
Läsning i vanligt dagläge.
Den stora fördel som Letto Frontlight ståtar med jämfört med sin föregångare från 2012 är just dess frontlight. Den inbyggda skärmbelysningen gör att det äntligen går att läsa med Letton i ett nedsläckt sovrum, något jag som sover med en tvååring vid min sida finner oerhört praktiskt eftersom hon vaknar om jag har sänglampan tänd mer än någon minut. Jag stänger för den delen aldrig av belysningen (som räcker att ha inställd på lägsta nivån för att läsa i mörker), jag upplever skärmen som en aning för mörk annars, bortsett från i direkt dagsljus.

Prestandamässigt är inte Letto Frontlight någon höjdare, allt går åååh så långsamt, den som är van vid hur en smartphone eller surfplatta responderar när du rör skärmen – och vem är inte det i dag? – drivs snart till vansinne av en så till synes enkel sak som att skriva in namnet på en författare vid en sökning i den inbyggda e-boksbutiken. Glöm att kunna skriva i normal hastighet, tangenttryckningar måste väntas in, jag testade att ta tid då jag skrev Louise Boije af Gennäs och klockan hann passera 24 sekunder innan jag var klar. Processorn är helt enkelt hopplöst seg, och programvaran extremt yxig jämfört med hur vår skärmvardag i iOS- och Androidvärlden normalt ter sig.

Skärmen hos Letto Frontlight är inte direkt optimerad för nätsurfning.
Skärmen hos Letto Frontlight är inte direkt optimerad för nätsurfning.
Samtidigt går det att argumentera för att det kanske ska vara knöligt att surfa på och interagera med en platta som Letto Frontlight, ett skäl för att använda läsplattor som är dedikerade just åt läsning är att de inte inbjuder till andra sysslor under läsningen, Facebook finns inte blott en app bort och du störs inte i läsningen för att notifieras om att ett nytt mejl inkommit eller att du fått en like på din senaste Instagrambild. Den argumentationen kan jag köpa, men det ursäktar inte att upplevelsen när det gäller att lyckas hitta nya böcker att läsa i Lettons inbyggda butik blir så undermålig på grund av kackig prestanda.

Butiken i sig lämnar dessutom tyvärr en hel del att önska. Som om inte svårigheterna att botanisera bromsades nog av hårdvarans begränsningar, är e-boksbutiken i sig allt annat än inbjudande. Så här sorglig ser butikens startsida ut:

Startsidan i Lettos e-boksbutik. Tyvärr en av de minst inspirerande nätbutiker jag sett.
Startsidan i Adlibris Lettos e-boksbutik. Tyvärr en av de minst inspirerande nätbutiker jag sett.
Därtill verkar Adlibris inte bry sig om butiken nämnvärt. Eftersom det här testet utvecklades till en rejäl långbänk, har jag haft förmånen att se hur butiken förändrats över tid, eller mer korrekt uttryckt tyvärr tvingats se hur den inte gjort det. Bilden ovan tog jag redan den 19 mars när jag ursprungligen tänkt publicera det här testet, men när jag nu äntligen fått rumpan ur står det 18 maj i kalendern, och då ser Lettobutikens förstasida ut så här:

Adlibris Lettos butik den 17 maj. Samma rekommendationer som två månader tidigare.
Adlibris Lettos butik den 17 maj. Samma rekommendationer på startsidan som två månader tidigare.
På två månader har inte rekommendationslistan i topp uppdaterats överhuvudtaget – det är alltjämt Stalker, Utan personligt ansvar, Liv till varje pris samt Lejontämjaren som det puffas för. Med tanke på att Adlibris är en av Sveriges största och mest erfarna nätbutiker alla kategorier känns det väldigt slappt hanterat.

Att prata om batteritid när det gäller en e-bläcksläsare som Letto Frontlight blir nästan akademiskt, det är en extremt strömsnål teknik. Adlibris själva uppger ”upp till en månad”, en uppgift jag varken kan verifiera eller avfärda, i och med att jag under testets gång har haft plattan så ofta kopplad till datorn när jag fört filer fram och tillbaka, med resultatet att min Letto fått sig små mellanmål då och då. Jag har dock inte upplevt några problem med batteriet trots att jag ställt in den att rensa skärmen vid varje bläddring, och ser heller inte riktigt hur det vid praktisk användning skulle spela någon roll om batteriet behöver laddas varannan eller var tredje vecka – så himla offline från elnätet tror jag vi sällan befinner oss. Och i och med att det bara krävs en micro-usb-kabel för att tanka den torde det vara lätt ordnat var vi än i världen befinner oss, även om den egna laddsladden glömts hemma.

Med denna kritik nämnd, betyder det att jag avråder från köp av Letto Frontlight? Nej. Det finns tveklöst bättre läsplattor på marknaden än den Adlibris saluför, men är du en medelkonsument som vill ha en dedikerad läsplatta som kommunicerar med dig på svenska och har direktkoppling till en svensk nätbokhandel där chansen är stor att du redan har ett kontokort registrerat – då är Letto Frontlight i mina ögon det givna valet. Är du mer kräsen när det gäller tekniken eller föredrar utbudet i någon internationell e-boksbutik finns det bättre plattor att tillgå från exempelvis Amazon, Kobo eller Tolino, bara för att nämna tre av de stora aktörerna.

Är det värt att köpa nytt om du har förra versionens Letto? Det beror på. Vill du åt skärmbelysningen – ja. Annars – nej.

Själv fortsätter jag dock att förfäkta mobilens överlägsenhet som e-boksläsare. Hur många dedikerade läsplattor jag än tar mig an, och hur många surfplattor jag än bestämt mig för att använda för läsning, slutar det ändå med att jag efter några dagar börja läsa boken på min iPhone 5S i stället, eftersom den bästa prylen för läsning i slutänden är den pryl jag alltid bär med mig. Ja, min iPhone 5S har bara en fyratumsskärm, men det räcker gott för mig. Därtill är mobiler (och surfplattor för den delen) överlägsna dedikerade läsplattor på allt bortsett från det eventuella problemet med läsfokusering – de är användarvänliga, rappa och accepterar alla sorters filer utan att behöva konverteras (även om du kan tvingas använda olika läsappar beroende på var du införskaffar e-böcker).

Men tillhör du dem som gillar tanken på en platta som enkom ska användas till att läsa på, då är Letto Frontlight i dagsläget det enklaste valet.

Avslutningsvis: Varför fortsätter Adlibris att kalla sin läsplattesatsning för Letto, när deras e-boks- och ljudboksplattform sedan ett par år tillbaka bär namnet Adlibris Mondo? Vad är poängen med att ha två namn att förhålla sig till när det gäller digitala böcker? Tycker inte användarna att det är krångligt nog att ge sig på det här med e-böcker ändå?

En miljon e-bokslån på Stockholms stadsbibliotek

E-boken har nått en symbolisk milstolpe i Stockholm, i går onsdag lånades den miljonte e-boken ut av biblioteket. Titeln som lånades ut var Annika Thors ungdomsroman En ö i havet från år 1996, i vilken två judiska systrar kommer till Sverige under andra världskriget efter att ha tvingats lämna det av nazisterna annekterade Österrike.

Stockholms stadsbibliotek skriver på sin hemsida att e-bokslånen numera står för 8 procent av deras totala utlåning, vilket alltså innebär att biblioteket har kommit bra mycket längre i e-boksutvecklingen än bokhandelsbranschen. Nu kan jag i och för sig tänka mig att siffrorna för Stockholm är högre än för landets bibliotek som helhet eftersom Stockholm har jobbat progressivt med e-boksutlåning rätt länge, men det är ändå intressanta siffror, snart en tiondel alltså, det är inte fy skam.

Jag tycker också att det är intressant att se att det var en äldre titel som blev miljonutlånet, även om Annika Thors En ö i havet är en bok som ännu trycks i nya upplagor på grund av det (tyvärr) ständigt aktuella temat. I början av (den något punkterade) e-boksboomen pratades det ju mycket om att e-böcker skulle möjliggöra att gamla titlar som inte funnits i tryck på länge åter skulle kunna finnas i lager, vilket ju Googles kraftigt skadeskjutna ”Vi ska scanna in all världens litteratur och göra den tillgänglig för alla”-projekt någonstans syftade till, exempelvis. På senare år har det inte pratats så mycket om det där och Chris Andersons ”långa svansen”-teori, men här har vi ett åtminstone någorlunda symboliskt exempel på att det kanske har bäring, trots allt.

I Kulturnytt om e-boksmomsen

Jag var med en kort sväng i radion i dag i P1:s Kulturnytt, de gjorde en uppföljning av gårdagens inslag där Adlibris vd Johan Kleberg lade ut texten om det här med maxpris på 99 kronor på e-böcker igen (jag skrev för ett par veckor sedan här i bloggen om när han pratade om det första gången).

Det av mitt samtal i går med reportern som kom med var det här med att bokbranschen vill få ned e-boksmomsen från 25 procent till de 6 procent som fysiska böcker har sedan år 2002. Branschen har länge slagits för det här, en bok är en bok är en bok menar de, och det är en ståndpunkt som är lätt att sympatisera med, men jag tror ändå att de kommer att få väldigt svårt att få igenom det. Dels har det från EU kommit direktiv om att e-böcker inte ska ses som varor utan tjänster, och sådana tillåts inga sänkta momssatser på (om jag förstått det hela rätt så är resonemanget att en e-bok klassas som en tjänst och inte som en vara då den kräver en annan fysisk produkt för att kunna tillhandahållas, som en läsplatta exempelvis, e-böcker är alltså tjänster som ger läsplattor ett värde och ingen produkt i sig).

Ett annat problem, som var det jag valde att prata om i radion, är att det här är ett område fyllt av gränsproblematik. Vad är en e-bok? Ja, så länge den kommer i formen av en epub-fil som säljs hos Adlibris är det väl inga problem, men om man publicerar den som en app då, som säljs i App Store och Google Play, är det en e-bok då? Och om man lägger in lite kringgrejer i appen som extramaterial, som en videotrailer eller ett litet spel eller ett quiz om handlingen, är det då fortfarande en e-bok? Och om man kommer från andra hållet, det vill säga att man har gjort en sjusärdeles bra app utifrån en populär barnboksfigur men vill slippa den 25-procentiga ordinarie momsen på appar och lägger in en berättelse om den här barnboksfiguren i appen, är det då okej att sätta 6-procentig moms på den i stället? Jag tror att Skatteverket ser med rätt skeptisk blick på en sådan utveckling.

Det här har redan inträffat i musikvärlden. Även tidskrifter fick sänkt moms till 6 procent år 2002, och för fem år sedan kom The Ark på att det vore mycket smartare att ge ut en tidskrift och skicka med en gratis cd på köpet, än att ge ut en skiva på vanligt vis och tvingas lägga 25 procents moms på priset. Således gavs deras album In full regalia ut som en tidskrift, något som inte uppskattades av myndigheterna, såväl förvaltningsdomstolen som kammarrätten gav Växjögruppen bakläxa och de åkte på en skattesmäll på en halv miljon kronor.

I grund och botten tycker jag att differentierade momssatser känns mer och mer omotiverade överlag eftersom det blir så godtyckligt och gränsdragningarna ofta känns otidsenliga. EU-domstolens resonemang att allt digitalt ska ha den högsta momssatsen blir mer ohållbart för varje dag i takt med att allt mer digitaliseras, och att överhuvudtaget hålla på och belöna vissa branscher med subventionerad moms och inte andra känns helt enkelt orättvist. Så varför inte ha säg 15-procentig moms på precis allt?

Det var ungefär vad jag sa i intervjun, eller åtminstone ville få fram (vi pratade en del om Amazon och huruvida vi ens kommer att få någon rejäl e-boksrevolution i Sverige också). De cirka två – rätt svamliga – meningar som kom med i sändningen lät inte riktigt lika färdigtänkta dock.

Well well, det är väl vad tio minuters förberedelsetid och inspelning över telefon i bilen på parkeringen utanför Coop i Kiruna när jag var lite stressad för att hinna köra hem och hämta barn på dagis i tid ger.

Amazon, Amazon

Det var första april även i bokbranschvärlden. Boktugg försökte få oss att tro att Norstedts ska köpa Bonniers, och norska Bok365 meddelade att Amazon skulle köpa in sig i den norska Schibstedägda e-bokhandlaren ebok.no, och därmed ta bakvägen in på den norska bokmarknaden. Det tyckte Svensk Bokhandel lät så troligt att de gjorde en rätt lång nyhetsartikel på det, men de fick senare krypa till korset och erkänna misstaget i ett blogginlägg.

De där Amazon. Får alla att förlora all vett och sans och rim och reson. Jag börjar bli innerligt trött på dem innan de ens hunnit slå upp portarna.

Ord och inga visor från Adlibris vd

En sak som är bra med semester är att det äntligen finns tid att läsa de tidskrifter som dimper ner i brevlådan hemma och ständigt är ett dåligt samvete som stressbläddras igenom i vanliga fall. Jag såg några intressanta saker i den långa artikeln om Adlibris i senaste Svensk Bokhandel, där nya vdn Johan Kleberg är befriande ärlig och frispråkig gällande främst den digitala bokutvecklingen i Sverige:

• Han säger om e-böcker att Det är klart att en nyhet inte kan kosta mer än 99 kronor. Adlibris kunder verkar hålla med, på Adlibris Mondos topp 30 för e-böcker finns i detta nu blott två titlar som kostar över hundralappen. Det är svårt att se i vilken utsträckning de låga priserna beror på rean, till skillnad från Adlibris rea för fysiska böcker så verkar de inte skriva ut om en titel ingår i rean i ljud- och e-boksavdelningen.

• Att förlagen har ett stort ansvar i att e-böcker i Sverige inte tagit fart är Kleberg tydlig med. Han säger visserligen att det är ett kollektivt ansvar – Adlibris har inte lyckats driva marknaden – men sedan skräder han inte orden: Förlagens prissättning gör att man blir rasande. En sjuåring kan lista ut att det är billigare att producera en e-bok än en tryckt bok. Då är det ondskefullt att inte ge en del av den marginalförbättringen till kunden.

• På tal om Mondo så är Kleberg inte direkt överdrivet positiv över deras digitala avdelnings utveckling. På frågan om hur Mondo funkar i dag, svarar han: Mycket sämre än Storytel, som på något sätt är jämförelsepunkten. Men Mondo är okej. Precis som Letto. Det är okej.

• Adlibris hoppas sälja mellan 10 000-15 000 exemplar av nya läsplattan Letto Frontlight under året. Det är första gången jag sett dem nämna en någorlunda konkret siffra. Jag har fortfarande inte fått arslet ur och skrivit ihop min recension. Min absoluta ambition är att göra det innan Mexikovistelsens slut.

Artikeln är väl värd att läsas i sin helhet.

Analog

Jag har mer eller mindre slutat läsa fysiska böcker. Inte för att jag egentligen finner e-böcker överlägsna sina pappersmassekusiner, utan mest för att jag inte vill ha lampan tänd när Ejda ligger bredvid mig och sover.

Men hon börjar bli så pass stor nu, och sover så pass ordentligt, att jag tänker att fet kanske är värt att prova.

Så. Pocketutgåvan från härom året av Harper Lees Dödssynden i mobiltelefonens ficklampefunktionssken coming up.

E-böcker har vi allihopa. Eller i alla fall fler än tidigare.

För att vara jul- och nyårslunk så har jag haft osedvanligt hög trafik på min sajt den senaste veckan, och väldigt många av dem som hamnar här gör det efter att ha googlat inom e-boksområdet – mina inlägg om Adlibris Letto, Bokon och Mofibo går exempelvis varma.

Jag antar att det hela beror på att:

• Rätt få i Sverige skriver om det här ämnet i övrigt.

• Rätt många har fått någon form av surf- eller läsplatta i julklapp och söker vägledning och råd.

Jag har varit lite sömnig på det här området ett tag nu – liksom på rätt många andra områden tyvärr. Men som vanligt utlovar jag bättring. Ett utförligt test av nya Adlibris Letto Frontlight är på gång, men då Adlibris för närvarande inte ens säljer sin nya platta eftersom den första, rätt begränsade omgången sålde slut före jul och en ny, större omgång inte väntas in förrän efter helgerna, så avvaktar jag lite på den fronten. Jag vill även minnas att jag utlovat någon sorts utvärdering av Mofibo (skulle inte de lanseras med pukor och trumpeter för den delen – blev det inget av det eller lever jag bara i någon sorts reklamskugga här i obygden?), sätter upp även det på att göra-listan.

Bokfabriken ger ut uppmärksammad följetongsroman

Lite sen på den här bollen (pressmeddelandet gick ut redan i mitten av november) eftersom jag helt enkelt glömde bort det i svallvågorna av livspussel och jobb och sånt där ni vet, men hur som helst:

Svensk Bokhandel skriver i dag om att Malmöförlaget Bokfabriken ska ge ut Michelle Millers följetongsroman The Underwriting på svenska med start på annandagen. Jag skrev om det här projektet i maj när det var på gång i USA, och nu har boken sålts till ett gäng länder, men Sverige blir det första landet som ger ut boken först som följetong och sedan som traditionell bok, precis som i USA. Följetongen ges ut i ljud- samt e-boksformat, och därefter följer en inbunden upplaga till sommaren 2015.

Precis som jag skrev i majinlägget så var jag lite involverad i ett tänkt liknande följetongsprojekt för ett par år sedan, men jag drog mig ur det och mig veterligen blev det heller aldrig verklighet, åtminstone inte ännu. (Det är dock romanen jag började på till det projektet som jag mestadels skriver på nu). Ska därför bli spännande att se hur det här artar sig.

Adlibris lanserar Letto Frontlight

Nej men dra mig baklänges, Adlibris har äntligen skrotat den gamla modellen och släppt en ny Letto. Letto Frontlight heter den nya läsplattan, och som namnet skvallrar om är skärmen bakgrundsbelyst vilket ger att en av mina tveksamheter gällande föregångaren – oförmågan att kunna läsa i mörkret bredvid sovande småbarn – är undanröjt.

När jag skrev om Adlibris Letto senast i somras siade jag om att de skulle skrota den gamla modellen och ersätta den med en försvenskad variant av Cybook Odyssey Frontlight. Nu verkar det i stället ha blivit modellen Cybook Muse Frontlight som de valde, specifikationerna stämmer i alla fall exakt, men det får väl ändå ha ansetts vara en relativt god förutsägelse av mig. Muse verkar på papperet lite vassare än Odyssey dessutom, så det var väl bra att jag hade fel. Priset för den nya Letton är satt till 995 kronor.

Återstår att se hur den nya hårdvaran står sig i praktiken. Ska på ett eller annat sätt ta mig an ett exemplar och utvärdera här i spalterna, sanna mina ord.

———–

UPPDATERING: Här finns mitt utförliga test av Letto Frontlight.